Per Olof Eriksson (skådespelare)

svensk skådespelare
För liknande namn, se Per-Olof Eriksson (olika betydelser).

Per Olof Eriksson, född 1 oktober 1933 i Avesta, död 11 mars 1988 i Kungsholms församling i Stockholm, var en svensk skådespelare. Han var bror till Carl-Åke Eriksson. [1]

Per Olof Eriksson
Per Olof Eriksson i Två på gungbrädet på Helsingborgs stadsteater 1963.
Per Olof Eriksson i Två på gungbrädetHelsingborgs stadsteater 1963.
Född1 oktober 1933
Avesta
Död11 mars 1988 (54 år)
Kungsholms församling, Stockholm
SläktingarCarl-Åke Eriksson (bror)
IMDb SFDb

Biografi

redigera

Teaterstudier och debut

redigera

Per-Olof Eriksson kom som ung till Stockholm för att bli skådespelare och studerade först på Calle Flygares teaterskola som då hade sina lokaler på Bryggargatan i Klarakvarteren. Efter flera försök kom han 1958 in vid Dramatens elevskola och blev elevkamrat med bland andra Christina Schollin, Maude Adelson och Helge Skoog. Han debuterade på Dramaten hösten 1959 som Skräddaren i Molières Borgare och adelsman i vilken Holger Löwenadler gjorde huvudrollen. Han var kvar ett år på Dramaten efter elevskolan och gjorde bl.a. Löjtnant Lory och Kapten Wisper i Alf Sjöbergs uppsättning Resan av Georges Schehadé (1962).

Sommaren 1961 fick han ett första genombrott som Oscar Andersson när han spelade med Lena Granhagen som Frida i Skansenteaterns uppsättning av Birger Sjöbergs sångspel Fridas visor. Som Fröken Glissander uppträdde ingen mindre än Julia Caesar.

På scen och i TV i Skåne

redigera

Eriksson som framförallt gjorde lycka i musikteaterföreställningar var först en vända på Hälsingborgs stadsteater där han debuterade som Matt i musikalen Fantasticks innan han kom till Malmö stadsteater 1964. Där framträdde han samma höst i Arnold Weskers Prima liv på Stora scenen i en uppsättning med bara manliga skådespelare, däribland Fred Gunnarsson, Niels Dybeck, Arne Strömgren, Åke Lindström, Leif Liljeroth och Olof Bergström. Han var kvar på stadsteatern i Malmö till 1967 och gjorde bland annat rollen som Armfelt i Strindbergs Gustav III med Jarl Kulle som kungen. I den uppsättningen spelade Eriksson för första gången med brodern Carl-Åke Eriksson. Han medverkade också i Malmö-uppsättningen av Hans Alfredsons och Tage Danielssons beredskapsrevy Å, vilken härlig fred som gavs på stadsteaterns annexteater Nyan på våren 1967.

Han filmdebuterade som skådespelare med en mindre roll i Kjell Gredes film Karneval 1961 men hade framträdande roller i TV-filmerna Sagor från New York (1965), Jan Hemmels Tågarp - Hälsingborg (1967) med manus av Sandro Key-Åberg och i Lennart Olssons Kärlek 1-1000 samma år.

1970-talet och framåt

redigera

1967 kom han till Riksteatern där han turnerade i dubbelrollen som Kung Salomo och Salomos skomare i den israeliska musikalen Kungen och skomakaren, som hade skandinavisk urpremiär på Södra teatern. Två år senare spelade han med Anna Sundqvist i musikalen Irma la Douce som följdes av rollen som Konferencieren i Cabaret våren 1970 med Eva Bysing som Sally Bowles och Inga Gill som Fräulein Schneider. Han repriserade konferencierens roll på Upsala-Gävle stadsteater 1976. Han fick också visa prov på sitt komedispel som Andreas Blek af Nosen i Ernst Günthers uppsättning av Trettondagsafton med Ulla Blomstrand som Viola.

1973 medverkade Eriksson i Sverigepremiären på musikalen GodspellJarlateatern i Stockholm 1973 med Jonas Bergström som Jesus och med bland andra Björn Skifs och Kisa Magnusson i rollerna. Han spelade också i Abe Burrows och Cole Porters Can CanIntiman med Ulla Sallert.

Som Tiggaren i John Gays Tiggarens opera kom han på hösten 1974 till Upsala-Gävle stadsteater där han från 1976 var knuten till ensemblen. Bland roller kan nämnas Oberon i Shakespeares En midsommarnattsdröm, Den okände i Strindbergs Till Damaskus, Bellman i Forssells Wärdshuset Haren och Vråken och Rocky i Horace McCoys Maratondansen med Tommy Körberg och Mona Seilitz.

1983 gjorde han Doktor Einstein i långköraren Arsenik och gamla spetsar som Lars Amble satte upp på Maximteatern i Stockholm med Sif Ruud, Birgitta Andersson, Magnus Härenstam, Fredrik Ohlsson och Gösta Püzelius med flera.

Eriksson hade en gästroll i TV-serien Bröderna Malm (1972) och gjorde Farbror Olsson i Allan Edwalls film Åke och hans värld, 1984.

Övrigt

redigera

Per Olof Eriksson är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[2]

Filmografi

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1960 Fortinbras
Mördaren i pantomimen
Hamlet
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
1961 Oscar Fridas visor
Birger Sjöberg
Per Sjöstrand Skansens friluftsteater[3]
En man Yerma
Federico García Lorca
Bengt Ekerot Dramaten
1962 Löjtnant Lory
Kapten Wisper
Resan (Le voyage)
Georges Schehadé
Alf Sjöberg Dramaten
Matt Fantasticks
Harvey Schmidt och Tom Jones
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater
Sonny Lincoln Värmebölja (Hot Summer Night)
Ted Willis
Lars-Erik Liedholm Helsingborgs stadsteater[4]
1963 Jerry Ryan Två på gungbrädet (Two for the Seesaw)
William Gibson
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater
Einar Brand
Henrik Ibsen
Lars-Erik Liedholm Helsingborgs stadsteater
Orestes Hermione och kärleken (Hermione)
Hans Koning
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater
Haimon Antigone
Jean Anouilh
Lars-Erik Liedholm Helsingborgs stadsteater
Damis Tartuffe (Tartuffe, ou l'Imposteur)
Molière
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater
1964 Elisius de Pereira Ostron och politik
Guilherme Figueiredo
Per Sjöstrand Helsingborgs stadsteater
Josef K Processen (Der Prozess)
Franz Kafka
Lars-Erik Liedholm Helsingborgs stadsteater
Thompson Prima liv (Chips with Everything)
Arnold Wesker
Lennart Olsson Malmö stadsteater
1965 Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Josef Halfen Malmö stadsteater
Djävulens följe (The Devils)
John Whiting
Lennart Olsson Malmö stadsteater
Barfota i parken
Neil Simon
Åke Engfeldt Malmö stadsteater
1966 Mordet på Marat
Peter Weiss
Jan Lewin Malmö stadsteater
1967 Å, vilken härlig fred!
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Jan Lewin Malmö stadsteater
1969 Irma la Douce
Marguerite Monnot
Riksteatern
1970 Konferencieren Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Riksteatern
1973 Godspell
John-Michael Tebelak och Stephen Schwartz
Jonnie Christen
Klaus Pagh
Jarlateatern[5]
1976 Syster Gunnel Hemmet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Ulf Andrée Uppsala-Gävle Stadsteater[6]
1983 Dr Einstein Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Lars Amble Maximteatern[7]

Radioteater

redigera
År Roll Produktion Regi
1967 Frigivne Jonas Karlsson Efter fem år
Folke Mellvig
Lennart Olsson[8]

Referenser

redigera
  1. ^ ”Per Olof Eriksson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=64427&iv=OVERVIEW. Läst 23 december 2013. 
  2. ^ SvenskaGravar
  3. ^ Ebbe Linde (22 juni 1961). ”'Fridas visor' på Skansenteatern”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-06-22/166/16. Läst 19 mars 2016. 
  4. ^ Annika (24 november 1962). ”Debattstycke i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-11-24/319/10. Läst 9 juni 2018. 
  5. ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1973). ”'Godspell': Fart och spelglädje och mycket vitsande”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-21/256/22. Läst 20 augusti 2015. 
  6. ^ Bengt Jahnsson (7 februari 1976). ”En teater på väg bakåt”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-02-07/36/11. Läst 18 juli 2018. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1983). ”Dötrist på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22. Läst 25 januari 2016. 
  8. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 39. 20 maj 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-05-20/133/39. Läst 19 december 2021. 

Externa länkar

redigera