Djurgården Hockey

ishockeyklubb i Stockholm, Sverige

Djurgårdens Idrottsförening Ishockeyförening, Djurgårdens IF IF, är en ishockeyförening från Stockholm. Djurgården är på herrsidan den mest framgångsrika ishockeyföreningen i svensk ishockeyhistoria med flest svenska mästerskap i ishockey, totalt 16 stycken, varav det senaste 2001, 10 SM-silver, varav det senaste 2019, och totalt 26 SM-finaler. Klubben har även vunnit Europacupen i ishockey två gånger, 1991 och 1992. Elitlaget är numera bolagiserat och föreningen representeras i seriespelet av Djurgården Hockey AB vars aktiemajoritet ägs av föreningen. Efter att ha spelat i Elitserien i 35 år i rad degraderades Djurgården efter säsongen 2011/2012, och spelade två säsonger i Hockeyallsvenskan. Djurgården var i SHL, den högsta serien i det svenska seriesystemet, senast från säsongen 2014/2015 till och med säsongen 2021/2022 där man förlorade i play-out mot Timrå 0-4 i matcher.

Djurgården Hockey
HemortStockholm, Sverige
Grundad1922
Lagfärger              
HemmaplanHovet och Globen
KlubbdirektörMatthias Sånemyr
SportchefK-G Stoppel
(Niklas Wikegård fr.o.m. 1 maj 2024)
TränareMichael Holmqvist
Meriter
Svenska mästare16
(1926, 1950, 1954, 1955, 1958, 1959, 1960, 1961, 1962, 1963, 1983, 1989, 1990, 1991, 2000, 2001)
Svenska mästerskapsfinaler20
(1923, 1924, 1926, 1927, 1950, 1954, 1955, 1979, 1983, 1984, 1985, 1989, 1990, 1991, 1992, 1998, 2000, 2001, 2010, 2019)
Europacupen2 (1991, 1992)
Nordic Trophy1 (2009 (Sverige))
Säsonger i Sveriges högsta division74
Säsonger i Svenska Hockeyligan43 (2021/2022)
Svenska Hockeyligans maratontabell3:a
Nuvarande säsongHockeyallsvenskan 2023/2024
SupportrarDjurgårdens Supporters Club
Järnkaminerna
WebbplatsDifhockey.se

Sedan säsongen 2022/2023 spelar Djurgården i Hockeyallsvenskan, den näst högsta serien.

Föreningens damsektion bildades 2014.

Historik redigera

Start till och med 1960-talet redigera

Djurgårdens IF bildades 1891, men ishockey upptogs på programmet först 1922 som en egen sektion. En av de mer drivande krafterna för bildandet av en ishockeysektion var Wilhelm Arwe. DIF:s hela lag bestod av sex spelare – en målvakt, två backar och tre forwardar – som vid den här tiden var normalt (lag med mellan sex och tolv spelare). Djurgårdens trupp förstärktes dock säsongen 1923 med ytterligare fem spelare, vilket omedelbart gav resultat. Djurgården blev seriesegrare för första gången och även distriktsmästare 1924. Djurgårdens IF Hockeys första SM-guld kom 1926, endast fyra år efter föreningens grundande. Den första Elitserien i ishockey, som startade 1928 med fyra lag, utökades 1929 till att omfatta sex lag varvid Djurgården flyttades upp en division till Elitserien.

År 1934 hoppade de äldre spelarna av och inga nya spelare kom till laget, varför klubben beslöt sig för att upphöra med ishockeysektionen tills vidare. 1938 började Svenska Dagbladets Gustaf "Lulle" Johansson (tidigare ishockeyspelare för IK Göta) att planera för en nystart för Djurgården Hockey. Han kontaktade andra djurgårdsledare och de lyckades få ihop ett ishockeylag som fick börja om från grunden.

 
Sven Tumba i Djurgårdströjan 1960.
 
Hockeylaget, som blev svenska mästare 1957/1958. I övre raden bland andra Roland Stoltz och Lasse Björn. I främre raden bland andra målvakten Yngve Johansson och Sven "Tumba" Johansson. Ingen spelare hade hjälm, utan bar istället en mörkröd toppluva.

1950 blev Djurgården åter Svenska Mästare i ishockey, som blev startskottet för en era med stora framgångar; under perioden 1951–1970 vann klubben åtta SM-guld, varav sex i följd (1958–1963). Lagets längsta förlustfria svit blev 57 matcher, slutspel undantagna, som fortfarande är rekord i seriesammanhang. Sviten varade från 14 november 1958 till 8 november 1962 när Västra Frölunda IF tog emot DIF på Ullevi i Göteborg, inför 23 192 personer som då var publikrekord i svensk ishockey (den egentliga publiksiffran var minst 3 000 mer och att polisen uppskattade att cirka 10 000 människor fick vända hem utan att ha kommit in). Under denna storhetstid hade DIF ständigt 8–9 spelare i Tre Kronor.

1970-talet och resten av seklet redigera

Inför säsongen 1975/1976 beslöt förbundet att ändra seriesystemet; två serier blev en, med tio lag (som spelade 36 grundomgångar). Denna nyordning medförde att DIF åkte ur redan första säsongen som Elitserien spelades, 1976. Laget kom på en niondeplats och fick efter 28 år lämna den högsta serien, men under ledning av tränaren Hans Mild tog sig klubben redan påföljande säsong tillbaka till Elitserien via seger i division 1 östra och sedan Kvalserien. Inför comebacken i Elitserien i ishockey 1977/1978 värvade DIF storspelare som Bo Berglund och Håkan Dahllöf, men kom ändå åtta i serien. Till 1978/1979 satsade klubben ännu större med tränaren Eilert ”Garvis” Määttä samt spelarna Mats Waltin, Håkan Eriksson och Anders Kallur. Tredjeplatsen i serien räckte för avancemang till slutspelet, men i finalen mot Modo Hockey föll DIF med 2–1 i matcher.

En niondeplats i serien 1981/1982 medförde att laget tvingades kvala för att hålla sig kvar i Elitserien, och lyckades genom vinst mot HV71Hovet, under den då kontroversiella tränaren Leif Boork. Säsongen 1982/1983 ådrog sig DIF totalt 497 utvisningsminuter (13,8 minuter per match i snitt). Serien vanns av Färjestads BK och DIF kom tvåa, de båda möttes också i finalen som DIF vann. DIF slog under säsongen rekord i antal matcher i följd utan förlust, 19 omgångar (mellan den 5 oktober 1982 och den 6 januari 1983). Med lagets spelstil utifrån Boorks nyskapade så kallade "våldtäktshockey", som gav denna utvisningsstatistik, sågs DIF som en allmänt hatad klubb och kontroversiell vinnare av utomstående. Säsongen 1983/1984 kom laget på 36 matcher upp i totalt 535 utvisningsminuter (14,9 minuter i snitt per match), nådde final men som förlorades konfortabelt mot ärkerivalen AIK med 3–0 i matcher.

Säsongen 1984/1985 hade Leif Boork tagit farväl och ny tränare blev Gunnar "Svesse" Svensson, men laget fortsatte ändå att toppa i utvisningar. Klubben vann serien detta år och blev utpekade som Sveriges bästa lag, även om laget förlorade mot Södertälje SK i finalen. Under 1985/1986 fick Svensson sparken utan förvarning och som nödlösning klev Lars-Fredrik Nyström och Håkan Eriksson in. Med nöd och näppe lyckades laget hamna på åttonde plats och därmed undvika ovisst kvalspel. Säsongen 1986/1987 kom Leif Boork tillbaka som tränare, och hans första insats var att kommendera ut laget på en omtalad "överlevnadsmarsch" för att få en sammanhållen och målmedveten trupp. Senare uppdagades det att klubbens bokslut visade en skuld om 12,3 miljoner kronor som medförde en större omorganisation som på sikt skulle visa sig bli framgångsrik. Säsongen 1987/1988 vann DIF serien med sju poäng före tvåan IF Björklöven, men slogs ut i kvartsfinal (nyförändrat system) mot AIK, under tränaren Ingvar "Putte" Carlsson. I finalen av 1988/1989 med bland andra Kent Nilsson i truppen vann DIF mot Leksands IF, då för övrigt Globen invigdes detta år.

 
Globen i Djurgårdens färger.

Säsongen 1989/1990 kom Djurgården tvåa efter Färjestad, och de båda möttes i final som Djurgården vann inför ett fullsatt Globen (13 850 åskådare) på sina hemmamatcher. 1990/1991 vann DIF i princip allt som ett ishockeylag kan vinna; Elitserien vanns med två poängs marginal före tvåan Färjestads BK, finalen mellan dem vanns åter av DIF, och dessutom vann DIF Europeiska klubbmästerskapet i ishockey 1991. DIF blev det första svenska ishockeylaget som kunde titulera sig som "bäst i Europa". Säsongen 1991/1992 nådde DIF åter final, denna gång mot Malmö Redhawks där de tre första matcherna gick till förlängning. Den femte och direkt avgörande matchen i Malmö isstadion vann Malmö med 4–2. DIF försvarade dock sin Europamästerskap-titel från 1991 via seger mot Düsseldorf i finalen.

Säsongen 1992/1993 blev DIF utslagna i semifinalen mot Luleå HF med 2–1 i matcher, båda Luleås vinster i "sudden death". I april 1993 anhölls dåvarande ordföranden Lars Hedström för att under en lång tid ha systematiskt tömt DIF:s konton och satt sprätt på pengarna, antingen genom egen konsumtion eller genom spekulation på råvarubörsen i London. Den totala summan som förskingrades fastställdes i Stockholms tingsrätt till drygt 6,5 miljoner kronor inklusive ränta.

1993/1994 slutade DIF på en femteplats i serien, nådde semifinal men blev utslagna av ett Modo med Peter Forsberg i laget. I säsongen 1994/1995 myntades uttrycket "skrattmatch". DIF vann Elitserien och lottades att i slutspelet möta åttan HV71, som skrällde och vann i tre raka matcher (bäst av fem i kvartsfinal, infört föregående säsong) för att därefter också bli svenska mästare för första gången. 1995/1996 slutade med en femteplats i serien, och slogs fiaskoartat ut av Färjestad i kvartsfinal. Säsongen 1996/1997 delades Elitserielagen i olika regionala grupper och därigenom ökades antalet spelomgångar. DIF hamnade i samma grupp som AIK, Luleå och Modo – där DIF kom fyra i serien och åkte för tredje året i rad ut redan i kvartsfinalen, mot rivalen AIK.

Under 1997 togs det historiska beslutet att Djurgården Hockey AB skulle bildas och börsintroducerasStockholms Fondbörs O-lista. När introduktionsdatumet närmade sig visade det sig att aktien övertecknades och ca 46 miljoner kronor flöt in till DIF, men kritiska röster höjdes angående bolagiseringen. Riksidrottsstyrelsen, RS, fann något oväntat att börsintroduktionen stred mot Riksidrottsförbundets stadgar (2 kap 5 §) och hotade därför att utesluta DIF från Svenska Ishockeyförbundet och Elitserien. DIF ändrade i sitt avtal med Djurgården Hockey AB, men detta godkändes inte av RS. Bolagiseringen fick skrotas och DIF tvingades betala tillbaka de 46 miljonerna plus ränta till aktieägarna varvid DIF:s skuld steg med cirka 6 miljoner. Med en framgångsrik säsong täcktes denna förlust någorlunda. Till 1997/1998 hade sportchefen Ingvar "Putte" Carlsson värvat tillbaka Charles Berglund, Mikael Johansson, Kenneth Kennholt och Tommy Söderström. DIF vann serien (fick därigenom en garanterad plats i European Hockey League 1998/1999), gick till final återigen mot Färjestad men som vann mot DIF i sudden death i den avgörande matchen i Globen. 1998/1999 slogs DIF ut i kvartsfinalen mot Brynäs IF med 3–1 i matcher.

2000-talet redigera

 
Djurgården mot Malmö Redhawks i november 2006.

Säsongen 1999/2000 kom Hardy Nilsson till DIF och införde den offensiva och publikunderhållande så kallade "torpedhockeyn", där DIF på nytt stod som svenska mästare efter en komfortabel finalseger mot Modo. 2000/2001 besegrades Färjestads i finalen med 4–2 i matcher (bäst av sju infört), och DIF befäste därigenom med sitt 16:e (och senaste) guld sin plats som de "Mesta Mästarna". Hardy Nilsson blev därefter förbundskapten för Tre Kronor, och assisterande tränare Mats Waltin blev sportchef i Djurgården.

 
David Printz i Djurgårdströjan.

Säsongen 2001/2002 tog Kent "Lill-Kenta" Johansson över ledningen för Djurgården, som förlorat många stjärnspelare. Djurgården slutade på tredje plats i sluttabellen, och åkte ut mot Frölunda i kvartsfinalen med 4–1 i matcher. Efter säsongen fick "Lill-Kenta" sparken och ersattes av Niklas Wikegård, som 2002/2003 tillsammans med de före detta Djurgårdsspelarna Robert Nordmark och Johan Garpenlöv ledde Djurgården till en fjärdeplats i serien, och förlorade i semifinalen mot Färjestad med 4–1 i matcher. 2003/2004 var Djurgården länge ett topplag, men hamnade till slut på femte plats i serien. Kvartsfinalen förlorades mot serietrean Frölunda, däribland två 1–8-förluster som blivit klubbens största. Under Lockout-säsongen 2004/2005 kom DIF åter femma i serien och lottades i kvartsfinalen mot trean Timrå IK, som med Henrik Zetterberg i laget var favoriter. Djurgården vann dock med 4–3 i matcher, men stoppades av guldlaget Frölunda efter 1–4 i matcher.

Inför 2005/2006 hade klubben städat, flera spelare hade lämnat laget och klubben värvade försiktigt på grund av ekonomin. Nya tränare blev Hans Särkijärvi och Charles Berglund. Djurgården var bottentippat och missade SM-slutspelet för första gången sedan 1985/1986, och likaså säsongen därpå i och med lagets tiondeplats i serien. Den forne och legendariske Djurgårdsspelaren Mikael Johansson tog över som andretränare inför 2007/2008, där DIF slutade sjua i grundserien och åkte ut i kvartsfinalen efter 4–1 i matcher mot Linköping. Inför 2008/2009 valde Hans Särkijärvi att lämna klubben, varefter Mikael Johansson och Tomas Montén fick dela på huvudtränaransvaret. DIF blev tia i grundserien och missade slutspel igen.

Inför 2009/2010 beslutade DIF att använda ett tretränarsystem; Hardy Nilsson anlitades som huvudtränare, och Johansson och Montén fick assistera. I slutet av augusti 2009 vann laget försäsongsturneringen Nordic Trophy efter finalseger mot Linköping med 4–1.[1] Djurgården slutade tvåa i grundserien och tog sig till final efter segrar mot Brynäs och Linköping, men föll mot HV71 med 2–4 i matcher; en finalserie som för övrigt var den jämnaste någonsin, då fem av de sex matcherna fick avgöras i förlängning. I och med SM-slutspelet 2010 bestämdes det att laget framöver skulle spela vissa av sina hemmamatcher i Globen, istället för bara Hovet, för att dubblera den ekonomiska vinsten.[2]

Den 30 januari 2012 fick Hardy Nilsson och Mikael Johansson sparken, och blev ersatta av J20-tränaren Tony Zabel och före detta Djurgårdsspelaren Nichlas Falk.[3] Charles "Challe" Berglund klev strax därefter in som huvudtränare och sportchef, men laget hamnade på kvalplats och skulle dessutom bli degraderat till Hockeyallsvenskan – första gången som klubben hamnat i andradivisionen sedan 1977. Berglund avgick som huvudtränare mitt under påföljande allsvensk säsong efter sviktande resultat, och ersattes av Tony Zabel. I slutet av säsongen misslyckades DIF också med att ta sig till Kvalserien. Säsongen 2013/2014 gick DIF till kvalserien och slutade där på en andra plats, och kvalificerade sig därmed för spel i andra säsongen av ligan under nya namnet SHL.

Robert Ohlsson anställdes som huvudcoach 2016. Säsongen 2018/19 nådde Djurgården en fjärdeplats i grundserien. Djurgården vann mot Skellefteå AIK i kvartsfinalen med 4–2 i matcher. Semifinalen mot serieettan Färjestad gick till en sjunde och avgörande match, där DIF vann på bortaplan och Dick Axelsson gjorde både ett mål och en assist. För första gången i SHL:s och Elitseriens historia möttes de två storstadslagen Djurgården och Frölunda i final. Djurgården förlorade med 2–4 i matcher, och totalt hade Djurgården 90 144 personer i publiksiffror under de nio hemmamatcherna i slutspelet.

Efter bottenplacering i inledningen av säsongen 2021/2022 sparkades huvudtränaren Barry Smith, och ersattes senare av Joakim Fagervall. Under andra halvan av säsongen var laget med Fagervall nära att ta sig upp på säker mark, men en svag avslutning med en poäng på de fyra sista matcherna såg till att Djurgården hamnade i negativt kval mot Timrå IK, som vann play-out-serien med 4–0 i matcher och därmed skickade ner Djurgården till Hockeyallsvenskan.

Till efterföljande säsong i Hockeyallsvenskan lämnade 22 spelare. Sportchef K-G Stoppel värvade hem tidigare spelare såsom Marcus Krüger, Daniel Brodin, John Norman och Alexander Falk. Flera Juniorer fick ta klivet upp till A-laget; målvakten Carl Lindbom samt anfallarna Jonathan Lekkerimäki, Liam Öhgren, Noah Östlund och Wiktor Nilsson. Joakim Fagervall fick sällskap av Marcus Ragnarsson i träningsstaben. Senare under säsongen värvades även Linus Klasen, Nicklas Danielsson, Daniel Glad och Lukas Vejdemo in. Säsongen inleddes med att Djurgården på de tio första matcherna förlorade enbart sju poäng, men den 28 november meddelade Djurgården via sin hemsida att tränaren Joakim Fagervall entledigats från sitt uppdrag med hänvisning till att "vi inte kommit tillräckligt långt i processerna i hur vi vill spela och hur vi ska agera[4]". Istället tog Johan Garpenlöv över som huvudtränare[5]. Djurgården slutade på en fjärdeplats i grundserien och tog sig till det Hockeyallsvenska slutspelet. Där slog de först ut BIK Karlskoga med 4-0 i matcher, och därefter Björklöven med 4-2 i matcher i semifinal. Finalserien spelades mot Modo Hockey, och gick till en sjunde och avgörande match. Där vann Modo med 4-0 och avancerade till SHL 2023/24.

Inte heller Garpenlöv blev långvarig som huvudtränare. I november 2023, ungefär ett år efter att han tillträtt uppdraget, fick han lämna posten. Detta efter att Djurgården på 13 spelade matcher i Hockeyallsvenskan 2023/2024 endast samlat ihop 15 poäng och låg på plats 12 i tabellen.

Juniorsektion redigera

Många framgångsrika spelare har kommit upp genom Djurgårdens juniorlag J18 och J20. Bland dessa kan nämnas Marcus Krüger, Mika Zibanejad, Pontus Åberg, Erik Gustafsson, Gabriel Landeskog och Jacob Josefsson.

J20 har tre SM-guld, varav de två senaste togs 2014-2015 och 2015-2016.[6] Innan dess hade Djurgården inte vunnit sedan 1988. J20 vann även turneringen Junior Club World Cup i Nizhny Tagil, Ryssland mot HC Chayka 2015, detta som första svenska lag.[7][8]

Damsektion redigera

Huvudartikel: Djurgården Hockey Dam

Djurgårdens IF:s damlag i ishockey bildades 2014 genom att klubben övertog Segeltorps IF:s damlag, som efter säsongen 2013/2014 hade trillat ur högsta serien, Riksserien.[9] Bakom organisationen för att bilda ett kompetenskraftigt damlag stod Nils Ekman (sportchef), Danijela Rundqvist (tidigare elitspelare) och Jared Cipparone (huvudtränare).

Inför Djurgårdens första säsong i Division 1, 2014/2015, förstärktes laget med olika spelare från Riksserien, och den säsongen vann klubben grundserien utan en enda förlorad poäng. Laget vann även kvalserien och kunde avancera till Riksserien inför säsongen 2015/2016. Första säsongen i högsta serien hamnade laget på fjärde plats. Därmed var man kvalificerat för slutspel och vann där kvartsfinalen över tre matcher med 2–0 mot Leksand men förlorade mot Linköping i semifinalen.

Säsongen 2016/2017 blev laget mästare genom vinster mot Linköping i semifinal och mot HV71 i finalen.

Säsongen 2017/2018 blev laget utslaget i semifinalen av Luleå Hockey, som senare blev Svenska Mästare.[10]

Inför säsongen 2018/2019 har flera spelare lämnat och anslutit till laget. Detsamma gäller även ledarstaben där Alana Blahoski är ny huvudtränare, Robin Forssén är ny huvudansvarig materialförvaltare samt att Louise Dahl är ny fystränare.

Rivaler redigera

 
Derbymatch mellan AIK och DIF.

Djurgårdens största rival är AIK, och dess återkomst till Elitserien 2010/2011 innebar att DIF fick möta AIK för första gången i seriesammanhang sedan 2001/2002. Vilket skedde i två säsonger, innan Djurgården flyttades ner till Hockeyallsvenskan och lagen återigen spelade i olika serier. Från 2022/2023 spelar dock lagen återigen i samma serie efter att Djurgården nergraderats till Hockeyallsvenskan.

En annan rival inom hockey är Färjestad BK, främst beroende på de många hårda slutspelsmötena lagen emellan. Lagen har mötts elva gånger i slutspelssammanhang (varav fem finaler), Djurgården vann de sex första slutspelsserierna.

Supportrar redigera

Djurgårdens supportrar har organiserat sig i föreningar sedan 1947, då Djurgårdens Supporters Club bildades. Föreningen anordnade bussresor till bortamatcher för medlemmar, men någon organiserad klack fanns inte. Under mitten och slutet av 1970-talet började dock klackar organiseras och 1981 bildades supporterföreningen Blue Saints. Namnet kom till efter att Djurgårdsklacken sjöng "When the Saints Go Marching In", när Djurgårdens hockeyspelare gick in på Hovets is. 1997 bytte Blue Saints namn till Järnkaminerna efter våldsamma incidenter vilket gjorde att föreningen fått negativ kritik från media och allmänheten.

Idag är Järnkaminerna den största av Djurgårdens supporterföreningar, med flera tusen medlemmar. Supportrarna härrör främst från Stockholmsregionen, men lokala landsortsföreningar finns över hela landet.

Inför varje hemmamatch spelas Sjung för gamla Djurgår'n, en hymn som funnits sedan 1970-talet. Supportrarna har ett stort antal hyllningssånger till det egna laget, och hatramsor mot motståndarna som används på matchdag.

Kända DIF-spelare redigera

"Tröjor i taket" redigera

 
Banderoller med kända spelares namn.

Övriga redigera

Tränare redigera

År Division Huvudtränare Assisterande Målvaktstränare GM/Sportchef Notering
1975/1976 Elitserien   Hans Mild
1976/1977 Elitserien
1977/1978 Elitserien
1978/1979 Elitserien   Eilert Määttä   Tommy Töpel SM-final
1979/1980 Elitserien   Bert-Ola Nordlander   Kurt Svensson
1980/1981 Elitserien   Stig Larsson
1981/1982 Elitserien   Leif Boork   Ingvar "Putte" Carlsson
1982/1983 Elitserien SM-guld #11
1983/1984 Elitserien   Thomas Magnusson SM-final
1984/1985 Elitserien   Gunnar Svensson SM-final
1985/1986 Elitserien   Gunnar Svensson (sparkad)   Lars-Fredrik Nyström
Elitserien   Lars-Fredrik Nyström   Håkan Eriksson
1986/1987 Elitserien   Leif Boork   Björn Ferber
1987/1988 Elitserien   Ingvar "Putte" Carlsson   Lasse Falk
1988/1989 Elitserien   Tommy Boustedt SM-guld #12
1989/1990 Elitserien   Tommy Boustedt,   Lasse Falk SM-guld #13
1990/1991 Elitserien   Lasse Falk   Jan Järlefeldt,   Stephan Lundh SM-guld #14,

Vinnare Europacupen

1991/1992 Elitserien   Stephan Lundh SM-final,

Vinnare Europacupen

1992/1993 Elitserien
1993/1994 Elitserien   Tommy Boustedt
1994/1995 Elitserien
1995/1996 Elitserien   Tommy Boustedt (lämnade)   Stephan Lundh,   Niklas Wikegård
Elitserien   Stephan Lundh   Niklas Wikegård
1996/1997 Elitserien
1997/1998 Elitserien   Niklas Wikegård   Stephan Lundh SM-final
1998/1999 Elitserien   Mats Waltin   Thomas Magnusson
1999/2000 Elitserien   Mats Waltin,   Hardy Nilsson   Tommy Engström SM-guld #15
2000/2001 Elitserien SM-guld #16
2001/2002 Elitserien   Kent Johansson   Per Nygårds   Mats Waltin
2002/2003 Elitserien   Niklas Wikegård   Johan Garpenlöv,   Robert Nordmark
2003/2004 Elitserien
2004/2005 Elitserien   Johan Garpenlöv
2005/2006 Elitserien   Hans Särkijärvi   Charles Berglund   Michael Törnqvist
2006/2007 Elitserien
2007/2008 Elitserien   Mikael Johansson,   Tomas Montén   Jan Järlefeldt
2008/2009 Elitserien   Mikael Johansson,

  Tomas Montén

  Jonas Forsberg
2009/2010 Elitserien   Hardy Nilsson   Mikael Johansson,   Tomas Montén   Jonas Forsberg,

  Michael Törnqvist

SM-final
2010/2011 Elitserien   Mikael Johansson,   Tomas Montén,

  Marcus Ragnarsson

  Thomas Magnusson
2011/2012 Elitserien   Hardy Nilsson (sparkad)   Mikael Johansson,   Tomas Montén   Jan Järlefeldt
Elitserien   Tony Zabel (sparkad)   Nichlas Falk,   Tomas Montén
Elitserien   Charles Berglund   Tony Zabel,   Nichlas Falk,

  Tomas Montén

Nedflyttning
2012/2013 Hockeyallsvenskan   Charles Berglund (lämnade)   Tony Zabel,   Mats Bäcklin   Anders Persson   Charles Berglund
  Tony Zabel   Mats Bäcklin
2013/2014 Hockeyallsvenskan   Tony Zabel (sparkad)   Stefan Nyman
  Hans Särkijärvi   Stefan Nyman,   Tony Zabel Uppflyttning
2014/2015 SHL   K-G Stoppel
2015/2016 SHL   Stefan Nyman,   Mikael Håkansson   Jan Öhman   Joakim Eriksson
2016/2017 SHL   Robert Ohlsson
2017/2018 SHL
2018/2019 SHL SM-final
2019/2020 SHL   Jörgen Bemström,   Mikael Håkansson   Fredrik Mikko
2020/2021 SHL
2021/2022 SHL   Barry Smith (sparkad)   Nichlas Falk,   Mikael Aaro   K-G Stoppel
  Joakim Fagervall Nedflyttning
2022/2023 Hockeyallsvenskan   Joakim Fagervall (sparkad)   Marcus Ragnarsson
  Johan Garpenlöv   Marcus Ragnarsson,   Michael Holmqvist
2023/2024 Hockeyallsvenskan   Johan Garpenlöv (sparkad)   Marcus Ragnarsson (sparkad),   Michael Holmqvist
  Michael Holmqvist   Patrik Andersson,   Martin Linder Öst

Säsonger redigera

Djurgården var tidigt med i seriespel när ishockeyn kom till Sverige, och deltog även i Svenska mästerskapen som var en självständig turnering. Tre SM-silver och ett guld blev resultaten under de första åren fram till 1934. Dessutom vann man Klass I i ishockey 1924, men 1934 kom man sist och föreningen beslutade att lägga ner ishockeyverksamheten.[11]

Säsong Division Placering Upp/ned SM Final/kval
1922 Deltog inte i seriespel SM: Utslagna av Hammarby
1923 Klass I 2 SM: Besegrar IFK Stockholm SM-final: Förlorar mot Göta, SM-silver
1924 Klass I 1 SM: Besegrar IFK Stockholm SM-final: Förlorar mot Göta, SM-silver
1925 Klass I 6
1926 Klass I 8 nerflyttade SM: Besegrar Södertälje SM-final: Besegrar Västerås SK, SM-guld
1926/1927 Klass II 2 SM: Besegrade Södertälje SM-final: Förlorade mot Göta, SM-silver
1927/1928 Klass I 2 uppflyttade SM: Utslagna av Göta
1928/1929 Elitserien 3 SM: Utslagna av Göta
1929/1930 Elitserien 3 SM: Utslagna av Göta
1930/1931 Elitserien 6 SM: Utslagna av Hammarby
1931/1932 Elitserien 5
1932/1933 Elitserien 4 SM: Utslagna av Göta
1933/1934 Elitserien 8 nerflyttade

Nerläggningen varade i fyra år innan man började spela igen. Då fick man först börja i de lägre klassera av Stockholmsserien, men fr.o.m. 1943 spelade man i Division II. Fram till 1951 fortsatte SM att spelas som en separat turnering. Division I spelades i två grupper; norra och södra. Gruppsegrarna möttes i en seriefinal. Djurgården spelade en sådan seriefinal 1951.

Säsong Division Placering Seriefinal/Kval SM
1943/1944 Division II Mälaren 3
1944/1945 Division II Södra 2
1945/1946 Division II Östra 5
1946/1947 Division II Södra 1 Kval: Förlorar mot Atlas Diesel och Västerås
1947/1948 Division II Östra 1 Kval: Besegrar Surahammar, uppflyttade SM: Utslagna av Gävle
1948/1949 Division I Södra 2
1949/1950 Division I Södra 2 SM: Besegrar Hammarby SM-final: Besegrar Mora, SM-guld
1950/1951 Division I Södra 1 Seriefinal: Besegrar AIK

1950-talet och början av 1960-talet var Djurgårdens storhetstid. Serieseger och SM-medalj varje år i nästan ett decennium. SM spelades nu som slutspel til Division I. De första åren var det den gamla seriefinalen som utgjorde SM, sedan blev det ett slutspel i form av en mästerskapserie.

Säsong Division Placering SM//Mästerskapsserie/Kval
1951/1952 Division I Södra 2
1952/1953 Division I Södra 2
1953/1954 Division I Södra 1 SM-final: Besegrar Gävle, SM-guld
1954/1955 Division I Södra 1 SM-final: Besegrar Hammarby, SM-guld
1955/1956 Division I Södra 1 2:a i mästerskapsserien, SM-silver
1956/1957 Division I Södra 1 2:a i mästerskapsserien, SM-silver
1957/1958 Division I Södra 1 1:a i mästerskapsserien, SM-guld
1958/1959 Division I Södra 1 1:a i mästerskapsserien, SM-guld
1959/1960 Division I Södra 1 1:a i mästerskapsserien, SM-guld
1960/1961 Division I Södra 1 1:a i mästerskapsserien, SM-guld
1961/1962 Division I Södra 1 1:a i mästerskapsserien, SM-guld
1962/1963 Division I Södra 2 1:a i mästerskapsserien, SM-guld
1963/1964 Division I Södra 3 5:a i mästerskapsserien
1964/1965 Division I Södra 5 1:a i södra kvalificeringsserien
1965/1966 Division I Södra 4 SM: Besegrar AIK, utslagna av Västra Frölunda
Bronsmatch: Besegrar Leksand
1966/1967 Division I Södra 4 SM: Utslagna av Modo
1967/1968 Division I Södra 3 4:a i mästerskapsserien
1968/1969 Division I Södra 5
1969/1970 Division I Norra 7 2:a i kvalificeringsserien
1970/1971 Division I Norra 5 1:a i kvalificeringsserien
1971/1972 Division I Norra 2 5:a i mästerskapsserien
1972/1973 Division I Norra 3 7:a i mästerskapsserien
1973/1974 Division I Norra 5 1:a i kvalificeringsserien
1974/1975 Division I 10 1:a i kvalserien

Till säsongen 1975/76 gjordes en stor serieomläggning där Elitserien bildades. Djurgårdens dominans var över, men en ny storhetstid skulle komma i slutet av 1980-talet som varade in på början av 90-talet. Fr.o.m. 1987 till 1996 spelades Elitserien i en grundserie under hösten och en fortsättningsserie under vintern. I tabellen nedan redovisas grundseriens resultat inom parentes.

Säsong Division Placering SM Final/kval
1975/1976 Elitserien 9 nerflyttade
1976/1977 Division I Östra 1 Playoff: Besegrar Bäcken och Tingsryd 1:a i kvalserien, uppflyttade
1977/1978 Elitserien 8
1978/1979 Elitserien 3 SM: Besegrar Färjestad SM-final: Förlorar mot Modo, SM-silver
1979/1980 Elitserien 6
1980/1981 Elitserien 6
1981/1982 Elitserien 9 2:a i kvalserien
1982/1983 Elitserien 2 SM: Besegrar Björklöven SM-final: Besegrar Färjestad, SM-guld
1983/1984 Elitserien 2 SM: Besegrar Björklöven SM-final: Förlorar mot AIK, SM-silver
1984/1985 Elitserien 1 SM: Besegrar Färjestad SM-final: Förlorar mot Södertälje, SM-silver
1985/1986 Elitserien 8
1986/1987 Elitserien 4 SM: Utslagna av Björklöven
1987/1988 Elitserien 1 (1) SM: Utslagna av AIK
1988/1989 Elitserien 1 (3) SM: Besegrar AIK och Brynäs SM-final: Besegrar Leksand, SM-guld
1989/1990 Elitserien 2 (2) SM: Besegrar Västerås och Luleå SM-final: Besegrar Färjestad, SM-guld
1990/1991 Elitserien 1 (1) SM: Besegrar Södertälje och Västerås SM-final: Besegrar Färjestad, SM-guld
1991/1992 Elitserien 6 (3) SM: Besegrar Luleå och Färjestad SM-final: Förlorar mot Malmö IF, SM-silver
1992/1993 Elitserien 8 (6) SM: Besegrar Västerås, utslagna av Luleå
1993/1994 Elitserien 5 (5) SM: Besegrar Västra Frölunda, utslagna av Modo
1994/1995 Elitserien 1 (1) SM: Utslagna av HV71
1995/1996 Elitserien 5 (2) SM: Utslagna av Färjestad
1996/1997 Elitserien 3 SM: Utslagna av AIK
1997/1998 Elitserien 1 SM: Besegrar HV71 och Modo SM-final: Förlorar mot Färjestad, SM-silver
1998/1999 Elitserien 3 SM: Utslagna av Brynäs
1999/2000 Elitserien 1 SM: Besegrar Färjestad och Luleå SM-final: Besegrar Modo, SM-guld

Vid millennieskiftet var det dags för nästa serieomläggning när Allsvenskan bildades. Djurgården är dock fortfarande ett Elitserielag på topp, men snart kommer sämre resultat tätare och till 2012 gåker man ur Elitserien och får spela två säsonger i Hockeyallsvenskan innan man återkommer till högsta serien som nu fått namnet Svenska Hockeyligan.

Säsong Division Placering SM/Slutspel Final/kval
2000/2001 Elitserien 1 SM: Besegrar AIK och Luleå SM-final: Besegrar Färjestad, SM-guld
2001/2002 Elitserien 3 SM: Utslagna av Västra Frölunda
2002/2003 Elitserien 4 SM: Besegrar HV71, utslagna av Färjestad
2003/2004 Elitserien 5 SM: Utslagna av Västra Frölunda
2004/2005 Elitserien 5 SM: Besegrar Timrå, utslagna av Frölunda
2005/2006 Elitserien 10
2006/2007 Elitserien 10
2007/2008 Elitserien 7 SM: Utslagna av Linköping
2008/2009 Elitserien 10
2009/2010 Elitserien 2 SM: Besegrar Brynäs och Linköping SM-final: Förlorar mot HV71, SM-silver
2010/2011 Elitserien 6 SM: Utslagna av Luleå
2011/2012 Elitserien 11 3:a i kvalserien, nerflyttade
2012/2013 Hockeyallsvenskan 5 3:a i Playoff-serien
2013/2014 Hockeyallsvenskan 3 2:a i kvalserien, uppflyttade
2014/2015 Svenska Hockeyligan 9 SM: Utslagna av Luleå
2015/2016 Svenska Hockeyligan 7 SM: Besegrar Brynäs, utslagna av Frölunda
2016/2017 Svenska Hockeyligan 10 SM: Utslagna av Färjestad
2017/2018 Svenska Hockeyligan 2 SM: Besegrar Linköping, utslagna av Skellefteå
2018/2019 Svenska Hockeyligan 4 SM: Besegrar Skellefteå och Färjestad SM-final: Förlorar mot Frölunda, SM-silver
2019/2020 Svenska Hockeyligan 6 SM: Inställt
2020/2021 Svenska Hockeyligan 10 SM: Utslagna av Frölunda
2021/2022 Svenska Hockeyligan 13 Play-out: Förlorar mot Timrå, nerflyttade
2022/2023 Hockeyallsvenskan 4 Slutspel: Besegrar Karlskoga och Björklöven Final: Utslagna av Modo

Källor till tabellerna ovan finns Pucken[12][13], Svensk ishockey 75 år[14][15] och Elite Prospects[16], samt mer detaljerat i respektive säsongsartikel länkad i divisionskolumnen.

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Nordic Trophy.
  2. ^ Slutspelet 2010 flyttar till Globen Arkiverad 10 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ "Tony Zabel ersätter Hardy Nilsson i DIF", Hockeyligan.se
  4. ^ ”Djurgården tackar av Joakim Fagervall”. www.difhockey.se. https://www.difhockey.se/article/cgakalb1f-1lead/view. Läst 15 september 2023. 
  5. ^ ”Johan Garpenlöv ny huvudtränare för herrlaget”. www.difhockey.se. https://www.difhockey.se/article/poncalb0v-1lead/view. Läst 15 september 2023. 
  6. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/article22523667.ab
  7. ^ http://www.difhockey.se/artikel/zobvainrp-1lead/djurgarden-j20-vann-guld-i-junior-club-world-cup
  8. ^ http://www.hockeysverige.se/2015/08/30/djurgardens-j20-historiskt-forsta-svenska-lag-att-vinna-world-cup/
  9. ^ Difhockey/dam/historia Arkiverad 9 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ ”SM-guld till Luleå – överlägsna i avgörande finalen”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/4d0BXg/lulea-ar-svenska-mastare-efter-krossen. Läst 9 augusti 2018. 
  11. ^ ”Säsongen 1934/1935”. Djurgården Hockey. http://www2.difhockey.se/season.php?sasong=1935. Läst 23 augusti 2021. 
  12. ^ Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 262–268. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9 
  13. ^ Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 271-299. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9 
  14. ^ Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 146-152. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0 
  15. ^ Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 156–185. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0 
  16. ^ ”Djurgårdens IF”. Elite Prospects. https://www.eliteprospects.com/team/3/djurgardens-if?team-history=complete#team-history. Läst 23 augusti 2021. 

Externa länkar redigera