Tiomila[1] (även 10-mila eller 10-milakavlen,[2] numera marknadsfört som 10MILA), är en budkavletävling som första gången arrangerades 1945. Den ursprungliga tävlingen är en traditionell stafett, numera kallad 10-milakaveln. Den har tio delsträckor som huvudsakligen genomförs på natten, och en av dem är den mytomspunna "Långa natten". Den sammanlagda tävlingssträckan är ungefär tio mil lång.[3] Under årens lopp har även en damkavle och en ungdomskavle tillkommit.
| Tiomila | |
 Damernas start 2011. | |
| Sport(er) | orientering |
|---|---|
| Plats |  Sverige |
| Tidpunkt | sista helgen i april |
| År | 1945- (öppen klass) 1977- (damer) 1992- (ungdom) |
| Geografisk omfattning | internationellt |
Arrangemanget genomförs i regel sista helgen i april, tidigare ofta i maj.[4] Tio orienteringsföreningar i Stockholmsområdet utgör Föreningen Tiomilabudkavlen och är återkommande huvudarrangörer. Sedan 2004 kan andra föreningar arrangera.[2][1]
HistorikRedigera
BakgrundRedigera
Tiomila var vid starten 1945 den första mångmannakavlen inom orienteringssporten.[5] Tävlingen startades på initiativ av Alvar Kjellström från Lingbo i norra Gästrikland, och Stockholms-Tidningen medverkade också från starten som medarrangör.[6] Kjellström vann även det första SM-guldet i orientering, och de tre bröderna Kjellström grundade Silva AB – än idag världens största tillverkare av kompasser.[7]
De första åren löptes budkavlen från ort till ort, och de olika växlingsplatserna varierade mellan olika platser runt Mälaren.[1]
Premiärupplagan 1945Redigera
Den första Tiomila-tävlingen genomfördes 28–29 april[8][9] 1945, med start på en av Uppsala högar[10] och mål på Enebybergs IP.[11][12] Landshövding Hilding Kjellman var starter i Uppsala, och 15 timmar, 51 minuter och 59 sekunder senare gick vinnande lag i mål – SoIK Hellas, med Erik "Kruska-Jim" Sjölander[13] på slutsträckan. Andra lag, IF Goterna, fick sluttiden 16.03.16 och trean Upsala IF tiden 17.03.45.[14] Då hade de fullföljande lagen avverkat 107 km och på vägen passerat Frötuna, Länna, Almunge, Rånäs, Kårsta, Frösunda och Täby.[15] På Enebybergs IP tog Kjellmans kollega i Stockholms län, Karl Levinson, emot segrarna. Totalt deltog 66[11] lag, vilket motsvarade 660 orienterare.[16]
28–29 april 2015 arrangerades en jubileumsupplaga av Tiomila, på samma sträckor och exakt 70 år efter den första upplagan.[17][18]
1940- till 1960-taletRedigera
1962 ställdes Tiomila in på grund av en gulsotsepidemi. Detta är en av två gången som man tvingats ställa in tävlingen.[5]
1970-taletRedigera
1970 var Tiomila först med ett sammanhållet tävlingscentrum (TC).[5] Därmed avslutades traditionen från de tidiga åren med en budkavle från en ort till en annan.[1]
1977 fick tävlingen även en damklass.[19] Den benämndes inledningsvis Damernas Tvåmila.[20] Första året deltog 299 lag, med Gävle OK som premiärvinnare. [4]
1980- och 1990-taletRedigera
1992 var Tiomila först med en löpande elektronisk redovisning av tävlingsresultaten.[5] Samma år infördes även en ungdomsklass.[5]
1995 var Tiomila först med att använda ett elektroniskt stämplingssystem i en orienteringsstafett.
2000-taletRedigera
2003 hade Tiomila en storbildsskärm på TC.[5] Detta var en av de första gångerna under en orienteringstävling (O-ringen i Skövde 2002 var först).
2004 arrangerades för första gången en veterankavle. Den övergick 2008 i en öppen stafettklass och har inte arrangerats efter 2010.[1] 2004 var även det första året som Tiomila utlokaliserats till andra orienteringsdistrikt – det vill säga utanför Stockholmsdistriktet; detta år var några Norrköpingsklubbar arrangörer.[16]
2005 hade Tiomila GPS-spårning av de bästa löparna i tävlingen. På arenan kunde man då följa löparnas väg genom tävlingen. Detta var ett steg i att göra orientering till en bättre tv-sport och för att göra det mer förståeligt för icke-orienterare. Tiomila var den första orienteringsstafetten som hade GPS-spårning av löparna.
2006 var Tiomila först med att direktsända tävlingen i TV,[5] i detta fall herrtävlingen i tv-kanalen Sportexpressen. Sändningen bestod både av bilder från arenan, bilder från kontroller ute i skogen och GPS-spårning
2010-taletRedigera
2011 släppte Tiomila-arrangörerna en app för smartmobiler. I appen fanns direktresultat från tävlingen.[21]
2016 infördes en damklass på tiomilakaveln.
På grund av coronavirusutbrottet 2020 ställdes tävlingen in för första gången sedan 1962.[22] I mars samma år bestämdes det att den planerade tävlingen i Kungsängen den 2-3 maj inte skulle bli av.[23] I stället planerade man för att genomföra tävlingen på Idre Fjäll 26-27 september samma år, när man hoppades att situationen skulle ha förbättrats. Emellertid förbättrades situationen inte tillräckligt, varför tävlingen 2020 ställdes in.[22]
Klasser, regler och omfattningRedigera
Följande klasser finns inom Tiomila:
- 10-milakavlen (öppen klass men i praktiken med mestadels manliga löpare) genomförs med tio sträckor mellan lördag kväll och söndag morgon, den ursprungliga kavlen sedan 1945.[5] Vid kavlens längsta etapp – den fjärde etappens "Långa natten", under den mörkaste delen av natten – är nattlampa nödvändig för att orientera sig i terrängen. Sträckan täcker ofta cirka 100 minuter av herrkavlens tio timmar och avgjordes under 2017 års Tiomila från strax före midnatt till runt 01:30.[24] Detta motsvarade detta år nästan 17 kilometers terränglöpning i mörker.[25]
- Damkavlen (endast damer) genomförs med fem sträckor på lördag eftermiddag och tillkom 1977. Den har under åren vuxit till ungefär 400 deltagande lag.[5]
- Ungdomskavlen (för ungdomar 12-16 år) genomförs med fyra sträckor (varav två bestående av enbart flickor) vid lunchtid på lördagen. Tävlingen infördes 1992.[5]
Dessa regler gäller för tävlande i Tiomila (utöver de vanliga reglerna inom orientering):
- Det är tillåtet för flickor och pojkar som sprungit ungdomskavlen att delta i 10-milakavlen. Flickorna får även delta i damkavlen.
- Det är tillåtet för damer som sprungit damkavlen att delta i 10-milakavlen.
- Det är inte tillåtet att delta mer än en gång i samma klass.
Som mest har cirka 8 000 deltagare medverkat i ett Tiomila-arrangemang.[1] Stockholmsklubbarna som utgör Föreningen Tiomilabudkavlen är Bromma-Vällingby SOK, IFK Enskede, Hellas Orienteringsklubb, Rotebro IS, Skarpnäcks OL, Skogsluffarnas OK, Sundbybergs IK, Tullinge SK, Turebergs IF och OK Älvsjö-Örby.[26] Arrangörsklubbar utanför föreningen får betala en summa för att få lov att använda 10MILA-namnet.[16]
MediebevakningRedigera
2006 skedde den första direktsändningen i TV (Sportexpressen) av arrangemanget. Den elva timmar långa direktsändningen var den dittills längsta direktsändningen i svensk TV-historia.[1] Direktsändningen underlättades av den GPS-spårning av de olika lagen som införts året innan. Sedan 2016 har kommentatorsarbetet letts via en studio.[1]
Sedan ett antal årtionden har tävlingen rapporterats av Radiosporten i Sveriges Radios P4. Speciellt har radiorapporteringen under herrarnas nattetapper uppmärksammats, ofta med viskande reportrar ute i terrängen.[1]
VinnareRedigera
Mesta vinnareRedigera
10-milakavlenRedigera
- Halden SK (9); Kalevan Rasti (5); IFK Södertälje, IFK Göteborg och IK Hakarpspojkarna (4); OK Ravinen (3)
DamkavlenRedigera
- Domnarvets GoIF, NTNUI, Tampereen Pyrintö och Stora Tuna OK (4); Halden SK och OK Ravinen (3)
UngdomskavlenRedigera
- Stora Tuna OK och Turun Suunnistajat (3); IFK Södertälje och IK Hakarpspojkarna (2)
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ [a b c d e f g h i] ”Världens mest anrika stafett”. Svensk Orientering. Arkiverad från originalet den 4 april 2018. https://web.archive.org/web/20180404134656/http://www.svenskorientering.se/forbundsinfo/Resultatochstatistik/Tiomila. Läst 4 april 2018.
- ^ [a b] ”10-milakavlen”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/10-milakavlen. Läst 4 april 2018.
- ^ ”tiomila”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/tiomila. Läst 4 april 2018.
- ^ [a b] ”Fick sin egen stafett 1977”. Svensk Orientering. Arkiverad från originalet den 4 april 2018. https://web.archive.org/web/20180404202027/http://www.svenskorientering.se/forbundsinfo/Resultatochstatistik/Tiomila/Damer. Läst 4 april 2018.
- ^ [a b c d e f g h i j] ”10MILA från begynnelsen till idag”. www.10mila.se. https://www.10mila.se/index.php/sv/om-10mila/fran-da-till-nu. Läst 4 april 2018.
- ^ ”Världens mest anrika stafett”. Svensk Orientering. Arkiverad från originalet den 4 april 2018. https://web.archive.org/web/20180404134656/http://www.svenskorientering.se/forbundsinfo/Resultatochstatistik/Tiomila. Läst 4 april 2018.
- ^ Nilsson, Ulf Ivar (2 maj 2010). ”Kompassbröderna från Lingbo”. arbetarbladet.se. https://www.arbetarbladet.se/allmant/kompassbroderna-fran-lingbo. Läst 4 april 2018.
- ^ "10MILAboken". 10mila.se, 2010. Läst 27 april 2015.
- ^ ”Hellas historiska premiärvinnare”. Svenska Orienteringsförbundet, (svenskorientering.se). Arkiverad från originalet den 23 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170723123738/http://www.svenskorientering.se/Forbundsinfo/Resultatochstatistik/Tiomila/Herrar/. Läst 27 juni 2017.
- ^ "Anvisningar 10MILA", sid 9-10. 10mila.se. Läst 17 april 2013.
- ^ [a b] "10MILA - Från då till nu". Arkiverad 1 januari 2017 hämtat från the Wayback Machine. 10mila.se. Läst 24 mars 2017.
- ^ "Historiska milstolpar". Arkiverad 14 november 2013 hämtat från the Wayback Machine. Orientering.se. Läst 2012-04-16.
- ^ Daniel (2010-05-13): "Orienteringshistoria". Arkiverad 7 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine. Kontrakurs.se. Läst 26 mars 2014.
- ^ ”Hammarby IF:s historia”. hifhistoria.se. http://hifhistoria.se/Historia/1945.html. Läst 4 april 2018.
- ^ Svenska Orienteringsförbundet (2004-12-29): "2005 - ett år med många jubileum". Mynewsdesk.com. Läst 17 april 2013.
- ^ [a b c] Milbrant, Tony (2009). ”10MILA – vårens orienteringsfest!”. Luffarnytt (2): sid. 16. http://www.skogsluffarna.se/globalassets/skogsluffarnas-ok---orientering/dokument/foreningen/kommunikation/luffarnytt/2009/luffarnytt_09_02.pdf?w=900&h=900.
- ^ Skött, Bengt (2014-09-23): "Tiomila öppnar för flytt av damstafetten". sverigesradio.se. Läst 27 april 2015.
- ^ "10MILA 2015 JUBILEUMSLOPP". 10mila.se. Läst 7 juli 2015.
- ^ "10MILA från begynnelsen till idag"
- ^ Liljedahl, Gunnar (2009). ”"Hyttis" – en rekordman”. Luffarnytt (2): sid. 16. http://www.skogsluffarna.se/globalassets/skogsluffarnas-ok---orientering/dokument/foreningen/kommunikation/luffarnytt/2009/luffarnytt_09_02.pdf?w=900&h=900.
- ^ 10-milas historia Arkiverad 1 januari 2017 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] ”10MILA - Inget Tiomila i år – ”Riktigt tungt beslut””. www.10mila.se. https://www.10mila.se/index.php/sv/10mila2020/868-inget-tiomila-i-ar-riktigt-tungt-beslut. Läst 27 augusti 2020.
- ^ ”10MILA - Tiomila skjuts på framtiden eller ställs in”. www.10mila.se. https://www.10mila.se/index.php/sv/10mila2020/817-tiomila-skjuts-pa-framtiden-eller-staells-in. Läst 27 augusti 2020.
- ^ Lind, Thomas (12 maj 2016). ”Ulf Eriksson om "Långa natten" – orienteringens mytomspunna Tiomilasträcka”. dt.se. http://www.dt.se/sport/orientering/ulf-eriksson-om-langa-natten-orienteringens-mytomspunna-tiomilastracka. Läst 4 april 2018.
- ^ Vasell, Magnus (30 april 2017). ”"Långa natten" - inget för veklingar”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/sport/l%C3%A5nga-natten-inget-f%C3%B6r-veklingar-1.4257810. Läst 4 april 2018.
- ^ Orientering Stockholm - StOF-nytt (2): s. 16. 2018.
- ^ ”Resultat”. Tiomila. https://10mila.se/index.php/sv/menutavling2022/resultat. Läst 9 maj 2022.
KällförteckningRedigera
Vidare läsningRedigera
LitteraturRedigera
- Hyttfors, Göran; Tirén Sverker (2011). Långa nattens folk: 1945-2010 : [10mila]. Stockholm: Göran Hyttfors. ISBN 978-91-633-8387-8
Externa länkarRedigera
- www.10mila.se (officiell webbplats)
- 1978 års evenemang i SVT:s öppna arkiv (svenska)