Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1989

53:e upplagan av Världsmästerskapet i ishockey för herrar

Världsmästerskapet i ishockey 1989 var det 53:e världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av International Ice Hockey Federation, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 64:e Europamästerskapet i ishockey. Mästerskapet avgjordes i fyra divisioner som A-, B-, C- och D-VM. De fyra turneringarna avgjordes som följer:

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1989
Datum15 april–1 maj 1989
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap
8
Värdskap
LandSverige Sverige
SpelplatserStockholm
Södertälje
Placeringar
Gold medal icon.svg Guld Sovjetunionen
Silver medal icon.svg Silver Kanada
Bronze medal icon.svg Brons Tjeckoslovakien
Övrigt
Matcher40
Mål282 (7,05 mål per match)
A-VM i Stockholm och Södertälje, Sverige under perioden 15 april–1 maj 1989.
B-VM i Oslo och Lillehammer, Norge under perioden 30 mars–9 april 1989.
C-VM i Sydney, Australien under perioden 20–29 mars 1989.
D-VM i Geel och Heist-op-den-Berg, Belgien under perioden 16–21 mars 1989.

Totalt var 29 landslag anmälda, ett nytt rekord för VM i ishockey.

A-VM spelades i Sverige. Globen i Stockholm användes för första gången i större ishockeysammanhang. Övrig spelplats var Scaniarinken i Södertälje. Sovjetunionen tog guldmedalj, Kanada tog silver och Tjeckoslovakien tog brons. Värdlandet Sverige slutade på fjärde plats.

Nya dopingavslöjanden drabbade världsmästerskapen, I A-gruppen blev USA:s spelare Corey Millen fälld för dopingbrott. Tillämpningen av IIHF:s regler var sådana att laget fråntogs eventuella erövrade poäng men de gjorda målen för det icke dopingfällda laget behölls i resultatet. Sålunda vann Tjeckoslovakien med 5–0 (egentligt resultat 5–4) och Kanada med 8–0 (egentligt resultat 8–2). I D-gruppen fälldes spelare i samtliga lag i matcherna Nya Zeeland–Storbritannien och Belgien–Rumänien, resultaten sattes till 0–0 och noterades som förluster för alla fyra lagen[1]. På grund av Rumäniens fråntagna seger (vinst 8–3 mot Belgien i den spelade matchen) vann istället Belgien gruppen och skulle, enligt reglerna, som vinnare ensamma flyttas upp till C-gruppen. Dock bedömde IIHF att Rumänien drabbats för hårt av beslutet och därför fick de också flytta upp till C-gruppen i VM 1990, vilken utökades från åtta till nio lag detta år. Ett dopingfall till avslöjades i B-gruppen då Österrike avslöjades och dömdes som förlorare med 8–0 mot Norge i en match som slutade 8–2.

Förväntningarna på Sverige var höga inför mästerskapet på hemmaplan och man inledde på ett lovande sätt i grundserien med segrar mot bland annat Finland och USA. Den senare matchen avgjordes på ett spektakulärt sätt av Kent Nilsson, som fri mot det amerikanska målet gjorde en avancerad fint som senare skulle kopieras av Peter Forsberg vid OS 1994. Särskilt minnesvärd var dock den dramatiska matchen mot Kanada som vanns av Tre Kronor med 6–5, efter att en frispelad Johan Strömwall gjort det avgörande målet några minuter före full tid. Noterbart i övrigt var att den svenske NHL-stjärnan Börje Salming spelade sitt första VM för Sverige sedan 1973.

Värt att notera från detta världsmästerskap var det första som sändes i den 1987 startade skandinaviska kabel-TV-kanalen TV3 som endast kunde ses av en liten del av den svenska befolkningen. Efter förhandlingar med Sveriges Television sändes matcherna med femton minuters fördröjning även i SVT[2] mot att SVT åtog sig att producera sändningarna åt TV3.

Värdlandet Sveriges officiella kampsång var Nu tar vi dom, skriven av Lasse Holm och framförd av Håkan Södergren & Hockeylandslaget. Den blev en stor hit.

Publikrekord noterades, då totalt 387 427 personer kom och tittade på matcher, och Svenska Ishockeyförbundet, som hade som mål att tjäna så mycket pengar som möjligt på turneringen, gjorde mer nettovinst på 33 miljoner SEK och Sverige satsade även på slutseger under parollen "Going for Gold", och svenske tränaren Tommy Sandlin fick kritik då framgångarna uteblev.[3]

Vid samma poäng gick resultat vid inbördes möte före målskillnad i samtliga grupper.

A-VM i Stockholm och Södertälje, SverigeRedigera

GrundserienRedigera

Efter en inledande omgång, där de åtta lagen spelade alla-mot-alla, fortsatte de fyra bäst placerade lagen till mästerskapsomgången om placeringarna 1–4, medan de fyra övriga lagen spelade vidare i nedflyttningsomgången om placeringarna 5–8. Poäng och målskillnad från den inledande omgången fördes inte med till mästerskapsomgången, vilket det dock gjordes till nedflyttningsomgången.

Inledande omgångRedigera

Matcherna spelades i Stockholm och Södertälje i Sverige.

Lag S V O F GM IM MS P
  Sovjetunionen 7 7 0 0 36 12 +24 14
  Sverige 7 4 2 1 29 20 +9 10
  Kanada 7 5 0 2 45 18 +27 10
  Tjeckoslovakien 7 3 2 2 33 15 +18 8
  Finland 7 2 1 4 22 25 −3 5
  USA 7 2 1 4 20 29 −9 5
  Polen 7 1 0 6 10 59 −49 2
  Västtyskland 7 0 2 5 17 34 −17 2
Till Mästerskapsomgången Till Nedflyttningsomgången
   15 april 1989 Tjeckoslovakien   3 – 3   Västtyskland
(0–1, 1–2, 2–0)
   15 april 1989 Sovjetunionen   4 – 2   USA
(2–2, 0–0, 2–0)
   15 april 1989 Kanada   6 – 4   Finland
(2–1, 1–1, 3–2)
   15 april 1989 Sverige   5 – 1   Polen
(1–0, 2–1, 2–0)

   16 april 1989 Tjeckoslovakien   3 – 1   Finland
(1–0, 1–1, 1–0)
   16 april 1989 Sverige   4 – 2   USA
(0–1, 0–0, 4–1)
   16 april 1989 Kanada   11 – 0   Polen
(2–0, 7–0, 2–0)
   16 april 1989 Sovjetunionen   5 – 1   Västtyskland
(1–0, 2–0, 2–1)

   18 april 1989 Kanada   8 – 0   USA[a]
   18 april 1989 Tjeckoslovakien   15 – 0   Polen
(4–0, 8–0, 3–0)
   18 april 1989 Sovjetunionen   4 – 1   Finland
(1–1, 0–0, 3–0)
   18 april 1989 Sverige   3 – 3   Västtyskland
(1–1, 2–0, 0–2)

   19 april 1989 Sovjetunionen   12 – 1   Polen
(5–0, 5–1, 2–0)
   19 april 1989 Kanada   8 – 2   Västtyskland
(2–1, 3–1, 3–0)
   19 april 1989 Tjeckoslovakien   5 – 0   USA[b]
   19 april 1989 Sverige   6 – 3   Finland
(2–0, 3–0, 1–3)

   21 april 1989 Finland   7 – 2   Polen
(2–1, 2–1, 3–0)
   21 april 1989 Sovjetunionen   4 – 2   Tjeckoslovakien
(1–1, 1–0, 2–1)
   21 april 1989 USA   7 – 4   Västtyskland
(0–0, 4–3, 3–1)
   21 april 1989 Sverige   6 – 5   Kanada
(2–3, 2–1, 2–1)

   22 april 1989 Sverige   3 – 3   Tjeckoslovakien
(0–0, 0–0, 3–3)
   22 april 1989 Sovjetunionen   4 – 3   Kanada
(2–1, 1–1, 1–1)
   22 april 1989 Finland   3 – 3   USA
(0–0, 0–0, 3–3)
   22 april 1989 Västtyskland   3 – 5   Polen
(3–2, 0–3, 0–0)

   24 april 1989 Tjeckoslovakien   2 – 4   Kanada
(0–1, 1–1, 1–2)
   24 april 1989 Sovjetunionen   3 – 2   Sverige
(0–0, 2–2, 1–0)
   24 april 1989 USA   6 – 1   Polen
(1–1, 1–0, 4–0)
   24 april 1989 Finland   3 – 1   Västtyskland
(2–1, 1–0, 0–0)
  1. ^ USA fällt för doping, ursprungligt resultat 8–2 (2–2, 3–0, 3–0) till Kanada.
  2. ^ USA fällt för doping, ursprungligt resultat 5–4 (2–0, 1–1, 2–3) till Tjeckoslovakien.

NedflyttningsomgångRedigera

De fyra sämst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om att undgå att flyttas ned i B-gruppen. De intjänade poängen och målskillnaden från den inledande omgången flyttades med till nedflyttningsomgången.

Alla matcher spelades i Stockholm.

Lag S V O F GM IM MS P
  Finland 10 5 1 4 35 27 +8 11
  USA 10 4 1 5 37 40 −3 9
  Västtyskland 10 1 2 7 22 41 −19 4
  Polen 10 1 0 9 12 76 −64 2
Nedflyttning till B-VM
   26 april 1989 Finland   3 – 0   Västtyskland
(2–0, 1–0, 0–0)
   26 april 1989 USA   11 – 2   Polen
(4–1, 5–0, 2–1)

   28 april 1989 USA   4 – 3   Västtyskland
(2–2, 1–0, 1–1)
   28 april 1989 Finland   4 – 0   Polen
(1–0, 3–0, 0–0)

   30 april 1989 Västtyskland   2 – 0   Polen
(0–0, 1–0, 1–0)
   30 april 1989 Finland   6 – 2   USA
(0–2, 3–0, 3–0)

MästerskapsomgångRedigera

De fyra bäst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om världsmästerskapstitel och placeringarna 1 till 4. Poäng och målskillnad från den inledande omgången flyttades inte med till mästerskapsomgången, alla lag startade från noll poäng och 0–0 i målskillnad.

Alla matcher spelades i Stockholm.

Lag S V O F GM IM MS P
  Sovjetunionen 3 3 0 0 11 4 +7 6
  Kanada 3 2 0 1 12 11 +1 4
  Tjeckoslovakien 3 1 0 2 5 6 −1 2
  Sverige 3 0 0 3 5 12 −7 0
   27 april 1989 Sovjetunionen   1 – 0   Tjeckoslovakien
(0–0, 0–0, 1–0)
   27 april 1989 Sverige   3 – 5   Kanada
(1–2, 2–2, 0–1)

   29 april 1989 Sverige   1 – 2   Tjeckoslovakien
(0–2, 0–0, 1–0)
   29 april 1989 Sovjetunionen   5 – 3   Kanada
(3–1, 1–2, 1–0)

   1 maj 1989 Kanada   4 – 3   Tjeckoslovakien
(2–0, 2–3, 0–0)
   1 maj 1989 Sverige   1 – 5   Sovjetunionen
(0–2, 1–1, 0–2)

EMRedigera

EM-medaljer delades ut till de från Europa deltagande lagen.

Lag S V O F GM IM MS P
  Sovjetunionen 5 5 0 0 28 7 +21 10
  Tjeckoslovakien 5 2 2 1 26 11 +15 6
  Sverige 5 2 2 1 19 13 +6 6
  Finland 5 2 0 3 15 16 −1 4
  Polen 5 1 0 4 9 42 −33 2
  Västtyskland 5 0 2 3 11 19 −8 2

B-VM i Oslo och Lillehammer, NorgeRedigera

Spelades 30 mars till 9 april.

Lag S V O F GM IM MS P
  Norge 7 5 1 1 28 16 +12 11
  Italien 7 5 1 1 37 16 +21 11
  Frankrike 7 4 2 1 29 18 +11 10
  Schweiz 7 5 0 2 40 21 +19 10
  Östtyskland 7 3 0 4 22 29 −7 6
  Österrike 7 2 0 5 25 32 −7 4
  Japan 7 2 0 5 20 34 −14 4
  Danmark 7 0 0 7 9 44 −35 0
Uppflyttning till A-VM Nedflyttning till C-VM
   30 mars 1989 Österrike   3 – 4   Italien
   30 mars 1989 Norge   7 – 4   Japan
   30 mars 1989 Frankrike   3 – 5   Östtyskland
   30 mars 1989 Schweiz   6 – 3   Danmark

   31 mars 1989 Norge   3 – 1   Italien
   31 mars 1989 Frankrike   8 – 0   Danmark

   1 april 1989 Japan   0 – 10   Schweiz
   1 april 1989 Östtyskland   4 – 0   Österrike

   2 april 1989 Österrike   10 – 3   Danmark
   2 april 1989 Norge   5 – 2   Östtyskland
   2 april 1989 Frankrike   5 – 4   Japan

   3 april 1989 Schweiz   6 – 7   Italien

   4 april 1989 Italien   3 – 3   Frankrike
   4 april 1989 Östtyskland   0 – 3   Schweiz
   4 april 1989 Japan   2 – 4   Österrike
   4 april 1989 Norge   3 – 2   Danmark

   5 april 1989 Norge   8 – 0   Österrike[a]

   6 april 1989 Italien   6 – 0   Japan
   6 april 1989 Danmark   0 – 9   Östtyskland
   6 april 1989 Schweiz   2 – 5   Frankrike

   7 april 1989 Danmark   0 – 6   Italien
   7 april 1989 Norge   1 – 1   Frankrike

   8 april 1989 Japan   8 – 1   Östtyskland
   8 april 1989 Österrike   5 – 7   Schweiz

   9 april 1989 Danmark   1 – 2   Japan
   9 april 1989 Östtyskland   1 – 10   Italien
   9 april 1989 Österrike   3 – 4   Frankrike
   9 april 1989 Norge   1 – 6   Schweiz
  1. ^ Österrike fällt för doping, ursprungligt resultat 8–2 till Norge.

C-VM i Sydney, AustralienRedigera

Spelades 18 till 27 mars.

Lag S V O F GM IM MS P
  Nederländerna 7 7 0 0 48 15 +33 14
  Jugoslavien 7 6 0 1 55 15 +40 12
  Kina 7 4 1 2 31 29 +2 9
  Ungern 7 3 1 3 32 30 +2 7
  Bulgarien 7 3 1 3 35 35 0 7
  Nordkorea 7 2 0 5 26 40 −14 4
  Sydkorea 7 1 1 5 27 46 −19 3
  Australien 7 0 0 7 14 58 −44 0
Uppflyttning till B-VM Nedflyttning till D-VM
   18 mars 1989 Jugoslavien   8 – 1   Bulgarien
   18 mars 1989 Ungern   6 – 3   Nordkorea
   18 mars 1989 Nederländerna   5 – 2   Sydkorea
   18 mars 1989 Australien   1 – 3   Kina

   19 mars 1989 Jugoslavien   11 – 2   Sydkorea
   19 mars 1989 Australien   2 – 9   Ungern

   20 mars 1989 Bulgarien   3 – 3   Kina
   20 mars 1989 Nederländerna   3 – 1   Nordkorea

   21 mars 1989 Kina   5 – 3   Ungern
   21 mars 1989 Nederländerna   4 – 1   Bulgarien
   21 mars 1989 Nordkorea   7 – 4   Sydkorea
   21 mars 1989 Australien   2 – 8   Jugoslavien

   22 mars 1989 Ungern   0 – 3   Jugoslavien
   22 mars 1989 Australien   2 – 6   Sydkorea

   23 mars 1989 Kina   5 – 8   Nederländerna
   23 mars 1989 Bulgarien   8 – 4   Nordkorea

   24 mars 1989 Sydkorea   4 – 10   Kina
   24 mars 1989 Jugoslavien   14 – 1   Nordkorea
   24 mars 1989 Ungern   7 – 4   Bulgarien
   24 mars 1989 Australien   1 – 12   Nederländerna

   26 mars 1989 Bulgarien   6 – 4   Sydkorea
   26 mars 1989 Kina   1 – 8   Jugoslavien
   26 mars 1989 Nederländerna   8 – 2   Ungern
   26 mars 1989 Australien   1 – 8   Nordkorea

   27 mars 1989 Nordkorea   2 – 4   Kina
   27 mars 1989 Sydkorea   5 – 5   Ungern
   27 mars 1989 Jugoslavien   3 – 8   Nederländerna
   27 mars 1989 Australien   5 – 12   Bulgarien

D-VM i Geel och Heist, BelgienRedigera

Spelades 16 till 21 mars. Alla fyra lagen som spelade första dagen: Nya Zeeland–Storbritannien och Belgien–Rumänien, hade spelare som testades positivt för droger. Båda resultaten sattes i efterhand till 0–0 och noterades som förluster för alla lagen[1]

Lag S V O F GM IM MS P
  Belgien 4 3 0 1 35 9 +26 6
  Rumänien 4 2 1 1 69 7 +62 5
  Storbritannien 4 1 1 2 19 16 +3 3
  Spanien 4 1 0 3 29 27 +2 2
  Nya Zeeland 4 0 0 4 3 96 −93 0
Uppflyttning till C-VM
   16 mars 1989 Nya Zeeland   0 – 0 (0 – 26)   Storbritannien
   16 mars 1989 Belgien   0 – 0 (3 – 8)   Rumänien

   17 mars 1989 Spanien   23 – 0   Nya Zeeland
   17 mars 1989 Storbritannien   6 – 6   Rumänien

   18 mars 1989 Belgien   8 – 2   Spanien

   19 mars 1989 Nya Zeeland   1 – 52   Rumänien
   19 mars 1989 Storbritannien   5 – 6   Belgien

   20 mars 1989 Spanien   0 – 11   Rumänien

   21 mars 1989 Spanien   4 – 8   Storbritannien
   21 mars 1989 Belgien   21 – 2   Nya Zeeland

Total slutställningRedigera

A-VM 1989
Guld   Sovjetunionen
Silver   Kanada
Brons   Tjeckoslovakien
4   Sverige
5   Finland
6   USA
7   Västtyskland
8   Polen
B-VM 1989
9   Norge
10   Italien
11   Frankrike
12   Schweiz
13   Östtyskland
14   Österrike
15   Japan
16   Danmark
C-VM 1989
17   Nederländerna
18   Jugoslavien
19   Kina
20   Ungern
21   Bulgarien
22   Nordkorea
23   Sydkorea
24   Australien
D-VM 1989
25   Belgien
26   Rumänien
27   Storbritannien
28   Spanien
29   Nya Zeeland

Allstar teamRedigera

SkytteligaRedigera

Spelare M A Png
Brian Bellows,   Kanada 8 6 14
Vladimír Růžička,   Tjeckoslovakien 7 7 14
Kari Jalonen,   Finland 5 9 14
Kent Nilsson,   Sverige 3 11 14
Vjatjeslav Bykov,   Sovjet 6 6 12
Steve Yzerman,   Kanada 5 7 12
Dale Hawerchuk,   Kanada 4 8 12
Kirk Muller,   Kanada 6 4 10
Jukka Vilander,   Finland 6 4 10
Vladimir Svitek,   Tjeckoslovakien 4 6 10

IIHF direktoratets val av turneringens bästa spelareRedigera

LaguppställningarRedigera

SverigeRedigera

Målvakter: Peter Lindmark (Malmö IF), Rolf Ridderwall (Djurgården Hockey), Peter Åslin (Leksands IF)

Backar: Tommy Albelin (New Jersey Devils), Peter Andersson (IF Björklöven), Anders Eldebrink (Södertälje SK), Thomas Eriksson (Djurgården Hockey), Mats Kihlström (Södertälje SK), Fredrik Olausson (Winnipeg Jets), Börje Salming (Toronto Maple Leafs), Tommy Samuelsson (Färjestads BK)

Forwards: Jonas Bergqvist (Leksands IF), Bo Berglund (AIK Ishockey), Anders Carlsson (New Jersey Devils), Ulf Dahlén (New York Rangers), Peter Eriksson (HV71), Kent Nilsson (Djurgården Hockey), Thomas Rundqvist (Färjestads BK), Tomas Sandström (New York Rangers), Thomas Steen (Winnipeg Jets), Johan Strömwall (Luleå HF), Håkan Södergren (Djurgården Hockey), Jens Öhling (Djurgården Hockey)

Förbundskapten: Tommy Sandlin

ReferenserRedigera