Saivo (Gällivare socken, Lappland, 744843-170227)

Saivo är en sjö i Gällivare kommun i Lappland och ingår i Kalixälvens huvudavrinningsområde. Sjön har en area på 2,62 kvadratkilometer och ligger 429,9 meter över havet. Saivo ligger i Torne och Kalix älvsystem Natura 2000-område.[3] Sjön avrinner genom en kort bäck till Kelvajärvi, vars vatten så småningom når Vassaraälven.

Saivo
Insjö
LandSverige Sverige
LänNorrbottens län
KommunGällivare kommun
LandskapLappland
SockenGällivare socken
Koordinater 
  WGS 8467°03′27″N 20°27′08″Ö / 67.05742°N 20.45226°Ö / 67.05742; 20.45226 (Saivo (Gällivare socken, Lappland, 744843-170227))
  SWEREF 99 TM7448173, 736922
Mått
Areal2,62 km² [1]
Höjd429,9 m ö.h. [2]
Strandlinje8,13 km [2]
Flöden
Huvudavrinnings­områdeKalixälvens huvudavrinningsområde (4000)
UtflödeVassaraälven
Utflöde (lokalt namn)Toresjåkkå
VattendragsID­ (VDRID)745494-172225
Status[1]
Ekologisk status God
Kemisk status (exkl. kvicksilver) God
   Miljöproblem[2]
Försurning Nej
Övergödning Nej
Miljögifter (exkl. kvicksilver) Nej
Främmande arter Nej
Flödesförändringar Nej
Kontinuitets­förändringar Nej
Morfologiska förändringar Nej
KällaVISS (SE744843-170227)
Övrigt
SjöID744843-170227
ID vattenförekomstSE744843-170227
Vattenytans ID (VYID)744768-170209
VattendistriktVattenmyndigheten Bottenviken (SE1)
Natura 2000Torne och Kalix älvsystem (SE0820430)[3]
Limnisk ekoregionNorrlands inland, under trädgränsen över högsta kustlinjen
Delavrinningsområde
Delavrinning ID (AROID)744810-170224
NamnUtloppet av Saivo
Areal7,62 km²
Vattenytor2,62 km²
Sjöprocent34,38 %
Ackumulerad areal uppströms7,62 km²
Biflödesordning3
UtflödeVassaraälven (Toresjåkkå)
VattendragsID (VDRID)745494-172225
Avstånd till havet257 km
Medelhöjd439 m ö.h.
Område nedströms744854-170282
Källor[4][5][6]

Delavrinningsområde redigera

Saivo ingår i det delavrinningsområde (744810-170224) som SMHI kallar för Utloppet av Saivo. Medelhöjden är 439 meter över havet och ytan är 7,62 kvadratkilometer. Det finns inga avrinningsområden uppströms utan avrinningsområdet är högsta punkten. Vassaraälven som avvattnar avrinningsområdet har biflödesordning 3, vilket innebär att vattnet flödar genom totalt 3 vattendrag innan det når havet efter 257 kilometer.[6] Avrinningsområdet består mestadels av skog (33 procent) och sankmarker (31 procent). Avrinningsområdet har 2,62 kvadratkilometer vattenytor vilket ger det en sjöprocent på 34,4 procent.[5]

Kulturhistoria redigera

Saivo kommer från det lulesamiska ordet sájvva som betyder "helig dubbelbottnad sjö utan tillopp".[7] På en holme i sjön fanns en offerplats där man vid arkeologiska utgrävningar hittat järnpilspetsar, knivblad, en bronskedja och en av tenn, beslag av brons, glimmer, ornerade benbitar, kärl av näver med mera, alltsammans från 1000- och 1100-talen.[8] Under 1700-talet fanns på platsen en så kallad trollyxa som sades inte kunna rosta. Yxan skulle ha kommit dit efter att en same vid namn Patto-podnie kommit i bråk med Stallo för att denne umgicks med hans dotter. Då Patto-podnie inte kunde övervinna Stallo ropade han till offerstenen vid Saivo för hjälp. Detsamma gjorde emellertid Stallo, och ingen kunde vinna över den andra. Slutligen lovade Patto-podnie att han skulle offra den yxa som Stallo höll i sin hand till stenen, och därmed lyckades han övervinna jätten. Därefter låg yxan alltid vid stenen och hängdes upp på ett renhorn i samband med offer.[9] År 1745 avlägsnades yxan av en annan same, Knut Mickelson Perik, som dock förde den tillbaka och hängde ett silverlöv på den. Därefter fördes yxan till Gällivare kyrka där den förvarades som ett minne av gamla tider, men slutligen försvann. Offerplatsen brändes den 21 juli 1747 av missionären Jonas Zelberg som då var verksam i Killingi. På platsen ska då ha funnits fem seitar samt ofantliga högar av renhorn.[10]

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ ”Sjölyftet” (Microsoft Excel). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.11384!Sjolista.xls. Läst 10 december 2012. 
  2. ^ [a b] ”Ladda ner data från Svenskt vattenarkiv – Vattenytor (SVAR 2012)” (Esri Shape). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.31148!/Menu/general/extGroup/attachmentColHold/mainCol1/file/Vy_y_2012_2c.zip. Läst 7 oktober 2012. 
  3. ^ [a b] ”Naturvårdsverkets sammanställning av Natura 2000-områden” (Esri Shape). Naturvårdsverket. http://gis-services.metria.se/nvfeed/atom/annex1.xml. Läst 7 oktober 2012. 
  4. ^ ”Ladda ner data från Svenskt vattenarkiv – Ackumulerade delavrinningsområden (SVAR 2010)” (Esri Shape). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.22092!svaro_2010_2.zip. Läst 7 oktober 2012. 
  5. ^ [a b] ”Ladda ner data från Svenskt vattenarkiv – delavrinningsområden (SVAR 2010)” (Esri Shape). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.20768!/Menu/general/extGroup/attachmentColHold/mainCol1/file/aro_y_2010_2.zip. Läst 7 oktober 2012. 
  6. ^ [a b] ”Ladda ner data från Svenskt vattenarkiv – Delavrinningsområden (SVAR 2012)” (Esri Shape). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.24469!/Menu/general/extGroup/attachmentColHold/mainCol1/file/aro_y_2012_2.zip. Läst 7 oktober 2012. 
  7. ^ Falck, Albert; Korhonen Olavi (2008). Gällivares samiska och finska ortnamn ([2. uppl.]). Gällivare: Gellivare sockens hembygdsförening. Libris 10894842. ISBN 978-91-971835-6-7 
  8. ^ Serning, Inga (1956). Lapska offerplatsfynd från järnålder och medeltid i de svenska lappmarkerna. Acta Lapponica XI. Stockholm 
  9. ^ Högström, Pehr (1980[1747]). Beskrifning öfwer de til Sweriges krona lydande lapmarker. Norrländska skrifter, 0349-3202 ; 3 (Facs.-utg. /med komment. och efterskrift av Israel Ruong och Gunnar Wikmark). Umeå: Två förläggare. Libris 7753335. ISBN 91-85920-02-9 
  10. ^ Grapenson, Jöran (1942). Anteckningar till Gellivare sockens tidigare historia: till 200-årsminnet 1742 11/10 1942. Gellivare. Libris 909102 

Externa länkar redigera