Fredrik Ohlsson

svensk skådespelare

Carl Fredrik Walter Ola Ohlsson,[1] född 12 juni 1931 i Ulricehamn, Västergötland,[3] är en svensk skådespelare. Ohlsson är en skådespelare med brett register, som har spelat allt från revy och musikal till tung dramatik. För många är han ihågkommen som pappa till Tommy och Annika i filmerna om Pippi Långstrump.

Fredrik Ohlsson
Frank Sundström och Fredrik Ohlsson i Generalen på skolbänken på Helsingborgs stadsteater 1959.
Frank Sundström och Fredrik Ohlsson i Generalen på skolbänkenHelsingborgs stadsteater 1959.
FöddCarl Fredrik Walter Ola Ohlsson[a]
12 juni 1931 (89 år)
Ulricehamn, Västra Götalands län (Västergötland), Sverige Sverige
Utbildad vidRoyal Academy of Dramatic Art[2]
Aktiva år1957
PartnerSiw Malmkvist (1971– )
Betydande roller
Tommys och Annikas pappa i Pippi Långstrump
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Tidiga år och debutRedigera

Fredrik Ohlsson föddes i Ulricehamn och växte upp där och i Limmared i vars folkpark han i sin ungdom såg pjäsen Spårvagn till lustgården (A Streetcar Named Desire) av Tennesse Williams med Karin Kavli i den kvinnliga huvudrollen. Det var en föreställning som gjorde så starkt intryck på honom att han bestämde sig för att ägna sitt liv åt teater.

Efter flytten till Stockholm studerade han ett år vid Witzanskys teaterskola och sökte därefter in till Dramatens elevskola, men sprack i det tredje och sista provet. Då åkte han istället till England där han hade bättre lycka. I London bodde den internationellt verksamma skådespelerskan Mai Zetterling som hjälpte honom att läsa in proven och på nyåret 1956 blev han antagen vid den förnämliga teaterskolan Royal Academy of Dramatic Art (RADA). På skolan blev han elevkamrat och vän med en rad blivande storheter som Albert Finney, Peter O'Toole, Diana Rigg och John Stride.

Det var också i London som han scendebuterade, på Duke of York's Theatre, i rollen som Tesman i Hedda Gabler med elevkamraten Siân Phillips i titelrollen. Den uppsättningen gjorde även ett gästspel på Oslo Nye Teater.

Nya roller och genombrottRedigera

Väl hemma i Sverige igen engagerades han först till Munkbroteatern och sedan av teaterchefen Frank Sundström till Lilla teatern i Stockholm. Där spelade han 150 föreställningar i komedin I sista minuten av Aldo de Benedetti med Signe Hasso och Gunnar Sjöberg i huvudrollerna.

Samarbetet med Frank Sundström fortsatte och han engagerades till ensemblen på Hälsingborgs stadsteater 1959–1961 och följde därefter med Sundström till Upsala-Gävle stadsteater 1961–1964 där han i varierande roller gavs möjlighet att utveckla sig både som komedi- och karaktärsskådespelare. Ohlssons publika genombrott kom dock som Bud Frump i musikalen Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sigOscarsteatern 1964.

Han filmdebuterade 1959 med en roll i Med fara för livet och kom med tiden att bli en flitigt anlitad film- och TV-skådespelare. 1965 var han med i den allra första svenska TV-serien Niklasons. Han spelade markägaren Simejonov-Pisjtjik i Körsbärsträdgården på TV-teatern 1969 och samma år medverkade han i Bengt Lagerkvists TV-serie Röda rummet.  Han var med i ytterligare ett par av Lagerkvists uppskattade TV-serier: Någonstans i Sverige och Jorden runt på 80 dagar.

Han återvände till stadsteatrarna i Uppsala och Helsingborg och gjorde – inte ens fyrtio år fyllda – en kritikerhyllad tolkning av gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 1969. En annan minnesvärd roll är som Bryggmästaren i Vaclav Havels enaktare Audiens 1978.

PrivatteaterRedigera

Ohlsson har medverkat i flera komedier och farser som långköraren Arsenik och gamla spetsar i Hasse Ekmans uppsättning på Scalateatern 1970 med Gunn Wållgren och Birgitta Andersson. Tretton år senare återvände han till samma komedi, nu på Maximteatern och med Lars Amble som regissör. Däremellan spelade han bland annat med Gunnar Björnstrand i Habeas corpus på Maximteatern och med Nils Poppe i Fars lille pågLisebergsteatern i Göteborg och på Maximteatern.

Själv framhåller han också sitt samarbete med Gösta Bernhard som inleddes redan 1961 på Lisebergsteatern i Göteborg och som resulterade i att han 1972 för första gången fick stå på samma scen som sambon Siw Malmkvist, i Noël Cowards komedi Private Lives. I Bernhards och Stig Bergendorffs bearbetning fick föreställningen den svenska titeln Privatkiv.

En annan regissör som har haft stor betydelse för Ohlsson är Staffan Götestam. Han har medverkat i sju av Götestams familjeföreställningar och rönt särskild framgång som Fröken Bock i Karlsson på taket och som Skalle-Per i Ronja Rövardotter, båda av Astrid Lindgren.

Dramatenroller och fortsatt karriärRedigera

1980 anställdes Fredrik Ohlsson på Dramaten där han medverkat i en rad uppsättningar som Fysikerna av Friedrich Dürrenmatt, Klas Klätternus av Thorbjörn Egner, Riksrevisorn av Nikolaj Gogol med bland andra Ernst-Hugo Järegård och Jan-Olof Strandberg, Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman, Romeo och Julia av William Shakespeare, Tartuffe av Molière och som Peter i Edward Albees Zoo Story 1992 i regi av Thorsten Flinck.

Han har även spelat i Tjechovs Ett frieriTeaterstudio Lederman och kreerat den judiske grönsakshandlaren Herr Schulz i musikalen Cabaret på turné med Riksteatern.

Som kontrast till Tommys och Annikas snälle pappa gjorde Ohlsson i mitten på 1980-talet sin mest kända skurkroll: den obehaglige antikhandlaren Josefsson, även känd som Pelikanen, i TV-serien Varuhuset. Han var en stram advokat i Bille Augusts film Jerusalem medan han visade prov på sitt komedispel när han gästspelade i TV-serien Sjukan som moderatpolitikern Gunnar Adelhök.

2000-talet har Ohlsson medverkat i filmerna om kommissarie Beck (röst) och Män som hatar kvinnor. Men han har även gjort sig bemärkt för så väsensskilda rollporträtt som den föregivet judiske hjärnforskaren Leonard Sheinkman i Europa Blues och den ensamme och kärlekslöse Bengt i Between 2 Fires.

Privatliv och övrigtRedigera

Vid sidan av teatern har han även varit ordförande i Svenska biljardförbundet. Sedan 1971[4] är han sambo med Siw Malmkvist.

Han är dotterson till Carl Brusewitz.

FilmografiRedigera

TV-produktionerRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1958 Camillo, Vittorias hustru Vittoria Corombona eller Den vita drottningen (The White Devil)

John Webster

Arne Forsberg Munkbroteatern
1959 Francesco, betjänt I sista minuten

Aldo de Benedetti

Frank Sundström Lilla teatern, Stockholm
1959 David Edward Mendigalès Generalen på skolbänken (L’Hurluberlu)
Jean Anouilh
Palle Granditsky Hälsingborgs stadsteater
Utsikt från en bro
Arthur Miller
Frank Sundström Hälsingborgs stadsteater /

Malmö Stadsteater (gästspel)

1960 Victor Prynne Jag älskar dig, markatta (Private Lives)

Noël Coward

Palle Granditsky Hälsingborgs stadsteater
1961 Hallå skojare (Dear Delinquent)

Jack Popplewell / Gösta Bernhard/Stig Bergendorff

Gösta Bernhard Lisebergsteatern
1961 Bödeln,

Louis

Balkongen

Jean Genet

Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater
1962 Skepparen Karl XII

August Strindberg

Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater

Stockholms stadsteater (gästspel)

1962 Poeten Klara

Sven Stolpe

Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater
1963 Medverkan Som vi behagar

Karl Gerhard

Johan Bergenstråhle

Karl Gerhard

Upsala-Gävle stadsteater

Gävle Folkets park (gästspel)

1963 Carl Starck Marodörer

August Strindberg

Ulf Palme Upsala-Gävle stadsteater
1964 Cromo Jättarna på berget

Luigi Pirandello

Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater
1964 Bud Frump Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig
Frank Loesser, Abe Burrows, Jack Weinstock och Willie Gilbert
Folke Abenius Oscarsteatern[5]
1965 Glad-Hand West Side Story
Leonard Bernstein, Stephen Sondheim och Arthur Laurents
Rikki Septimus Oscarsteatern[6][7]
1966 Cornelius Hackl Hello, Dolly!
Michael Stewart och Jerry Herman
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[8]
1967 Kurbitsmålaren Himlaspelet

Rune Lindström

Palle Granditsky Upsala-Gävle stadsteater
1968 David Lord Vem är det jag talar med? (Say Who You Are?)

Keith Waterhouse/Willis Hall

Stig Ossian Ericson Upsala-Gävle stadsteater
1969 Gubben Hummel Spöksonaten

August Strindberg

Stig Ossian Ericson Upsala-Gävle stadsteater
1970 Teddy Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Scalateatern[9]
1972 Victor Privatkiv (Private Lives)
Noël Coward
Sven Lindberg Lisebergsteatern[10]
1974 Habeas Corpus

Alan Bennett

Hans Bergström Maximteatern
1975 Waldermar Palm Fars lille påg (Hurra! Ein Junge)
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Lisebergsteatern

gavs hösten 1976Maximteatern

1977 Sidney Hopcroft Gin and Bitter Lemon (Absurd Person Singular)

Alan Ayckbourn

Per Möller Helsingborgs stadsteater
1978 Kulygin, skollärare Tre systrar

Anton Tjechov

Hans Polster Helsingborgs stadsteater
1978 Bryggmästaren Audiens

Vaclav Havel

Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater

Akademiska Föreningen, Lund (gästspel)

Södra Teatern, Stockholm (gästspel)

1978 Fröken Bock Karlsson på taket
Astrid Lindgren
Staffan Götestam
Sven Lindberg
Folkan [11]
1980 Herbert Georg Beutler, "Newton" Fysikerna
Friedrich Dürrenmatt
Per Sjöstrand Dramaten
1983 Teddy Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Lars Amble Maximteatern[12]
1984 Polis,

Anton, Emils pappa

Emil i Lönneberga
Astrid Lindgren
Staffan Götestam Göta Lejon[13]
1985 Inspektören för välgörenhetsinrättningar

med flera roller

Riksrevisorn

Nikolaj Gogol

Göran Graffman Dramaten
1986 Bärarnas förman,

Geronte

De löjliga preciöserna

Läkare mot sin vilja

Molière

Per Sjöstrand Drottningholms slottsteater

Södra Teatern, Stockholm

(Dramaten-produktion)

1990 Skalle-Per Ronja Rövardotter

Astrid Lindgren

Staffan Götestam Arcushallen, Luleå och turné
1991 Montague Romeo och Julia
William Shakespeare
Peter Langdal Dramaten
En gardesofficer Tartuffe
Molière
Lars Amble Dramaten
1992 Peter Variationer på Zoo Story

Edward Albee bearbetad av Fredrik Ohlsson

Thorsten Flinck Dramaten
1994 Stephan Stephanovitj Tchebukov Ett frieri

Anton Tjechov

Jurij Lederman Teaterstudio Lederman
1997 Herr Schulz Cabaret

John Kander/Fred Ebb

Philip Zandén Riksteatern
2000 Doktor Östermark Fadren

August Strindberg

Thorsten Flinck Södra Teatern, Stockholm

Växjö Teater (gästspel)

2005 Farbror Nilsson Nils Karlsson Pyssling

Astrid Lindgren/Staffan Götestam

Staffan Götestam Maximteatern
2016 Medverkande De Luxe

Andreas T. Olsson/Fredrik Ohlsson/Slawomir Mrozeck

Andreas T. Olsson

(produktion)

Dramaten
2017 Medverkande Improvisation på slottet

Molière/Andreas T. Olsson

Andreas T. Olsson Dramaten

RadioteaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi
1969 Daddy Sandlådan

Edward Albee

Anders Carlberg
1986 Lord Buckingham Rosornas krig

William Shakespeare

Anders Carlberg
1988 Georg Aaronow Bit för bit (Gengarry Glen Ross)

David Mamet

Anders Carlberg
1998 Georg Ur drömmarnas ambassad

Göran S. Jonasson

Anders Carlberg
2000 Farsan Bergsprängaren och hans dotter Eivor

Lars Forssell

Thorsten Flinck

Bibliografi (urval)Redigera

ReferenserRedigera

KommentarerRedigera

  1. ^ Han är idag folkbokförd som Carl Fredrik Walter Ola Ohlsson.[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Folkbokföringsdata. Ratsit.se. Läst 11 november 2013.
  2. ^ Student & graduate profiles, Royal Academy of Dramatic Art, läs online, (Källa från Wikidata)
  3. ^ "Fredrik Ohlsson". Svensk Filmdatabas. Läst 9 november 2013.
  4. ^ Bjelvehammar, Bo (2010-09-28/2010-10-18): ”"Jag längtar så efter mor och far"”. Arkiverad 9 november 2013 hämtat från the Wayback Machine. Ystadsallehanda.se. Läst 9 november 2013.
  5. ^ Barbro Hähnel (25 september 1964). ”Senap istället för sirap på Oscars tuffa musical”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-09-25/261/20. Läst 31 augusti 2015. 
  6. ^ ”West Side Story”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25690&pos=173. Läst 12 juni 2015. 
  7. ^ Barbro Hähnel (31 december 1965). ”'West Side Story' på svenska: Ungt, fräscht och ojämnt”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-12-31/354/13. Läst 31 augusti 2015. 
  8. ^ Barbro Hähnel (10 september 1966). ”Vital 'Dolly' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-10/245/16. Läst 20 augusti 2015. 
  9. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  10. ^ Bengt Jahnson (13 juni 1972). ”Mest dålig buskis på Lisebergsteatern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-13/158/12. Läst 25 maj 2019. 
  11. ^ Christina Zaar (23 december 1978). ”Karlsson på taket svävar över Folkan”. Dagens Nyheter: s. 40. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-23/348/40. Läst 3 december 2017. 
  12. ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1983). ”Dötrist på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22. Läst 25 januari 2016. 
  13. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 52. 18 februari 1984. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-02-18/47/52. Läst 17 september 2016. 

Externa länkarRedigera