Jantelagen

uppdiktad lag av Aksel Sandemose

Jantelagen (norska och danska: Janteloven) är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933).[1]

BakgrundRedigera

Aksel Sandemose skrev på norska (riksmål), men föddes och växte upp i danska Nykøbing på ön Mors i Limfjorden på norra Jylland. Staden är förebilden för den litterära staden Jante.

Jante nämns först i Sandemoses roman En sjöman går i land och utvecklas i romanen En flykting korsar sitt spår. Den danska småstaden och dess invånare beskrivs i romanen i tämligen negativa ordalag, och staden har givit namn åt "Jantelagen". Begreppet har senare fått ett brett och populärt genomslag och används även av människor som saknar vetskap om det litterära sammanhanget.

Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka ut och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas till kulturen på många platser i Skandinavien. Motsvarande fenomen finns dock på många platser i världen. På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.

Som en antites till Jantelagen formulerade konstnären Hasse Andersson Gåsalagen och en liknande antites har formulerats av Ewert Ljusberg benämnd Jamtelagen[2] som sägs representera tio inofficiella värderingar för Republiken Jamtland.

JantelagenRedigera

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

StrafflagenRedigera

I boken tillfogas senare ett elfte bud, som brukar kallas ”Jantelagens strafflag”.[3][4] Den är formulerad som en fråga och lyder:

11. Tror du inte att vi vet något om dig?

Användningen av strafflagen beskrivs bäst genom ett citat[1][5]:

Den enda fras som utgör Jantes strafflag, var således mycket innehållsrik. Den omfattade allt, och så måste den också vara skriven, för absolut ingenting var tillåtet. Den var också utformad som en anklagelse, med alla slags ospecificerade straff i utsikt. Dessutom var den, allt efter tonfallet, lämplig för utpressning och förledelse till brott, och den kunde också vara det bästa försvarsmedlet.
– Ur kapitlet Du tror kanske inte att jag vet någonting om dig.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Aksel Sandemose, 1968
  2. ^ ”Jamtelagen”. Republiken Jämtland. 30 juli 2016. Arkiverad från originalet den 17 december 2021. https://web.archive.org/web/20211217162906/https://republikenjamtland.se/Jamtelagen.html. Läst 23 maj 2022. 
  3. ^ Aksel Sandemose, 1968: För vad är en grundlag utan möjlighet till utmätning av påföljder?
  4. ^ Haavardsholm, Espen; Johnson Cilla (1990). Mannen från Jante: ett porträtt av Aksel Sandmose. Stockholm: Forum. sid. 38-39. Libris 7255777. ISBN 9137098810 
  5. ^ Originalspråk: Den ene sætning, der udgør Jantes straffelov, var altså meget indholdsrig. Den var en sigtelse for alt muligt, og det måtte den også blive, fordi absolut intet var tilladt. Den var også et udformet anklageskrift, med alle slags uspecificerede straffe stillet i udsigt. Ydermere var den, alt efter tonefaldet, anvendelig til pengeafpresning og forledelse til forbrydelser, og den kunne også være det bedste forsvarsmiddel." (Ur kapitlet "Du tror måske ikke jeg ved noget om dig")

Tryckta källorRedigera

  • Sandemose, Aksel (1968). En flykting korsar sitt spår: Espen Arnakkes kommentarer till Jantelagen. Forum pocket, 99-0166827-1 ([Ny uppl.]). Stockholm: Forum. Libris 807430 

Externa länkarRedigera