Wikipedia

Lulesamiska

centralsamiskt språk

Lulesamiska (inhemskt namn: julevsámegiella) är ett finsk-ugriskt, samiskt språk. Den är ett centralsamiskt (västsamiskt) språk och har utbredning i delar av svenska landskapet Lappland och i angränsande delar av Norge.[5] Sammanlagt talar mellan 1000 och 2000 personer språket, varav majoriteten finns i Sverige. Språket anses vara hotat.[6]

Lulesamiska
Julevsámegiella
Talas iSverige Sverige
Norge Norge
RegionSápmi
Antal talare1000-2000
Statushotat
SpråkfamiljFinsk-ugriska språk
latinska alfabetet[1]
Officiell status
Officiellt språk iSverige Sverige (minoritetsspråk)
Norge Norge (minoritetsspråk)
Språkkoder
ISO 639‐2smj
ISO 639‐3smj
Andra språkkodersaL[2][3][4]
Karta över samiskans utbredning. Lulesamiskan är område nummer 4.
Det mörkare gula på kartan markerar
de kommuner där samiskan har
officiellt språklig status.
En affisch på lulesamiska om coronaviruset i Norge.

Beskrivning

redigera

Lulesamiska är, liksom nordsamiska, en centralsamisk dialekt (språk). Med viss träning kan talarna av de två språken förstå varandra någorlunda bra.[7]

Språkforskaren K.B. Wiklund menade vid 1900-talets början att lulesamiskan inom Jokkmokk och södra Gällivare var den renaste formen av samiska, i den bemärkelsen att den hade ett litet inslag av nyare inblandning av andra språk. Söder därom innehöll samiskan ett stort antal relativt nya svenska lånord, norr därom finska lånord. I den södra delen av det lulesamiska området fanns då fortfarande samer som endast kunde göra sig förstådda på detta språk, medan de flesta samer annars var mer eller mindre tvåspråkiga.[8]

Utbredning

redigera

Lulesamiskan talas i delar av Sverige och Norge. I Sverige talas den i Lule lappmark, det vill säga Jokkmokks och Gällivare kommuner, i Norge i kommunerna Tysfjord, Sørfold och Hamarøy. Närstående lulesamiskan är pitesamiskan.[8] Det finns en stor övergångszon mellan lule- och nordsamiska, och när Lulelapsk ordbok gavs ut på 1950-talet placerades gränsen dem emellan vid Nordkaitum.[7]

Lulesamiskan är den näst största samiska språkvarieteten. Det är osäkert hur många som egentligen talar lulesamiska, men uppskattningsvis är det mellan 1000 och 2000 personer beroende på källa.[6][9]. Andra uppskattningar nämner knappt tusen personer som har språket som modersmål. Av dessa skulle tre fjärdedelar finnas i Sverige.[10]

Indelning

redigera

Lulesamiskan består av flera dialekter som är ganska lika varandra och som traditionellt har talats inom följande områden:[8]

Litteratur och användning

redigera

Litteratur på lulesamiska

redigera

Genom sitt centrala läge i det samiska området förstås lulesamiskan relativt lätt av samer i både Pite och Torne lappmarker. Därför lanserades det av K.B. Wiklund som allmänt samiskt bokspråk efter det sydlapska bokspråket. På detta rent lulesamiska skriftspråk utgavs under 1900-talets första år följande böcker:[8]

  • Åtå testamenta [Nya testamentet]: jårkålum tan taro-kielak Åtå testamenta milte, mi läh Kånåkasast nanostum jaken 1883. Stockholm. 1903. Libris 1747198 
  • Odhner, Clas Theodor (1905). C. T. Odhners lärobok i fädernelandets historia: bearbetat för folkskolan = C. T. Odhnera åpatis-kirje aitek-lanta historian : almoka skåulaita. Stockholm: Norstedt. Libris 1874703 
  • Abbis-Kirje sami manaita.: Lappsk ABC-bok.. Stockholm. 1906. Libris 2489358 

Dessutom utgavs under 1900-talets första decennium några traktater, en byordning m m samt tolv nummer av en tidskrift med titeln Låkkåmus Samita på lulesamiska.[8]

Den första skönlitterära boken på lulesamiska, Jåhttesáme viessom, skrevs av renskötaren Anta Pirak. Den gavs ut 1937.[11]

Litteratur om lulesamiska

redigera

K.B. Wiklund beskrev lulesamiskan i slutet av 1800-talet i följande verk:

  • Wiklund, Karl Bernhard (1890). Lule-lappisches Wörterbuch. Suomalais-ugrilaisen seuran toimituksia, 0355-0230 ; 1. Helsinki. Libris 2059120 
  • Wiklund, Karl Bernhard (1891) (på tyska). Laut- und Formenlehre der lule-lappischen Dialekte. Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar, 99-0429189-6 ; Ny tidsföljd, 25. Stockholm: Norstedt. Libris 840641 
  • Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017 

Senare har lulesamiskan beskrivits i bland annat följande verk :

  • Lulelapsk ordbok: Lulelappisches Wörterbuch. Skrifter utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. C. Lapskt språk och lapsk kultur, 99-0711045-0 ; 1. Uppsala: Lundequistska bokh. 1946-1954. Libris 907276 
  • Korhonen, Olavi (1979). Bákkogir'je: julevusámes dárrui, dáros julevusábmái = Lulesamisk svensk, svensk lulesamisk ordbok. Luleå: Länsskolnämnden (distr.). Libris 190056 

Språkets användning i övrigt

redigera

En gång i veckan kan man på Sameradion lyssna 20 minuter på lulesamiska. Samisk förskoleverksamhet finns i Jokkmokk, där man även har sameskola i årskurserna 1–6 samt integrerad samisk undervisning på högstadiet och i gymnasiet. Dessutom finns samisk äldreomsorg.[7]

Grammatik

redigera

Liksom i övriga samiska språk/dialekter, används ofta satskonstruktioner som bygger på verb. Svenskans "jag tar på mig skorna" motsvaras av lulesamiskans gámadav.[7]

I lulesamiskan finns nio grundläggande kasus: nominativ, genitiv, ackusativ, illativ, inessiv, elativ, komitativ, essiv och abessiv. Språkexempel:

  • Boadáv Jåhkåmåhkes = svenska "jag kommer från Jokkmokk". S:et betyder "från", och v i verbet betyder "jag".[7]

Ortografi

redigera

Lulesamiskan låg till grund för det samiska skriftspråk som K.B. Wiklund utarbetade omkring sekelskiftet 1900. Nu gällande lulesamiska ortografi fastställdes 1983. Den är gemensam för Sverige och Norge utom att ä-ljudet skrivs med ä i Sverige och med æ i Norge. Ortografin innehåller bara två tecken som inte finns i svenskan, á och ŋ (ng-ljud).[12]

Versaler ("stora bokstäver")
A Á B D E F G H I J K L M N Ŋ O P R S T U V Å Ä
Gemener ("små bokstäver")
a á b d e f g h i j k l m n ŋ o p r s t u v å ä

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ ”Lule Saami written with Latin script”. ScriptSource. https://scriptsource.org/cms/scripts/page.php?item_id=wrSys_detail&key=smj-Latn. Läst 5 december 2021. 
  2. ^ Olavi Korhonen. ”Samiska ortnamn och färdleder kring Fatmomakke, FAEPMIE”. lansstyrelsen.se. sid. 48. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.42c2c9ca162f6e008c817e7d/1526068814042/Ortnamn%20kring%20Fatmomakke%2011-01-24%20OKn.pdf. Läst 26 juni 2023. 
  3. ^ Håkan Rydving. ”Sydsamisk eller umesamisk?”. Universitetet i Bergen. su.se. sid. 171. https://www.su.se/polopoly_fs/1.356088.1510166031!/menu/standard/file/FUS2016-15_06d-HR-Final.pdf. Läst 26 juni 2023. 
  4. ^ Svinno, Mikael (1993). Samiska skolbarns samiska: En undersökning av minoritetsspråksbehärskning i en språkbyteskontext. sid. 35. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:608923/FULLTEXT02.pdf. Läst 30 juni 2023 
  5. ^ ”Glottolog 4.4 - Lule Saami”. glottolog.org. https://glottolog.org/resource/languoid/id/lule1254. Läst 5 december 2021. 
  6. ^ [a b] ”Did you know Lule Saami is endangered?” (på engelska). Endangered Languages. http://www.endangeredlanguages.com/lang/3384. Läst 5 december 2021. 
  7. ^ [a b c d e] "De samiska dialekterna – Lulesamiska". Samer.se. Läst 8 februari 2014.
  8. ^ [a b c d e] Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017 
  9. ^ ”Saami, Lule” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=smj. Läst 16 mars 2009. 
  10. ^ lulesamiska i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  11. ^ Skåden, Sigbjørn & Gaski, Harald (16 april 2024). ”Samisk litteratur”. Store Norske Leksikon. http://snl.no/samisk_litteratur. Läst 13 augusti 2013. 
  12. ^ Mattisson, Ann-Christin (1993). Samiska ortnamn på fjällkartorna. Ortnamn och namnvård, 99-1400411-3 ; 3LMV-rapport, 0280-5731 ; 1993:19. Gävle: Statens lantmäteriverk. Libris 7665383. ISBN 91-7774-045-9 
 
Wikipedia Incubator
 Wikimedia Foundation har en testupplaga av Wikipedia på Lulesamiska.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lulesamiska&oldid=54445506”