Östgöta infanteriregemente var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1634–1709 och 1709–1791. Regementet blev indelt 1685 och dess soldater rekryterades från Östergötland.[1][2][3]

Östgöta infanteriregemente
Norway and Sweden, 1783-96 (NYPL b14896507-419059).tiff
Officiellt namnKungl. Östgöta infanteriregemente
Datum1634–1709, 1709–1791
LandSverige
FörsvarsgrenSvenska armén
TypInfanteri
StorlekRegemente
EfterföljareLivgrenadjärregementet
FärgerRött och svart           [a]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

HistoriaRedigera

Regementet har sitt ursprung i fänikor (kompanier) uppsatt i Östergötland 1551. År 1619 organiserades dessa enheter tillsammans med fänikor från det närliggande Jönköpings län av Gustav II Adolf till det storregementet Östergötlands storregemente, varav nio av de totalt 24 kompanier rekryterades i Östergötland. Östgöta storregemente bestod av tre fältregemente. Någon gång mellan 1623 och 1628 delades det storregementet permanent i tre mindre regemente, varav Östgöta infanteriregemente var ett.

I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Östgöta infanteriregemente som det åttonde i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[4] Regementets första befälhavare var Johan Banér. Östgöta infanteriregemente blev tilldelades 1685.

År 1791 slogs regementet samman med Östgöta kavalleriregemente för att bilda Livgrenadjärregementet. Omorganisationen och döpen till en "livgrenadjär" hederstitel genomfördes med avseende på regementets framsteg under Gustav III:s ryska krig. Inom det nya regementet byttes namn på regementet till Livgrenadjärregementets rotehållsdivision och behöll någon form av självständighet.

Genom försvarsbeslutet 1942 bildades ett fältregemente som under åren 1942–1949 bar namnet Östgöta infanteriregemente. Fältregementet fick beteckningen I 34 och var ett så kallat dubbleringsregemente till Livgrenadjärregementet (I 4). Genom försvarsbeslutet 1948 kom fältregementet Östgöta infanteriregemente 1949 att omorganiserades till Östgötabrigaden (IB 34).[5]

Ingående enheterRedigera

1634(?)

  • Livkompaniet
  • Överstelöjtnantens kompani
  • Majorens kompani
  • Ydre kompani
  • Östanstångs kompani
  • Kinds kompani
  • Västanstångs kompani
  • Vadstena kompani

17??(?)

  • Livkompaniet
  • Stångebro kompani
  • Kinds kompani
  • Östanstångs kompani
  • Ombergs kompani
  • Vreta Klosters kompani
  • Motala kompani
  • Ydre kompani

Heraldik och traditionerRedigera

FälttågRedigera

FörbandscheferRedigera

Nedan anges regementscheferna mellan 1674 och 1791. Chefsbostället var Kungsbro, Vreta kloster.[1]

  • 1674–1702: Gustaf Ulfsparre
  • 1702–1706: Nils Alexander von Ungern-Sternberg
  • 1706–1709: Jakob Sperling
  • 1709–1716: Anders Appelgren
  • 1709–1712: Magnus Gripensköld [b]
  • 1712–1712: Johan Jäger (till Wüstenhagen och Lassontin) [c]
  • 1712–1717: Per Stierncrantz [d]
  • 1717–1721: G Ribbing
  • 1721–1743: C J Wrangel
  • 1743–1747: C A Sinclair
  • 1747–1791: Fredrik Vilhelm von Hessenstein
  • 1747–1757: C J Mörner [e]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Östgöta infanteriregemente 1636 1791
Beteckningar
Inget
Övningsfält och förläggningsort
Malmen 1791

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ uniform, 1675–1697.
  2. ^ Magnus Gripensköld hade ett förordnande som tillförordnande chef.
  3. ^ Johan Jäger hade ett förordnande som tillförordnande chef.
  4. ^ Per Stierncrantz hade ett förordnande som tillförordnande chef.
  5. ^ C J Mörner hade ett förordnande som tillförordnande chef.

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 338
  2. ^ Östgöta regemente i Projekt Runeberg
  3. ^ Östgöta regemente i Projekt Runeberg
  4. ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
  5. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202141319/http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 15 november 2009. 

Tryckta källorRedigera

  • Björkenstam, Knut, red (1994). Så levde man på Kungsbäck: Hälsinge regemente i Gävle 1909–1994: minnesbilder från ett regemente i förvandling. Ljusdal: Hälsinge regemente. Libris länk. ISBN 9163027356 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5