Laggkärl, runda eller ovala behållare som består av stående, sammanfogade stäver, så kallade laggar. Tekniken är känd åtminstone sedan romersk järnålder.[1]

Tillverkning av laggkärl

Stäverna kupas lätt genom att täljas med en bandkniv och är ofta av ek eller bok. I Sverige användes främst furu, men vattentunnor ansågs ta minst smak av granvirke. I smörbyttor användes ofta enevirke, ibland även i brännvinskaggar. Ibland användes alvirke istället. Mera påkostade kärl basades för att ges en rundad profil.[2] Laggarna hålls samman med laggband fästa vid dymlingar. Tunnbanden är av gran, sälg eller i nyare tid med järn eller zink.[3] Botten, och ibland även toppen, på laggkärlet består av en träplatta som är placerad i en skuren eller i modern tid infräst skåra.

Laggkärl kan till exempel vara trätunnor, kar, baljor, stop, såar eller stånkor.

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Arbete och redskap Kapitel 3. Material och teknik, Phebe Fjellström.
  2. ^ Hemslöjd i Harbo, artikel av Nils Ålenius i årsboken Uppland 1948
  3. ^ ”KrM S0904 - Tunnband”. https://samlingar.regionmuseet.se/items/show/60089. Läst 15 april 2021. 

Externa länkar

redigera