Öppna huvudmenyn

Lista över feminina ord i svenska språkliga varieteter

Grammatiskt genus, som har tilldelat ett dött ting som dörr kvinnligt kön i svenska språket, är en annan sak än biologiskt kön.

Feminina ord i svenska språkliga varieteter är en lista över arvord och tidiga lånord som har eller har haft feminin ordböjning i svenska folkmål eller tidigare nysvenskt riksspråk.

UrsprungRedigera

De svenska språkliga varieteterna, såväl folkmålen som det begynnande standardspråket, hade ursprungligen tre grammatiska genera (genus): femininum (kvinnokön), maskulinum (manskön) och neutrum.[1][2] Substantiv som betecknar döda ting kan ha grammatiskt genus: jord, sol och bok är gamla feminina ord; himmel, väg och sten är gamla maskulina ord.[3] Denna könsuppdelning sträckte sig till att man nyttjade pronomina hon och han om döda ting: sola (solen) kunde kallas ”hon”, vilket kan ske även i nutida standardsvenska.

Uppdelningen i tre genera är ett arv från urindoeuropeiskan.[4] De svenska feminina orden har tre huvudkällor:

  1. Det finns en kärna av arvord som funnits i språket sedan förhistorisk tid. Dessa ord är korta och konkreta, som hand, och finns ofta i besläktade språk, och med feminint genus (om sådant finns): engelska hand, tyska die Hand (die = femininum).
  2. På medeltiden och senare kom många tyska ord in i svenskan, inledningsvis mest lågtyska, som ankomst; jämför standardtyska die Ankunft. Några av dessa ord behöll eller fick feminint genus i svenska språkliga varieteter inklusive skrivna former av svenska, eftersom femininum då var levande i all svenska.
  3. Dessutom inkom ett stort antal ord med klassiskt (latinskt och grekiskt) ursprung. De tidigaste kom med kristendomen eller något tidigare: ord som kyrka och mässa. Men den stora inströmningen kom i senare tid med ord som information och astronomi.

I nedanstående lista medtages ord från de två första kategorierna, och de äldsta orden ur den tredje. Nyare lånord med klassiskt ursprung har inte tagits med, av två skäl: dels har de knappast funnits i folkmål, och har alltså knappast utvecklat genuin svensk tillhörighet till feminint och maskulint genus utan har snarare direkt fått realgenus (den‑genus); dels kan feminint och maskulint genus, om det alls funnits, ofta avgöras av dessa ords slutstavelse.

SexusRedigera

Feminint och maskulint genus skall inte förväxlas med sexus. Sexus är semantiskt (biologiskt) genus;[5] vissa ord betecknar verkligen kvinnliga eller manliga personer:

den gamla gummanhon

den gamle gubbenhan

Dessa ord tillhör i nutida standardsvenska samma grammatiska genus: utrum (den‑genus) – se nedan. Men de har olika sexus; sexus finns alltså även om de grammatiska genera maskulinum och femininum försvunnit.

Sammanfall av femininum och maskulinum till utrumRedigera

När genus började förändras i det skrivna och talade riksspråket räknade grammatiker först med fyra grammatiska genera: maskulinum, femininum, reale/realgenus och neutrum. Reale/realgenus kallade man de gamla feminina och maskulina ord, som inte längre kallades hon eller han utan den.

Modern grammatik slår ihop maskulinum, femininum och reale/realgenus till utrum. I standardsvenska och några dialekter har maskulinum och femininum alltså sammanfallit till genuset utrum. Neutrum finns kvar; de två genera utrum och neutrum kallas populärt n‑genus (den bilen) och t‑genus (det huset).

Utrum i standardsvenska har i stort sett en ordböjning som liknar den gamla maskulina böjningen. I dialekter med tre genus kan man säga stenen (maskulinum) men sola (femininum). I standardspråket säger man stenen och solen. Sammanfallet mellan femininum och maskulinum innebär alltså i stort sett att femininum försvunnit eller uppgått i maskulinum. Om en person som talar standardsvenska vill behärska feminint genus (till exempel om personen vill lära en dialekt) är det ofta frågan om att lära sig de feminina orden och ändra deras böjning.

Regler för genusbestämning efter ordslut och ordbildningssuffixRedigera

Dessa regler gäller språkliga varieter (nutida och äldre) som har feminint genus, alltså inte nuvarande standardsvenska. Reglerna gäller i princip alla olika svenska varieteter som har femininum, men standardsvenska former används som referensformer i framställningen.

Ord som kan genusbestämmas medelst dessa regler och uppräkningar medtages ej i listan.

Det finns ett antal ordslut som med inga eller få undantag markerar feminint genus:

1. Ord som slutar på ‑a och har pluraländelse på ‑or i standardsvenska är feminina: flicka, klocka, lärarinna.[6][7] T‑genusord som hjärta, schema är självfallet inte feminina. De feminina orden ondska, grönska och spetälska har sällan pluralform, men om man försöker bilda en pluralform säger språkkänslan att pluraländelsen skulle vara ‑or. Hit hör även plurale-tantum-ord på ‑or, som icke eller sällan förekommer i singularis: byxor.

2. Substantiv som bildats av verb med suffixet ‑an är feminina:[6][7] till exempel fruktan av frukta, vidare längtan, ansökan och så vidare.

3. Ord på ‑het är feminina:[6][7] dumhet, frihet.

4. Ord på ‑else är i allmänhet feminina.[6][7] Undantag är de maskulina bakelse, blåelse[a] hackelse och stärkelse, samt självfallet neutrala ord som fängelse.[6][7]

Dessutom finns en stor grupp ord som slutar på ‑ing, där reglerna är mer komplicerade. En tumregel är att abstrakta ord oftast är feminina, medan konkreta ting som man kan ta på är maskulina.[8] Undantag finns, som att drottning är feminint.[8] Denna ‑ing‑grupp kan delas in i ord på ‑ning, ord på ‑ling, och övriga ord på ‑ing (som alltså inte slutar på ‑ning eller ‑ling).

5. Ord som slutar på ‑ning är oftast feminina:[6][7] fyllning, tidning. Slutar ordstammen med ‑n‑, döljer stavningen att ändelsen är ‑ning. Sådana feminina ord är: aning, belåning, bemanning, mening (mieningg är dock oftast maskulint i älvdalska[9]), ordning. Undantag är att härstamningsord som smålänning, och dessutom enhörning,[3] hedning och galning, som alla har ‑n‑ som tillhör ordstammen och alltså egentligen inte slutar på suffixet ‑ning utan på ‑ing, är maskulina.[8] Även penning är maskulint,[8] och i nysvenska ibland tärning[3].

6. Maskulina är de konkreta orden på ‑ling: brylling,[3] dymling,[3] grävling,[3] gröngöling,[3] myling,[3] myndling,[8] pyssling,[3] sjukling,[8] syssling,[3] yngling[8]. Det abstrakta handling (som har ‑l från ordstammen) är feminint.[6]

7. Följande regel gäller övriga ord på ‑ing (som inte slutar på ‑ning och ‑ling). Ord på ‑ing som näring är oftast feminina. Undantag är de maskulina geting,[3] köping,[3] niding,[3] röding,[3] viking[3], äfsing[10] och härstamningsord på ‑ing (som närking). Viking i betydelsen vikingatåg är dock feminint.[3] Neutrala ord som beting och livgeding som inte har tonvikten på första stavelsen, är givetvis inte feminina.[b]

Ändelser och ord från främmande språkRedigera

Uppenbart främmande lånord medtages ej i listan, men regler om dessas genus som fanns i tidigare nysvensk grammatik meddelas här.

  1. Främmande ord som slutar på betonat ‑i (anarki, despoti) räknades i tidigare nysvensk grammatik som feminina.[6][7]
  2. Främmande ord som slutar på betonat ‑ik (botanik) räknades i tidigare nysvensk grammatik som feminina.[7]
  3. Främmande ord på ‑tion och ‑ion (information, religion) räknades i tidigare nysvensk grammatik som feminina.[6][7] Dessa ord blev i de flesta fall inte folkliga ord i gamla folkmålen. I en nutida levande dialekt som älvdalska räknas informasiuon och relijuon som maskulina.[9]
  4. Främmande ord som slutar på betonat ‑tet (anonymitet, solidaritet) räknades i tidigare nysvensk grammatik som feminina.

Kortfattad regelRedigera

På kortast möjliga sätt kan följande sammanfattning ges för vilka svenska substantiv som är feminina.

Bland den‑genus‑orden är dessa feminina:

  • Alla ord i nedanstående lista.
  • Alla ord på ‑a med pluralis på ‑or; alla ord på ‑het; alla ord som som bildats med ‑n till verbinfinitiver; alla ord på ‑else utom bakelse, blåelse, hackelse och stärkelse.
  • Alla ord på ‑ing utom: inbyggarbeteckningar som avletts av geografiska namn; enhörning, hedning, galning, penning; brylling, dymling, grävling, gröngöling, myling, myndling, pyssling, sjukling, syssling, yngling; geting, köping, niding, röding, viking, äfsing.
  • Alla ord på betonat ‑i, ‑ik, ‑ion, ‑tet.

ListaRedigera

Nedanstående lista (tills vidare ofullständig[c]) innehåller feminina svenska ord i alfabetisk ordning. Eftersom ordens genustillhörigheten varit tämligen likartad i olika svenska språkliga varieteter meddelas en standardsvensk ordform som referensform; blott om folkmålsord haft avvikande genustillhörighet, eller icke finns i standardsvenska, meddelas folkmålsformer.

Standardsvenska ord som kan genusbestämmas med en regel (till exempel att substantiv på ‑a är feminina) tas inte med i listan, men folkmålsord på ‑a tas med, eftersom de kan antagas vara okända för många standardsvensktalande. Sammansatta ord har alltid genus efter senare leden (pojkflicka är feminint) och tas inte med. Av samma skäl tas sammansatta ord som har en förled som inte är ett själständigt ord (som tvedräkt) inte med – senare ledet bestämmer genus.

Några ord på ‑a har medtagits, om de uppstått ur ett maskulint ord genom ackusativism. Moderna lånord som i någon svensk språklig varietet givits feminint genus har ej medtagits.


ARedigera

Ord Anmärkning
al[3]
alm[3]
and[3]
andakt[3] Lånord (1600‑talet) som även kunde uppfattas som maskulint.[3]
ankomst[3]
ans[10] Maskulint enligt Svenska Akademiens ordbok.
anstalt[3]
ask (träd)[3] Nota bene: Det äldre ”asker” (som allenast var benämningen på det fysiska föremålet avsett för förvaring) torde vara av maskulint genus, ty denna ändelse återfinnes ock i maskulina substantiv såsom ”fisker”, men ersattes av deras forna singulara ackusativer (saknande ändelsen ”-er”) när deklination i kasus blev allt ovanligare i det svenska språket. Se Ackusativism.
asp (träd)[3]

BRedigera

Ord Anmärkning
baldersbrå[3]
bannor (plurale tantum)[3]
bikt[3]
björk[3]
blygd[3]
blånor (plurale tantum)[3]
bod[3]
bok (träd)[3]
bok (skrift)[3]
bomull se ull
bot[3]
bragd[3] Huvudsakligen lånord[3]
bredd[3]
brist[3]
bro[10]
brud[3]
brunst[3]
brygd[3]
bygd[3]
bår[3]
bön[3]

DRedigera

Ord Anmärkning
delo[3] Ofullständigt substantiv i uttrycket ”i delo”. Grundformen dela är utdöd.[3]
dikt[3] Ytterst av latinskt ursprung.[3]
dotter[3]
drift[3] Även sammansättningar som ”bedrift”[3]
dräkt[3] Även maskulint[3]
dygd[3]
däka[3] I sydsvenska folkmål
dörr[3]

ERedigera

Ord Anmärkning
ek[3]
en[3]

FRedigera

Ord Anmärkning
faster[3]
fru[3]
frukt[3]
följd[3]

GRedigera

Ord Anmärkning
gren[3] Även maskulint[3]
gås[3]

HRedigera

Ord Anmärkning
hamn (båtplats) Maskulinum eller femininum i nysvenska;[3] femininum i fornsvenska[3] och i göteborgska[11].
hand[3]
hjälp[3]
hud[3]
hustru[3]
häll[3]
höjd[3]

JRedigera

Ord Anmärkning
jord[3]

KRedigera

Ord Anmärkning
ko[3]
konst[3]
kvarn[3]

LRedigera

Ord Anmärkning
last (börda)[3] Även maskulint[3]
lever[3]
lid[3]
lind[3]
list (kant)[3]
list (knep)[3]
lus[3]
lut[3] Stundom maskulint i nysvenska.[3]
låga[3][12] Låga uppkom genom ackusativism ur maskulina låge; folkmål har ofta en maskulin form.[3][13][9]
lön[3]

MRedigera

Ord Anmärkning
makt[3] Från medelnordtyska.
man (på häst)[3]
mark (område)[3]
mark (mynt)[3]
mjölk[3]
moder, mor[3]
moster[3]
mus[3]

NRedigera

Ord Anmärkning
nejd[3]
not (fiskeredskap)[3]
not (musikaliskt tecken; kort anteckning)[3]
nål[3]

PRedigera

Ord Anmärkning
pil (träd)[3] Även maskulint.[3]
poppel[3] Även maskulint[3]

RRedigera

Ord Anmärkning
rad[3]
rem[3]
ren (kant på väg eller åker)[3]
ros[3]
rot[3]
röst[3] Även maskulint: förutom det feminina röst fanns fornsvenska maskulina röster (entalsform).[14]

SRedigera

Ord Anmärkning
sak[3]
själ[3]
skank (del av djurs ben)[3]
skrift[3]
skuld[3]
skål[3]
slev[3]
släkt[3]
slätt
skulor[3] Plurale tantum.
sol[3]
stång[3]
syn[3] Stundom maskulint i nysvenska,[3] men feminint i älvdalska[9].
syster[3]
såg[3]
säng[3][12]

TRedigera

Ord Anmärkning
tyngd[3]
tång (verktyg)[3]
tös[3]

URedigera

Ord Anmärkning
ull[12], Även bomull, ursprungligen ett sammansatt ord (bom = träd)

VRedigera

Ord Anmärkning
vikt[3] Även maskulint i nysvenska.[3]
vägg[12]
värld[12]
växt[12]

ÅRedigera

Ord Anmärkning
å[12]
åder[12]

ÄRedigera

Ord Anmärkning
ägo, ägor[12] Grundformen äga är ovanlig; ordet finns i uttrycket ”i min ägo” och pluralis ”ägor”.
älv[10]
äng[12]
ärt[12]
ätt[12]

ÖRedigera

Ord Anmärkning
ört[12]

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Nu ovanligt; maskulint enligt Svenska Akademiens ordbok.
  2. ^ Listan över maskulina ord på ‑ing är ej fullständig.
  3. ^ Listan är komplett för standardsvenska i spannet A–Ek. Folkmålsord som inte finns i standardsvenska kan dock saknas.

ReferenserRedigera

  1. ^ Elias Wessén, Svensk språkhistoria: I Ljudlära och ordböjningslära. Fjärde upplagan. Stockholm 1955.
  2. ^ Elias Wessén, Våra folkmål. Sjunde upplagan. Lund 1966.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj ck cl cm cn co cp cq cr cs ct cu cv cw cx cy cz da db dc dd de df dg dh di dj dk dl dm dn do dp dq dr ds dt du dv dw dx dy dz ea eb ec ed] Svenska Akademiens ordbok.
  4. ^ Elias Wessén, De nordiska språken. Elfte upplagan. Stockholm 1979.
  5. ^ Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003.
  6. ^ [a b c d e f g h i] Johan Ivar Brodén, Svensk språklära för elementarläroverken. Femte upplagan. Stockholm 1870. Sidan 68.
  7. ^ [a b c d e f g h i] D. A. Sundén, Svensk språklära för elementar-läroverken. Stockholm 1869. Sidorna 33–34. [1]
  8. ^ [a b c d e f g] D. A. Sundén, Svensk språklära för elementar-läroverken. Stockholm 1869. Sidorna 32–33. [2]
  9. ^ [a b c d] Älvdalsk ordbok. [3]
  10. ^ [a b c d] Anders Fredrik Dalin, Ordbok öfver svenska språket. Förra delen. Stockholm 1850. [4]
  11. ^ Lars‑Gunnar Andersson, Göteborgsgrammatik (i tryck; utges hösten 2019).
  12. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Anders Fredrik Dalin, Ordbok öfver svenska språket. Senare delen. Stockholm 1853.
  13. ^ Syd‐ och västsvensk dialektdatabas. [5]
  14. ^ Fornsvensk lexikalisk databas [6]