Gegiska
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Gegiska (på albanska gegërisht, gegërishte, uttal; ge'giska) är en av de huvuddialekter som utgör albanska språket. Motsats: toskiska.
| Gegiska | |
| Gegë | |
| Talas i | Albanien, Kosovo, Nordmakedonien, Montenegro, Serbien |
|---|---|
| Antal talare | 3 till 5 miljoner (år 2000) |
| Språkfamilj | Indoeuropeiska
|
| Språkkoder | |
| ISO 639‐3 | aat |
Det talas i norra Albanien, Kosovo, södra Serbien (i Presevo (Presheva), Bujanovac (Bujanovc) och Medvedja (Medvegja)), i södra Montenegro och i västra Nordmakedonien. Den andra albanska huvuddialekten är toskiska.
Gegiska indelas i fyra underdialekter: centralgegiska, sydgegiska, nordväst- eller västgegiska och nordöst- eller östgegiska.
Albanska författare som Gjergj Fishta, Ndre Mjeda, Luigj Gurakuqi, Pashko Vasa, Martin Camaj, Don Gjon Buzuku, Pal Engjelli, Pjeter Budi, Frang Bardhi, Filip Shiroka, Lazer Shantoja, Theodor Shkodrani, Pjeter Bogdani, Arshi Pipa och Millosh Gjergj Nikolla ("Migjeni") skrev på gegiska.
Shkumbifloden utgör den traditionella skiljelinjen mellan nordalbanska och sydalbanska.[1]
Gegiska saknar officiell status som skriftspråk.
Referenser redigera
- ^ Elsie, Robert (2010) (på engelska). Historical Dictionary of Albania. The Scarecrow Press. sid. 163. Läst 21 april 2019