Öppna huvudmenyn
För andra betydelser, se Bok (olika betydelser).

Bok (Fagus sylvatica)[2] är ett träd som tillhör familjen bokväxter[3] och som första gången beskrevs taxonomiskt av den svenske botanikern Carl von Linné 1753. Boken är ett stort träd med mycket tät krona, slät oveckad stam och glänsande gröna blad.

Vanlig bok, rödbok
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Illustration Fagus sylvatica0 clean.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningBokordningen
Fagales
FamiljBokväxter
Fagaceae
SläkteBoksläktet
Fagus
ArtBok
F. sylvatica
Vetenskapligt namn
§ Fagus sylvatica
AuktorLinné, 1753
Utbredning
Fagus sylvatica range.svg
     Fagus sylvatica.

     Fagus orientalis (syn. F. sylvatica subsp. orientalis).

Introduced and naturalised (synanthropic).
Synonymer
  • Castanea fagus Scop.
  • Fagus aenea Dum.Cours.
  • Fagus asplenifolia Dum.Cours.
  • Fagus cochleata (Dippel) Domin
  • Fagus comptoniifolia Desf.
  • Fagus crispa Dippel
  • Fagus cristata Dum.Cours.
  • Fagus cucullata Dippel
  • Fagus cuprea Hurter ex A.DC.
  • Fagus echinata Gilib. nom. inval.
  • Fagus incisa Dippel
  • Fagus laciniata A.DC. nom. inval.
  • Fagus pendula (Lodd.) Dum.Cours.
  • Fagus purpurea Dum.Cours.
  • Fagus quercoides (Pers.) Dippel
  • Fagus salicifolia A.DC.
  • Fagus sylvestris Gaertn.
  • Fagus tortuosa (Dippel) Domin
  • Fagus variegata A.DC.
Hitta fler artiklar om växter med

Löven, som är ätbara, växer platt horisontellt för att samla maximalt med ljus, vilket får till följd att solen sällan når under trädets grenar och växtligheten under träden präglas av detta, samtidigt som boklöven förmultnar långsamt.[3]

Boken är en mångformig art som finns också i ett antal odlade varianter.[4], till exempel hängbok (var. pendula) med hängande grenar, och blodbok (f. purpurea) med röda blad.

Innehåll

UtbredningRedigera

Vanlig bok finns i stort sett i hela Europa ner till nordvästra Turkiet. I Turkiet och österut genom Asien ersätts den av den orientaliska boken, Fagus orientalis. Den vanliga boken finns också i enstaka skogsbestånd i Nordamerika.[5]

Norra SkandinavienRedigera

 
Bokens blad blir kopparfärgade på hösten.

Bokskogar förekommer i Sverige, i Skåne, Blekinge och på vissa ställen i Halland. Norr om Skåne har boken av historiska och klimatmässiga skäl det minsta utbredningsområdet av våra skogsträd. I blandade skogar växer bok tämligen vanligt endast upp till en gränslinje från mellersta Bohuslän till nordöstra hörnet av Kronobergs län, därefter mot norr till Östergötlands gräns sedan mot sydöst till Kalmarsund. Denna linje är den egentliga nordgränsen för Sveriges bokområde. Den nordligaste bokskogen är naturreservatet Surö bokskog.[6]

Bokar finns dessutom enstaka eller i små bestånd i västra Östergötland (till exempel på Omberg) och i Vingåker i närheten av Kjesäter slott, planterade till Gävletrakten samt enstaka träd längs Norrlandskusten upp till Umeå.[källa behövs]

I Norge växer boken i landets södra del, där en större bokskog finns vid Larvik, och längs den milda västkusten till norr om Bergen.[källa behövs] Den saknas vilt i Finland.[källa behövs]

Enligt vissa teorier förklaras den sydliga bokens ringa utbredning i norra Skandinavien åtminstone till en del av att arten har invandrat långt senare än övriga lövträd. Arten gjorde sin entré i Skandinavien först omkring 3 000 f.Kr.[7] Dess härdighet talar för att den ännu inte har nått sin klimatiska nordgräns. Å andra sidan finns inga tecken på naturlig spridning norrut från dess nuvarande gräns.

För skogsindustrin är boken förvisso ett hårt och hållbart träslag, men den har en stor förmåga att förgrena sig långt ner, mycket lägre än själva kronan. Därför är det svårt att få ut längre raka bitar av de flesta fällda bokar. Sedan omkring 1975 sker återutsättning av bok i Skåne och Danmark. Bokskog skall helst sås, inte planteras.[källa behövs]

VäxtsättRedigera

 
Bokblad med bokollon.

Bok blir inte lika gammal som ek, men växer fortare och enstaka träd når en höjd av 45 meter,[3] vilket i Skandinavien endast överträffas av vissa arter av poppel. På solitära träd kan stammen ofta uppnå en betydande diameter. I skogsbestånd liknar den en hög, rak pelare med slät ljusgrå yta, kronan har en yvig förgrening och djupgrön färg. Ensamstående bokar slår ut tidigt, men en stor del bladen blåser av långt innan den egentliga lövfällningen inträffar. I västra Skåne sker bokens lövsprickning tidigt, i genomsnitt i slutet av april, och löven är vanligen fullt utvecklade, men mycket ljusgröna kring 1 maj. I mitten av maj har bladen blivit avsevärt mycket mörkare och till exempel vitsippor och en del annan undervegetation försvinner. I mitten av oktober börjar bladen sakta men säkert ändra färg till brunt. Kring 1 november börjar boken fälla sina blad, en process som tar några dagar.

BlomningRedigera

 
Bokens blommor.
 
Gammal bok i norra Skåne.

Boken är ett ädellövträd, en sambyggare med oansenliga vindblommor, som utvecklas samtidigt med bladen. Hos både bok- och eksläktet består hanblomman av blomkalk och flera ståndare, honblomman av en obetydlig blomkalk och en tretalig pistill, vars fruktämne omges av en samling skyddsfjäll. Hos boken är honblommorna två inom ett gemensamt hölje av sådana fjäll, och även frukterna, som är tresidiga nötter, sitter två tillsammans inom den vedhårda, piggbärande skål, som bildas av detta hölje.

Skålen öppnar sig slutligen med fyra starkt tillbakaslagna, invändigt sammetsludna flikar. Nötterna eller bokollonen har ett ätligt frö, som dock är något beskt och förorsakar illamående om man äter en större mängd. De var tidigare, liksom ekollon, värdefulla till svinfoder. Fröets byggnad är hos både boken, eken och hasseln densamma som hos ett mandelfrö och en äpplekärna. Groddplantor förekomma ymnigt i bokskogar och känns igen på de breda, nästan tvärhuggna hjärtbladens silvervita undersida.

Konkurrens om habitatRedigera

Bokens blad är fullt utvecklade tämligen tjocka och fasta, varför marken under träden blir starkt beskuggat. Unga bokar trivs bra i samma marker som ek och i dylik bördig jordmån tränger boken tidigt undan eken som behöver gott om solljus. Därefter försvinner även andra solälskande arter. Till och med i konkurrens med granen kan boken avgå med segern. I en ren bokskog av hög ålder kan det vara mycket skumt på markplan och undervegetationen saknar träd och buskar och blir med tiden ytterst fattig på örter.

AnvändningRedigera

 
Bokträ används främst inom viss möbelindustri. Här en barnstol från 1951 i laminerad bok av den danske formgivaren Kristian Solmer Vedel.

Boken skapar en särpräglad skogsbild, genom sina raka släta stammar tillsammans med den dunkla marken under som ofta saknar undervegetation. Utöver sina estetiska kvaliteter är dock boken inte lika populär som andra ädellövträd. Bokens ved har exempelvis inte samma värde som ekens, och dess utbredning sker på ekens bekostnad. Därtill kommer den skada som boken gör både på den ursprungliga växtligheten och marken, eftersom jordmånen blir torr och torvartad. Den viktigaste användningen av bokveden är till bränsle och till vissa redskap som båtkölar och bordläggning i träfartyg under vattenlinjen, eftersom träslaget är tåligt mot vatten. Det gynnade tidig användning av bok i båtbygge att en bokstock lätt går att klyva med yxa till plankliknande skivor, vilket var särskilt viktigt förr när sågtekniken var outvecklad.[8]

 
Glasspinnar görs ofta av bok.

Bokved användes av samma skäl även till kvarnhjul. Boken lämpade sig också vid framställningen av pottaska. Idag är dess främsta användningsområde möbelvirke men även glasspinnar tack vare träets lena egenskaper, mycket begränsade smak och lukt och avsaknad av stickor i det hyvlade träet.

Inom folkmedicinen har bok använts i form av boktjära för utvärtes behandling av hudåkommor. För invärtes bruk har man extraherat vatten ur barken, för gurgling och sårbehandling, främst bark från 2-3-åriga grenar. Aktiva substanser är garvämnen ur barken och kreosot ur veden. [9]

BilderRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Taxonomisk information – Art: Fagus sylvatica - bok”. Dyntaxa. SLU – Sveriges LantbruksUniversitet. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/220778?changeRoot=True. Läst 28 januari 2015. 
  2. ^ [a b] ”Fagus sylvatica L.” (på engelska). The Plant List. http://www.theplantlist.org/tpl/record/kew-83891. Läst 28 januari 2015. 
  3. ^ [a b c] ”Bok – Fagus sylvatica L.”. Virtuella Floran. 2000. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/faga/fagus/fagusyl.html. Läst 28 januari 2015. 
  4. ^ ”Fagus sylvatica”. Svensk Kulturväxtdatabas. http://skud.slu.se/Skud/FreeSearchPlant.action;jsessionid=50EC7A4FEE2493AD1CADBE7F3050B103. Läst 28 januari 2015. 
  5. ^ ”Fagus sylvatica — Details Beech” (på engelska). EOL – Encyclopedia of Life. http://eol.org/pages/1143547/details. Läst 28 januari 2015. 
  6. ^ ”Surö bokskog”. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/lanets-naturreservat/mariestad/suro-bokskog/Pages/index.aspx. Läst 4 oktober 2014. 
  7. ^ Burenhult, Göran, red (1991). Arkeologi i Sverige. Bd 1. Höganäs: Förlags AB Wiken. sid. 106 
  8. ^ Rollof, Yngve (1980) Träslag i äldre skepps- och båtbygge, Marinarkeologisk tidskrift, nr.4, läst 2013-11-25
  9. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983

Externa länkarRedigera