Sven d'Ailly

svensk operasångare, lutspelare, regissör och skådespelare.

Sven Adolf Hack d'Ailly,[1] född 1 januari 1892 i Stockholm,[1] död 14 augusti 1969 i Täby,[1] var en svensk operasångare, lutspelare, regissör och skådespelare.[2]

Sven d'Ailly
FödelsenamnSven Adolf Hack d'Ailly
Född1 januari 1892
Död14 augusti 1969 (77 år)
DödsortTäby
BakgrundStockholm
GenreOpera
RollBas
År som aktiv1912

Biografi redigera

Efter studentexamen 1911 studerade d'Ailly juridik vid Stockholms högskola 1911–1913 och sång för Agnes Ekholm och Gillis Bratt samt i Tyskland och Frankrike. Han scendebuterade som Erik i Värmlänningarna 1912 i Karin Swanströms sällskap som han därefter tillhörde 1912–1913. De följande tio åren var han engagerad vid Albert Ranfts teatrar, där han sjöng operett men även hade tal- och filmroller.

År 1923 operadebuterade d'Ailly vid Kungliga Teatern i titelrollen i Figaros bröllop. Han var därefter engagerad vid Stockholmsoperan både som sångare och regissör och medverkade i en mängd uppsättningar. Han tjänstgjorde också som lärare i sång och scenisk framställning i Kungliga Musikhögskolans operaklass.[3]

d'Ailly var även stormästare i Par Bricole 1959–1967. Han var riddare av Nordstjärneorden och Vasaorden.[3]

Sven d’Ailly var son till byråchefen Adolf d'Ailly och Emilie Mathilda Uggla.[4]Släkten d'Ailly inflyttade till Sverige från Frankrike i slutet av 1500-talet.[5] Sven d'Ailly gifte sig 1918 med skådespelerskan Blanche Engelbrechtsson, som avled 1932, och andra gången 1935 med telegrafexpeditören Hildur Frisk, ursprungligen Marie Leontine Hübinette.

Filmografi redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1913 Pisch-Tusch Mikadon
W.S. Gilbert och Arthur Sullivan
August Bodén Oscarsteatern[6]
1915 Lyckoflickan
Edmond Audran, Alfred Duru och Henri Charles Chivot
Axel Ringvall Oscarsteatern[7]
1917 Jungfruburen
Alfred Maria Willner, Heinz Reichert, Franz Schubert och Heinrich Berté
Oscarsteatern[8]
Eugen von Rohnsdorff Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Oskar Textorius Oscarsteatern[9]
Gesanten i rött Kejsarinnan Maria Théresia
Leo Fall, Julius Brammer och Alfred Grünwald
Oskar Textorius Oscarsteatern[10]
1921 Major von Wangenheim Tiggarstudenten
Karl Millöcker, Richard Genée och Friedrich Zell
Elvin Ottoson Oscarsteatern[11]
1934 En främmande passagerare Per Gynt (Peer Gynt)
Henrik Ibsen
Per Lindberg Kungliga Operan[12]

Källor redigera

  • Ottoson, Elvin (1941). Minns du det än- : ett avsnitt ur operettens historia. Stockholm: Fritzes bokförl. sid. 143. Libris 1404046 

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ ”Sven d’Ailly”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=64421&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dSven+d%27Ailly%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 19 september 2012. 
  3. ^ [a b] d’Ailly, Sven i Vem är Vem?: Stockholmsdelen (första upplagan, 1945)
  4. ^ Svensk adelskalender.. "1901". Stockholm: Norstedt. 1898-1905. sid. 652. Libris 1962551 
  5. ^ *Unger, G.: d'Ailly, släkt i Svenskt biografiskt lexikon
  6. ^ ”Mikadon”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24994&pos=97. Läst 9 juni 2015. 
  7. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. 27 oktober 1915. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1915-10-27/292A/5. Läst 21 juli 2015. 
  8. ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 5. 27 februari 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-02-27/56/5. Läst 20 juli 2015. 
  9. ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24978&pos=22. Läst 3 juni 2015. 
  10. ^ Svenska scenen 1/1918
  11. ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 28 augusti 1921. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1921-08-28/230/6. Läst 20 september 2016. 
  12. ^ B. B-n (14 april 1934). ”Gösta Ekman-Per Gynt: Ibsen-reprisen på Operan”. Dagens Nyheter: s. 1. https://arkivet.dn.se/tidning/1934-04-14/99/1. Läst 23 mars 2024. 

Externa länkar redigera