Wikipedia

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949

16:e upplagan av Världsmästerskapet i ishockey för herrar
(Omdirigerad från Europamästerskapet i ishockey för herrar 1949)

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949 var det 16:e världsmästerskapet i ishockey för herrar, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 27:e Europamästerskapet i ishockey för herrar. Turneringen spelades 12–20 februari 1949 i Stockholm, Sverige. De flesta matcherna spelades på Stockholms stadion (med Nordens då enda konstfrusna bana), ett par på naturis på Östermalms IP[1] och ytterligare två på Solna isstadion.[2]

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949
Datum12–20 februari 1949
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap		10
Värdskap
LandSverige Sverige
SpelplatserStockholm
Placeringar
Guld Tjeckoslovakien
Silver Kanada
Brons USA
Övrigt
Matcher31
Mål360 (11,61 mål per match)

Förlopp redigera

Tio lag deltog i turneringen. Först spelades en inledande omgång i tre grupper, varifrån de två bästa lagen i varje grupp gick vidare till finalomgång för att avgöra placeringarna ett till sex. De sämst placerade fyra lagen från de tre grupperna spelade vidare i en placeringsomgång för att avgöra placeringarna mellan sju och tio.

Tjeckoslovakien vann världsmästerskapet för andra gången före Kanada och USA. Tjeckoslovakien vann matchen mot Kanada med 3–2, vilket innebar Kanadas tredje förlust någonsin i världsmästerskapet.

Kanadas seger över Danmark med 47–0[1] i den inledande omgången var den största segern någonsin vid A-världsmästerskapet. Rekordet för den största segern i världsmästerskap över huvud taget var matchen mellan Australien och Nya Zeeland i D-gruppen i världsmästerskapet 1987, som slutade 58–0.[3] Den legendariska matchen mellan Kanada och Danmark spelades dock inte i Stockholm utan på Solna Isstadion.

Sverige, och Norden, arrangerade 1949 världsmästerskapet i ishockey för första gången.[2] Det uppstod publikupplopp när Sverige mötte Kanada på Stockholms stadion. Grindarna bröts ned och det beräknas att 25 000 åskådare såg matchen. Ett 20-tal personer fördes till sjukhus.[4] Världsmästerskapet 1949 brukar ses som det stora genombrottet för ishockey som stor publiksport i Sverige.[5][6]

Matchresultat redigera

Inledande omgång redigera

De tio deltagande länderna delades in i tre grupper. De två bästa från varje grupp gick vidare till finalomgången, medan de övriga lagen fortsatte i placeringsomgången.

Grupp A redigera

Lag S V O F GM IM MS P
  Kanada 2 2 0 0 54 0 +54 4
  Österrike 2 1 0 1 25 8 +17 2
  Danmark 2 0 0 2 1 72 −71 0
Vidare till Finalomgång Vidare till Placeringsomgång 7–10
   12 februari 1949 Kanada   47 – 0   Danmark
(13–0, 16–0, 18–0)
   13 februari 1949 Kanada   7 – 0   Österrike
(0–0, 3–0, 4–0)
   14 februari 1949 Österrike   25 – 1   Danmark
(8–0, 6–0, 11–1)

Grupp B redigera

Lag S V O F GM IM MS P
  USA 3 3 0 0 36 6 +30 6
  Schweiz 3 2 0 1 30 15 +15 4
  Norge 3 1 0 2 4 19 −15 2
  Belgien 3 0 0 3 2 32 −30 0
Vidare till Finalomgång Vidare till Placeringsomgång 7–10
   12 februari 1949 Norge   2 – 0   Belgien
(2–0, 0–0, 0–0)
   12 februari 1949 USA   12 – 5   Schweiz
(6–2, 4–1, 2–2)
   13 februari 1949 Schweiz   18 – 2   Belgien
(5–0, 10–1, 3–1)
   13 februari 1949 USA   12 – 1   Norge
(7–1, 3–0, 2–0)
   14 februari 1949 Schweiz   7 – 1   Norge
(4–1, 3–0, 0–0)
   14 februari 1949 USA   12 – 0   Belgien
(4–0, 5–0, 3–0)

Grupp C redigera

Lag S V O F GM IM MS P
  Sverige 2 2 0 0 16 3 +13 4
  Tjeckoslovakien 2 1 0 1 21 6 +15 2
  Finland 2 0 0 2 3 31 −28 0
Vidare till Finalomgång Vidare till Placeringsomgång 7–10
   12 februari 1949 Sverige   12 – 1   Finland
(2–0, 3–0, 7–1)
   13 februari 1949 Sverige   4 – 2   Tjeckoslovakien
(3–0, 1–2, 0–0)
   14 februari 1949 Tjeckoslovakien   19 – 2   Finland
(8–1, 3–1, 8–0)

Finalomgång redigera

Lag S V O F GM IM MS P
  Tjeckoslovakien 5 4 0 1 21 6 +15 8
  Kanada 5 2 2 1 20 10 +10 6
  USA 5 3 0 2 23 16 +7 6
  Sverige 5 2 1 2 26 12 +14 5
  Schweiz 5 2 1 2 18 17 +1 5
  Österrike 5 0 0 5 5 52 −47 0
   15 februari 1949 Kanada   2 – 3   Tjeckoslovakien
(0–0, 1–2, 1–1)
   15 februari 1949 Sverige   18 – 0   Österrike
(5–0, 5–0, 8–0)
   15 februari 1949 USA   4 – 5   Schweiz
(1–4, 3–0, 0–1)
   16 februari 1949 Tjeckoslovakien   7 – 1   Österrike
(3–0, 4–0, 2–0)
   16 februari 1949 Sverige   2 – 2   Kanada
(0–1, 1–0, 1–1)
   17 februari 1949 Kanada   7 – 2   USA
(2–0, 1–2, 4–0)
   17 februari 1949 Sverige   3 – 1   Schweiz
(0–0, 2–1, 1–0)
   18 februari 1949 Tjeckoslovakien   8 – 1   Schweiz
(4–0, 1–1, 3–0)
   18 februari 1949 Kanada   8 – 2   Österrike
(3–0, 3–1, 2–1)
   18 februari 1949 Sverige   3 – 6   USA
(1–0, 0–4, 2–2)
   19 februari 1949 Schweiz   10 – 1   Österrike
(4–0, 3–1, 3–0)
   19 februari 1949 USA   2 – 0   Tjeckoslovakien
(0–0, 1–0, 1–0)
   20 februari 1949 USA   9 – 1   Österrike
(0–1, 3–0, 6–0)
   20 februari 1949 Sverige   0 – 3   Tjeckoslovakien
(0–0, 0–2, 0–1)
   20 februari 1949 Kanada   1 – 1   Schweiz
(0–1, 0–0, 1–0)

Placeringsomgång placeringarna 7–10 redigera

Lag S V O F GM IM MS P
  Finland 2 2 0 0 24 5 +19 4
  Norge 2 1 0 1 17 8 +9 2
  Belgien 3 1 0 2 11 34 −23 2
  Danmark[a] 1 0 0 1 3 8 −5 0
   17 februari 1949 Belgien   8 – 3   Danmark
(2–1, 4–2, 2–0)
   17 februari 1949 Finland   7 – 3   Norge
(2–1, 0–0, 1–0)
   18 februari 1949 Finland   17 – 2   Belgien
(6–0, 4–0, 7–2)
   18 februari 1949 Norge   –   Danmark[a]
   19 februari 1949 Finland   –   Danmark[a]
   20 februari 1949 Norge   14 – 1   Belgien
(5–0, 6–0, 3–1)
  1. ^ [a b c] Danmark drog sig ur turneringen

Slutställning redigera

VM 49 EM 49 Nation
      Tjeckoslovakien
  —   Kanada
  —   USA
4     Sverige
5     Schweiz
6 4   Österrike
7 5   Finland
8 6   Norge
9 7   Belgien
10 8   Danmark

Laguppställningar redigera

Sverige redigera

Målvakter: Arne "Brand Johan" Johansson, Kurt Svanberg
Backar: Åke "Plutten" Andersson, Rune Johansson, Åke Lassas, Åke Olsson, Sven Thunman
Forwards: Stig "Stickan" Carlsson, Åke Engqvist, Rolf Eriksson-Hemlin, Erik "Epa" Johansson, Gösta "Lill-Lulle" Johansson, Stig Jönsson, Bengt Larsson, Holger Nurmela, Lars Pettersson, Hans "Stöveln" Öberg

Källor redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b] ”VM 1949”. Brinkens IF. http://idrottonline.se/BrinkensIF-Ishockey/Foreningen/OstermalmsIP/VM1949. Läst 8 maj 2018. 
  2. ^ [a b] ”Brinken Hockey”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525184758/http://www8.idrottonline.se/BrinkensIF-Ishockey/OmBrinken/Ostermalms-IP/VM-1949/. Läst 27 augusti 2011. 
  3. ^ Zeisler, Laurel (2012-12-19) (på engelska). Historical Dictionary of Ice Hockey. Scarecrow Press. sid. 92. ISBN 9780810878631. https://books.google.se/books?id=bWYeAAAAQBAJ&pg=PA92. Läst 8 maj 2018 
  4. ^ Byström, Bobby. Tre Kronor - ett landslag. Strömberg 
  5. ^ Jonas Cederquist (27 augusti 2004). ”Tre folkkära kronor”. Populär historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/tre-folkkara-kronor/. Läst 27 augusti 2011. 
  6. ^ Jenny Modin (17 april 2013). ”Kalabaliken i VM 1949” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/artikel/kalabaliken-i-vm-1949. Läst 7 april 2022. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Världsmästerskapet_i_ishockey_för_herrar_1949&oldid=50602708”