Peter Weiss

tysk-svensk författare och konstnär

Peter Ulrich Weiss, född 8 november 1916 i Nowawes i nuvarande Potsdam, Tyskland, död 10 maj 1982 i Stockholm, var en tysk-svensk författare, bok- och tidskriftsillustratör, konstnär och regissör.

Peter Weiss
Peter Weiss 1982.
Peter Weiss 1982.
Född8 november 1916
Nowawes, Provinsen Brandenburg, Preussen, Tyskland
Död10 maj 1982 (65 år)
Stockholm, Sverige
YrkeFörfattare, regissör, illustratör, konstnär
NationalitetTyskland Västtysk
Sverige Svensk
SpråkTyska, svenska
Verksam1933–1982
Noterbara verkMotståndets estetik
Make/makaHelga Henschen
(g. 1943–1947)
Carlota Dethorey
(g. 1949–1951)
Gunilla Palmstierna-Weiss
(g. 1964–1982)
Barn4
SläktingarNadja Weiss (dotter)
Peter Weiss 1918.

Biografi redigera

Peter Weiss var son till Eugen och Franziska Weiss (född Hummel). Fadern var textilfabrikant och modern hade varit skådespelare och kom från Schweiz.[1] Weiss hade också en yngre bror vid namn Alexander, som också senare skulle komma att bli författare. Fadern kom från Galizien och hade konverterat från judendomen.[2] Familjen bodde under 1917 i Przemyśl i Galizien men flyttade sedan tillbaka till Potsdam och bodde sedan i Bremen. 1929 flyttade familjen återigen, nu till Berlin. Familjen emigrerade 1934 till Chislehurst i England.[3] Därefter flyttade familjen till Warnsdorf i Böhmen i Tjeckoslovakien där fadern erbjudits arbete. När Nazityskland annekterade Sudetlandet flydde familjen till Sverige. Fadern hade kontakter inom textilindustrin och blev direktör vid Silfa Fabriks AB i Alingsås, och startade även Eugen Weiss textiltryckeri. Silfa utvecklades till Skandinaviens största filmtryckeri.[4] Fadern hade ett patent på textilt filmtryck.[5] Peter Weiss uppehöll sig ytterligare en tid i Schweiz och i Prag innan han anslöt till familjen i Alingsås,[6] där familjen bodde i Villa Lillgården. 1939 förlorade han sitt tjeckoslovakiska medborgarskap.[7] Tiden i Alingsås har Weiss beskrivit i sin produktion.[8][9]

Weiss lämnade familjehemmet och flyttade till Stockholm för att verka som konstnär. Han blev svensk medborgare 1946.[10] Peter Weiss var under tidigt 1950-tal verksam i experimentella och dokumentära kortfilmssammanhang. Han gjorde den experimentella långfilmen Hägringen och medverkade i produktionen av den kommersiella långfilmen Svenska flickor i Paris tillsammans med Barbro Boman. Efter att Hägringen floppat, fick han ett konstnärsuppdrag och utsmyckade skybaren i Wenner-Gren Center i Stockholm.

Han fick sitt internationella genombrott med pjäsen Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade (mer känd som Marat/Sade eller Mordet på Marat), en pjäs som sattes upp på teatrar över hela världen, bland annat av Peter Brook. Bland senare pjäser märks Rannsakningen om Auschwitzrättegångarna, Trotskij i exil och Hölderlin.

Peter Weiss regisserade tillsammans med sin hustru Gunilla Palmstierna-Weiss 1982 den egna pjäsen Nya processenDramaten med Stellan Skarsgård i huvudrollen. Han hade skrivit kontrakt på att författa tre nya pjäser åt Dramaten, men avled två månader efter premiären av den första pjäsen. Nya processen blev därmed hans sista pjäs.

Familj redigera

Weiss var gift tre gånger: Åren 1943–1947 med Helga Henschen, 1949–1951 med Carlota Dethorey och från 1964 till sin död med Gunilla Palmstierna-Weiss. Peter Weiss hade fyra barn: Med Henschen en dotter och med Dethorey en son. Med Gunilla Palmstierna-Weiss fick han dottern Nadja Weiss samt adopterade Palmstierna-Weiss son.[3] Han är begravd på Norra begravningsplatsen.[11]

Bibliografi (utgivet på svenska) i urval redigera

(Titlar märkta med asterisk är från början skrivna på svenska, övriga på tyska.)

  • Peter Weiss [utställningskatalog] (Gummesons konsthall, 1945)
  • Från ö till ö (Bonniers, 1947) *
  • De besegrade (Bonniers, 1948) *
  • Dokument. 1 (Björkmans eftr., 1949) *
  • Duellen (Björkmans eftr., 1953)
  • Avantgardefilm (Wahlström & Widstrand, 1956)
  • Diagnos (översättning Benkt-Erik Hedin, Cavefors, 1963)
  • Vandring för tre röster (översättning Benkt-Erik Hedin, Cavefors, 1964)
  • Brännpunkt (översättning Benkt-Erik Hedin, Cavefors, 1964)
  • Rannsakningen: oratorium i 11 sånger (översättning Britt G. Hallqvist, Cavefors, 1965)
  • Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade (översättning Britt G. Hallqvist, Cavefors, 1965)
  • Skuggan av kuskens kropp (översättning Kjell Ekström, Tiden, 1966)
  • Sången om Skråpuken (Gesang vom Lusifanischen Popanz) (översättning av Etienne Glaser [m.fl.], Cavefors, 1967)
  • Natt med gäster (översättning av Peter Weiss, Staffan Lamm, Cavefors, 1967)
  • Rapporter (översättning Lars Gustafsson [m.fl.], Cavefors, 1968)
  • Notiser om det kulturella livet i Demokratiska republiken Viet Nam (översättning Vanja Lantz, Cavefors, 1969)
  • Trotskij i exil (översättning Karin Johannisson, Cavefors, 1970)
  • Hölderlin, skådespel i två akter (översättning Britt G. Hallqvist, Norstedts, 1972)
  • Motståndets estetik (översättning Ulrika Wallenström, Arbetarkultur, 1976–1981)
Postumt utgivet
  • Notisböcker (översättning Ulrika Wallenström, Arbetarkultur, 1984–1985)
  • Landskapen i drömmarna: ur en ung författares arbetsböcker (översättning Ulrika Wallenström, Gidlund, 1991)
  • Konvalescensdagbok (översättning Ulrika Wallenström, Bonniers, 1993) [dagbok och "drömbok" efter att Weiss drabbats av en hjärtattack 1970]
  • Situationen (Bonniers, 2001) [skriven 1956]

Priser och utmärkelser redigera

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Motståndets och exilens estetik”. Arkiverad från originalet den 15 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160215051909/http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturens-portraett/20898-motstandets-och-exilens-estetik2. Läst 7 maj 2017. 
  2. ^ ”Kulturdebatt. Så förvandlades Peter Weiss av kontakten med det judiska arvet”. Dagens Nyheter. 7 november 2016. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-forvandlades-peter-weiss-av-kontakten-med-det-judiska-arvet/. Läst 21 november 2022. 
  3. ^ [a b] An Introduction to the Works of Peter Weiss, Olaf Berwald, 2003
  4. ^ https://www.ericsson.com/assets/local/about-ericsson/ericsson-history/contact-kontakten/documents/ericsson_kontakten_1955_05.pdf
  5. ^ http://majastina.se/wp-content/uploads/2015/05/AT_kultur_140925.pdf
  6. ^ https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:852380/FULLTEXT01.pdf Peter Weiss - brevskrivaren, Sture Packalén
  7. ^ Peter Weiss - Bremer Verortungen, Anne E. Dünzelmann, 2016
  8. ^ Anneli Dufva (8 november 2006). ”Motståndets estetik: Peter Weiss 90 år”. Sveriges radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=1024392. Läst 25 mars 2013. 
  9. ^ Gunnar Stensson (21 december 2006). ”Peter Weiss och motståndet”. Veckobladet. http://veckobladet-lund.blogspot.se/2006/12/peter-weiss-och-motstndet-av-gunnar.html. Läst 25 mars 2013. 
  10. ^ Konst och politik – Weiss 100 år
  11. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.75–76 ISBN 91-88016-69-2

Externa länkar redigera