Aeneas (grekiska Aineias) var i antikens mytologi en av sagohistoriens hjältar och enligt Homeros son till Afrodite och Anchises, konung i Dardanos. I Iliaden deltog han med sina dardaner i Trojanska kriget där han näst Hektor blev den tappraste kämpen på trojanska sidan. Som son av en gudinna och bemärkt för sin fromhet och vishet, var han en gudarnas älskling och skyddades av dem i striden, särskilt av Afrodite och Apollon.

Aeneas
Hjälte i antikens mytologi Redigera Wikidata
Aeneas med guden Tiberinus. Målning av Bartolomeo Pinelli (före 1835). Redigera Wikidata
Person eller väsen i grekisk mytologi, fiktiv människa Redigera Wikidata
Könman Redigera Wikidata
TrohetTroja Redigera Wikidata
FörnamnEneas Redigera Wikidata
FarAnchises Redigera Wikidata
MorAfrodite Redigera Wikidata
Gift medLavinia, Creusa Redigera Wikidata
Livs­part­nerDido Redigera Wikidata
BarnAscanius, Etias, Silvius, Anthemone Redigera Wikidata
Sys­sel­sätt­ningmilitär ledare Redigera Wikidata
Väpnad konfliktTrojanska kriget, Rutuliska kriget Redigera Wikidata
Skapareanonym Redigera Wikidata
Ursp­rungs­landantikens Grekland Redigera Wikidata
Fö­re­kom­mer i verkIliaden, Aeneiden, Rhesos, Den gudomliga komedin Redigera Wikidata
Tillhör fiktivt universumklassisk mytologi Redigera Wikidata
Narrativ rollhuvudperson Redigera Wikidata
Federico Barocci: Galleria Borghese, Rom: konstverket beskriver Aeneas flykt tillsammans med Kreusa, Anchises och Ascanius.

Sagan om Aeneas färd till främmande länder härrör sig från grekiska historieskrivare och skalder efter Homeros, bland andra Stesichoros (omkring år 600 f. Kr.) som är den förste berättare som låter Aeneas komma till Italien och Timaios (omkring år 300 f. Kr.) som är den egentlige sagesmannen för den sedermera gängse berättelsen om Aeneas ankomst till Latium i Italien. Efter hand utbreddes föreställningen om Aeneas såsom grundläggare av Lavinium och stamfader för det romerska folket.

Vergilius berättar i sitt romerska nationalepos Aeneiden att Aeneas, sedan han deltagit i trojanernas sista förtvivlade strid mot grekerna, flydde från Troja med hustrun Kreusa och deras lille son bärande sin lame far på ryggen. Hustrun förlorar han dock under flykten. Efter långa irrfärder, under vilka han besöker Thrakien, Delos, Kreta, Epirus, Sicilien och Kartago landstiger han i Italien vid Cumæ. Där uppsöker han sibyllan och, vägledd av henne, möter han i underjorden sin avlidne far. Därefter anländer Aeneas slutligen till Latium, där konungen i Laurentum ger honom och hans män ett stycke land. Där gifter sig Aeneas med kungens dotter Lavinia och grundlägger staden Lavinium. Efter flera strider med Lavinias före detta trolovade dödar Aeneas slutligen denne i en tvekamp, varefter han även själv försvinner från jorden. Han dyrkades sedermera som stamgud (Jupiter indiges) i en tempellund vid floden Numicius.

Aeneas son Ascanius lämnade Lavinium och anlade själv en ny stad, Alba Longa. Då ättlingarna till Ascanius i Alba Longa, tvillingbröderna Romulus och Remus, anlade staden Rom vid Tiberns utlopp, vars förste konung Romulus blev, blir Aeneas således av sagan stamfar till Roms förste kung.

I konst redigera

Aeneas är titelfigur i Henry Purcells opera Dido och Aeneas (1688).

Källor redigera