Maj-Britt Lindholm

svensk skådespelare

Maj-Britt Lindholm, sedan många år folkbokförd Graffman, född 24 maj 1933 i Stockholm[1], är en svensk skådespelare. Hon har bland annat spelat skomakarhustrun i Den vita stenen.[2]

Maj-Britt Lindholm
FöddMaj-Britt Lindholm
24 maj 1933 (87 år)
Stockholm
Andra namnMaj-Britt Graffman
MakeGöran Graffman (1960–1974)
IMDb SFDb

Hon är dotter till direktör Harry Lindholm och Lilly Cederqvist. Maj-Britt Lindholm var 1960–1974 gift med regissören Göran Graffman (1931-2014). De fick två barn: företagsledaren Mats Graffman (född 1961) och skådespelaren Per Graffman (född 1962).[3][1]

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1961 Lögnhalsen
Keith Waterhouse och Willis Hall
Michael Elliott Uppsala stadsteater[4]
1962 Katarina Leczinska Karl XII
August Strindberg
Frank Sundström Uppsala stadsteater[5]
1965 Medverkande 13 quinnor
Sandro Key-Åberg, Sonja Åkesson, Robban Broberg,
Björn Lindroth , Lars Löfgren och Carl Anton
Christian Lund Stockholms stadsteater
1966 Clara Fruar på vift
Georges Feydeau
Etienne Glaser Stockholms stadsteater
Medverkande Sedan vi gått
Lars-Levi Laestadius
Lars-Levi Laestadius Stockholms stadsteater
Stina Nya Wermländingarne
Sandro Key-Åberg
Christian Lund Stockholms stadsteater
1967 Medverkande Viet Rock
Megan Terry
Sten Lonnert Stockholms stadsteater
Läkaren Leva som svin
John Arden
Sten Lonnert Stockholms stadsteater
1968 Paula Jaktscener
Martin Sperr
Ernst Günther Stockholms stadsteater

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ ”Maj-Britt Lindholm”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=64790&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMaj-Britt+Lindholm%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 16 juli 2014. 
  3. ^ GRAFFMAN, E GÖRAN, skådespelare, Lidingö i Vem är Vem? / Norrland, supplement, register 1968 / s 656.
  4. ^ Barbro Hähnel (14 oktober 1961). ”Uppsala stadsteater: Farsartad engelsk tristess”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-10-14/279/12. Läst 27 maj 2018. 
  5. ^ Ebbe Linde (10 februari 1962). ”Uppsala stadsteater: 'Karl XII' tredje segern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-10/39/12. Läst 27 maj 2018.