Tove Ditlevsen

dansk författare och poet

Tove Irma Margit Ditlevsen, född 14 december 1917 i Köpenhamn, död 7 mars 1976 i Köpenhamn, var en dansk författare, poet och journalist.[1] Hon är sedan 2015 en del av Dansk Litteraturs Kanon.

Tove Ditlevsen
Tove Ditlevsen.jpg
FöddTove Irma Margit Ditlevsen
14 december 1917
Köpenhamn
Död7 mars 1976 (58 år)
Köpenhamn
YrkeFörfattare, poet
NationalitetDanmark Danmark
SpråkDanska
Verksam19391976
Make/makaViggo F. Møller (1940–1942; skilda)

Ebbe Munk (1942–1945; skilda)
Carl T. Ryberg (1945–1950; skilda)

Victor Andreasen (1951–1973; skilda)

BiografiRedigera

Ditlevsens föräldrar var Ditlev Nielsen D. (1880-1972) och Kirstine Alfrida Mundus (1890-1965).[1] Själv angav hon ofta 1918 som födelseår.[2][3] Hon hade en äldre broder, Edvin.[1] Hon växte upp i arbetarstadsdelen Vesterbro i Köpenhamn.[2] Förväntningarna på henne var betydligt lägre än på brodern, och i omgivningen var Jantelagen stark. Dessa företeelser gjorde att dottern började skriva för att skapa ett eget, hemligt utrymme.[1] Föräldrarnas frånvaro gjorde dock att hon under resten av livet var osäker och ångestfylld.[4] Hon flyttade hemifrån vid 17 års ålder, efter att enbart gått nio år i skola vid Matthæusgades kommuneskole.[3][5]

Under drygt 20 år, från 1956, arbetade hon som journalist och besvarade läsarfrågor i tidningen Familie Journalen.[2][5]

Hon var gift fyra gånger och fick tre barn: Helle (född 1943), Michael (född 1946) och Peter (född 1954). Via en av sina makar adopterade hon också dottern Trine (född 1946).[1]

Ditlevsens tredje äktenskap var med en läkare som fick henne att bli narkoman.[1] Drogerna åtföljdes av depressioner som drabbade hennes författarskap.[4] Den fjärde mannen fick henne drogfri igen och de levde ett harmoniskt liv i Birkerød, där hon återupptog författandet.[5] Dock fick hon tvångstankar och använde alkohol i övermått, något som förvärrade hennes redan svaga psykiska tillstånd. Hon gjorde flera självmordsförsök och lades in upprepade gånger på mentalsjukhus. 1976 begick hon självmord genom en överdos av sömntabletter.[2]

FörfattarskapRedigera

Tove Ditlevsen debuterade som lyriker 1937 i tidskriften Vild Hvede med dikten Til mit døde barn. Redaktör för tidskriften var Viggo F. Møller, som också blev hennes älskare och 1940 hennes förste make. Ditlevsen var då 22 år gammal, medan han var 52 år.[1] Hennes första diktsamling, Pigesind, gavs ut 1939. Hon var med och grundade Unge Kunstneres Klub, vilket gav henne många kontakter med andra författare.[2]

Till hennes kända verk hör romanen Man gjorde et barn fortræd ("Man har gjort ett barn illa") som kom ut 1941. Det var hennes första roman. Handlingen kretsade kring en kvinna som blivit sexuellt utnyttjad som barn.[1] Boken fick goda recensioner.[2] Dessutom skrev hon en serie självbiografiska romaner (till exempel Gift om hur hon blev lockad in i narkomani och Ansigterne om hur hon fick skrivas in på mentalsjukhus).[2] Hennes dikter har också fått stor spridning, även om de skiljer sig från dåtidens trender med traditionella teman och former.[5]

Ditlevsens författarskap sammanknutits nära med den framväxande kvinnorörelsen, men även med arbetarlitteratur.[2]

EftermäleRedigera

Ditlevsens eftermäle har jämförts med författaren Kerstin Thorvalls inflytande på den svenska litteraturhistorien.[6] Ole Storm menade i Politiken att Ditlevsens är en av Danmarks litteraturs största namn.[7] Mette Winge och Anne Vindum har sammanfattat hennes eftermäle sålunda: "Berättelsen om hennes liv har fått fäste, liksom hennes sårbarhet, hennes hårda humor, hennes förmåga att ta sig in i andra människors liv och problem, inte minst i hennes memoarböcker."[3]

För den danska filmatiseringen av romanen Barndommens gade (1986) spelade den danska artisten Anne Linnet in en skiva med samma titel med egna tonsättningar av Ditlevsens dikter.

Under 2000-talet fick Tove Ditlevsen en renässans i Danmark.[8] 2015 hade pjäsen Tove! Tove! Tove! av konstnärskollektivet Sort Samvittighed i regi av Elisa Kragerup premiär.[6] Den 8 april 2016 hade teaterpjäsen om Ditlevsen, hennes siste make Victor Andreasen och författaren Klaus Rifbjerg, Toves værelse ("Toves rum") av Jakob Weis, urpremiär på Folketeatret i Köpenhamn med Paprika Steen som Tove Ditlevsen.[9] Sedan 2015 ingår Tore Ditlevsen i Dansk Litteraturs Kanon, en uppdatering av litteraturdelen i Danmarks kulturkanon från 2004.[10]

Bibliografi över verk översatta till svenskaRedigera

  • Man har gjort ett barn illa (Man gjorde et barn fortræd) (översättning Elsa af Trolle, Fritze, 1942)
  • En annan man och mor (For barnets skyld) (översättning Ingrid Påhlman, Medén, 1947)
  • Barndomens gata (Barndommens gade) (översättning Gösta Carlberg, Kooperativa förbundet, 1948)
  • Full frihet: noveller (översättning Kerstin Meding-Pedersen, Kooperativa förbundet, 1950)
  • Annelise 13 år (Annelise tretten år) (översättning Ann Mari Falk, Svensk läraretidnings förlag, 1959) (Barnbiblioteket Saga, 367)
  • Två som älskar varandra (To som elsker hinanden) (översättning Ann Mari Falk, Rabén & Sjögren, 1961)
  • Annelise och herr Frandsen (Hvad nu Annelise?) (översättning Mirjam och Pelle Fritz-Crone, Svensk läraretidning, 1961) (Barnbiblioteket Saga, 409)
  • Gift: hågkomster (Gift) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1973)
  • Tidigt på våren (Erindringer: barndom, ungdom) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1974)
  • Tove Ditlevsen om sig själv (Tove Ditlevsen om sig selv) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1975)
  • Vilhelms rum (Vilhelms værelse) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1976)
  • En sibyllas bekännelser (En sibylles bekendelser) (översättning Berit Skogsberg, Rabén & Sjögren, 1977)
  • Bara för dig: dikter (urval och översättning Birger Hedén och Anita Johanson, Rabén & Sjögren, 1982)
  • Boken om Tove (översättning Lillemor Jonsson [m.fl.], LL-förlaget, 1995)

Priser och utmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] ”Dansk Kvindebiografisk Leksikon - Tove Ditlevsen”. www.kvinfo.dk. 15 maj 2003. http://www.kvinfo.dk/side/170/bio/493/. Läst 6 december 2016. 
  2. ^ [a b c d e f g h] ”Ditlevsen, Tove Irma Margit”. www.leksikon.org. http://www.leksikon.org/art.php?n=596. Läst 6 december 2016. 
  3. ^ [a b c] ”Hele portrættet om Tove Ditlevsen — Forfatterweb”. www.forfatterweb.dk. Arkiverad från originalet den 10 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160610000043/http://www.forfatterweb.dk/oversigt/ditlevsen-tove/print_zdit. Läst 6 december 2016. 
  4. ^ [a b] Danmarks historien (26 maj 2015). ”Tove Ditlevsen, 1917-1976” (på danska). danmarkshistorien.dk. http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/tove-ditlevsen-1917-1976/?no_cache=1. Läst 6 december 2016. 
  5. ^ [a b c d] ”Tove Ditlevsen | Gyldendal - Den Store Danske”. denstoredanske.dk. http://denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Kunst_og_kultur/Litteratur/Forfatter/Tove_Ditlevsen. Läst 6 december 2016. 
  6. ^ [a b] Elisa Kragerups succéföreställning om Tove Ditlevsen gör unikt gästspel”. Stadsteatern Kulturhuset. http://kulturhusetstadsteatern.se/Press/Pressmeddelanden/Tove-Tove-Tove/. Läst 6 december 2016. 
  7. ^ ”Tove Ditlevsen fik ret på tre punkter om sin egen nekrolog”. http://politiken.dk/kultur/boger/ECE2593353/tove-ditlevsen-fik-ret-paa-tre-punkter-om-sin-egen-nekrolog/. Läst 6 december 2016. 
  8. ^ Radio, Sveriges. ”Lekfullt på allvar om Tove Ditlevsen - P1 Kultur/Kulturnytt”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6444646. Läst 6 december 2016. 
  9. ^ AOK 8 april 2016, "Oplev Paprika Steen og Lars Brygmann i Toves værelse"
  10. ^ ”Kanonarbejde | Dansklærerforeningen”. dansklf.dk. https://dansklf.dk/kanonarbejde. Läst 20 april 2021. 

Vidare läsningRedigera

  • Andersen, Jens (1997). Til døden os skiller : et portræt af Tove Ditlevsen. København: Gyldendal. Libris 7192995. ISBN 87-00-31094-8 
  • Om Tove Ditlevsen : en bog skrevet af venner og andre der kendte hende. København: Forum. 1976. Libris 7351543. ISBN 87-553-0488-5 
  • Sigrell, Bo (2009). Att dikta sig fri från verkligheten : Tove Ditlevsen, Edith Södergran, Gunvor Hofmo. Möklinta: Gidlund. Libris 11331504. ISBN 978-91-7844-777-0 
  • Stenström, Johan (2004). ”Makt och minne : Tove Ditlevsens "Man gjorde et barn fortræd"”. Från Eden till Damavdelningen : studier om kvinnan i litteraturen  : en vänbok till Christina Sjöblad (2004): sid. 193-206.  Libris 9928529
  • Syberg, Karen (1997). Tove Ditlevsen : myte og liv. København: Tiderne skifter. Libris 7539327. ISBN 87-7445-713-6 

Externa länkarRedigera