Parallell evolution eller parallellism, är inom evolutionsbiologin, företeelsen att samma genetiska eller morfologiska struktur utvecklas vid flera tillfällen inom en klad.

EvolutionsteoriRedigera

Förekomsten av parallell evolution har historiskt använts som ett argument både för och emot evolution[1]. Från en teologisk synvinkel har den parallella evolutionen setts som en antydan att det finns ett begränsat antal morfologiska "mallar", vilket i sin tur skulle innebära existensen av en intelligent designare. Detta argument har använts av bland annat Newton, men har under 1900- och 2000-talet kommit att motbevisas av flera andra forskare. Vidare har parallell evolution även använts som argument för två olika versioner av evolutionsteorin. Så kallade selektionister, som argumenterar för många av Darwins idéer kring naturlig selektion, menar att uppkomsten av liknande egenskaper i liknande miljöer talar för vikten av de selektionstryck som utgörs av omgivningen. Mutationister menar däremot att förekomsten av parallell evolution utgör ett indirekt bevis för en något begränsad mängd olika mutationer, vilket skulle innebära att samma mutationer sker om och om igen, trots eventuella skillnader vad gäller art eller miljö.

Parallell eller konvergent evolutionRedigera

Både parallell och konvergent evolution behandlar fall i vilka två olika arter uppvisar liknande morfologiska eller genetiska egenskaper[2]. Om individerna tillhör olika klader bedöms evolutionen vara konvergent. Exempelvis har hajar och delfiner många likheter vad gäller kroppens struktur, men är endast avlägset besläktade; hajar är fiskar och delfiner är däggdjur[3]. Hade hajar och delfiner däremot varit relativt nära besläktade hade evolutionen bedömts vara parallell.

Det finns dock forskare som menar att distinktionen mellan parallell och konvergent evolution är problematisk[4]. De menar istället att alla exempel där olika individer har utvecklat samma egenskap bör klassifieras som konvergent. För det första är funktionerna bakom den utvecklade egenskapen, rent genetiskt, ofta samma. För det andra är det svårt att avgöra hur långt bak i tiden man bör gå för att definiera vilka arter som är besläktade. Går man tillräckligt långt bak är alla arter mer eller mindre besläktade, och all evolution kan därför klassifieras som parallell. Däremot finns det forskare inom ämnet som menar att distinktionen är användbar, trots de uppenbara bristerna[5]. Istället bör man dock främst examinera bakomliggande evolutionära mekanismer, snarare än morfologiska och genetiska egenskaper, enligt den modell som först beskrevs av Stephen Jay Gould.

Exempel på parallell evolutionRedigera

  • Ammoniter: Vid närmare studie av fossiler från olika perioder kan parallell evolution observeras i två släkten av ammoniter, Auguritidae och Pinacitidae[6]. Oberoende av varandra utvecklade båda arterna bland annat ett lock över naveln (sannolikt för förbättrad hydrodynamik i skalet), och ökad komplexitet i fogar mellan benstrukturer.
  • Floddelfiner: Även om de är mycket lika varandra räknas de fyra olika typerna av floddelfiner inte som samma art[7]. Trots det har de utvecklat liknande form på kraniet, sannolikt på grund av samma behov vad gäller föda.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Lenormand, Thomas, et al. (2016). Pence & Ramey. red. Chance in Evolution. Univ. Chicago Press 
  2. ^ Gabora, Liane (2013). Brenner's Encyclopedia of Genetics (Second Edition). sid. 178-180 
  3. ^ ”Covergent Evolution”. LibreTexts. 15 augusti 2020. https://chem.libretexts.org/@go/page/13469. Läst 17 mars 2021. 
  4. ^ Reznick, David och Arendt, Jeff (1 januari 2008). ”Convergence and parallelism reconsidered: what have we learned about the genetics of adaptation?”. Cell 23 (1): sid. 26-32. doi:10.1016/j.tree.2007.09.011. 
  5. ^ Pearce, Trevor (Juni 2012). ”Convergence and Parallelism in Evolution: A Neo-Gouldian Account”. The British Journal for the Philosophy of Science 63 (2). doi:10.1093/bjps/axr046. 
  6. ^ Monnet, C., De Baets, K. & Klug, C (29 april 2011). ”Parallel evolution controlled by adaptation and covariation in ammonoid cephalopods”. BMC Evolutionary Biology 11 (115). doi:10.1186/1471-2148-11-115. 
  7. ^ Page, Charlotte E., et al. (21 november 2017). ”Morphological convergence in ‘river dolphin’ skulls”. PeerJ 5. doi:10.7717/peerj.4090.