Sveriges herrlandslag i ishockey

herrlandslag i ishockey representerandes Sverige
För andra svenska ishockeylandslag, se Sveriges landslag i ishockey.

Sveriges herrlandslag i ishockey, populärt och i viss mån officiellt[1] kallat Tre Kronor, är det svenska A-landslaget i ishockey för herrar. Namnet "Tre Kronor" användes första gången vid världsmästerskapet i ishockey för herrar 1938 i Prag. Sveriges första landslag i ishockey spelade i de Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen, första matchen spelades den 23 april 1920 där Sverige besegrade Belgien med 8-0.[2] Ishockeyturneringen spelades som en uppvisningsgren, då man ännu inte börjat med olympiska vinterspel, och Sverige kom på fjärde plats. Det internationella ishockeyförbundet gav senare den turneringen VM-status. Numera är VM och OS åter skilda turneringar. Sverige är det enda lag som vunnit både VM och OS samma år sedan de började spelas som olika turneringar. 2006, 2007, 2013 och 2014 toppade Sverige IIHF:s världsrankinglista.

Sverige
Sveriges herrlandslag i ishockey
IIHF:s rankning2 ( 1)
Maj 2018
CoachSverige Rikard Grönborg
MatchställGul tröja med tre blåa kronor eller blå tröja med tre gula kronor
Guld11 (1953, 1957, 1962, 1987, 1991, 1992, 1998, 2006, 2013, 2017, 2018)
Silver19 (1928, 1947, 1951, 1963, 1964, 1967, 1969, 1970, 1973, 1977, 1981, 1986, 1990, 1993, 1995, 1997, 2003, 2004, 2011)
Brons17 (1952, 1954, 1958, 1965, 1971, 1972, 1974, 1975, 1976, 1979, 1994, 1999, 2001, 2002, 2009, 2010, 2014)
OS-meriter
Guld2 (1994, 2006)
Silver3 (1928, 1964, 2014)
Brons4 (1952, 1980, 1984, 1988)
Canada/World Cup-meriter
Guld0
Silver1 (1984)
Brons3 (1987, 1996, 2016)
Svenska landslaget firar VM-guldet 2013 i Kungsträdgården i Stockholm.
Tre Kronor firas efter VM-guldet på Sergels torg i Stockholm 2017.
Symbolen för tre kronor som också brukar vara namnet på Sveriges landslag i ishockey

Innehåll

HistorikRedigera

1920-1949Redigera

Under första halvan av 1920 introducerades ishockey i Sverige. I samband med olympiska spelen 1920 i Antwerpen spelades ishockey som uppvisningsgren i april månad, separata olympiska vinterspel hade premiär först 1924. Turneringen 1920 har i efterhand även erkänts som det första officiell VM-turneringen och betecknas därför även som världsmästerskapet i ishockey för herrar 1920. Sverige skickade ett lag bestående av ett par spelare som spelat ishockey i Tyskland under 1910-talet samt resten av bandyspelare. Lagledare var en amerikansk affärsman Raoul Le Mat. På grund av isbrist fick laget träna i korridorerna på Stockholms stadion. Träningen skedde med bandy- och fotbollsutrustning då ishockeyklubbor och övrigt saknades i Sverige. Efter framkomst till Antwerpen och första matchen utklassades Belgien med 8-0. Sverige slutade sedan fyra i turneringen, som vanns av Kanada före USA och Tjeckoslovakien. 1921 vann Sverige Europamästerskapet då Tjeckoslovakien besegrades med 7-4 på Stockholms Stadion. Sverige kom sedan tvåa i EM 1922, vann EM 1923 men blev tvåa på nytt 1924. 1928 tog Sverige OS-silver i Sankt Moritz i Schweiz. Vid världsmästerskapet 1931 i Krynica i Polen lyckades Sverige som första lag ta poäng av Kanada i en mästerskapsmatch, 0-0 blev slutresultatet. 1932 vann Sverige EM i Berlin.

 
Sverige utklassar Östtyskland med 11-1 vid 1957 i Moskva.

1949-1962Redigera

1949 var genombrottsåret för ishockey i Sverige. Stockholm arrangerade VM. Sverige, som strax före VM slagit Kanada två gånger, inledde strålande, med segrar mot Finland, Tjeckoslovakien och Österrike, 2-2 mot Kanada och vinst igen mot Schweiz. Förluster mot USA och Tjeckoslovakien i de sista matcherna gjorde dock att Sverige slutade fyra. Sverige lyckades några år senare vinna tre VM-guld, dock i frånvaro av USA och Kanada 1953 och 1957 och Sovjetunionen och Tjeckoslovakien 1962. 1953 i Schweiz var USA och Kanada inte välkomna till Schweiz efter ett skandalslagsmål, och Tjeckoslovakien reste hem mitt under turneringen sedan president Klement Gottwald avlidit. Året därpå, 1954, vann Sovjetunionen VM i Sverige före Kanada och Sverige. Sverige vann VM 1957 i Moskva genom att spela 4-4 mot Sovjetunionen. Vid VM i Colorado i USA 1962 vann Sverige för första gången över Kanada i tävlingssammanhang, 5-3 skrevs de svenska segersiffrorna till. Sverige fortsatte turneringen strålande och vann VM-guldet.

1963-1976Redigera

1963 arrangerade Sverige VM och missade guldet på mållinjen. Sverige slog Sovjetunionen med 2-1, men Sovjetunionen vann på målskillnad. Några månader senare beslutade IIHF att inbördes möte i fortsättningen skulle avgöra då två lag kom på samma poäng i VM-serien. Nu inleddes en tid av sovjetisk dominans. Backlegenden Lennart "Lill-Strimma" Svedberg omkom i en bilolycka i juli 1972.

1976-1987Redigera

Från 1976 tilläts NHL-proffs delta i IIHF-turneringar. Sverige missade finalen i Canada Cup 1976. I takt med att fler spelare lämnade Sverige för spel i NHL kunde Sverige inte längre hävda sig i den yttersta världseliten. Den största förlusten mot Sovjet kom vid VM 1981 i Sverige, 1-13. Men flera silver- och bronsmedaljer i VM och OS blev det, och 1984 kom Sverige tvåa i Canada Cup.

1987-1998Redigera

1987 lyckades Sverige högst sensationellt vinna VM i Wien. Sverige var tillbaka i den yttersta världstoppen. Medan östblocket föll samman vann Sverige VM-guld 1991 i Finland och 1992 i Tjeckoslovakien. Vid vinter-OS 1994 i Lillehammer i Norge vann Sverige den olympiska ishockeyturneringen på straffslag mot Kanada i finalmatchen. 1998 hade Sverige flera NHL-proffs med, och vann VM i Schweiz.

1998-2005Redigera

Från slutet av 1990-talet började Sverige spela sämre i landslagsturneringarna under säsongerna, även om man vann Euro Hockey Tour säsongen 1998/1999. Några silver- samt bronsmedaljer i VM blev det dock, mycket på grund av hemflugna NHL-spelare. Vid olympiska vinterspelen 2002 i delstaten Utah i USA förlorade Sverige kvartsfinalen mot Vitryssland med 3-4 och var ute ur turneringen. Även en förlust vid World Cup mot Tjeckien i kvartsfinalen (1-6) var ett "kvitto" på att det svenska landslagets spel försämrats. Förbundskapten Hardy Nilsson beskylldes av många för motgångarna, och fick sparken. Bengt-Åke Gustafsson tog över den 14 februari 2005.

2005-Redigera

Sverige hade återigen börjat spela bättre i landslagsturneringarna under säsongerna. Vid olympiska vinterspelen 2006 i Turin i Italien var Sverige i topp igen. Sverige vann OS-finalen i ishockey för herrar mot Finland med 3-2. Det avgörande målet stod Niklas Lidström för när det endast gått 9 sekunder i den tredje perioden med ett jätteskott i krysset. De svenska framgångarna fortsatte då Sverige vid världsmästerskapet i ishockey för herrar 2006 i Riga i Lettland vann VM-guld efter seger mot Tjeckien med 4-0 i finalmatchen. Sverige blev då också första herrlandslag i ishockey som vunnit både OS-guld och VM-guld under samma säsong.

Jörgen Jönsson blev 11 februari 2007 Sveriges mesta landslagsspelare med 273 landskamper då han spelade för Sverige i LG Hockey Games mot Finland. Säsongen 2006/2007 vann Sverige Euro Hockey Tour. Vid VM noterades svenskarna dock för fjärdeplatser såväl 2007 i Ryssland som 2008 i Kanada. Detta följdes upp med bronsmedaljer 2009 i Schweiz och 2010 i Tyskland, samt silver 2011 i Slovakien. Såväl 2012 och 2013 spelades turneringen i Finland och Sverige, där Sverige åkte ut mot Tjeckien i kvartsfinalen 2012 med 3-4. 2013 tog Sverige dock revansch, och blev världsmästare efter finalseger, 5-1, över Schweiz. 2014 spelade Sverige även olympisk final mot Kanada, och förlorade med 0-3. I maj 2017 blev Sverige på nytt världsmästare, genom att vinna finalen mot Kanada efter straffslag.

Den 20e maj 2018 i Köpenhamn kunde Sverige vinna mot Schweiz i finalen, också efter straffar. VM-guldet innebär också att Rickard Grönborg är den andre svenska förbundskaptenen att vinna guld två år i rad, efter Conny Evensson 1991 samt 1992.

Framstående spelareRedigera

Branschenkät 2015Redigera

2015 gjorde ishockeysajten hockeysverige.se en enkät bland 182 nuvarande eller före detta spelare, ledare och domare. Detta resulterade i Alla tiders svenska All-Star Team, fördelat på fyra femmor:

Tidigare omröstningar (urval)Redigera

1958/1959 röstade Sveriges ishockeyjournalister för första gången fram Tre kronors All Star Team. Det året valdes Yngve Johansson, Roland Stoltz, Lasse Björn, Ronald Pettersson, Nils Nilsson och Lars-Eric Lundvall.[7]

LedareRedigera

Rikstränare / förbundskaptener / coacherRedigera

Källor: [8] (1957–2004), [9] (1957–2017)

Större turneringarRedigera

Olympiska spelen genom tidernaRedigera

Canada Cup/World Cup genom tidernaRedigera

VM genom tidernaRedigera

 
Sverige mot Lettland under VM 2005 i Österrike.

EM genom tidernaRedigera

  • 1910-1914 – Deltog ej
  • 1921Guld
  • 1922 – Silver
  • 1923Guld
  • 1924 – Silver
  • 1925-1930 – Deltog ej
  • 1931 – 4:a
  • 1932Guld
  • 1933-1934 – Deltog ej
  • 1935 – 4:a
  • 1936 – 4:a
  • 1937 – 9:a
  • 1938 – 4:a
  • 1939 – Deltog ej
  • 1947 – Silver
  • 1948 – Brons
  • 1949 – Silver
  • 1950 – Brons
  • 1951Guld

VM-statistikRedigera

1920-2006Redigera

VM-turneringar Matcher Segrar Oavgjorda Förluster Gjorda mål Insläppta mål Poäng
A-VM 526 304 55 167 2220 1410 663
B-VM/Division I 0 0 0 0 0 0 0
C-VM/Division II 0 0 0 0 0 0 0
D-VM/Division III 0 0 0 0 0 0 0

2007-Redigera

VM-Turneringar Matcher Segrar Förluster Sudden deaths-/Straffläggningssegrar Sudden deaths-/Straffläggningsförluster Gjorda mål Insläppta mål Poäng
VM 81 52 18 6 5 303 179 173
Division I 0 0 0 0 0 0 0 0
Division II 0 0 0 0 0 0 0 0
Division III 0 0 0 0 0 0 0 0
  • ändrat poängsystem efter VM 2006, där seger ger 3 poäng istället för 2 och att matcherna får avgöras genom sudden death (övertid) och straffläggning vid oavgjort resultat i full tid. Vinnaren får där 2 poäng, förloraren 1 poäng.

Övriga meriterRedigera

 
Sveriges matchtröja från 2000-talets första decennium.
  • Canada Cup:
    • 1976 – 4:a
    • 1981 – 5:a
    • 1984 – final mot Kanada, som vann med 5–2 och 6–5
    • 1987 – semifinal mot Sovjetunionen, som vann med 4–2
    • 1991 – semifinal mot Kanada, som vann med 4–0
  • World Cup
    • 1996 – semifinal mot Kanada, som vann med 3–2 efter förlängning.
    • 2004 – kvartsfinal mot Tjeckien, som vann med 6–1
    • 2016 – semifinal mot Europa, som vann med 3–2 efter förlängning

Övrig statistikRedigera

Sveriges 1 000:e ishockeylandskamp på herrsidan spelades den 16 december 1982, när Tjeckoslovakien besegrade Sverige med 5-4 i Izvestija i Moskva. Till och med bronsmatchen i VM 2010, så har Sveriges herrar spelat totalt 1.824 ishockeylandskamper. Av dessa har Sverige vunnit 946, spelat 221 oavgjorda och förlorat 657. 641 matcher är så kallade officiella landskamper, det vill säga mästerskapsmatcher i Europamästerskap, världsmästerskap och olympiska spel.

Sveriges förste målskytt i ishockey blev Erik "Jerka" Burman under OS 1920 i inledningsmatchen mot Belgien 23 april 1920. Matchen slutade 8–0 till Sverige.

Flest mål i en landskamp gjordes av Lars Ljungman, som gjorde 12 mål av Sveriges mål, då landslaget vann över Belgien med 24–1 den 16 februari 1947 i Prag, Tjeckoslovakien under världsmästerskapet i ishockey för herrar 1947.

Flest landskamper för Sverige har Jörgen Jönsson, forward med Rögle BK som moderklubb, med 285 matcher. Flest mål har Sven Tumba, forward från Djurgårdens IF, som under 245 matcher gjorde 186 mål. Vissa "landskamper" mot Kanada under 1960-talet och 1970-talet var egentligen mot kanadensiska klubb- eller distriktslag, men finns ändå med bland inofficiella landskamper. Många gånger spelade kanadensarna under namnet "Kanada" och under kanadensisk flagg och matchtröja.

Listor över samtliga Sveriges landskamperRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Svenska Ishockeyförbundet”. http://www.swehockey.se/. Läst 22 maj 2017. 
  2. ^ ”Jeux Olympiques d'Anvers 1920”. Hockey Archives. http://www.hockeyarchives.info/JO1920.htm. 
  3. ^ ”Alla tiders svenska All-Star Team - förstafemman”. www.hockeysverige.se. 19 maj 2015. http://www.hockeysverige.se/2015/05/19/alla-tiders-svenska-all-star-team-forstafemman/. Läst 16 januari 2018. 
  4. ^ ”Alla tiders svenska All-Star Team - andrafemman”. www.hockeysverige.se. 17 maj 2005. http://www.hockeysverige.se/2015/05/17/alla-tiders-svenska-all-star-team-andrafemman/. Läst 16 januari 2018. 
  5. ^ ”Alla tiders svenska All-Star Team - tredjefemman”. www.hockeysverige.se. 10 maj 2015. http://www.hockeysverige.se/2015/05/10/alla-tiders-svenska-all-star-team-tredjefemman/. Läst 16 januari 2018. 
  6. ^ ”PREMIÄR: Här är alla tiders svenska All-Star Team - fjärdefemman”. www.hockeysverige.se. 9 maj 2015. http://www.hockeysverige.se/2015/05/09/premiar-har-ar-alla-tiders-svenska-all-star-team-fjardefemman/. Läst 16 januari 2018. 
  7. ^ Jakobsson, Simon (19 maj 2015). ”Superfakta: Sveriges All Star team genom tiderna”. kuriren.nu. http://www.kuriren.nu/100-hockey/superfakta-sveriges-all-star-team-genom-tiderna-8291543.aspx. Läst 16 januari 2018. 
  8. ^ TT (23 september 2004). ”Svenska förbundskaptener i ishockey”. SvD.se. https://www.svd.se/svenska-forbundskaptener-i-ishockey. Läst 16 januari 2018. 
  9. ^ ”TRE KRONORS COACHER SEDAN 1957”. swehockey.se. 28 juni 2017. http://www.swehockey.se/globalassets/svenska-ishockeyforbundet/historik/coaches.pdf. Läst 16 januari 2018. 

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Tomas Johansson
Svenska Dagbladets guldmedalj
Sveriges herrlandslag i ishockey och Marie-Helene Westin
1987
Efterträdare:
Tomas Gustafson