Alrik Kjellgren

svensk skådespelare

Karl Alrik Kjellgren, född 20 april 1883 i Stockholm, död 16 september 1964, var en svensk kanslitjänsteman och skådespelare. Han var far till Ann-Mari Kjellgren och morfar till dramatikern Ture Rangström och biskop Caroline Krook.

Alrik Kjellgren
Alrik Kjellgren SPA (cropped).jpg
FöddKarl Alrik Kjellgren
20 april 1883
Stockholm
Död16 september 1964 (81 år)

BiografiRedigera

Dramatens elevskola och kollega med Frippe FredriksonRedigera

Alrik Kjellgren studerade vid Dramatens elevskola 1900–1902, i samma årskull som den sedermera berömde Ivar NIlsson. Kjellgren var därefter premiärelev vid Dramatiska teatern (Dramaten) åren 1902–1903.

Dramatiska Teatern spelade då på Mindre teatern som låg på Östra Trädgårdsgatan (nuvarande Kungsträdgårdsgatan). Vid teatern fanns då den berömde aktören Nils Personne och andra storheter. Till och med Gustaf "Frippe" Fredrikson - som föddes 1832 - var ännu aktiv.

Kjellgren debuterade redan i september 1900 med rollen som En Knekt i Karin Månsdotter med Valborg Hansson i titelrollen.

Han spelade aldrig några framträdande roller under sina tre år på Dramaten men stod på scenen med de flesta av dåtidens berömda Dramatenskådespelare som August Palme, Hilda Borgström, Augusta Lindberg, Erland Wagner och Thecla Åhlander. Och han spelade även mot den ovan nämnde Gustaf "Frippe" Fredrikson som 1902 gjorde huvudrollen Olivier de Jalin i Alexandre Dumas den yngres komedi Le demi-monde, som på svenska hette Falska juveler (ibland även kallad Oäkta perlor). Kjellgrens insats med rollen som En tjenare kommer härmed att gå till historien.

I april 1903 gjorde Kjellgren sin sista roll på Dramaten vid Mindre teatern som En groom i Giuseppe Giacosas italienska komedi Som blad för stormen, med några av dåtidens främsta skådespelare Harriet Bosse, Albion Örtengren, Valborg Hansson, Hilda Klefberg, Ivar Kåge och Ellen Borlander.

En resande teaterskådespelareRedigera

Kjellgren försörjde sig - i likhet med många andra - under några år som skådespelare i olika resande teatersällskap. Han turnerade med Hjalmar Selanders sällskap 1904 och fick då återigen spela i Rostands pjäs Cyrano de Bergerac. Men hade nu en större uppgift med de tre rollerna: Baron de Colignac, Bellerose och Tredje poeten. Direktör Selander själv gjorde Cyrano och hans berömda hustru Concordia Selander spelade Roxane.

I december samma år gjorde han Lill-Klas i Storklas och Lillklas av Gustaf af Geijerstam på turné med Karin Swanströms sällskap. Leopold Edin spelade då Stor-Klas. Den föreställningen hade också premiär på teatern i Härnösand. När Swanström ett drygt år senare satte upp Ludvig Fuldas lustspel Tvillingsystrarna så gjorde han rollen som Barolomeo Valla. Den turnén hade premiär på Hälsingborgs teater i februari 1906.

Kjellgren återvände till den fina hovteatern i Helsingborg i december samma år med Julia Håkanssons sällskap när hon hade turnépremiär på Richard Voss skådespel Napoleon I.

Strindberg och hans Intima TeaterRedigera

Kjellgren tillhörde 1907-1910 ensemblen vid Strindbergs Intima Teater på Norra Bantorget, som leddes av teaterchefen August Falck.

Han anställdes som skådespelare och i november 1907 kreerade han Sonen i uruppförandet av Pelikanen med Fanny Falkner och Manda Björling, som alternerade som dottern. I december spelade han Lik-kusken i urpremiären på Brända tomten med Johan Ljungqvist som Färgarn och August Falck som Främlingen. Dramatenaktrisen Maria Schildknecht kreerade Fru Vesterlund.

Dagen före nyårsafton 1907 gjorde han Konditor Starck i urpremiären på Oväder med August Falck som Herrn, Manda Björling som Gerda och Anna Flygare som Louise. Därpå följde Bengtsson i Spöksonaten, Jonas Öhman i Bandet och sonen i Leka med elden, alla 1908. Han gjorde även Biktfadern i Herr Bengts hustru.

Innan året var slut spelade Kjellgren också den Unga konungen i Svanevit som gavs som gästpel på Örebro teater, där sällskapet stannade en tid och in på våren 1909 framförde ett flertal pjäser.

Intima teatern på Birger JarlsgatanRedigera

När August Falck 1910 lämnade Strindbergs teater tog han med sig namnet Intima teatern till teatern på Birger Jarlsgatan och Alrik Kjellgren följde med. Han framträdde på hösten 1911 som Sagoberättaren i Emil Grandinsons uppsättning av Theodor Wolffs skådespel Det ingen vet, med den då kände Bror Olsson som Fursten och med Karin Molander, Tyra Dörum och den blivande Dramatenchefen Erik Wettergren i rollistan.

När Lars Hanson 1915 gjorde Djävulen i Ferenc Molnárs pjäs med samma namn så fanns Kjellgren med på scenen i den större birollen: Andreas och han gjorde Silvert Tullsnok i Ludvig Holbergs komedi Den poltiske kannstöparen när Oscar Bæckström spelade Herman von Bremen. Året därpå gjorde Kjellgren Doktor Wachler i Gerhart Hauptmanns skådespel Hannele med Doris Nelson och John Ekman i huvudrollerna.

Djurgårdsteatern med Tollie ZellmanRedigera

Kjellgren debuterade 1917 på Djurgårdsteatern med rollen som Klinger i August Blanches lustspel En födelsedag på gäldstugan med Josua Bengtsson och Signe Lundberg i huvudrollerna.

Den populära Tollie Zellman var också på Djurgårdsteatern samtidigt med Alrik Kjellgren. I Cyril Harcourts komedi Fröken X Box 1742 gjorde hon sommaren 1919 en av sina paradroller som den kärlekstörstande Mabel Vere. I föreställningen fanns förutom Zellman och Kjellgren även de välkända aktörerna Elsa Carlsson och Semmy Friedmann.

När han 1925 för sista gången spelade på Djurgårdsteatern var det passande nog i en pjäs av August Strindberg: Gustaf III med Lars Hanson som Kungen. Nils Ekstam gjorde Armfeldt, Gabriel Alw var Pechlin, Semmy Friedmann spelade Horn, Hugo Björne Anckarström, Martin Ericson var Munch och Kjellgren själv Badin.

När den träbyggnad, där Djurgårdsteatern huserade, brann ner till grunden sommaren 1929 var Kjellgren redan anställd av staten som kanslitjänsteman.

Tjänsteman och skådespelare på Kungliga teatern (Operan)Redigera

Efter att ha lämnat yrket som skådespelare på 1920-talet arbetade Alrik Kjellgren l drygt två decennier som tjänsteman vid kansliet på Kungliga teatern. Men om tillfälle gavs uppträdde han även på scen.

Kjellgren medverkade i två av operans uppsättningar. I januari 1927 satte dramatenregissören Olof Molander upp Henrik Ibsens skådespel Peer Gynt, med musik av Edward Grieg, på Kungliga teatern. I den svenska översättningen kallades stycket då för Per Gynt och tiitelrollen kreerades av Anders de Wahl. Vid det tillfället var inte Kjellgren med, men när uppsättningen i maj 1934 åter togs upp på repertoaren gjorde han rollen som Hussein. Som Per Gynt framträdde då Gösta Ekman medan Mor Åse gjordes av Karin Alexandersson. Den stora ensemblen bestod av både skådespelare och operasångare, däribland Karin Ekelund som Ingrid och sopranen Helga Görlin som Solveig. Begriffenfelt och Knappstöparen gjordes av Kjellgrens gamla kollegor Semmy Friedmann och Olof Sandborg medan smeden Aslak gjordes av barytonen Conny Molin. På scenen fanns också sopranen Hjördis Schymberg, mezzosopranen Göta Allard, barytonen Sven d'Ailly och tenoren Oscar Ralf. Margit Manstad gjorde den Grönklädda och dirigent var Nils Grevillius. Kjellgren medverkade i fjorton föreställningar till och med augusti samma år.

I april 1943 gjordes en ny iscensättning av Per Gynt, denna gång signerad regissören Per Lindberg, som studerat för Max Reinhardt i Berlin. Den nya uppsättningen framfördes dock i Gustaf af Geijerstams översättning från 1892.

Alrik Kjellgren som bara åtta dagar efter premiären fyllde 60 år reprisserade sin roll som Hussein där nu yrkesbeteckningen Minister lagts till i rollistan. Det var Naima Wifstrand som gjorde Mor Åse medan Per Gynt spelades av den norske skådespelaren Hans Jacob Nilsen, som tidigare samma år hade gjort Hamlet på turné med Riksteatern.

Kjellgren hade många nya kollegor på scenen men Helga Görlin återkom som Solveig och även Göta Allard som en av Säterjäntorna. Gösta Björling, Arne Wirén, Sven Magnusson och Inez Köhler omgav Benna Lemon-Brundin som Ingrid och Gurli Lemon-Bernhard som Den grönklädda. Som Knappstöparen framträdde den 75-årige Carl Deurell, som när han 1958 fyllde 90 år var Sveriges äldste ännu aktive skådespelare.

Den 18 maj 1943 gjordes den nionde och sista föreställningen av Per Gynt med Kjellgren som Minister Hussein.

I Gamla stan med Vera Siöcrona och Intima Teaterns 40-årsjubileumRedigera

1945 öppnades Morten Trotzigs gränd i Gamla stan, efter att ha varit stäng i hundra år, och i samband med det anordnade journalisten Vera Siöcona en föreställning på Junotäppan där Alrik Kjellgren läste dikter av Gustaf Fröding.

I november 1947 uppmärksammade AB Radiotjänst (från 1957 SR) med ett minnesinslag att Strindbergs Intima teater fyllde 40 år. Då medverkade sex av de skådespelare som var verksamma vid teatern öppnandet 1907: Manda Björling, Anna Flygare, Karin Alexandersson, Nils Johannisson, Gösta Gustafson och Alrik Kjellgren som berättade minnen från tiden vid Norra Bantorget.

Regissör på HöglandsskolanRedigera

Alrik Kjellgren var 1952 i Höglandsskolan för att föreläsa om August Strindberg, när han kom i kontakt med skolans teaterförening, som han då genast engagerade sig i. Han fick uppdraget att bli deras regissör. Han medverkade själv i William Shakespeares Förväxlingar under sin tid på Dramatens elevskola och föreslog någon av dennes pjäser. Valet föll på En midsommarnattsdröm, som 1953 hade premiär i skolans aula med bland andra Maj-Britt Lindholm och Lennart Kollberg i rollerna. Den unge blivande operasångaren Claes-Håkan Ahnsjö gjorde här sin scendebut, som Väsen eller möjligen Älva.

Året därpå satte Kjellgren upp Molières komedi Den inbillade sjuke med den unge Lennart Kollberg som Argan. Föreställningen gavs även på utomhusscenen i Kungsträdgården.

Han satte åren därefter upp Strindbergs Svanevit och Brandon Thomas fars Charleys tant med ensemblen på läroverket.

Kjellgren undervisade också elever i sitt privata hem på Tyskbagargatan och brukade introducera de unga adepterna i litteraturens mästervek, som Ibsens vandringsdrama Peer Gynt.

Gäst på Dramaten och MunkbroteaternRedigera

Kjellgren spelade aldrig under sin tid som aktiv skådespelare i det då nya Dramatenhuset vid Nybroplan. Men i november 1954 gjorde han en senkommen debut med ett enstaka uppträdande i rollen som Nämndeman i Strindbergs Bandet. Pjäsen framfördes som en festföreställning i samband med Svenska Teaterförbundets 60-årsjubileum. Den regisserades av Rune Carlsten och bland de medverkande fanns Kjellgrens forne kollega Olof Sandborg men även Anders Henriksson, Holger Löwenadler, Jarl Kulle, Eva Dahlbeck, Birgitta Valberg och Gunnar Hellström. Som nämndemän medverkade förutom Kjellgren; Adolf Jahr, Ragnar Klange, Elof Ahrle, Arne Wirén och Allan Edwall.

1961 gjorde Kjellgren comeback på teaterscenen med rollen som Den gamle vaktmästaren i Lars Hofgårds uppsättning av Albert Camus drama Missförståndet, som spelades på Munkbroteatern i Gamla stan. På scenen fanns också Gudrun Östbye, Adèle Bellroth, Greta Stave och Jan Trägårdh.

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1911 En tjänare Renässans
Holger Drachmann
Knut Michaelson Intima teatern[1]
Det ingen vet
Theodor Wolff
Emil Grandinson Intima teatern[2]
Unge greven
Knut Michaelson
Knut Michaelson Intima teatern[3]
1912 Aftonstjärnan
Hjalmar Söderberg
Intima teatern[4]
Don Pedro de Hoyos Filip II
Emile Verhaeren
Knut Michaelson Intima teatern[5]
Andrew McMinn Drönaren
Rutherford Mayne
Emil Grandinson Intima teatern[6]
En kvinna utan betydelse
Oscar Wilde
Knut Michaelson
Gustaf Collijn
Intima teatern[7]
1913 Ridges Eldskärmen
Alfred Sutro
Knut Michaelson Intima teatern[8]
En åskådare
Georges
Fästningen faller
Sacha Guitry
Knut Michaelson Intima teatern[9]
Dahlberg Aldrig i livet
Gustaf af Geijerstam
Emil Grandinson Intima teatern[10]
Alfred Calway Vildfåglar
John Galsworthy
Knut Michaelson Intima teatern[11]
Nagel, skådespelare Simpson och Delila
Sven Lange
Emil Grandinson Intima teatern[12]
1914 Hoan Den skotska regnkragen
Sacha Guitry
Knut Michaelson Intima teatern[13]
Arnaud Jagad
John Galsworthy
Emil Grandinson Intima teatern[14]
Kapten Rank Karlavagnen
Tor Hedberg
Einar Fröberg Intima teatern[15]
Potasse Boubouroche
Georges Courteline
Einar Fröberg Intima teatern[16]
Gaos Undervattensbåten Svalan
A Moureaux och J Perard
Einar Fröberg Intima teatern[17]
Rawahu Arabia land
Anna Maria Roos
Intima teatern[18]
1915 Alexis Attentatet
Leo Birinski
Emil Grandinson Intima teatern[19]
Andreas Djävulen
Ferenc Molnár
Einar Fröberg Intima teatern[20]
Konditor Starck Oväder
August Strindberg
Mauritz Stiller Intima teatern[21]
Konstad Kärleken till nästan
Gunnar Heiberg
Emil Grandinson Intima teatern[22]
Kleen Muntra fruarna i Windsor
William Shakespeare
Emil Grandinson Intima teatern[23]
Sivert Tullsnok Den politiske kannstöparen
Ludvig Holberg
Einar Fröberg Intima teatern[24]
Zinke Spader knekt
Hans Overweg
Einar Fröberg Intima teatern[25]
Frälsningssoldaten Erotik
Gustav Wied
Einar Fröberg Intima teatern[26]
Markis d'Argenson Pompadours triumf
Adolf Paul
Einar Fröberg Intima teatern[27]
Arv Julstugan
Ludvig Holberg
Einar Fröberg Intima teatern[28]
1916 Gustav Badin Gustaf III
August Strindberg
Einar Fröberg Intima teatern[29]
Benno Fröhlich Generalrepetition på ett dyrbart liv
Harry Vosberg
Albin Lavén Intima teatern[30]
Mads Prinsessan och hela världen
Edgard Høyer
Einar Fröberg Intima teatern[31]
Trädgårdsmästaren Takrännan
Gustaf Collijn
Gustaf Collijn Intima teatern[32]
Thomas Diaforius Den inbillningssjuke
Molière
Einar Fröberg Intima teatern[33]
Doktor Wachler Hannele
Gerhart Hauptmann
Einar Fröberg Intima teatern[34]
1917 Berthel Molbo Stövlett-Kathrine
Dikken von der Lyhe Zernichow
Einar Fröberg Intima teatern[35][36]
Klinger En födelsedag på gäldstugan
August Blanche
Einar Fröberg Intima teatern[37]
Sotaren/Julian Mästertjuven
Tristan Bernard och Alfred Athis
Einar Fröberg Djurgårdsteatern[38]
Birnbaum Sorina
Georg Kaiser
Einar Fröberg Intima teatern[39]
En uppassare Socorros inackorderingar
Miguel Ramos Carrión och Vital Aza
Einar Fröberg Intima teatern[40]
Greve Roon Adlig ungdom
Algot Ruhe
Rune Carlsten Intima teatern[41]
Kungen Prinsessans visa
Anna Wahlenberg
Josua Bengtson Intima teatern[42]
1918 Catesby Richard III
William Shakespeare
Einar Fröberg Intima teatern[43]
Careless Skandalskolan
Richard Brinsley Sheridan
Einar Fröberg Intima teatern[44]
1919 Jens Ovesen Nöddebo prästgård
Elith Reumert
Josua Bengtson Intima teatern[45]
Stenson En gammal ungkarls moral
William J. Locke
Albert Ståhl Intima teatern[46]
Henry Den nya garnisonen
Louis Angely och C.G. Etienne
Josua Bengtson Intima teatern[47]
1920 Poeten Barnsölet
Ludvig Holberg
Rune Carlsten Intima teatern[48]
Häradshövdingen V 2 X 2=5
Gustav Wied
Intima teatern[49]
1921 Dvärgen Himlens hemlighet
Pär Lagerkvist
Einar Fröberg Intima teatern[50]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Den nya Intima teatern öppnar sina portar i afton”. Dagens Nyheter: s. 6. 23 september 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-09-23/14860/6. Läst 2 april 2016. 
  2. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 7. 18 oktober 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-10-18/14885/7. Läst 27 maj 2016. 
  3. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 24 oktober 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-10-24/14891/6. Läst 28 maj 2016. 
  4. ^ Bo Bergman (8 mars 1912). ”Premiären på Intima teatern: Hjalmar Söderbergs pjäs en succès”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-03-08/15023/6. Läst 28 maj 2016. 
  5. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 14 oktober 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-10-14/15237/6. Läst 28 maj 2016. 
  6. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 10. 3 november 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-11-03/15257/10. Läst 2 april 2016. 
  7. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. 25 november 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-11-25/15279/9. Läst 28 maj 2016. 
  8. ^ ”Eldskärmen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29355&pos=36. Läst 13 maj 2016. 
  9. ^ tidning=Dagens Nyheter ”Teater, konst, litteratur”. 6 februari 1913. s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-02-06/15348/6 tidning=Dagens Nyheter. Läst 2 april 2016. 
  10. ^ ”Aldrig i lifvet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29357&pos=38. Läst 13 maj 2016. 
  11. ^ ”Vildfåglar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29358&pos=39. Läst 13 maj 2016. 
  12. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 7. 15 september 1913. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-09-15/15563/7. Läst 13 maj 2016. 
  13. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 15 mars 1914. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-03-15/15740/6. Läst 2 april 2016. 
  14. ^ ”Jagad”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29366&pos=51. Läst 14 maj 2016. 
  15. ^ ”Karlavagnen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26949&pos=45. Läst 13 maj 2016. 
  16. ^ ”Boubouroche”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29370&pos=56. Läst 14 maj 2016. 
  17. ^ ”Undervattensbåten Svalan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29371&pos=57. Läst 14 maj 2016. 
  18. ^ ”Arabia land”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29373&pos=58. Läst 14 maj 2016. 
  19. ^ Bo Bergman (3 januari 1915). ”'Attentatet' på Intima Teatern”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1915-01-03/2A/6. Läst 2 april 2016. 
  20. ^ ”Djävulen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29375&pos=61. Läst 14 maj 2016. 
  21. ^ ”Oväder”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26792&pos=63. Läst 14 maj 2016. 
  22. ^ ”Kärleken till nästan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29378&pos=62. Läst 14 maj 2016. 
  23. ^ ”Muntra fruarna i Windsor”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29379&pos=64. Läst 14 maj 2016. 
  24. ^ ”Den politiske kannstöparen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29382&pos=65. Läst 14 maj 2016. 
  25. ^ ”Spader knekt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29388&pos=66. Läst 14 maj 2016. 
  26. ^ ”Erotik”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29389&pos=67. Läst 14 maj 2016. 
  27. ^ ”Pompadours triumf”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29390&pos=68. Läst 14 maj 2016. 
  28. ^ ”Julstuga”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29394&pos=72. Läst 14 maj 2016. 
  29. ^ ”Gustav III”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29396&pos=74. Läst 15 maj 2016. 
  30. ^ ”Generalrepetition på ett dyrbart lif”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29397&pos=75. Läst 15 maj 2016. 
  31. ^ ”Prinsessan och hela världen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29398&pos=77. Läst 15 maj 2016. 
  32. ^ ”Takrännan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29399&pos=78. Läst 15 maj 2016. 
  33. ^ ”Den inbillade sjuke”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29400&pos=80. Läst 15 maj 2016. 
  34. ^ ”Hannele”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29402&pos=82. Läst 15 maj 2016. 
  35. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. 12 februari 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-02-12/41/5. Läst 20 juli 2015. 
  36. ^ Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 7. 27 juni 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-06-27/170/7. Läst 20 juli 2015. 
  37. ^ Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 14 april 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-04-14/99/9. Läst 3 april 2016. 
  38. ^ Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 25 juni 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-06-25/168/6. Läst 20 juli 2015. 
  39. ^ ”Sorina”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29409&pos=90. Läst 16 maj 2016. 
  40. ^ Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 30 augusti 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-08-30/233A/6. Läst 2 april 2016. 
  41. ^ ”Adlig ungdom”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29413&pos=94. Läst 16 maj 2016. 
  42. ^ ”Prinsessans visa”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29417&pos=98. Läst 16 maj 2016. 
  43. ^ ”Richard III”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29419&pos=100. Läst 17 maj 2016. 
  44. ^ Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 1 november 1918. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1918-11-01/295/9. Läst 2 april 2016. 
  45. ^ ”Nöddebo prästgård”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29429&pos=108. Läst 19 maj 2016. 
  46. ^ ”En ungkarls moral”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29434&pos=112. Läst 19 maj 2016. 
  47. ^ ”Den nya garnisonen eller Sju flickor i uniform”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29440&pos=117. Läst 19 maj 2016. 
  48. ^ ”Barnsölet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29441&pos=119. Läst 23 maj 2016. 
  49. ^ ”Två gånger två är fem”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29450&pos=126. Läst 23 maj 2016. 
  50. ^ ”Himlens hemlighet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29455&pos=132. Läst 23 maj 2016.