Öppna huvudmenyn

Sexus är samma sak som semantiskt genus. För svenska språket innebär detta att någots faktiska kön kan bestämma ords morfologi, parallellt med svenskans två grammatiska genus neutrum och utrum.[1]

Till exempel kan sexus framgå av substantivs ändelser, ändelser hos ordningstal som ej slutar på -e och adjektivs kongruensböjning:

  • den gamla sköterskan
  • den gamle skötaren
  • den förste dansaren
  • den andra dansösen

Både sköterskan och skötaren tillhör det grammatiska genuset utrum men böjs liksom adjektivet efter sina respektive sexus. Man kan därför hävda att svenskan har två parallella genussystem: ett grammatiskt och ett semantiskt.[1]

Dialektalt förekommer även han och hon med betydelsen "den" om ting, men då handlar det om grammatiskt genus. Det könsneutrala pronomenet hen medför ett tredje, obestämt sexus.[1]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Byrman, Ylva (26 mars 2012). ”Den söte pojken eller den söta pojken?”. Språkbloggen. Svenska Dagbladet. http://blog.svd.se/sprak/2012/03/26/den-sote-pojken-eller-den-sota-pojken/. Läst 2 augusti 2017.