Wikipedia

Läkare utan gränser

internationell medicinsk humanitär ideell hjälporganisation
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Fler oberoende tredjepartskällor behövs. Artikeln grundas främst på källor utgivna av själva organisationen. (2022-10)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Läkare utan gränser (franska: Médecins sans frontières; MSF; uttal [medsɛ̃ sɑ̃ fʁɔ̃tjɛʁ] ( lyssna)) är en internationell medicinsk humanitär ideell hjälporganisation som är politiskt och religiöst obunden. Läkare utan gränser bistår människor som drabbats av kriser, krig och naturkatastrofer oavsett politisk åsikt, religion eller etnisk tillhörighet. Organisationen grundades 1971 efter inbördeskriget i Nigeria av en liten grupp franska läkare under ledning av Bernard Kouchner. Organisationen bildades med övertygelsen att alla människor har rätt till medicinsk vård och att deras behov är viktigare än nationsgränser, vare sig behovet av vård är orsakat av människor eller naturkatastrofer.

Läkare utan gränser Mottagare av Nobels fredspris 1999
FörkortningMSF
Bildad1971
GrundareBernard Kouchner
Typicke-statlig organisation
Syfte/fokusBedriva välgörenhet/biståndsverksamhet
SäteGenève, Schweiz
Betjänad regionhela världen

Organisationen bidrar aktivt med sjukvård och medicinsk utbildning till befolkningar i omkring 60 länder.[1] Den verkar speciellt i länder i tredje världen och i länder berörda av krig. Den protesterar ofta i FN mot övergrepp som begåtts mot folkgrupper som saknar officiella språkrör på deras vägnar. Organisationen mottog 1999 Nobels fredspris som ett erkännande av dess medlemmars insatser med att erbjuda läkarvård i akuta kriser, samt att höja medvetenheten internationellt om potentiella humanitära katastrofer. Läkare utan gränser mottog Seoulfredspriset år 1996.[2]

Under 2014 skickade organisationen fältarbetare på runt 7 000 uppdrag runtom i världen. Samtidigt arbetade cirka 33 000 lokalt anställda för organisationen.[3] Den svenska sektionen skickade runt 130 fältarbetare på över 170 uppdrag.[4] Organisationen skickar inte bara ut läkare utan också sjuksköterskor, psykologer, logistiker, personalansvariga och administratörer.[5]

Historia

redigera

Biafra 1967–1970

redigera
 
Bernard Kouchner, grundare och förste ordförande för Läkare utan gränser.

Under inbördeskriget i Nigeria från 1967 till 1970 upprättade den nigerianska militären en blockad runt landets sydöstra del, Biafra, som nyligen hade förklarat sig självständigt. Vid denna tid var Frankrike det enda mer framträdande land som stödde Biafra, medan Storbritannien, Sovjetunionen och USA stödde Nigerias regering, och förhållandena innanför blockaden var okända för omvärlden. Ett antal franska läkare ställde upp som volontärer för franska Röda korset i sjukhus och matutskänkningar i Biafra. Röda korset krävde av sina volontärer att de undertecknade en överenskommelse, vilken vissa såg som utformad för att behålla organisationens neutralitet, oavsett omständigheterna.

Efter att de kommit in i landet utsattes volontärerna, tillsammans med biafranska sjukvårdsarbetare och sjukhus, för attacker från den nigerianska armén, och bevittnade hur civila mördades och svältes av blockadstyrkorna. Läkarna kritiserade offentligt Nigerias regering och Röda Korset för deras synbart medskyldiga beteende. Dessa läkare drog slutsatsen att det behövdes en ny hjälporganisation, som skulle bortse från politiska och religiösa gränser och prioritera offrens väl.[6]

Bildande 1971

redigera

Franska läkare som hade arbetat i Biafra bildade 1971 en förening för att tillhandahålla nödhjälp och understryka vikten av offrens rättigheter snarare än neutralitet. Samtidigt hade redaktören för den franska läkartidningen TONUS bildat en grupp som svar på cyklonen i Bhola 1970 med avsikt att rekrytera läkare för att erbjuda hjälp till offer för naturkatastrofer. Den 20 december 1971 slog sig de två grupperna samman och bildade Médecins Sans Frontières (Läkare utan gränser).[6]

Första uppdragen

redigera

Läkare utan gränsers första uppdrag som oberoende hjälporganisation var till Nicaraguas huvudstad Managua, där en jordbävning den 23 december 1972 hade förstört det mesta av staden och orsakat mellan 10 000 och 30 000 människors död.[7] Organisationen anlände tre dagar efter att Röda Korset hade upprättat en nödhjälpsbeskickning. Den 18 september och 19 september 1974 orsakade orkanen Fifi stora översvämningar i Honduras och dödade tusentals människor (uppskattningarna varierar), och Läkare utan gränser upprättade sin första långsiktiga medicinska nödhjälpsmission.[8]

Mellan 1975 och 1979, efter att Sydvietnam hade besegrats av Nordvietnam, emigrerade miljontals kambodjaner till Thailand för att undkomma Röda khmererna. För att möta detta upprättade Läkare utan gränser sina första beskickningar i flyktingläger i Thailand.[6] När Vietnam drog sig tillbaka från Kambodja 1989 startade Läkare utan gränser långsiktiga nödhjälpsbeskickningar för att hjälpa överlevande från "Dödens fält" och återuppbygga landets sjukvårdssystem.[9] Även om dess uppdrag i Thailand för att hjälpa krigsoffer i Sydostasien skulle kunna ses som dess första uppdrag i krigstid, skedde Läkare utan gränsers första uppdrag till en verklig krigszon, där de även utsattes för fientlig beskjutning, 1976. Läkare utan gränser tillbringade nio år (1976–1984) med att hjälpa sjukhusmottagningar i olika städer i Libanon under inbördeskriget i Libanon, och byggde upp ett rykte om sin neutralitet och sin villighet att arbeta under beskjutning. Under hela kriget hjälpte Läkare utan gränser både kristna och muslimska soldater, och bistod den grupp som för tillfället behövde mest medicinsk hjälp. År 1984, då situationen i Libanon förvärrades ytterligare och hjälporganisationernas säkerhet var minimal, drog Läkare utan gränser tillbaka sin personal.[10]

Läkare utan gränsers utveckling

redigera

Claude Malhuret valdes till ny ordförande i Läkare utan gränser 1977, och kort därefter började debatter om organisationens framtid. I synnerhet blev begreppet témoignage (vittnande), som syftar på att tala ut om det lidande som man ser i motsats till att hålla tyst,[11][12] motverkat eller nedtonat av Malhuret och hans anhängare. Malhuret tyckte att Läkare utan gränser skulle undvika att kritisera regeringarna i de länder där de arbetade, medan Bernard Kouchner ansåg att det mest effektiva sättet att lösa ett problem var att dokumentera och sprida information om lidandet i ett land.

År 1979, efter fyra år av flyktingrörelser från Sydvietnam och omgivande länder, till fots och med båt, skrev franska intellektuella ett upprop i Le Monde för "En båt till Vietnam", ett projekt som syftade till att erbjuda läkarhjälp till flyktingarna. Projektet fick inte stöd från majoriteten av Läkare utan gränser, men vissa hyrde ett skepp med namnet L’Île de Lumière (Ljusets ö), och seglade till Kinesiska havet tillsammans med läkare, journalister och fotografer och erbjöd en del medicinsk hjälp till båtflyktingarna.

På grund av konflikten lämnade Läkare utan gränsers grundare Bernard Kouchner för gott 1979 och startade en ny hjälporganisation, Läkare i Världen (Médecins du Monde; MdM).[13] Konflikten mellan Kouchner och Läkare utan gränser har varit långdragen och tagit sig många uttryck.[14]

År 1982 införde Malhuret och Rony Brauman (som blev organisationens ordförande 1982) ökat finansiellt oberoende i Läkare utan gränser genom att införa bidrag per post för att samla in donationer bättre. På 1980-talet grundades också de andra operativa avdelningarna förutom den i Frankrike (1971): Belgien (1980), Schweiz (1981), Nederländerna (1984) och Spanien (1986). MSF-Luxembourg var den första stödavdelningen, som grundades 1986. I början av 1990-talet grundades majoriteten av stödavdelningarna: Grekland (1990), USA (1990), Kanada (1991), Japan (1992), Storbritannien (1993), Italien (1993), Australien (1994), samt Tyskland, Österrike, Danmark, Sverige, Norge och Hong Kong (avdelningen i Förenade Arabemiraten bildades senare).[6][15] Malhuret och Brauman spelade en avgörande roll i att professionalisera Läkare utan gränser. I december 1979, efter Sovjetunionens invasion av Afghanistan, upprättades omedelbart fältbeskickningar för att erbjuda läkarhjälp till mujahedin och i februari 1980 fördömde Läkare utan gränser Röda khmererna offentligt. Under svälten i Etiopien 1984–1985 upprättade Läkare utan gränser matprogram i landet 1984, men blev utkastade 1985 efter att de hade fördömt missbruk av internationell hjälp och tvångsförflyttningar av människor. Gruppen förde också in utrustning för att framställa rent dricksvatten åt befolkningen i San Salvador, huvudstaden i El Salvador, efter jordbävningen som drabbade staden den 10 oktober 1986.[6][16]

Insatser under 1980-talet

redigera

Sudan

redigera

1979 upprättade Läkare utan gränser beskickningar för att hjälpa civila i södra Sudan som drabbats av svält och pågående inbördeskrig. Organisationens volontärer avslöjade många personliga berättelser om de hemskheter de hade bevittnat, däribland tortyr, massavrättningar, kannibalism och storskalig svält och sjukdomar, och 1989 dog två volontärer när deras plan sköts ned.[6][16] Läkare utan gränser har fortsatt sina hjälpinsatser i Sudan i 25 år, trots arresteringar av deras volontärer,[17] nästan ständigt krigande och massakrer på civila,[18] svält, torka, dåliga sanitära förhållanden, och utbrott av tuberkulos, ebolafeber, hepatit E, polio, kolera och malaria (bland andra sjukdomar, och alla har potential för epidemier). Läkare utan gränser har alltid bett om hjälp från medierna, men situationen i Sudan har ständigt varit underrapporterad för befolkningen i USA och Europa.[19]

Kongo

redigera

Läkare utan gränser har varit aktiva i Kongoregionen i Afrika sedan 1985, men första och andra Kongokriget har orsakat ökat våld och ökad instabilitet i området. Läkare utan gränser har varit tvungna att evakuera sina team, såsom kring Bunia i Ituridistriktet, på grund av extremt våld,[20] men fortsätter att verka i andra områden för att tillhandahålla mat till tusentals tvångsförflyttade civila, samt att behandla överlevande från massvåldtäkter och strider.[21] Behandling och möjlig vaccinering mot sjukdomar som kolera, mässling, polio, Marburgfeber, afrikansk sömnsjuka, HIV/AIDS och pest är också viktigt för att förhindra eller begränsa epidemier.[22] År 2014 arbetade runt 3000 personer för Läkare utan gränser i landet.[23] Läkare utan gränser finns i östra delen av landet där det finns konfliktrelaterade sjukvårdsbehov. Runt 2,5 miljoner människor var år 2016 på flykt inom landet[24] på grund av konflikten och de är särskilt utsatta.[24] I de andra delstaterna tillhandahåller Läkare utan gränser grundläggande sjukvård och försöker att bekämpa epidemier, till exempel malriautbrott. Organisationen har skapat en egen akutpool specifikt för Kongo-Kinshasa för att snabbt kunna agera, när stora sjukvårdsbehov uppstår.[25]

Uganda

redigera

Läkare utan gränser har varit aktiva i Uganda sedan 1980 och tillhandahöll nödhjälp till civilbefolkningen under gerillakriget i landet under Milton Obotes andra presidentperiod. Efter bildandet av Herrens motståndsarmé började en lång våldskampanj i norra Uganda och södra Sudan. Civilbefolkningen utsattes för massdödande, massvåldtäkter, tortyr, samt bortrövande av barn, som senare användes som sexslavar eller barnsoldater. Mer än 1,5 miljoner människor förflyttades från sina hem. Läkare utan gränser upprättade hjälpprogram i internflyktingläger för att erbjuda rent vatten, mat och hygien. Psykisk hälsa är också en viktig aspekt av sjukvården för Läkare utan gränsers medarbetare i Uganda, eftersom de flesta vägrar lämna flyktinglägren av ständig rädsla för att bli attackerade.[26][27]

Colombia

redigera

Colombia är ett annat land där krig har drabbat civila direkt, och Läkare utan gränser upprättade sina första program där 1985. Miljontals civila har fått lämna sina hem på grund av nästan ständig krigföring mellan regeringsstyrkor, gerillagrupper som FARC och paramilitära grupper som AUC. Även våld i hemmet och kidnappningar är vanliga. Läkare utan gränser har till stor del varit aktiva i att erbjuda rådgivning för människor som plågas av våldet, samt att upprätta sjukvårdsfaciliteter för de stora grupperna flyktingar och använda mobila kliniker för att hjälpa isolerade grupper.[28]

Insatser under 1990-talet

redigera

Liberia

redigera

I början av 1990-talet öppnade Läkare utan gränser ett antal nya nationella avdelningar och upprättade samtidigt fältbeskickningar i några av de farligaste och mest skakande situationer de någonsin hade mött.

1990 gick Läkare utan gränser för första gången in i Liberia för att hjälpa civila och flyktingar som drabbats av inbördeskriget där.[29]

Under ständiga strider under hela 1990-talet och förnyat inbördeskrig har personal från Läkare utan gränser aktivt tillhandahållit mat, grundläggande sjukvård och massvaccinationer, samt sagt sin mening om attacker mot sjukhus och matstationer, särskilt i Monrovia.[30]

Haiti

redigera

Läkare utan gränser har arbetat i Haiti sedan 1991, men sedan president Jean-Bertrand Aristide tvingades från makten har det skett en stor ökning av attacker mot civila och våldtäkter utförda av väpnade grupper. Förutom att ge kirurgiskt och psykologiskt stöd i befintliga sjukhus – däribland att erbjuda den enda tillgängliga kostnadsfria kirurgimottagningen i Port-au-Prince – har fältbeskickningar upprättats för att återuppbygga vatten- och avfallshanteringssystem och behandla överlevande efter stora översvämningar som orsakades av orkanen Jeanne. Patienter med HIV/AIDS och malaria, vilka båda har stor spridning i landet, får också bättre behandling och övervakning.[31]

Irak

redigera

Fältbeskickningar upprättades för att erbjuda nödhjälp åt kurdiska flyktingar som hade överlevt al-Anfal-kampanjen i Irak. Bevis för de övergrepp som begåtts under denna kampanj samlades in 1991.[32]

Somalia

redigera

1991 inleddes inbördeskriget i Somalia, som åtföljdes av utbredd svält och sjukdomar. Läkare utan gränser upprättade fältbeskickningar i landet 1992. Misslyckade interventioner från FN ledde till ökat våld, och Läkare utan gränser fördömde FN:s operation 1993, men volontärerna fortsatte att erbjuda sjukvård och mat. Sedan FN hade lämnat landet har våldet i Somalia skett obehindrat, och Läkare utan gränser är en av få organisationer som hjälper drabbade civilpersoner genom att driva kliniker och sjukhus.[33]

Balkan

redigera

Läkare utan gränser inledde sitt arbete i Srebrenica (i Bosnien och Hercegovina) som deltagare i en FN-konvoj 1993, ett år efter att Bosnienkriget hade börjat. Staden, som beboddes av ungefär 60 000 bosniaker, hade blivit omringad av den bosnienserbiska armén och blev en enklav under skydd av UNPROFOR. Läkare var den enda organisationen som tillhandahöll sjukvård åt den omringade civilbefolkningen, och därför fördömde de inte folkmordet av rädsla för att bli utkastade ur landet (de fördömde dock den bristande tillgängligheten för andra organisationer). Läkare utan gränser tvingades lämna området 1995, när den bosnienserbiska armén intog staden, deporterade majoriteten av invånarna och dödade omkring 8000 människor.[34]

1999 talade organisationen också ut om bristen på humanitärt stöd i Kosovo och Tjetjenien, där den hade upprättat fältbeskickningar för att hjälpa civila som drabbats av de politiska situationerna. Fastän Läkare utan gränser hade arbetat i Kosovoområdet sedan 1993 drev Kosovokriget tiotusentals människor på flykt och levnadsförhållandena försämrades. Läkare utan gränser tillhandahöll skydd, vatten och sjukvård till civila som var drabbade av Natos strategiska bombningskampanjer.[35] En liknande situation återfanns i Tjetjenien, vars civilbefolkning till stor del tvingades från sina hem till ohälsosamma förhållanden och utsattes för våldet i andra Tjetjenienkriget.[36]

Rwanda

redigera

När folkmordet i Rwanda började i april 1994 blev några sändebud från Läkare utan gränser som arbetade i landet införlivade i Röda korsets medicinska team för att få beskydd. Båda grupperna lyckades hålla alla de större sjukhusen i Rwandas huvudstad Kigali i bruk under den huvudsakliga perioden för folkmordet. Läkare utan gränser tvingades, tillsammans med flera andra hjälporganisationer, lämna landet, fastän många volontärer från Läkare utan gränser och Röda korset arbetade tillsammans enligt Röda korsets regler, enligt vilka neutralitet var av största vikt. Dessa händelser ledde till en debatt inom organisationen om idén om att balansera humanitära hjälparbetares neutralitet mot deras roll som vittnen. Som en följd av dess uppdrag i Rwanda flyttades Läkare utan gränsers position med avseende på neutralitet närmare Röda korsets, en anmärkningsvärd utveckling i ljuset av organisationens ursprung.[37]

 
Flygfotografi av ett flyktingläger i Mihanda i Zaire 1996. Över 500 tält som ställts upp i Mitumbabergen syns på bilden.

Röda korset förlorade 56 och Läkare utan gränser förlorade nästan 100 av sin lokalt anställda personal i Rwanda. Den franska avdelningen av Läkare utan gränser, som hade valt att evakuera sina medarbetare från landet (den lokala personalen tvingades stanna kvar), fördömde morden och begärde att en fransk militär intervention skulle sätta stopp för folkmordet. Läkare utan gränser gick ut med det kontroversiella slagordet "Man kan inte stoppa ett folkmord med doktorer" i media, och den kontroversiella Opération Turquoise följde mindre än en månad senare.[6] Denna intervention ledde direkt eller indirekt till att hundratusentals flyktingar från Rwanda flydde till Zaire och Tanzania, med påföljande koleraepidemier, svält och fler massmord i den stora gruppen civila. Franska Läkare utan gränser återvände till området och erbjöd läkarhjälp till flyktingar i Goma.[38]

Vid tiden för folkmordet hade konkurrensen mellan de medicinska insatserna från Läkare utan gränser, Röda korset och andra hjälporganisationer nått sin högsta nivå någonsin,[39] men förhållandena i Rwanda föranledde en drastisk förändring i humanitära organisationers tillvägagångssätt i hjälpuppdrag. Röda korset skapade en uppförandekod, Code of Conduct for the International Red Cross and Red Crescent Movement and NGO:s in Disaster Relief Programmes, 1994 för att ge en struktur för humanitära uppdrag,[40] och Läkare utan gränser är en av undertecknarna till denna uppförandekod.[41] Uppförandekoden förespråkar tillhandahållande av endast humanitär hjälp, och grupperna anmodas att inte tjäna något politiskt eller religiöst intresse, eller användas som redskap för utländska regeringar.[42] Läkare utan gränser har sedan dess fortfarande funnit det nödvändigt att fördöma regeringars handlande, såsom i Tjetjenien 1999,[43] men har inte krävt någon ny militär intervention sedan dess.[6]

Sierra Leone

redigera

I slutet av 1990-talet upprättades insatser från Läkare utan gränser för att behandla tuberkulos och anemi hos invånarna i området kring Aralsjön, och se efter civila som drabbats av läkemedelsresistenta sjukdomar, svält, samt kolera och AIDS-epidemier.[44] De vaccinerade 3 miljoner nigerianer mot meningit under en epidemi 1996[45] och fördömde talibanernas underlåtande att ge sjukvård till kvinnor 1997.[46] Det antagligen mest betydelsefulla landet där Läkare utan gränser upprättade fältbeskickningar i slutet av 1990-talet var Sierra Leone, som härjades av ett inbördeskrig vid denna tid. År 1998 började hjälparbetare arbeta i sjukmottagningar i Freetown för att hjälpa till med ett ökande antal amputerade och samla statistik om civila (män, kvinnor och barn) som blev attackerade av stora grupper män som hävdade att de företrädde ECOMOG. Dessa grupper färdades mellan byar och högg systematiskt av en eller båda av varje invånares armar, våldtog kvinnor, sköt ned familjer, raserade hus och tvingade de överlevande att lämna området.[47] Efter inbördeskrigets slut drev Läkare utan gränser långsiktiga projekt, bland annat psykologiskt stöd och hantering av fantomsmärta.[48]

Kashmirkonflikten

redigera

Kashmirkonflikten i norra Indien har lett till en insats från Läkare utan gränser (den första fältinsatsen upprättades 1999) för att hjälpa civila som drivits på flykt av strider i Jammu och Kashmir samt i Manipur. Psykologiskt stöd är ett viktigt mål för insatserna, men grupperna har också startat program för att behandla tuberkulos, HIV/AIDS och malaria.[49] Stöd för psykisk hälsa har varit av betydande vikt för Läkare utan gränser i stora delar av södra Asien sedan jordbävningen i Indiska oceanen 2004.[50]

Organisationen har jobbat i Jemen sedan 1994, eftersom landet är ett av de fattigaste i regionen och har ett mycket svagt sjukvårdssystem.[51] Sedan den Saudi-ledda koalitionen inledde i mars 2015 kriget mot Houthi-rebellerna som kontrollerar delar av landet har den humanitära situationen eskalerat.[52] Organisationen drev år 2016 elva sjukhus och vårdcentraler och mellan mars 2015 och januari 2016 behandlades över 20 000 krigsoffer.[53]

Accesskampanjen

redigera

En kampanj för tillgång till grundläggande läkemedel startades i slutet av 1999 och gav Läkare utan gränser en ny röst för att öka tillgång till vaccin samt diagnostik och behandling av olika sjukdomar.[54] Huvudfokus för Accesskampanjen har länge varit tillgång till hivbehandling.[55]

Accesskampanjen har engagerat sig bland annat för att fler patienter ska få tillgång till diagnostik och läkemedel för multiresistent tuberkulos.[56] Man har även kämpat för att utöka forskning för att hitta behandling och vaccin mot ebolaviruset som krävde även 11 000 liv i det senaste utbrottet i Västafrika.[57]

Grundprinciperna

redigera

Läkare utan gränsers följer en universell medicinsk etik och värnar rätten till humanitär hjälp. Läkare utan gränser bistår opartiskt människor i nöd oavsett etnicitet, religion, politisk åsikt eller annan övertygelse. Neutralitet är en grundprincip som innebär att organisationen inte väljer sida i konflikter. Organisationen utgår från individens behov och inte utifrån regeringar eller stridande parters intressen.[58]

Fältinsatsernas struktur

redigera
 
Länder där Läkare utan gränser hade uppdrag år 2015.

Innan en fältinsats inrättas i ett land besöker ett team från Läkare utan gränser området för att avgöra nödsituationens natur, säkerhetsnivån i området och vilken sorts hjälp som behövs. Läkarhjälp är det främsta målet för de flesta insatser, men vissa insatser bidrar med hjälp i områden som vattenrening och näringsförsörjning.[59]

Läkare utan gränser drev projekt i runt 60 länder i världen år 2016. I vilka länder organisationen arbetar förändras hela tiden och styrs av de medicinska och humanitära behoven. Organisationen driver akutinsatser som inleds när det snabbt uppstår sjukvårdsbehov, exempelvis på grund av naturkatastrofer, krig eller epidemier, men även i undernäringskriser. Långsiktiga projekt, som kan pågå i många år, drivs i länder och regioner där många människor saknar tillgång till sjukvård.[60][1] Under 2014 drev organisationen flest projekt i Afrika (63 procent av alla projekt), runt 14 procent i Asien och 12 procent i Mellanöstern. Det finns även projekt i Syd- och Centralamerika, Europa och Oceanien.[1] De största insatserna drev organisationen 2014 i Sydsudan, Kongo-Kinshasa, Centralafrikanska republiken, Haiti, Sierra Leone och Afghanistan.[1]

Fältinsatsgrupper

redigera

En beskickning för en fältinsats består vanligen av ett litet antal samordnare som ansvarar för varje del av en fältinsats, samt en insatsledare. Insatsledaren har vanligen den största erfarenheten av humanitära nödsituationer av gruppens medlemmar, och det är dennes uppgift att sköta kontakter med medierna, nationella regeringar och andra humanitära organisationer.

Bland sjukvårdsvolontärerna finns läkare, sjuksköterskor och andra specialister, av vilka alla vanligen har utbildats i tropisk medicin och epidemiologi. Förutom att sköta de medicinska och näringsmässiga beståndsdelarna av fältinsatsen har dessa volontärer ibland ansvar för en grupp lokal sjukvårdspersonal och lär upp dessa.

Fastän sjukvårdsvolontärerna nästan alltid får mest uppmärksamhet i medierna när världen uppmärksammas på en fältinsats från Läkare utan gränser, finns ett antal icke-medicinska volontärer som hjälper till att få fältinsatsen att fungera. Logistikerna är ofta de viktigaste medlemmarna av en insatsgrupp. De ansvarar för att tillhandahålla allt som den medicinska beståndsdelen av insatsen behöver, från säkerhet och fordonsskötsel till mat och elförsörjning. De kan vara ingenjörer och/eller förmän, men de hjälper vanligtvis också till med att inrätta behandlingscentrum och leda lokalanställda. Andra icke-medicinska anställda är vatten- och sanitetsspecialister, som oftast är erfarna ingenjörer på vattenområdet, och finansiella och administrativa experter som sätts in i fältinsatser.[61]

Medicinsk beståndsdel

redigera

Vaccinationskampanjer är en betydande del av den sjukvård som ges under Läkare utan gränsers insatser. Sjukdomar som difteri, mässling, meningit, stelkramp, kikhosta, gula febern, polio och kolera, vilka alla är ovanliga i i-länder, kan förhindras genom vaccination. Vissa av dessa sjukdomar, som kolera och mässling, sprids fort i stora populationer som lever mycket tätt, såsom i flyktingläger, och människor måste immuniseras i hundratal eller tusental inom en kort tidsrymd.[62] Exempelvis gavs ett experimentellt koleravaccin två gånger på ungefär en månad till omkring 50 000 personer i Beira i Moçambique 2004.[63]

En lika viktig del av den sjukvård som erbjuds genom Läkare utan gränsers fältinsatser är aidsbehandling (med antiretrovirala läkemedel), aidstestning och information om aids. Läkare utan gränser är den enda källan till behandling för många länder i Afrika, där majoriteten av världens hiv- och aidsdrabbade personer lever.[64] Eftersom antiretrovirala läkemedel inte är lätt tillgängliga tillhandahåller Läkare utan gränser vanligtvis behandling för opportunistiska infektioner och undervisar allmänheten om hur man kan sakta ned spridning av sjukdomen.[65]

I de flesta länder ökar Läkare utan gränser de lokala sjukhusens resurser genom att förbättra hygienen, tillhandahålla utrustning och läkemedel och utbilda den lokala sjukvårdspersonalen.[66] När den lokala personalen blir överhopad kan Läkare utan gränser öppna nya specialiserade kliniker för behandling av en endemisk sjukdom eller kirurgi för krigsoffer. Internationell personal startar dessa kliniker men Läkare utan gränser strävar efter att genom vidareutbildning och arbetsledning öka den lokala personalens förmåga att driva klinikerna själva.[67] I vissa länder, som Nicaragua, ger Läkare utan gränser undervisning till allmänheten för öka kunskapen om reproduktiv hälsovård och könssjukdomar.[68]

Eftersom de flesta områden som behöver fältinsatser har drabbats av en naturkatastrof, inbördeskrig eller endemisk sjukdom, behöver invånarna vanligen även psykologiskt stöd. Fastän närvaron av ett läkarteam från Läkare utan gränser kan minska stressen något bland offren, arbetar ofta en grupp psykologer eller psykiatrer med personer som drabbats av depression, familjevåld och drogmissbruk. Läkarna kan också vidareutbilda lokal psykiatrisk vårdpersonal.[69]

Näring

redigera

I situationer där Läkare utan gränser genomför en insats förekommer ofta begränsad eller svår undernäring som en följd av krig, torka eller statlig misshushållning. Avsiktlig svältning används också ibland som ett vapen i krig, och Läkare utan gränser reagerar förutom genom att tillhandahålla mat även genom att fästa uppmärksamhet på situationen och insistera på inblandning från utländska regeringar. Infektionssjukdomar och diarré, vilka båda orsakar viktminskning och försvagning av en människas kropp (särskilt hos barn), måste behandlas med medicinering och fullgod näring för att förhindra ytterligare infektioner och viktminskning. En kombination av de nämnda situationerna, som när ett inbördeskrig förs under torka och utbrott av infektionssjukdomar, kan orsaka hungersnöd.[70]

I nödsituationer där det saknas näringsrik mat, men inte till en sådan nivå att svält föreligger, är proteinbristsjukdomar vanligast bland små barn. Marasmus, en form av kaloribrist, är den vanligaste formen av undernäring hos barn och karakteriseras av svårartad och ofta dödlig försvagning av immunförsvaret. Kwashiorkor, en form av kalori- och proteinbrist, är en allvarligare typ av undernäring hos små barn, och kan påverka den fysiska och mentala utvecklingen negativt. Båda sorterna av undernäring kan göra opportunistiska infektioner dödliga.[71] I dessa situationer inrättar Läkare utan gränser näringskliniker med intensivvård (Therapeutic Feeding Centre – TFC) för att övervaka barnen och eventuella andra undernärda personer.

Läkare utan gränser använder mat som utformats särskilt för behandling av svår undernäring.[72] Annan specialnäring som ges till befolkningar som riskerar svält är bland annat berikat mjöl och gröt, samt proteinrikt kex som är en populär typ av mat för behandling av befolkningar eftersom det kan distribueras enkelt och skickas hem med enskilda personer, eller krossas och blandas med terapeutisk mjölk för särskilda behandlingar.[73]

Dehydrering, ibland på grund av diarré eller kolera, kan också finnas hos en befolkning, och Läkare utan gränser inrättar rehydreringscentrum för att bekämpa detta. En lösning som innehåller glukos och elektrolyter, ges till patienterna som vätskeersättning. Antibiotika ges också ibland till personer med diarré om det är känt att de har kolera eller dysenteri.[74]

Vatten och hygien

redigera

Rent vatten är av avgörande betydelse för hygien, konsumtion och för näringsprogram (för att utblandas med terapeutiskt mjölkpulver eller gröt), liksom för att förhindra spridning av vattenburen sjukdom.[75] Därför måste Läkare utan gränsers vatteningenjörer och volontärer skapa en källa till rent vatten. Detta sker oftast genom att man modifierar en befintlig brunn, genom att man gräver en ny brunn och/eller startar ett vattenreningsprojekt för att få fram rent vatten till befolkningen. Vattenreningen i dessa situationer kan bestå av lagring av sediment, filtrering och/eller klorering, beroende på tillgängliga resurser.[76]

Hygien är en betydelsefull del av fältinsatser, och kan omfatta utbildning av lokal sjukvårdspersonal i korrekta steriliseringstekniker, avloppsreningsprojekt, korrekt avfallshantering och undervisning om personlig hygien till befolkningen. Korrekt avloppsrening och vattensanering är bästa sättet att förhindra spridning av allvarliga vattenburna sjukdomar, som kolera.[77] Enkla avloppsreningssystem kan inrättas av volontärer för att skydda dricksvatten från föroreningar.[78] Avfallshanteringen kan omfatta gropar för vanligt avfall och förbränning för medicinskt avfall.[79] Det viktigaste ämnet i hygienarbetet är att utbilda lokalbefolkningen, så att korrekt avfallshantering och vattenrening kan fortsätta efter att Läkare utan gränser har lämnat området.

Statistik

redigera

För att korrekt rapportera om förhållandena i en humanitär nödsituation för resten av världen och regeringar, samlar man in data om ett antal faktorer under varje fältinsats. Andelen undernärda barn används för att bestämma graden av undernäring i befolkningen, och därefter avgöra behovet av näringskliniker.[80] Olika sorters dödstal används för att rapportera hur allvarlig en humanitär nödsituation är, och en vanlig metod som används för att mäta mortaliteten i en population är att låta personal ständigt bevaka antalet begravningar på begravningsplatser.[81] Genom att sammanställa data om sjukdomars frekvens på sjukhus kan Läkare utan gränser spåra förekomst och lokaliteter för epidemiska sjukdomar och lagra vacciner och andra läkemedel. Till exempel har "meningitbältet" (subsahariska Afrika, som har de flesta fallen av meningit i världen) kartlagts.[82]

Förutom epidemiologiska undersökningar använder Läkare utan gränser även enkäter av befolkningar för att avgöra graden av våld i olika regioner. Genom att uppskatta omfattningen av massakrer, och avgöra frekvensen av kidnappningar, våldtäkter och dödande kan psykosociala program genomföras för att sänka självmordsfrekvensen och öka känslan av säkerhet hos en befolkning.[83] Storskaliga tvångsförflyttningar, orimligt stora civila dödstal och massakrer kan kvantifieras med statistiska undersökningar, och Läkare utan gränser kan använda resultaten till att utöva påtryckningar på regeringar om att erbjuda hjälp, eller till och med till att avslöja folkmord.[84]

Organisation

redigera

Läkare utan gränser består av fem operativa center (Bryssel, Amsterdam, Paris, Genève och Barcelona) som inleder och driver insatserna runtom i världen. Utöver det finns det 25 sektioner som ägnar sig åt rekrytering av fältarbetare, insamling och kommunikation; en av dessa sektioner är Sverige. Bakom varje sektion och varje operationellt center står en förening.[85] Det högsta beslutsfattande organet inom organisationen är den internationella generalförsamlingen som sammanträder årligen och består av två representanter från varje förening.[86]

Säkerhetsrisker för personal

redigera

Förutom skador och dödsfall på grund av kulor, minor och epidemier blir Läkare utan gränsers volontärer ibland attackerade eller kidnappade av politiska orsaker. I vissa länder där det råder inbördeskrig kan humanitära hjälporganisationer uppfattas hjälpa fienden, om en hjälpinsats har inrättats enbart för offer på ena sidan av konflikten, och bli attackerade av den anledningen. Kriget mot terrorismen har orsakat attityder hos vissa grupper i Irak och Afghanistan att icke-statliga biståndsorganisationer är allierade med eller till och med arbetar för koalitionsstyrkorna. Sedan USA har kallat sina operationer för "humanitära aktioner" har oberoende biståndsorganisationer blivit tvungna att försvara sina positioner eller till och med evakuera sina medarbetare.[87] Osäkerheten i städer i Afghanistan och Irak steg betydligt efter USA:s insatser och Läkare utan gränser har förklarat att det var för farligt att erbjuda bistånd i länderna.[88] Organisationen tvingades evakuera sina medarbetare från Afghanistan den 28 juli 2004,[89] efter att fem volontärer (afghanerna Fasil Ahmad och Besmillah, belgiskan Helene de Beir, norrmannen Egil Tynæs och nederländaren Willem Kwint) dödades den 2 juni i ett bakhåll av en oidentifierad grupp nära Khair Khana i provinsen Badghis.[90]

I politiskt instabila regioner kan volontärer också bli arresterade och bortrövade och i vissa fall kan en fältbeskickning utvisas helt från ett land. Arjan Erkel, programkoordinator i Dagestan i Nordkaukasien, blev kidnappad och hölls som gisslan på en okänd plats av okända förövare från 12 augusti 2002 till 11 april 2004. Paul Foreman, chef för MSF-Holland, arresterades i Sudan i maj 2005 för att han vägrade att visa dokument som användes för att sammanställa en rapport om våldtäkter som utfördes av janjawidstyrkorna, som är allierade med regeringen, under Darfurkonflikten. Foreman anförde hänsyn till integriteten för de kvinnor som var inblandade, och Läkare utan gränser hävdade att Sudans regering hade arresterat honom för att den ogillade den dåliga publicitet som rapporten medförde.[91]

Vid flera tillfällen har Läkare utan gränser lämnat länder, trots massiva hjälpbehov, på grund av våld mot volontärer (Dagestan 2002,[92] Afghanistan 2004,[93][94] Irak 2004,[95] Jaffna, Sri Lanka 2006,[96] Somalia 2006.[97]).

Kontroverser

redigera

Det har skett flera betydande skandaler, inklusive sexuella trakasserier,[98][99][100] rasism,[101][102] utnyttjande av lokalbefolkning,[103][104] inklusive utnyttjande av patienter i deras vård, inklusive barn och personal.[105] En skandal involverar exploaterande bilder tagna och sålda utan medgivande från patienter.[106][107] Bilderna inkluderar personer som varit med om våldtäkter som barn, personer som varit med om sexuella övergrepp och våld i hemmet, och en sörjande mamma som står över sin döda pojke.[108]

Läkare utan gränsers finansieringsmodell har granskats efter att Blackrock donerade 500 000 dollar till dess krisfond för covid-19, vilket ledde till uttalanden om hyckleri från personal och andra humanitära organisationer.[109][110][111]

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d] ”International Activity Report 2014”. MSF - IAR. Arkiverad från originalet den 14 september 2015. https://web.archive.org/web/20150914072959/http://activityreport2014.msf.org/. Läst 13 oktober 2015. 
  2. ^ ”The Seoul Peace Prize Cultural Foundation” (på engelska). Arkiverad från originalet den 29 augusti 2013. https://archive.is/20130829060022/http://web.archive.org/web/20070813051310/http%3A//www.seoulpeaceprize.or.kr/english/award_03.html. 
  3. ^ ”MSF: International Activity Report 2014”. http://www.msf.org/sites/msf.org/files/msf_international_activity_report_2014_en.pdf. Läst 13 oktober 2015. 
  4. ^ ”Årsredovisning 2014, Förvaltningsberättlese, Rekrytering, Läkare utan gränser,”. Arkiverad från originalet den 16 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210516091554/http://2014.lakareutangranser.se/ar.htm#top. Läst 13 oktober 2015. 
  5. ^ ”Yrkesgrupper i fält, Läkare utan gränser”. Arkiverad från originalet den 17 september 2015. https://web.archive.org/web/20150917062404/http://www.lakareutangranser.se/yrkesgrupper-falt. Läst 13 oktober 2015. 
  6. ^ [a b c d e f g h] Bortolotti, Dan (2004). Hope in Hell: Inside the World of Doctors Without Borders, Firefly Books. ISBN 1-55297-865-6, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  7. ^ Bortolotti, ovan, anger antalet döda som 10 000. En uppskattning om 15 000 till 30 000, med varning om en oundviklig dysenteriepidemi, kommer från: Camilo, V (1974). The Earthquake in Managua, The Lancet (Correspondence) 303 (7845): 25–26, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13
  8. ^ MSF Article Chronologies: Années 70 (French) MSF-France. Hämtad 10 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  9. ^ MSF Article (1999) Cambodia's second chance Arkiverad 21 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 10 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  10. ^ MSF Article MSF 1976: Libanon (franska) MSF. Hämtad 10 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  11. ^ ”Speaking out: Advocacy and Témoignage”. MSF USA. http://www.doctorswithoutborders.org/our-work/how-we-work/advocacy-temoignage. Läst 13 oktober 2015. 
  12. ^ MSF Article (2005) MSF's principles and identity – The challenges ahead Arkiverad 21 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 10 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  13. ^ http://www.medecinsdumonde.org/
  14. ^ ”Kouchner should stop overusing our name, MSF says” (på engelska). Reuters. 23 maj 2007. https://jp.reuters.com/article/idUSL23442270. 
  15. ^ Information från de olika avdelningarnas webbplatser.
  16. ^ [a b] MSF Article Chronologie: Années 80 (franska) MSF-France. Hämtad 10 januari 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  17. ^ MSF Article (2005) High Commissioner for Human Rights concerned over arrest of MSF head in Sudan MSF. Hämtad 10 januari 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  18. ^ Brown V, Caron P, Ford N, Cabrol JC, Tremblay JP, and Lepec R (2002) Violence in southern Sudan, The Lancet 359 (9301): 161, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13
  19. ^ MSF Article (2002) MSF Top-Ten under-reported humanitarian stories for 2002 MSF. Hämtad 10 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  20. ^ MSF Article (2005) Nothing new in Ituri: The violence continues MSF. Hämtad 15 jan. 2006.
  21. ^ MSF Article (2004) The tragedy of the other Congo – A forgotten war's victims MSF. Hämtad 12 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  22. ^ MSF Article (2000) Democratic Republic of Congo (DRC): Complex emergency, human catastrophe Arkiverad 21 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 12 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  23. ^ ”Democratic Republic of Congo”. Médecins Sans Frontières (MSF) International. Arkiverad från originalet den 29 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160129092721/http://www.msf.org/democratic-republic-congo. Läst 3 februari 2016. 
  24. ^ [a b] Refugees, United Nations High Commissioner for. ”UNHCR - Democratic Republic of the Congo”. www.unhcr.org. http://www.unhcr.org/pages/49e45c366.html. Läst 3 februari 2016. 
  25. ^ ”"I det här projektet finns inga vanliga dagar"”. Läkare utan gränser. https://lakareutangranser.se/nyheter/i-det-har-projektet-finns-inga-vanliga-dagar. Läst 3 februari 2016. [död länk]
  26. ^ MSF Article (2005) Uganda: A neglected emergency Arkiverad 21 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 12 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  27. ^ MSF Article (2004) Uganda: Aiding civilians targeted by war Arkiverad 21 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Retrieved 12 Jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  28. ^ MSF Article (2005) Colombia: Inescapable violence Arkiverad 6 april 2017 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 15 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  29. ^ MSF Article Chronologie: Années 90 (franska) MSF-France. Retrieved Jan. 11, 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  30. ^ MSF Article (2004) Liberia: War ends, but the crisis continues MSF. Hämtad 11 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  31. ^ MSF Article (2005) Haiti: Working amid intensifying violence Arkiverad 6 april 2017 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 15 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  32. ^ Choo V (1993) Forensic evidence of Iraqi atrocities against Kurds, The Lancet 341 (8840): 299–300, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  33. ^ MSF Article (2005) Somalia – Saving lives in an abandoned land MSF. Hämtad 11 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  34. ^ MSF Article (2000) Srebrenica five years on MSF. Hämtad 11 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  35. ^ MSF Article (2000) Kosovo: The physical and psychological consequences of war Arkiverad 21 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 12 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  36. ^ MSF Article (2002) No end in sight to the war in Chechnya MSF. Hämtad 12 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  37. ^ Forsythe DP (2005). International humanitarianism in the contemporary world: forms and issues, Human Rights and Human Welfare Working Papers PDF. Refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13
  38. ^ Man kan inte stoppa ett folkmord med doktorer (franska) MSF-France. Hämtad 7 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  39. ^ Forsythe DP (1996). The International Committee of the Red Cross and humanitarian assistance – A policy analysis, International Review of the Red Cross (314): 512–531, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  40. ^ Buchanan-Smith, M (2002) Interrelationships between humanitarian organisations, ICRC FORUM: War and Accountability 40–45. PDF. Refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13
  41. ^ Code of Conduct for the ICRC Movement and NGOs in Disaster Relief: List of signatories (PDF) ICRC. Hämtad 7 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  42. ^ Principles of Conduct for The ICRC Movement and NGOs in Disaster Response Programmes ICRC. Hämtad 7 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  43. ^ Médecins Sans Frontières (James Orbinski) – Nobel Lecture Nobelprize.org. Hämtad 7 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  44. ^ MSF Article (1998) MSF 1998 MSF. Hämtad 16 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  45. ^ MSF Article (2000) Preventing meningitis MSF. Hämtad 16 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  46. ^ MSF Article (1998) MSF and other aid organisations evicted from Kabul MSF. Hämtad 16 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  47. ^ MSF Article (1998) Attacks as told by victims MSF. Hämtad 16 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  48. ^ MSF Article (2001) Controlling phantom limb pain in Sierra Leone MSF. Hämtad 16 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  49. ^ MSF Article (2005) India: Bringing medical care Arkiverad 6 april 2017 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 15 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  50. ^ MSF Article (2005) Post-tsunami mental health: 'We're still weak at the knees' MSF. Hämtad 15 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  51. ^ ”Yemen”. Médecins Sans Frontières (MSF) International. http://www.msf.org/yemen. Läst 5 februari 2016. 
  52. ^ ”Yemen profile - Timeline - BBC News” (på brittisk engelska). BBC News. http://www.bbc.com/news/world-middle-east-14704951. Läst 5 februari 2016. 
  53. ^ ”The Guardian” (på brittisk engelska). 31 augusti 2015. ISSN 0261-3077. http://www.theguardian.com/commentisfree/2015/aug/31/21-million-humanitarian-aid-yemen-civil-war-aid-agencies. Läst 5 februari 2016. 
  54. ^ ”About Us”. www.msfaccess.org. http://www.msfaccess.org/the-access-campaign. Läst 3 februari 2016. 
  55. ^ ”HIV/AIDS: The Issues”. www.msfaccess.org. Arkiverad från originalet den 3 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160203233411/http://www.msfaccess.org/our-work/hiv-aids/article/1335. Läst 3 februari 2016. 
  56. ^ ”International Activity Report 2014”. MSF - IAR. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011190356/http://activityreport2014.msf.org/msf-access-campaign/. Läst 3 februari 2016. 
  57. ^ ”WHO's Ebola response” (på brittisk engelska). World Health Organization. http://www.who.int/csr/disease/ebola/en/. Läst 3 februari 2016. 
  58. ^ ”MSF Charter and principles”. Médecins Sans Frontières (MSF) International. Arkiverad från originalet den 1 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160201154254/http://www.msf.org/msf-charter-and-principles. Läst 3 februari 2016. 
  59. ^ MSF-USA Field Operations: What Do We Do? MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  60. ^ ”Types of Projects”. MSF USA. http://www.doctorswithoutborders.org/our-work/how-we-work/types-of-projects. Läst 3 februari 2016. 
  61. ^ Who is needed? MSF-Canada. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  62. ^ MSF Article (2003) The Vaccine Gap: NY Times editorial MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  63. ^ MSF Press Release (2003) MSF launches the first large-scale test of an oral vaccine against cholera in the city of Beira, Moçambique MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  64. ^ WHO (2004) Introduction. AIDS epidemic update: December 2004. Hämtad 12 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  65. ^ MSF Article (2004) World AIDS Day MSF country profiles MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  66. ^ MSF Article (2004) Once ill equipped and poorly manned – transforming a hospital in North Darfur MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  67. ^ MSF Article (2001) Tajikistan: Aid to health system in shambles Arkiverad 6 april 2017 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  68. ^ MSF Article (2004) Nicaragua: Focusing care on women's health and Chagas disease Arkiverad 6 april 2017 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  69. ^ MSF Article (2002) MSF mental health activities: a brief overview MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  70. ^ MSF Article (2000) Preventing malnutrition and famine MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  71. ^ MSF Article (2001) Malnutrition definition and MSF treatment MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  72. ^ Drugs and Medical Supplies Catalogue Vol. 1 (2005) F-75 PDF [död länk] MSF, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  73. ^ Drugs and Medical Supplies Catalogue Vol. 1 (2005) BP5 Description (PDF) [död länk] MSF, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  74. ^ MSF Article (2001) Diarrhoea definition and MSF treatment MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  75. ^ MSF Article (2001) MSF: Water and Health MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  76. ^ MSF Article (2002) Simple water treatment MSF-UAE. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  77. ^ MSF Article (2001) Cholera definition and MSF treatment MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  78. ^ MSF Article (2002) Removal and treatment of wastewater MSF-UAE. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  79. ^ MSF Article (2002) Refuse pit MSF-UAE. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  80. ^ MSF Article (2002) Malnutrition: rates and measures Arkiverad 6 april 2017 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  81. ^ MSF Article (2002) Mortality: rates and measures MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  82. ^ WHO Fact Sheet Meningococcal meningitis WHO. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  83. ^ MSF Article Mental health care crucial in emergency situations MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  84. ^ MSF Article A scientific approach to "témoignage" MSF. Hämtad 28 dec. 2005, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  85. ^ ”Organisationen Läkare utan gränser”. https://lakareutangranser.se/om-oss. Läst 13 oktober 2015. 
  86. ^ ”International General Assembly”. MSF Association. Arkiverad från originalet den 23 december 2015. https://web.archive.org/web/20151223122438/http://association.msf.org/international-assembly. Läst 13 oktober 2015. 
  87. ^ MSF Article (2004) Military humanitarianism: A deadly confusion MSF. Hämtad 12 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  88. ^ MSF Article (2004) Independent aid in Iraq virtually impossible MSF. Hämtad 12 jan., 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  89. ^ MSF Article (2004) The real reasons MSF left Afghanistan Arkiverad 7 april 2017 hämtat från the Wayback Machine. MSF. Hämtad 12 jan. 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  90. ^ MSF Article (2004) MSF pulls out of Afghanistan MSF. Hämtad 17 januari 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  91. ^ MSF Article (2005) MSF shocked by arrest of Head of Mission in Sudan – charged with crimes against the state MSF. Retrieved Jan. 11, 2006, refererad i Médecins Sans Frontières i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-08-13.
  92. ^ ”Aid group leaves Dagestan” (på engelska). BBC. 14 augusti 2002. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/2193583.stm. 
  93. ^ ”MSF suspends work in Afghanistan” (på engelska). BBC. 3 juni 2004. http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/3773217.stm. 
  94. ^ ”Aid Agency Exit Leaves Nation Further Isolated” (på engelska). Global Policy Forum. 6 november 2004. https://www.globalpolicy.org/component/content/article/176/31287.html. 
  95. ^ ”MSF withdraws aid workers from Iraq” (på engelska). The Guardian. 4 november 2004. https://www.theguardian.com/world/2004/nov/04/internationalaidanddevelopment.iraq. 
  96. ^ ”MSF withdraws from Jaffna Peninsula, Sri Lanka” (på engelska). Médecins Sans Frontières (MSF) International. 19 oktober 2006. http://www.msf.org/en/article/msf-withdraws-jaffna-peninsula-sri-lanka. 
  97. ^ ”MSF withdraws international staff from Somalia after deadly attack” (på engelska). monstersandcritics.com. 1 februari 2008. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525085312/http://news.monstersandcritics.com/africa/news/article_1389475.php/MSF_withdraws_international_staff_from_Somalia_after_deadly_attack. 
  98. ^ Arie, Sophie (25 juni 2018). ”Médecins Sans Frontières is focus of new sex scandal in charity sector” (på engelska). BMJ 361: sid. k2788. doi:10.1136/bmj.k2788. ISSN 0959-8138. PMID 29941460. https://www.bmj.com/content/361/bmj.k2788. 
  99. ^ ”MSF dealt with 24 cases of sex abuse in 2017 – DW – 02/14/2018” (på engelska). dw.com. https://www.dw.com/en/medecins-sans-frontieres-fired-19-people-for-sexual-abuse-in-2017/a-42592652. Läst 11 december 2022. 
  100. ^ ”Doctors Without Borders fired 19 people for sexual abuse last year” (på engelska). 14 februari 2018. https://www.reuters.com/article/us-britain-oxfam-msf-idUSKCN1FY2QC. Läst 11 december 2022. 
  101. ^ ”Feelings running high at 'Eurocentric' MSF” (på engelska). The New Humanitarian. 24 juni 2020. https://www.thenewhumanitarian.org/news/2020/06/24/MSF-racism-black-lives-matter-debate. Läst 11 december 2022. 
  102. ^ ”Médecins Sans Frontières is 'institutionally racist', say 1,000 insiders” (på engelska). The Guardian. 10 juli 2020. http://www.theguardian.com/global-development/2020/jul/10/medecins-sans-frontieres-institutionally-racist-medical-charity-colonialism-white-supremacy-msf. Läst 11 december 2022. 
  103. ^ ”MSF apologises after BBC reports 'widespread' sexual misconduct issues”. www.civilsociety.co.uk. https://www.civilsociety.co.uk/news/msf-apologises-after-bbc-reports-widespread-sexual-misconduct-issues.html. Läst 11 december 2022. 
  104. ^ ”Medecins Sans Frontieres staff 'used local prostitutes'” (på brittisk engelska). 20 juni 2018. https://www.bbc.com/news/world-africa-44523086. Läst 11 december 2022. 
  105. ^ Kardas-Nelson, Sean Campbell, Mara. ”Doctors Without Borders saves lives every day. Some insiders say it is also a racist workplace where nonwhite workers get worse pay, less security, and inferior medical care.” (på amerikansk engelska). Business Insider. https://www.businessinsider.com/doctors-without-borders-faces-with-allegations-of-racism-and-segregation-2021-9. Läst 12 december 2022. 
  106. ^ ”Médecins Sans Frontières pulls images of teenage rape survivor after outcry | Safeguarding Resource and Support Hub” (på engelska). safeguardingsupporthub.org. https://safeguardingsupporthub.org/news/medecins-sans-frontieres-pulls-images-teenage-rape-survivor-after-outcry. Läst 11 december 2022. 
  107. ^ ”Médecins Sans Frontières condemned for 'profiting from exploitative images'” (på engelska). The Guardian. 25 maj 2022. https://www.theguardian.com/global-development/2022/may/25/medecins-sans-frontieres-condemned-for-profiting-from-exploitative-images. Läst 11 december 2022. 
  108. ^ ”Médecins Sans Frontières apologises for using images of child rape survivor” (på engelska). The Guardian. 26 maj 2022. https://www.theguardian.com/global-development/2022/may/26/medecins-sans-frontieres-apologises-for-using-images-of-child-survivor. Läst 11 december 2022. 
  109. ^ ”BlackRock's COVID-19 Response” (på engelska). BlackRock. https://www.blackrock.com/corporate/about-us/social-impact/our-commitment-to-people-and-communities. Läst 11 december 2022. 
  110. ^ ”Mission impossible - humanitarianism is neutral or it is nothing | MSF” (på engelska). Médecins Sans Frontières (MSF) International. https://www.msf.org/mission-impossible-humanitarianism-neutral-or-it-nothing. Läst 11 december 2022. 
  111. ^ ”'Gut punch': MSF staff wounded by decision to accept Blackrock donation” (på engelska). Middle East Eye. http://www.middleeasteye.net/news/msf-staff-blackrock-donation-hedge-fund-arms. Läst 11 december 2022. 

Externa länkar

redigera
Wikimedia Commons har media som rör Läkare utan gränser.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Läkare_utan_gränser&oldid=55920829”