NASA

amerikansk myndighet för luft- och rymdfart
Uppslagsordet ”Nasa” leder hit. För andra betydelser, se Nasa (olika betydelser).

National Aeronautics and Space Administration (NASA) är USA:s fristående myndighet för rymdfart och rymdforskning.

National Aeronautics and Space Administration
NASA
Officiellt sigill
UnderordnadUSA:s president[1]
DepartementFristående myndighet[1]
LedningAdministratören utses av presidenten med senatens råd och samtycke.[1][2]
Säte300 E Street SW, Washington, D.C.[1]
Överordnad20 anläggningar och forskningscentra[3]
SyfteCivil rymdfart och aeronautisk forskning
FöregångareNational Advisory Committee for Aeronautics[1]
Inrättad1958[1]
Budget23,2 miljarder USD[3]
Antal anställda18 000 federalt anställda[3]
Webbplatswww.nasa.gov
NASA:s huvudkontorsbyggnad i Washington, D.C.
NASA:s Kennedy Space Center.

NASA grundades 1958 som en direkt följd av Sovjetunionens uppskjutning av Sputnik 1.

Historia redigera

Efter att Sovjetunionen skickat upp världens första artificiella satellit började den amerikanska kongressen och president Dwight D. Eisenhower arbeta fram en ny federal myndighet som skulle skapas för att ta hand om alla rymdaktiviteter. Den 29 juli 1958 skrev Eisenhower på National Aeronautics and Space Act of 1958 och därmed var Nasa bildat. Från början var det bara fyra laboratorier och omkring 8 000 anställda som tidigare arbetat för NACA, USA:s gamla aeronautiska myndighet. Det uppstod en rymdkapplöpning mellan Sovjetunionen och USA, vars relationer redan var anspända på grund av kalla kriget. Nasas första uppdrag var att forska och utveckla bemannade rymdfärder genom Mercuryprogrammet.

Bemannade program redigera

Mercuryprogrammet redigera

Huvudartikel: Mercuryprogrammet

Mercuryprogrammet var Nasas första lyckade bemannade rymdprogram. Det höll på från 1959 till 1963 och det skickades upp totalt 20 kapslar. Målet var i första hand att ta reda på om människor kunde överleva i rymden. Kapslarna var mycket små, endast 1,7 kubikmeter och det var knappt att en person fick plats i dem.

Geminiprogrammet redigera

Huvudartikel: Geminiprogrammet

Geminiprogrammet var Nasas andra rymdprogram och höll på från 1963 till 1966. Den var en fortsättning på Mercuryprogrammet och hade som mål att förbereda inför Apolloprogrammet genom att utveckla dockningsmöjligheter och andra tekniker som behövdes för att landa på månen. Det gjordes tolv uppskjutningar varav tio var bemannande.

Apolloprogrammet redigera

Huvudartikel: Apolloprogrammet

Apolloprogrammet var från början tänkt att skicka människor nära månen men efter president John F. Kennedys uttalande om att han tänkte sätta människor på månen innan 1970 ändrades inriktningen till att landa på månen. Den första tänkta färden i Apolloprogrammet var Apollo 1, men den slutade i tragedi. Alla tre ombord omkom i en brand i kapseln. Från 1961 till 1972 gjordes det 33 uppskjutningar. Apollo 11 var det första uppdraget att landa på månen.[4] Inom detta program utvecklades också den största raket som någonsin byggts, nämligen Saturn V.

Skylab redigera

Huvudartikel: Skylab

Skylab var NASA:s första rymdstation och låg i bana runt jorden mellan 14 maj 1973 och 11 juli 1979 och var bemannad i totalt 171 dagar och 13 timmar av tre olika tremannalag.[5]

Apollo-Sojuz-testprojektet redigera

Apollo-Sojuz-testprojektet var ett samarbete mellan USA och Sovjetunionen under första halvan av 1970-talet. Höjdpunkten var dockning mellan en Apollo-farkost och en Sojuz-farkost i omloppsbana runt jorden, i juli 1975.[6][7]

Rymdfärjor redigera

Huvudartikel: Space Shuttle

Rymdfärjor börjades utvecklas i slutet av 1960-talet och rymdfärjeprogrammet (STS Space Shuttle) avslutades 2011. Första uppskjutningen gjordes i april 1981 och den sista i juli 2011, totalt 135 uppskjutningar.[8] 1986 havererade rymdfärjan Challenger och 2003 havererade Columbia.[9] De tre kvarvarande färjorna, Discovery, Atlantis och Endeavour är nu "pensionerade" och tillsamman med flera fullskaliga modeller som användes under utvecklingen av rymdfärjan, finns de numera att beskåda på flera olika amerikanska museer.

International Space Station redigera

International Space Station, ISS, är en rymdstation som gjorts av sex rymdstyrelser tillsammans: USA, Ryssland, Kanada, Japan, Brasilien och ESA. ISS första modul skickades upp 20 november 1998.[10]

MPCV redigera

Denna är tänkt som ersättare till rymdfärjorna. Projektet presenterades av NASA den 24 maj 2011. MPCV är sprungen ur Constellationprogrammets kapsel – Orion.[11]

Constellationprogrammet var Nasas projekt som skulle ha gett USA ett nytt framtida bemannat rymdflygningsprogram för att ersätta rymdfärjorna då dessa skulle tas ur bruk. I och med president Obamas budget för FY2011, som presenterades den 1 februari 2010, upphörde finansieringen av utvecklandet av raketer, kapsel och månlandare. President Obamas plan var att de amerikanska astronauterna skulle "lifta" med ryska Sojuz-kapslar till ISS. Den 3 april 2014 kom ett memo ut som uppgav att samarbetet mellan NASA och Ryssland bröts, med undantag för ISS. Detta är en i raden av de sanktioner som USA riktat mot Ryssland gällande annekteringen av Krim-halvön. NASA har nu börjat se över kommersiella alternativ för att transportera astronauter, med början år 2017.

Obemannade projekt redigera

Färder till månen redigera

Pioneerprogrammet redigera

Huvudartikel: Pioneerprogrammet

Det första Nasa ville nå var månen, men man hade problem med de första sonderna. I augusti 1958 exploderade Pioneer 0 efter bara 77 sekunders färd. I oktober samma år störtade Pioneer 1 i Stilla havet. I november misslyckades man med uppskjutningen av Pioneer 2, och i december 1958 föll Pioneer 3 ner mot jorden igen i Centralamerika. Dessa sonder var väldigt lätta jämfört med andra sonder; Pioneer 4 vägde bara sex kilo. Pioneer 4 var också den första sonden att nå månen (ett avstånd på 348 000 km), men av oförklarliga skäl fungerade inte bildöverföringen.

Rangerprogrammet redigera

Huvudartikel: Rangerprogrammet

Rangerfarkosterna var mycket mer avancerade än de föregående amerikanska sonderna. Syftet med rangersonderna var att en liten kapsel skulle kraschlanda på månens yta. Dessa "självmordsonder" var utrustade med en kamera som skulle filma tills den krossades av nedslaget. Från den sista Rangersonden, Ranger 9 kunde man se detaljer ned till 30 centimeter i diameter.

Surveyorprogrammet redigera

Huvudartikel: Surveyorprogrammet

Surveyorprogrammet var USA:s första program för att landa en sond på månen. Den första landaren nådde ytan i maj 1966. När farkosten närmade sig månens yta efter 63 timmars färd slogs fyra små raketer på tills den stod i det närmaste stilla fyra meter över ytan, varefter den fick falla fritt. Landarna var utrustade med kameror som kunde rotera ett helt varv. Under en sexveckorsperiod sände Surveyorlandaren över 11 500 bilder tillbaka till jorden. Även de nästföljande sonderna lyckades landa på ytan och sände ungefär lika många bilder. Surveyor 5 hade specialutrustning för att kunna analysera ytmaterialet, det var första gången en sådan analys gjorts.

Orbiterprogrammet redigera

Orbitersonderna skulle kartlägga hela månen för att hitta landningsplatser för Apolloprogrammet. Från augusti 1966 placerades under ett år fem Orbitersonder i bana kring månen. De fotograferade mer än fem miljoner kvadratkilometer möjlig landningsplats och genomförde den första fullständiga kartläggningen av månens baksida. En intressant teknisk lösning var att man framkallade alla bilder ombord, varefter de genomgick en elektronisk skanning och sändes till jorden.

Färder till Merkurius redigera

Färder till Venus redigera

Färder till Mars redigera

Färder till Jupiter redigera

Färder till Saturnus redigera

Färder till Pluto redigera

Mångplanetfärder redigera

Färder till asteroider och kometer redigera

Färder till solen redigera

Rymdteleskop redigera

Tekniska centra redigera

Utöver högkvarteret i Washington, D.C. har Nasa flera andra installationer som driver olika verksamheter.

Galleri redigera

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f] ”National Aeronautics and Space Administration” (på engelska). www.usgovernmentmanual.gov. United States Government Manual. https://www.usgovernmentmanual.gov/Agency?EntityId=Nh9JB2b4q/I=&ParentEId=+klubNxgV0o=&EType=jY3M4CTKVHY=. Läst 22 augusti 2022. 
  2. ^ 51 U.S.C. § 20111
  3. ^ [a b c] ”About NASA” (på engelska). www.nasa.gov. National Aeronautics and Space Administration. 11 februari 2022. https://www.nasa.gov/about/index.html. Läst 22 augusti 2022. 
  4. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive 1969-059C” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1969-059C. Läst 31 augusti 2020. 
  5. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive 1973-027A” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1973-027A. Läst 31 augusti 2020. 
  6. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive 1975-066A” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1975-066A. Läst 31 augusti 2020. 
  7. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive 1975-065A” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1975-065A. Läst 31 augusti 2020. 
  8. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive 1981-034A” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1981-034A. Läst 31 augusti 2020. 
  9. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive 2003-003A” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=2003-003A. Läst 31 augusti 2020. 
  10. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive 1998-067A” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1998-067A. Läst 31 augusti 2020. 
  11. ^ [Referens: Engelska Wikipedia om MPCV (som nu är omdöpt till Orion MPCV).]

Externa länkar redigera