Svinhufvudsläkten är egentligen ett flertal med varandra besläktade ätter som fört ett svinhuvud i sitt vapen och i vissa fall använt tillnamnet Svinhuvud.

Svinhufvud
Känd sedan1386
StamfarJöns Swinshwow
Utgrenad iSvinhufvud i Westergötland, Svinhufvud af Qvalstad
† Utslocknad i Sverige
UtslocknadOkänt år

Johan Peringskiöld kopplade på osäkra grunder samman Svinhuvudätten med den till Småland och Östergötland hemmahörande, och möjligen från Tyskland invandrade, frälseätten Svinakula. De osäkra uppgifterna har upprepats av Carl Gustaf Kröningssvärd, och så sent som på 1960-talet av Bertil Boëthius. Men Hans Gillingstam visade 1966 i en artikel i Personhistorisk tidskrift på deras orimlighet.

HistoriaRedigera

Ättens ursprung kan föras tillbaka på ett pergamentsbrev från 1386 då en Jöns Swinshwow köpte de två gårdarna Höjen och Stenbjörnsarvet (nu Stämnarvet) i Torsångs socken (nu Stora Kopparbergs socken). Texten är delvis ändrad, möjligen i samband med att brevet visades upp på hösttinget i Sundborn 1673 av bland andra bergsmannen Olof Nilsson på Höjen. Undersökningar av dokumentet tyder dock på att där redan från början stått Svinhuvud.

Bergmästaren vid Kopparberget, Hans Jönsson (omtalad 1430–1440), förde liksom hans bror Dan Jönsson, kyrkoherde i Hedemora församling 1405–1427, ett svinhuvud i sitt vapen.

Hans Jönsson som var gift med Ingeborg Larsdotter, dotter till underlagmannen i Västmanland Lars Korske och dennes hustru Cecilia Birgersdotter, var far till Jöns Hansson, bergmästare vid Kopparberget 1450 och skall enligt en senare uppgift från Rasmus Ludvigsson bott på Höjen. En annan son var Jeppe Hansson, nämnd 1452-1481, som skrev sig till Risholn (då i Svärdsjö, senare Sundborns socken). Från hans son Hans Jeppesson i Risholn (nämnd 1485-1513, död före 1540) och dennes dotter Margareta Hansdotter leder Svinhufvud i Westergötland sina anor.

Hans Jönssons dotter Cecilia, nämnd 1450, var gift med Magnus Henriksson Svart. Deras son bergsfogden vid Kopparberget Nils Månsson, blev i sin tur far till Måns Nilsson (Svinhufvud). Från dennes dotterson Per Hanson stammar adliga ätten Svinhufvud af Qvalstad. Per Hanssons bror häradshövdingen Albrekt Hansson (död 1631) i Aspeboda har efterlämnat en mängd ättlingar i Dalarna och angränsande landskap.

Gudlög Hansdotter, nämnd 1452, dotter till Hans Jönsson (omtalad 1430–1440) blev genom sitt giftermål med Jeppe Henriksson (Simla) i Karlborn, Svärdsjö socken, anmoder till adliga och grevliga ätterna Ekeblad (Stolaätten).

Bergmästaren Hans Jönsson var far till prästerna Daniel och Timme Jönsson, som då de inskrevs vid Rostocks universitet 1465 och 1466 var de första som med säkerhet använde ättenamnet Svinhufvud som efternamn. Deras systerson Västeråsbiskopen Otto Svinhufvud tog även han upp namnet då han 1480 skrevs in vid Rostocks universitet.

KällorRedigera

  • Berglund, Torsten; Hemström, Elisabet; Olofsson, Leif och Winroth, Anders (2008). ”Om släkten Svinhuvuds ursprung: samt om en misstänkt förfalskning i ett medeltidsbrev från 1386”. Släktforskarnas årsbok 2008,: sid. 9-28 : ill..  Libris 12241377.
  • Boethius, Bertil; Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott.
  • Ekström, Gunnar; Västerås stifts herdaminne I:1 (1939) s 215-246, 529, I:2 (1948) s 430-431, 519-520, 584.
  • Kröningssvärd, Carl Gustaf; Diplomatarium Dalekarlicum (1842-1853)
  • Jernberg, Stefan; "Vem var hustru till bergmästaren Hans Jönsson på Kopparberget? Ett bidrag till släkten Svinhufvuds genealogi." Släkt och Hävd 2019:1 sid. 174-181.
  • Winroth, Anders; "Svinhufvud-ätternas gemensamma ursprung." Släkt och Hävd 2001:2-3 sid. 150-155.