Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1969

36:e upplagan av Världsmästerskapet i ishockey för herrar

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1969 spelades i Stockholm i Sverige mellan den 15 och 30 mars 1969. Sovjetunionen vann turneringen före Sverige och Tjeckoslovakien. De tre medaljörerna slog varandra i de inbördes mötena, och särskilt uppmärksammade blev de två segrarna för Tjeckoslovakien mot Sovjetunionen.[1]

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1969
Datum15–30 mars 1969
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap
6
Värdskap
LandSverige Sverige
SpelplatserStockholm
Placeringar
Gold medal icon.svg Guld Sovjetunionen
Silver medal icon.svg Silver Sverige
Bronze medal icon.svg Brons Tjeckoslovakien
Övrigt
Matcher30
Mål219 (7,30 mål per match)

Vid samma poäng gick resultat vid inbördes möte före målskillnad i samtliga grupper.

HistorikRedigera

BakgrundRedigera

Turneringen skulle egentligen ha spelats i det dåvarande Tjeckoslovakien, men då bråk och oroligheter utbröt där beslöt landet att avstå från arrangemanget.[1] IIHF beslöt sedan vid en konferens i Genève i Schweiz i oktober 1968 att turneringen istället skulle spelas i Sverige, vilket på IIHF-kongressen i Wien 1967 utsetts till reservarrangör för både 1969 och 1970 års turneringar.[2]

Turneringen var det 36:e världsmästerskapet i ishockey för herrar, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 47:e Europamästerskapet i ishockey för herrar. För första gången spelades inte A-, B- och C-gruppen i samma land och vid samma tidpunkt. De tre turneringarna avgjordes på följande platser och tidpunkter:

A-världsmästerskapet i Stockholm, Sverige, 15–30 mars 1969
B-världsmästerskapet i Ljubljana, Jugoslavien, 28 februari–9 mars 1969
C-världsmästerskapet i Skopje, Jugoslavien, 24 februari–2 mars 1969

Det var 20 lag anmälda till mästerskapet. Till detta världsmästerskap var A-gruppen nedskuren från åtta till sex lag. I gengäld mötte de sex lagen nu varandra två gånger mot tidigare endast en. De åtta näst bästa lagen spelade om B-världsmästerskapet, medan de sista sex lagen spelade om C-världsmästerskapet.

A-gruppenRedigera

A-gruppen blev extremt spännande, där tre lag slutade på lika antal poäng. I de inbördes mötena – både i grundspelet och fortsättningsspelet – vann Sovjetunionen över Sverige (4–2 den 16 mars och 3–2 den 24 mars), Sverige över Tjeckoslovakien (2–0 den 19 mars och 1–0 den 30 mars) och Tjeckoslovakien över Sovjetunionen (2–0 den 21 mars och 4–3 den 28 mars[1]).

Särskilt de två sistnämnda mötena blev uppmärksammade, eftersom de spelades mot en bakgrund av den pågående sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien efter föregående års "pragvår". Meningen bland de tjeckoslovakiska spelarna var att en vinst mot Sovjetunionen skulle försöka nås till varje pris och att alla andra resultat i turneringen var mindre värda, något som bekräftades via flera hundra telegram till laget från landsmän i samband med turneringen.[1]

Båda matcherna spelades på Johanneshovs isstadion, där åskådarna kunde notera den politiska innebörden i kampen på isen (första matchens inledande målskytt Jan Suchýs närkamp med målvakten Viktor Zinger och fem[3] tjeckoslovakiska spelares övertejpade röda stjärna på landslagsdräkten). Detta var första gången sedan 1961 som det sovjetiska landslaget förlorat två matcher i en VM-turnering och första gången någonsin som man förlorat två gånger mot samma motståndare i ett IIHF-arrangemang.[1] Efter vinsten den 21 mars (på dagen sju månader efter Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovaken, något lagkaptenen Jozef Golonka påpekade) vägrade även de tjeckoslovakiska spelarna delta i den traditionella handskakningsceremonien med motståndarnas spelare.

Returmatchen den 28 mars omgavs med än större intresse, och enligt rapporter sågs matchen av 93 procent av de tjeckoslovakiska TV-tittarna. Efter segern samlades mer än 150 000 PragborVaclavplatsen (sammanlagt en halv miljon i olika städer i landet), i ett firande som urartade till upplopp och allmänna protester mot ockupationsmakten. Bland annat plundrades Aeroflots kontor vid Vaclavplatsen.[3]

De båda tjeckoslovakiska vinsterna mot Sovjetunionen hade dock sitt pris. Två dagar efter den andra segermatchen gjorde landslaget en kraftlös insats mot hemmanationen Sverige (som man redan förlorat mot en gång i turneringen), i en match som slutade 0–1. I sluttabellen hamnade de tre landslagen på samma poäng, och endast målskillnad avgjorde fördelningen av medaljer. Sovjetunionen vann till slut världs- och Europamästerskapet, med Sverige som silvermedaljör och Tjeckoslovakien på bronsplats.[1] Detta var Sovjets nionde världsmästartitel och tolfte Europamästartitel.

Turneringen blev mindre lyckosam för de nordamerikanska lagen. USA slutade sist och flyttades därmed ned i B-gruppen till världsmästerskapet 1970. Kanada slutade på fjärde plats och var nu så pass trötta på de förhållandevis dåliga placeringarna, som förklarades med att laget inte kunde ställa upp med sitt bästa lag på grund av amatörreglerna i världsmästerskapet. Konsekvensen blev att Kanada de följande sju åren, efter att ha nekats spela med professionella spelare, lämnade återbud till världsmästerskap, se Kanadabråket.

A-världsmästerskapetRedigera

Lag S V O F GM IM MS P
  Sovjetunionen 10 8 0 2 59 23 +36 16
  Sverige 10 8 0 2 45 19 +26 16
  Tjeckoslovakien 10 8 0 2 40 20 +20 16
  Kanada 10 4 0 6 26 31 −5 8
  Finland 10 2 0 8 26 52 −26 4
  USA 10 0 0 10 23 74 −51 0
Drog sig ur A-VM efter turneringen Nedflyttning till B-VM
   15 mars 1969 Tjeckoslovakien   6 – 1   Kanada
(1–0, 2–1, 3–0)
   15 mars 1969 Sverige   6 – 3   Finland
(3–1, 1–1, 2–1)
   15 mars 1969 Sovjetunionen   17 – 2   USA
(3–0, 11–0, 3–2)

   16 mars 1969 Kanada   5 – 1   Finland
(1–1, 1–0, 3–0)
   16 mars 1969 Sovjetunionen   4 – 2   Sverige
(1–2, 1–0, 2–0)
   16 mars 1969 Tjeckoslovakien   8 – 3   USA
(2–1, 4–2, 2–0)

   18 mars 1969 Tjeckoslovakien   7 – 4   Finland
(4–1, 3–1, 0–2)
   18 mars 1969 Sverige   8 – 2   USA
(1–2, 3–0, 4–0)
   18 mars 1969 Sovjetunionen   7 – 1   Kanada
(5–1, 2–0, 0–0)

   19 mars 1969 Sovjetunionen   6 – 1   Finland
(3–0, 1–0, 2–1)
   19 mars 1969 Sverige   2 – 0   Tjeckoslovakien
(1–0, 0–0, 1–0)

   20 mars 1969 Kanada   5 – 0   USA
(1–0, 0–0, 4–0)

   21 mars 1969 Sverige   5 – 1   Kanada
(1–1, 3–0, 1–0)
   21 mars 1969 Tjeckoslovakien   2 – 0   Sovjetunionen
(0–0, 1–0, 1–0)

   22 mars 1969 Finland   4 – 3   USA
(1–1, 1–0, 2–2)

   23 mars 1969 Sovjetunionen   8 – 4   USA
(3–1, 2–1, 3–2)
   23 mars 1969 Sverige   5 – 0   Finland
(2–0, 2–0, 1–0)
   23 mars 1969 Tjeckoslovakien   3 – 2   Kanada
(1–1, 1–0, 1–1)

   24 mars 1969 Sovjetunionen   3 – 2   Sverige
(1–1, 1–1, 1–0)

   25 mars 1969 Tjeckoslovakien   4 – 2   Finland
(2–2, 1–0, 1–0)
   25 mars 1969 Kanada   1 – 0   USA
(1–0, 0–0, 0–0)

   26 mars 1969 Sovjetunionen   7 – 3   Finland
(1–0, 4–1, 2–2)
   26 mars 1969 Tjeckoslovakien   6 – 2   USA
(2–0, 2–1, 2–1)

   27 mars 1969 Sverige   4 – 2   Kanada
(1–0, 0–2, 3–0)

   28 mars 1969 Tjeckoslovakien   4 – 3   Sovjetunionen
(2–0, 0–2, 2–1)

   29 mars 1969 Kanada   6 – 1   Finland
(2–0, 3–1, 1–0)
   29 mars 1969 Sverige   10 – 4   USA
(6–2, 1–1, 3–1)

   30 mars 1969 Finland   7 – 3   USA
(1–1, 5–0, 1–2)
   30 mars 1969 Sverige   1 – 0   Tjeckoslovakien
(1–0, 0–0, 0–0)
   30 mars 1969 Sovjetunionen   4 – 2   Kanada
(1–1, 1–0, 2–1)

EuropamästerskapetRedigera

Hittills hade Europamästerskapsmedaljer delats ut till de tre bäst placerade europeiska lagen vid världsmästerskap, men från och med detta mästerskap ändrades reglerna för utdelning av Europamästerskapsmedaljerna. Man gick över till att räkna ut en slutställning baserad endast på resultaten mellan de europeiska lagen. Resultatet av Europamästerskapet blev:

Lag S V O F GM IM MS P
  Sovjetunionen 6 4 0 2 23 14 +9 8
  Sverige 6 4 0 2 18 10 +8 8
  Tjeckoslovakien 6 4 0 2 17 12 +5 8
  Finland 6 0 0 6 13 35 −22 0

B-världsmästerskapetRedigera

B-världsmästerskapet avgjordes i Ljubljana, Jugoslavien.

Lag S V O F GM IM MS P
  Östtyskland 7 7 0 0 62 13 +49 14
  Polen[a] 7 6 0 1 31 13 +18 12
  Jugoslavien 7 3 2 2 17 20 −3 8
  Västtyskland 7 4 0 3 28 16 +12 8
  Norge 7 2 2 3 26 35 −9 6
  Rumänien 7 2 1 4 24 36 −12 5
  Österrike 7 1 1 5 15 39 −24 3
  Italien 7 0 0 7 10 41 −31 0
Uppflyttning till A-VM Nedflyttning till C-VM
  1. ^ I och med att Kanada drog sig ur A-VM flyttades Polen som grupptvåa upp till A-VM 1970



   28 februari 1969 Polen   4 – 2   Rumänien
(0–1, 2–0, 2–1)
   28 februari 1969 Östtyskland   11 – 1   Italien
(2–0, 4–1, 5–0)
   28 februari 1969 Norge   3 – 3   Österrike
(2–0, 1–2, 0–1)
   28 februari 1969 Jugoslavien   4 – 1   Västtyskland
(1–1, 2–0, 2–1)

   1 mars 1969 Östtyskland   13 – 4   Norge
(4–1, 5–0, 4–3)
   1 mars 1969 Västtyskland   6 – 2   Rumänien
(2–2, 2–0, 2–0)

   2 mars 1969 Jugoslavien   2 – 1   Italien
(0–0, 2–0, 0–1)
   2 mars 1969 Polen   9 – 1   Österrike
(2–0, 3–0, 4–1)

   3 mars 1969 Östtyskland   11 – 2   Rumänien
(2–1, 4–1, 5–0)
   3 mars 1969 Västtyskland   5 – 0   Norge
(0–0, 1–0, 4–0)
   3 mars 1969 Polen   5 – 2   Italien
(0–0, 2–1, 3–1)
   3 mars 1969 Jugoslavien   2 – 1   Österrike
(0–0, 1–0, 1–1)

   4 mars 1969 Norge   5 – 4   Rumänien
(2–1, 3–1, 0–2)
   4 mars 1969 Östtyskland   6 – 1   Västtyskland
(1–0, 0–1, 5–0)

   5 mars 1969 Österrike   3 – 1   Italien
(0–0, 2–0, 1–1)
   5 mars 1969 Polen   4 – 1   Jugoslavien
(2–1, 0–0, 2–0)

   6 mars 1969 Östtyskland   11 – 3   Österrike
(1–1, 7–1, 3–1)
   6 mars 1969 Polen   5 – 1   Norge
(4–0, 1–1, 0–0)
   6 mars 1969 Västtyskland   5 – 1   Italien
(2–0, 1–1, 2–0)
   6 mars 1969 Jugoslavien   4 – 4   Rumänien
(0–1, 3–3, 1–0)

   8 mars 1969 Jugoslavien   3 – 3   Norge
(0–2, 2–0, 1–1)
   8 mars 1969 Västtyskland   8 – 0   Österrike
(2–0, 2–0, 4–0)
   8 mars 1969 Rumänien   5 – 2   Italien
(0–1, 0–0, 5–1)
   8 mars 1969 Östtyskland   4 – 1   Polen
(2–1, 1–0, 1–0)

   9 mars 1969 Norge   10 – 2   Italien
(6–0, 3–2, 1–0)
   9 mars 1969 Polen   3 – 2   Västtyskland
(1–0, 1–1, 1–1)
   9 mars 1969 Rumänien   5 – 4   Österrike
(0–1, 2–3, 3–0)
   9 mars 1969 Östtyskland   6 – 1   Jugoslavien
(1–0, 4–0, 1–1)

C-världsmästerskapetRedigera

C-världsmästerskapet blev avgjort i Skopje, Jugoslavien.

Lag S V O F GM IM MS P
  Japan 5 4 0 1 36 10 +26 8
  Schweiz 5 4 0 1 41 9 +32 8
  Ungern 5 3 0 2 26 22 +4 6
  Nederländerna 5 2 0 3 12 40 −28 4
  Bulgarien[a] 5 2 0 3 19 28 −9 4
  Danmark 5 0 0 5 7 32 −25 0
Uppflyttning till B-VM
  1. ^ I och med att Kanada drog sig ur A-VM, och därmed ytterligare ett lag från B-VM blev uppflyttat till A-VM 1970, flyttades ett lag till från C-VM upp till B-VM. Ungern och Nederländerna tackade nej, och platsen gick därmed till femteplacerade Bulgarien.



   24 februari 1969 Bulgarien   4 – 3   Japan
(0–0, 2–2, 2–1)
   24 februari 1969 Schweiz   11 – 1   Ungern
(3–0, 4–0, 4–1)
   24 februari 1969 Nederländerna   4 – 3   Danmark
(2–0, 0–2, 2–1)

   25 februari 1969 Schweiz   8 – 0   Nederländerna
(2–0, 3–0, 3–0)

   26 februari 1969 Ungern   5 – 3   Bulgarien
(2–1, 2–2, 1–0)
   26 februari 1969 Japan   11 – 1   Danmark
(1–1, 5–0, 5–0)

   27 februari 1969 Nederländerna   7 – 5   Bulgarien
(2–2, 4–1, 1–2)
   27 februari 1969 Japan   6 – 3   Ungern
(0–1, 4–1, 2–1)
   27 februari 1969 Schweiz   9 – 0   Danmark
(3–0, 5–0, 1–0)

   28 februari 1969 Japan   11 – 0   Nederländerna
(5–0, 4–0, 2–0)

   1 mars 1969 Ungern   4 – 1   Danmark
(1–0, 1–1, 2–0)
   1 mars 1969 Schweiz   11 – 3   Bulgarien
(5–0, 3–3, 3–0)

   2 mars 1969 Bulgarien   4 – 2   Danmark
(1–1, 3–1, 0–0)
   2 mars 1969 Ungern   13 – 1   Nederländerna
(5–0, 3–0, 5–1)
   2 mars 1969 Japan   5 – 2   Schweiz
(3–0, 1–2, 1–0)

Total slutställningRedigera

A-VM 1969
    Sovjetunionen
    Sverige
    Tjeckoslovakien
4   Kanada
5   Finland
6   USA
B-VM 1969
7   Östtyskland
8   Polen
9   Jugoslavien
10   Västtyskland
11   Norge
12   Rumänien
13   Österrike
14   Italien
C-VM 1969
15   Japan
16   Schweiz
17   Ungern
18   Nederländerna
19   Bulgarien
20   Danmark

LaguppställningarRedigera

SovjetunionenRedigera

Viktor Singer, Viktor Putschkov, Aleksandr Ragulin, Viktor Kuskin, Vitalij Davydov; Igor Romisjevski, Vladimir Lutsjenko, Jevgeni Paldijev, Anatolij Firsov, Valerij Charlamov, Aleksandr Maltsev, Vladimir Petrov, Vjatjeslav Starsjinov, Jevgenij Simin, Vladimir Vikulov, Viktor Polupanov, Boris Michajlov, Aleksandr Jakusjev, Vladimir Jursinov, Jevgenij Misjakov;

SverigeRedigera

Leif Henriksson, Gunnar Bäckman, Leif Holmqvist, Arne Carlsson, Nils "Nicke" Johansson, Kjell-Rune Milton, Bert-Ola Nordlander, Lars-Erik Sjöberg, Lennart "Lill-Strimma" Svedberg, Mats Hysing, Stig-Göran "Stisse" Johansson, Stefan "Lill-Prosten" Karlsson, Tord Lundström, Lars-Göran Nilsson, Roger Olsson, Björn Palmqvist, Ulf Sterner, Dick Yderström

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f] "Story #18 – Two games Czechoslovakia simply couldn’t lose". iihf.com. Läst 16 november 2016. (engelska)
  2. ^ (på svenska)Hockey (CEWE) (4). 1995. 
  3. ^ [a b] Field, Russell/Kidd, Bruce (2011/2013): Forty Years of Sport and Social Change, 1968-2008: "To Remember is to Resist", sid 112. Routledge. Läst 16 november 2016. (engelska)

KällorRedigera

Externa länkarRedigera