För musikgruppen, se Caliban (musikgrupp).

Caliban är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1997 av en grupp amerikanska astronomer med hjälp av teleskopet Hale, och fick den tillfälliga beteckningen S/1997 U 1.[1] Den är också betecknad Uranus XVI.

Caliban
Upptäcktsbild av Caliban.
Upptäckt[1]
UpptäckarePhilip D. Nicholson
Brett J. Gladman
Joseph A. Burns
John J. Kavelaars
Upptäcktsdatum6 september 1997
Beteckningar
AlternativnamnUranus XVI (16)
S/1997 U 1
Uppkallad efterCaliban
Omloppsbana[2][3]
Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie7231100 km
Excentricitet0,1812
Siderisk omloppstid579,73 d
Medelomloppshastighet0,91 km/s
Medelanomali7,271°
Inklination141,529° (till ekliptikan)
Longitud för uppstigande nod171,189°
Medelrörelse0,6209758°/d
Periapsisargument354,339°
Måne tillUranus
Propra banelement[2][3]
Periapsisprecession8936,31 a
Precession för uppstigande nod6445,52 a
Fysikaliska data
Medelradie36 km[4][5]
Area≈ 16000 km²
Volym≈ 200000 km³
Massa≈ 2,5 × 1017 kg
Medeldensitet1,5 g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)≈ 0,02 m/s²
Flykthastighet≈ 0,031 km/s
GM0,02 km³/s²
Rotationsperiod2,7 h[6]
Albedo0,04[4][5]
Temperatur≈ 65 K
Skenbar magnitud22,4 R[4][5]

Caliban är en av de minsta och den näst närmaste utanför de fem stora av Uranus månar och den har en diameter på ungefär 98 km. Utöver dess bana runt planeten och dess mycket låga albedo, är Calibans egenskaper i stort sett okända. Den har en retrograd rörelse runt planeten, vilket betyder att den rör sig i motsatt riktning av planetens rotation.[6]

Caliban är uppkallad efter en av huvudpersonerna i William Shakespeares pjäs Stormen.

Källor redigera

  1. ^ [a b] Gladman, B. J.; Nicholson, P. D.; Burns, J. A.; Kavelaars, J. J.; Marsden, B. G.; Williams, G. V.; Offutt, W. B. (1998). ”Discovery of two distant irregular moons of Uranus” (på engelska). Nature 392 (6679): sid. 897–899. doi:10.1038/31890. Läst 15 april 2015. 
  2. ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015. 
  3. ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
  4. ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015. 
  5. ^ [a b c] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
  6. ^ [a b] Maris, Michele; Carraro, Giovanni; Cremonese, Gabrielle; Fulle, Marco (maj 2001). ”Multicolor Photometry of the Uranus Irregular Satellites Sycorax and Caliban” (på engelska). The Astronomical Journal 121 (5): sid. 2800–2803. doi:10.1086/320378. http://www.iop.org/EJ/article/1538-3881/121/5/2800/200443.html. Läst 15 april 2015. 

Externa länkar redigera