Kungsängen

tätort i Upplands-Bro kommun, Sverige

Kungsängen är en tätort i Uppland och centralort i Upplands-Bro kommun, Stockholms län, med drygt 12 000 invånare. Orten är belägen cirka 30 kilometer nordväst om Stockholm.

Kungsängen
Tätort
Kungsängens station med centrum i bakgrunden
Kungsängens station med centrum i bakgrunden
Land Sverige Sverige
Landskap Uppland
Län Stockholms län
Kommun Upplands-Bro kommun
Distrikt Kungsängen-Västra Ryds distrikt
Koordinater 59°29′1″N 17°44′9″Ö / 59.48361°N 17.73583°Ö / 59.48361; 17.73583
Area
 - tätort 464 hektar (2020)[3]
 - kommun 325,23 km² (2019)[1]
Folkmängd
 - tätort 12 497 (2020)[3]
 - kommun 32 751 (2024)[2]
Befolkningstäthet
 - tätort 27 inv./hektar
 - kommun 101 inv./km²
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Kungsängen
Postnummer 196 XX
Riktnummer 08
Tätortskod T0220[4]
Beb.områdeskod 0139TC104 (1960–)[5]
Geonames 2698733
Ortens läge i Stockholms län
Ortens läge i Stockholms län
Ortens läge i Stockholms län
Wikimedia Commons: Kungsängen
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata
Kungsängens kyrka härstammar från 1200-talet.

Kungsängen ligger vid Mälaren och sydväst om E18.

Historia

redigera

Tidig historia

redigera

Församlingen (socknen) och kyrkan har hetat Näs sedan medeltiden, syftande på Lennartsnäshalvön. Trakten kring Kungsängens kyrka låg för omkring 2000 år sedan under vatten och fortfarande under tidig medeltid gick vattnet upp till trakten kring den nuvarande kyrkan. På en höjd nära kyrkan vid nuvarande Tibble torg finns ett järnåldersgravfält som visar att trakten tidigt var bebodd.[6]

I samband med grävarbeten för anläggandet av motorvägen E18 hittades 1968 bland annat den så kallade Ekhammarsgubben i en vikingatida grav för en mäktig kvinna i trakten. Figuren är omkring 3 cm hög och föreställer en man med två horn på huvudet som bär ett svärd i ena handen och två korslagda stavar i andra handen. Fyndet finns idag på Historiska museet. Upplands-Bro kommun tog senare silhuetten av denna figur som sitt kommunvapen.[6]

En minnessten vid kyrkan påminner om det försoningsmöte som Sten Sture den äldre och ärkebiskopen Jacob Ulfsson höll här på Näs äng i juni 1502. Stenen restes 1945.[6]

Före järnvägens ankomst

redigera
 
Området kring nuvarande Kungsängen på 1860-talet.

Förbi kyrkan gick under 1600- och 1700-talet en 4-5 meter bred landsväg mellan Stockholm och Bergslagen. Spår av denna väg hittades vid utgrävningar inför bygget av Upplands-Brogymnasiet och syns även på andra håll i orten. Vid Dalkarlsbacken på Stäksön har ett vägmuseum anlagts som visar de olika landsvägarna förbi Kungsängen, dels de idag övergivna landsvägarna från mitten av 1600-talet och mitten av 1800-talet samt Gamla Enköpingsvägen, invigd 1935, och slutligen motorvägsbron som färdigställdes 1971.[6]

Vid Näs kyrka låg ett vägskäl för vägen norrut mot Västra Ryds socken och här ligger även Ekhammars gård och by. Ekhammars gård omnämns 1370 som två hemman tillhörande Sankta Klara kloster och 1527 omnämns gården som huvudgård för ärkebiskopens gods i Bro härad. Gustav Vasa drog in Ekhammar till kronan, som behöll gården till 1630-talet, då Lars Bengtsson Skytte lät uppföra säteribyggnader. Redan 1681 omnämns dock gården som endast bebyggd som bondgård, så att sätesrätten åter drogs in, och från 1700-talet var gården ett skattehemman. Den nuvarande huvudbyggnaden på Ekhammars gård uppfördes i början av 1800-talet.[6]

Av hembygdsgårdens byggnader är mangårdsbyggnaden och den lada vid vägen som tillhört den idag försvunna klockargården ursprungliga på platsen, övriga byggnader är ditflyttade från andra delar av kommunen. Prästgården låg tidigare där idag Ekhammarskolan ligger. I början av 1800-talet rätades landsvägen ut och förlades omkring 300 meter söder om kyrkan.[6]

Den 1 januari 1886 ändrades ortens namn officiellt till Stockholms-Näs, för att särskilja det från andra liknande ortnamn.

Under 1800-talet och början av 1900-talet fanns omfattande ångbåtstrafik i riktning mot Stockholm, Enköping och Uppsala. Traktens bönder använde även ångbåtstrafiken för att kunna sälja sina varor på torgmarknader i Stockholm, och många gårdar hade stora handelsträdgårdar.

Kungsängens stationssamhälle

redigera

Orten fick järnvägsförbindelse då dåvarande Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg öppnade för trafik år 1876. Linjen drogs på grund av markförhållandena genom obebyggt område, och en ny station anlades omkring två kilometer sydost om den dåvarande ortskärnan vid Tibble gård. Bolaget kallade stationen Kungsängen, kanske för att Näs var ett alltför mångtydigt ortnamn; den nuvarande idrottsplatsen hade varit en kungsäng sedan slutet av 1500-talet. Restiden in till Stockholm var då 1 timme och 40 minuter. Efter att järnvägen anlagts blev Kungsängen stationssamhälle, och ny bebyggelse växte upp i trakten av stationen och stranden nedanför. 1903 anlades Ryds gjuteri vid stranden öster om stationen. Kring Prästhagsvägen ligger flera exempel på äldre villabebyggelse från 1910-talet, som komministern i församlingen lät uppföra på mark som tillhörde prästgården.[6]

Under 1920-talet började man att bebygga det område som idag är Kungsängens centrum. En av de första villorna här var Villa Skoga, som den socialdemokratiske politikern och folkskolläraren Oskar Sjölander lät uppföra. 1952 bodde 270 personer i Kungsängen.

Från bildandet av Upplands-Bro landskommun 1952 till slutet av 1960-talet ökade befolkningen i Kungsängen kraftigt. Stora delen av villa- och höghusbebyggelsen i tätorten uppfördes under 1950- och 1960-talet, där bland annat Rankhusvägen och Ekhammarsvägen uppvisar välbevarade exempel på enplansvillor respektive kedjehus från denna tid. De sju punkthusen på Kungshöjden vid Bergvägen ritades av stadsarkitekten i Upplands-Bro kommun Hans Matell och uppfördes 1965 som en del av miljonprogrammet. De modernistiska villorna vid västra delen av Strandvägen ritades av Rolf Thies och uppfördes 1967.[6]

Den 3 februari 1967 bytte slutligen även församlingen och kyrkan namn till Kungsängen. I början av 1970-talet flyttade kommunens centrala förvaltningar från Bro till det nyuppförda kommunhuset i Tibble och sedan dess är Kungsängen centralort för kommunen.[6]

Möbeltillverkaren och -varuhuset KungSängen grundades 1998 och tog namn efter orten.[7]

Kungsängens station började trafikeras av Stockholms pendeltåg 1968, då arbetspendlingen till centrala Stockholm ökade kraftigt. Under 1980-talet uppfördes kompletterande bebyggelse kring stationen och Kungsängens torg.[6] Stationen låg vid en krokig och enkelspårig sträcka fram till år 2001, då en helt ny sträcka och en ny station kunde tas i bruk. I samband därmed förlängdes också Stockholms pendeltågsnät till Bålsta, samtidigt som SJ:s fjärrtågs uppehåll flyttades från Kungsängen till Bålsta.

Befolkningsutveckling

redigera
Befolkningsutvecklingen i Kungsängen 1950–2020[8][9]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
290
1960
  
886
1965
  
2 216
1970
  
3 249
1975
  
3 008
1980
  
2 927
1990
  
7 193 278
1995
  
7 324 282
2000
  
7 309 282
2005
  
7 367 289
2010
  
9 382 363
2015
  
10 151 435
2020
  
12 497 464
Anm.: Sammanvuxen med Sylta 2010 och med Ålsta 2015.

Samhället

redigera

I Kungsängen återfinns Kungsängens kyrka

I Kungsängen finns grundskolorna:

  • Bergaskolan, år F - 6
  • Brunnaskolan, år F - 3
  • Ekhammarskolan, år 4 - 9
  • Hagnässkolan, år 4 - 9
  • Lillsjöskolan, år F - 3
  • Källskolan, år F-9
  • Urfjälls montessoriskola, år F-3

F = förskoleklass

Kommunikationer

redigera

I anslutning till pendeltågsstationen finns en bussterminal. Det är cirka 4 300 påstigande och ungefär lika många avstigande på vardagar på pendeltågen på denna station.[10]

Näringsliv

redigera

Ortens största arbetsgivare är kommunen.[11]

Sevärdheter

redigera

Stäksön strax intill tätorten ligger ruinerna av den medeltida biskopsborgen Almarestäkets borg, och inne i tätorten ligger Kungsängens kyrka, vars äldsta delar är från 1200-talet.[12]

Kända personer från Kungsängen

redigera

Se även

redigera
  1. ^ Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012–2019, SCB, 21 februari 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Folkmängd och befolkningsförändringar - Kvartal 3, 2024, SCB, 12 november 2024, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 20 september 2013.[källa från Wikidata]
  5. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f g h i j] Prenzlau-Enander, Gabriele (1991). Upplands-Bro kulturhistoriska miljöer. Stockholms läns museum och Upplands-Bro kommun. ISBN 91-87006-13-8 
  7. ^ Om oss, firman KungSängen, läst 26 februari 2016.
  8. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  9. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 1 februari 2014. 
  10. ^ http://sl.se/upload/rapporter/uploads/SL_Rapport%202008_web.pdf[död länk]
  11. ^ ”Kungsängen”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kungs%C3%A4ngen-(t%C3%A4tort-upplands-bro-ab-l%C3%A4n). Läst 23 februari 2023.   [inloggning kan krävas]
  12. ^ ”Kungsängen”. Store norske leksikon. Arkiverad från originalet den 23 december 2014. https://web.archive.org/web/20141223102837/https://snl.no/Kungs%C3%A4ngen. Läst 29 april 2011. 


Externa länkar

redigera