Gustaf Andersson i Rasjön

svensk partiledare, riksdagsledamot och landshövding

Gustaf Henning Andersson (i riksdagen kallad Andersson i Rasjön, senare Andersson i Falun), född 18 december 1884 i Gustafs församling, Kopparbergs län, död 12 november 1961 i Falu Kristine församling, Kopparbergs län (kyrkobokförd i Gustafs församling, Kopparbergs län),[1] var en svensk politiker (folkpartist). Han var bland annat partiledare för Folkpartiet 1936–44 och kommunikationsminister i samlingsregeringen Hansson III 1939–44.

Gustaf Andersson


Tid i befattningen
13 december 1939–30 september 1944
Statsminister Per Albin Hansson
Företrädare Gerhard Strindlund
Efterträdare Fritiof Domö

Mandatperiod
1921–1948
Valkrets Kopparbergs läns västra valkrets (1921–1922)
Kopparbergs läns valkrets (1922–1948)

Född Gustaf Henning Andersson
18 december 1884
Gustafs församling, Kopparbergs län
Död 12 november 1961 (76 år)
Falu Kristine församling, Kopparbergs län
(kyrkobokförd i Gustafs församling, Kopparbergs län)
Nationalitet Sverige Sverige
Politiskt parti Liberala samlingspartiet (1921–1923)
Frisinnade folkpartiet (1924–1934)
Folkpartiet (1935–1961)
Yrke Lantbrukare, politiker
Ministär Regeringen Hansson III
Maka Maria Lundström (g. 1920–1961; hans död)
Barn Karl Göran (f. 1922)
Anders Gustaf (f. 1924)
Ann-Mari (f. 1926)
Namnteckning Gustaf Andersson i Rasjöns namnteckning

Gustaf Andersson bodde i byn Rasjön i Dalarna. Enligt namnskicket i andra kammaren blev ledamöter som hade lika namn benämnda efter namn på den ort eller gård där de bodde, därav tillägget "i Rasjön".

BiografiRedigera

Andersson var son till lantbrukaren och häradsdomaren Anders Johan Andersson och Anna Erika Gustafsson. När han vid tiden kring sekelskiftet började vakna till politiskt medvetande hade dyningarna efter tullstriden 1887 ännu inte lagt sig. I hembygden var tre frågekomplex sammantvinnade i varandra: tullfrågan, rösträttsfrågan och försvarsfrågan. De som var protektionister, rösträttsmotståndare och försvarsvänner kallades högermän, och de som var frihandlare, rösträttsvänner och fredsvänner var vänstermän. De politiska grupperingarna följde också sociala linjer, där högermän var mera förmögna än vänstersinnat småfolk.

I Anderssons hembygd, Gustafs socken, var frikyrkan och nykterhetsrörelsen starkt representerad, medan den i grannsocknen Stora Skedvi var svagt och följaktligen var högermajoriteten kompakt.[2] Åren 1902–03 studerade han vid Fornby folkhögskola i Borlänge, och gick därefter i lantmannaskola 1905. Från 1905 till sin död var han medarbetare i Falu-Kuriren, där han även var politisk redaktör 1931–39.[3] Han deltog för första gången i valrörelsen våren 1914, i bondetågets och borggårdskrisens kölvatten.[4]

Jag var 29 år och brann av iver att på allvar kasta mig in i politiken. Tiden mellan riksdagsupplösningen och valet var kort och agitationen brådskande. Vintern hade varit onormalt mild, och vid tiden för bondetåget var det nästan sommar.
– Andersson 1955, s. 25

i andrakammarvalet 1921 blev Andersson invald som riksdagsledamot för Kopparbergs läns västra valkrets. Han kom att förbli ledamot i andra kammaren till 1948, åren 1922–48 för Kopparbergs läns valkrets. Efter sammanslagningen av Liberala riksdagspartiet och Frisinnade folkpartiet 1935 blev Andersson det nybildade Folkpartiets förste partiledare fram till 1944.

Andersson var 1939–44 kommunikationsminister i samlingsregeringen Hansson III. Under andra världskriget riktade han i regeringen intern kritik mot eftergiftspolitiken mot Nazityskland. 1944 efterträddes Andersson som partiledare av Bertil Ohlin, vilken samtidigt blev handelsminister i samlingsregeringen. Andersson tillsattes därefter som landshövding i sitt hemlän Kopparberg, en post han innehade till 1951.

Efter kriget pläderade Andersson i riksdagen för lägre kostnader till försvaret. Han förordade också ett närmande till Socialdemokraterna i flera frågor, bland annat i ATP-frågan i slutet av 50-talet.[5]

UtmärkelserRedigera

BibliografiRedigera

  • Från bondetåget till samlingsregeringen. Politiska minnen, 1955
  • Vem gör vad i länen?, 1958

KällorRedigera

NoterRedigera

Företrädare:
Felix Hamrin
Folkpartiets partiledare
1936–1944
Efterträdare:
Bertil Ohlin
Företrädare:
Ingen
Ordförande för folkpartiets riksdagsgrupp
1935–1944
Efterträdare:
Bertil Ohlin
Företrädare:
Gerhard Strindlund
Sveriges kommunikationsminister
1939–1944
Efterträdare:
Fritiof Domö
Företrädare:
Bernhard Eriksson
Landshövding i Kopparbergs län
1944–1951
Efterträdare:
Eije Mossberg