Per Wästberg
Per Erik Wästberg, född 20 november 1933 i Stockholm, är en svensk författare och litteraturkritiker. Han var medarbetare i Dagens Nyheter från 1953 och chefredaktör och tillika kulturredaktör 1976–1982. Han blev ledamot av Svenska Akademien 1997.
Per Wästberg | |
![]() Per Wästberg på Svenska Akademien vid tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2011. | |
Född | Per Erik Wästberg 20 november 1933 Stockholm |
---|---|
Yrke | Författare, kulturskribent, litteraturkritiker |
Nationalitet | Svensk ![]() |
Språk | Svenska |
Verksam | 1949 – |
Framstående verk | Förbjudet område (1960) Minnets stigar (2001) |
Framstående priser | Se lista nedan |
Make/maka | Anna-Lena Eldh (1955–1974; skild) Anita Theorell (1992–2005; skild) Sofia Wästberg (2007–) |
Partner | Margareta Ekström |
Släktingar | Erik Wästberg (far) Olle Wästberg (bror) Johanna Ekström (dotter) |
BiografiRedigera
Wästberg debuterade som författare 1949, 15 år gammal, med novellsamlingen Pojke med såpbubblor, och var därmed den yngste utgivne författaren någonsin i Sverige. Han markerade en påtaglig generationsväxling i den svenska skönlitteraturen, som dessförinnan varit typiskt ångestladdad och skildrat existentiella frågor. Wästbergs författarskap var i stället ungt, konkret och livsbejakande.
Efter studenten 1952 studerade Wästberg i USA och blev 1955 B.A. vid Harvard University. Året därpå blev han fil. kand. i Sverige och 1962 fil.lic vid Uppsala universitet. Tillsammans med Hans Göran Franck grundade han den svenska avdelningen av Amnesty 1964, samt var ordförande i svenska PEN 1967–1978 och sedan också av den internationella moderorganisationen av PEN 1979–1986 och 1989–1990.[1] Wästberg var från 1953 kulturskribent vid Dagens Nyheter, där han 1976–1982 var chefredaktör och kulturchef. Han har också varit verksam i Stockholms skönhetsråd under perioderna 1967-1975, varav 1972-1975 som vice ordförande, och 1983-1998. Vidare har Wästberg suttit i Stockholms stads konstnärsnämnd åren 1970–1975 och 1984–1986, Samfundet S:t Erik 1981–1999 och Uppsala universitets konsistorium 1991–1994. Därtill har han varit juryordförande för Pilotpriset 1985–1996 och sedan 1997 detsamma för Tranströmerpriset. Dessutom har han varit ordförande för Stiftelsen Övralid samt haft en mängd styrelseuppdrag för bland annat Nordiska Afrikainstitutet, Dagens Nyheter och Dramaten. Sedan 1995 är han filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet.[2]
Wästberg kom så småningom att representera den grupp författare i Sverige som engagerade sig i tredje världen och vinnlade sig om globala perspektiv, vilket sammanföll med Dag Hammarskjölds framgångar i FN och tv-revolutionen.[3] En resa företagen som stipendiat till Afrika under 1960-talet blev en vändpunkt, litterärt och politiskt, varefter han i romaner och som journalist skrev om kontinenten och uppbrottet från kolonialismen där. Med sina reportage om apartheid (i bl.a. Sydafrika) deltog han i det svenska opinionsbildandet mot detta system. I detta brukar han föras till samma grupp opinionsbildare som Jan Myrdal och Sara Lidman. Bland hans apartheidkritiska böcker märks reportageböckerna Förbjudet område (1960) och På svarta listan (1960).[4] Han gav på 1960-talet också ut en antologi med afrikansk litteratur, Afrika berättar.
Wästberg är även en av de så kallade stockholmsskildrarna. Till skillnad från Fogelströms romaner, som räknas till proletärlitteraturen, utspelas Wästbergs romaner i den högre medelklassen. Bland hans stockholmsromaner märks Halva kungariket (1955) och den så kallade Luftburen-trilogin: Vattenslottet (1968), Luftburen (1969) och Jordmånen (1972).[4] Åren 1986–1993 kom en kvartett romaner om ”kärlekens olika ansikten”, med kabinettssekreteraren Johan Fredrik Victorin som huvudgestalt i Stockholm, Kamerun, Europa, med hans släkting Wilhelm Knutson hundra år tidigare som parallellt öde att utforska och dokumentera samt med de olika elementen som poetiskt tema: Eldens skugga (1986), Bergets källa (1987), Ljusets hjärta (1991), Vindens låga (1993).
Han invaldes i Svenska Akademien 17 april 1997 och tog inträde 20 december samma år. Wästberg efterträdde Werner Aspenström på stol nummer 12. Under många år var han ordförande för Svenska Akademiens Nobelkommitté.
Tillsammans med författaren Anita Theorell och fotografen Hans Hammarskiöld tilldelades han Augustpriset 2001 i kategorin bästa fackbok för Minnets stigar, en bok om svenska kyrkogårdar. År 2006 började Wästberg ge ut sina memoarer. Under 2010-talet var han en flitig kolumnist i Svenska Dagbladet.
FamiljRedigera
Per Wästberg är son till redaktör Erik Wästberg och direktör Greta Wästberg, född Hirsch, samt bror till Olle Wästberg; han är vidare dotterson till Erik Hirsch. Wästberg var gift första gången 1955–1974 med Anna-Lena Wästberg, född Eldh, andra gången 1992–2005 med Anita Theorell, född Pettersson, och är gift för tredje gången från 2007 med Sofia Augustdotter Wästberg. Han sammanlevde länge med Margareta Ekström och fick med henne dottern Johanna Ekström och sonen Jakob Wästberg.[5]
BibliografiRedigera
- Ryberg, Anders (1973). Per Wästbergs skrifter 1943–1973: en bibliografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7279814. ISBN 91-46-12014-9
- Schiöler, Thomas (2003). Per Wästbergs skrifter 1983–2003: en bibliografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9175860. ISBN 91-46-20266-8
- 1949 – Pojke med såpbubblor
- 1952 – Enskilt arbete
- 1952 – Ett gammalt skuggspel
- 1955 – Halva kungariket
- 1957 – Klara
- 1958 – Arvtagaren
- 1960 – Förbjudet område
- 1960 – På svarta listan
- 1962 – Angola-Moçambique
- 1962 – Östermalm
- 1963 – Innan gaslågan slocknade
- 1963 – Tio atmosfärer
- 1964 – Hjältarnas uttåg
- 1964 – Enkel resa
- 1964 – Ernst och Mimmi
- 1966 – Kring Sturegatan 38
- 1967 – En dag på världsmarknaden
- 1968 – Vattenslottet
- 1969 – Afrikas moderna litteratur
- 1969 – Luftburen
- 1970 – Röda huset
- 1971 – Carlssons skola 1871–1971
- 1971 – Humlegårdsmästaren
- 1972 – Bekanta i familjen
- 1972 – Jordmånen
- 1973 – Sommaröarna
- 1974 – Upplevelsehuset
- 1976 – Afrika ett uppdrag
- 1977 – Berättarens ögonblick
- 1980 – Ett hörntorn vid Riddargatan och andra stockholmsskildringar
- 1981 – Obestämda artiklar
- 1982 – Bestämda artiklar
- 1982 – Tyda stadens tecken
- 1982 – Tal i Röda rummet
- 1983 – En avlägsen likhet
- 1986 – Eldens skuggal
- 1987 – Bergets källa
- 1988 – De hoppfulla öarna
- 1990 – Frusna tillgångar
- 1990 – Mina hemliga bokmöten
- 1991 – Ljusets hjärta
- 1992 – Frukost med Gerard och andra texter
- 1993 – Vindens låga
- 1993 – Tal på Övralid 1993
- 1994 – Alice och Hjördis – två systrar, dagböcker och brev 1885–1964
- 1994 – Kring Johannes
- 1995 – I Sydafrika
- 1995 – Förtöjningar
- 1996 – Ung mans dagbok
- 1996 – Lovtal
- 1997 – Werner Aspenström (inträdestal till Svenska Akademien)
- 1997 – En ung författares dagbok
- 1998 – Om Raoul Wallenberg
- 1998 – Tre rader
- 1998 – Duvdrottningen och andra berättelser
- 1999 – Staden under asfalten
- 1999 – Raderingar
- 2000 – Edith Whartons hemliga trädgård
- 2001 – Minnets stigar (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
- 2001 – Fortifikationer
- 2002 – Axel Hirsch
- 2003 – Övergångsställen
- 2003 – Tio anteckningar om staden
- 2004 – Tillbaka i tid
- 2004 – Resa i tysta rum (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
- 2006 – De hemliga rummen. En memoar
- 2007 – Vägarna till Afrika. En memoar
- 2008 – Anders Sparrmans resa
- 2009 – Nya lovtal
- 2010 – Hemma i världen. En memoar
- 2012 – Ute i livet. En memoar (1980–1994)
- 2013 – Gustaf Adolf Lysholm. Diktare, drömmare, servitör
- 2014 – Erik och Margot. En kärlekshistoria
- 2015 – Per Wästbergs Stockholm
- 2015 – Mellanblad
- 2016 – Det gula pensionatet. En händelselös roman
- 2020 – Förlupna ord : ur de svarta anteckningsböckerna
- 2021 – Utsikt från stol 12
Priser och utmärkelserRedigera
- 1964 – Boklotteriets stipendiat
- 1969 – BMF-plaketten för Luftburen
- 1979 – Bernspriset
- 1986 – Gun och Olof Engqvists stipendium
- 1993 – Övralidspriset
- 1993 – Wahlström & Widstrands litteraturpris
- 1995 – Hedersdoktor vid Stockholms universitet.[2]
- 1995 – Gerard Bonniers pris
- 1997 – De Nios Stora Pris
- 2001 – Augustpriset för Minnets stigar
- 2001 – Samfundet S:t Eriks plakett
- 2005 – Litteris et Artibus
- 2009 – Grand Companion of O.R. Tambo
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ Wästberg, Per i Vem är det 1993
- ^ [a b] ”Hedersdoktorer”. Stockholms universitet. 11 april 2019. https://www.su.se/ike/om-oss/priser-utm%C3%A4rkelser/hedersdoktorer-1.215351. Läst 28 maj 2020.
- ^ Litteraturens historia i Sverige, s. 471
- ^ [a b] ”Per Erik Wästberg”. Store norske leksikon. http://snl.no/Per_Erik_W%C3%A4stberg. Läst 25 april 2022.
- ^ Åren då allting hände. UNT. Läst 2014-03-22.
KällorRedigera
- Litteraturens historia i Sverige, Olsson och Algulin, 2:a upplagan, Stockholm 1991, s. 521 ff
- Wästberg, Per i Vem är det 1969
- Presentation på Svenska akademiens webbplats, sidan läst 10 september 2008
Vidare läsningRedigera
- Ekström, Johanna (2012). Om man håller sig i solen. Stockholm: Bonnier. Libris 12340028. ISBN 9789100127381
- Röster om Per Wästberg: ABF-seminarium 31 januari 2004. Stockholm: ABF. 2004. Libris 9673443. ISBN 91-87980-11-8
Externa länkarRedigera
- Wikimedia Commons har media som rör Per Wästberg.
- Per Wästberg i ledamotsregistret hos Svenska Akademien
- Per Wästberg i Libris
- Per Wästberg (f. 1933) hos Litteraturbanken