Wikipedia

Provinsen Pennsylvania

brittisk, från 1707 engelsk, besittning i Nordamerika åren 1681-1776

Provinsen Pennsylvania (engelska: Province of Pennsylvania), eller Kolonin Pennsylvania (engelska: Pennsylvania Colony), var en engelsk besittning i Nordamerika, skapad av William Penn den 4 mars 1681 på begäran av kung Karl II av England. Namnet Pennsylvania uppstod genom att man kombinerade Penns efternamn med latinets sylvania, som betyder "skogsland". Bosättningen kontrollerades sedan av familjen Penn fram till Amerikanska revolutionen, då den amerikanska staten Pennsylvania bildades. I Penns förläning ingick även de tre grevskap som nu utgör Delaware, men genom att dessa 1701 fick en egen lagstiftande församling bildades en egen koloni Delaware. Regeringsmakten utövades dock även där av länsinnehavaren Penn. William Penn ville bli länsinnehavare för att skapa en tillflyktsort inte bara för sina trosbröder kväkarna utan för alla förföljda samfund och religioner.

Provinsen Pennsylvania
Province of Pennsylvania (Engelska)

1681–1776 →

Flagga

Huvudstad Philadelphia
Språk engelska, pennsylvaniatyska
Religion protestantisk kristendom
Statsskick förlänad koloni
Bildades 4 mars 1681


Upphörde 1776


Valuta Pennsylvania £

Gränser redigera

 
Provinsen Pennsylvanias gränser 1681-1776.

Kungariket Frankrike, Kolonin Connecticut, Provinsen Maryland, Provinsen New York och Kolonin Virginia gjorde under kolonialtiden anspråk på delar av vad som idag utgör staten Pennsylvania. Frankrikes anspråk på västra Pennsylvania upphörde i och med dess förlust av sina Nordamerikanska kolonier genom freden i Paris 1763 efter Fransk-indianska kriget. Connecticut gjorde anspråk på hela Pennsylvania norr om 41 grader nordlig bredd. Man oktrojerade Susquehanna Company för att exploatera Wyomingdalen, något som ledde till Pennamitkrigen i slutet på sjuttonhundratalet. Gränsfrågan avgjordes 1786 till Pennsylvanias fördel av Konfederationskongressen. Maryland gjorde anspråk på Pennsylvania söder om 40 grader nordlig bredd. Denna gränsfråga avgjordes genom fastställande av Mason-Dixon-linjen 1767. Gränsen mellan New York och Pennsylvania uppmättes till 42 grader nordlig bredd 1787. (Den del av Pennsylvania som idag ligger vid Eriesjön köpte staten Pennsylvania av USA 1792.) Virginia gjorde anspråk på den sydvästra delen av Pennsylvania och organiserade även tre grevskap där. Den nuvarande gränsen fastställdes 1780.[1]

Befolkning redigera

Ursprungsbefolkning redigera

 
Karta som visar lenni lenapernas traditionella bosättningsområde.

Den indianska ursprungsbefolkningen i Pennsylvania har av forskningen hänförts till det nordöstra skogsområdets kultur. Bland de indianska folk som bodde i Pennsylvania hörde erie, susquehannocker, lenni lenaperna och shawneerna. Under kolonialkrigen utsträckte Irokesförbundet från sitt hemland sin maktsfär över Pennsylvanias ursprungsbefolkning. Erie förintades politiskt och demografiskt av Irokesförbundet 1656. Susquehannockerna kämpade mot Irokesförbundet, som tillsammans med provinsen Maryland förintade dem 1675. Lenni lenaperna drevs av den europeiska demografiska aggressionen allt längre västerut, först till Wyomingdalen och sedan över bergen till Ohiolandet. De allierade sig med fransmännen under det fransk-indianska kriget och med den Brittiska kronan under det amerikanska frihetskriget. En del kom sedan till Kanada som politiska flyktingar, andra tvingades västerut. Shawneerna kom till Pennsylvania västerifrån på 1690-talet. En del bosatte sig vid Susquehanna, andra med lenni lenaperna längre österut. Med tiden flyttade de bort från de europeiska kolonisatörerna till Wyomingdalen och Ohiolandet. De var allierade med fransmännen under fransk-indianska kriget och med britterna under frihetskriget. De var i konstant krig med Pennsylvanias europeiska befolkning från 1755 till 1795.[2] Irokesförbundets aggressiva militära och kommersiella målmedvetenhet gav dem kontroll över stora delar av Pennsylvania och tvingade många mindre indiannationer att underordna sig deras ledarskap. Genom Covenant Chain var irokeserna förbundna med de engelska kolonierna. I ett längre perspektiv blev de ett verktyg för brittisk imperialism.[3] Under det amerikanska frihetskriget tog irokeserna parti för den brittiska kronan och tvingades fly till Kanada som lojalister.[2]

Invandring redigera

De första permanenta europeiska nybyggarna i vad som idag är Pennsylvania var de svenskar och finnar som bosatte sig i Nya Sverige. Holländarna i Nya Nederländerna kämpade med svenskarna om kontroll över området och byggde flera skansar i närheten av dagens Philadelphia. Nya Nederländerna erövrade Nya Sverige 1655. Men redan 1664 erövrade England området och omkring 1670 dominerades befolkningen av engelsmän, skottar och walesare. De slog sig ned runt Philadelphia och i de östra delarna av provinsen. Tyskar började invandra i stora grupper från slutet av sextonhundratalet. De bosatte sig först i de östra delarna, men många flyttade senare västerut. Schweiziska mennoniter kom första gången 1710. Ulster-skottar började anlända 1718. Även de tillhörde de grupper som flyttade västerut. Även franska hugenotter kom till Pennsylvania liksom förslavade afrikaner.[4]

Befolkningsstorlek redigera

I dessa siffror ingår endast europeiska kolonister och afrikanska slavar. Den indianska ursprungsbefolkningen upptas inte i folkmängdssiffrorna.

År Pennsylvania Varav personer av
afrikansk börd		 Philadelphia
1680 680 25 -
1700 18 000 50 5 000
1720 31 000 2 000 10 000
1740 86 000 2 100 13 000
1760 184 000 4 400 24 000
1780 327 000 7 900 40 000 [a]
  1. ^ 1775

Källa: [5] [6] [7]

Som jämförelse kan nämnas att Storbritannien 1770 hade 6,4 miljoner och Irland fyra miljoner invånare.[8][9] Sverige med Finland hade 2,5 miljoner invånare samma år.[10] Befolkningen i provinsen 1740 motsvarade i det närmaste befolkningen i Jönköpings län 1749. Befolkningen 1760 motsvarade den sammanlagda befolkningen i Värmlands län och Örebro län samma år. Befolkningen 1780 motsvarar befolkningen i Stockholms stad, Stockholms län, Uppsala län och Södermanlands län tillsammans 1772.[11] London 1775 hade cirka 1 miljon invånare.[12] Stockholm hade vid ungefär samma tidpunkt cirka 70 000 invånare och Göteborg cirka 11 000.[13]

Religion redigera

Kväkare dominerade den tidiga engelska invandringen till Pennsylvania. De var talrikast i de först koloniserade sydöstra grevskapen. Deras andel av befolkningen minskade efterhand men de behöll sitt dominerande politiska inflytande till 1756. Den religiösa toleranspolitiken lockade många olika religiösa grupper till kolonin. Pennsylvaniatyskarna tillhörde huvudsakligen de lutherska och reformerta kyrkorna, men många av dem tillhörde även mindre samfund som mennoniter, amish, baptister, herrnhutare och andra. Lutherdom hade varit statsreligion i Nya Sverige men lutheranerna blev det största protestantiska samfundet först mot slutet av kolonialtiden. Herrnhutarna bedrev missionsverksamhet bland indianerna. Engelska kyrkan höll sin första gudstjänst i provinsen 1695 och den första katolska församlingen bildades 1720. Pennsylvania hade den näst största katolska befolkningen av alla de tretton kolonier som bildade Förenta Staterna. Skotska invandrare förde med sig presbyterianism och denna religion fick sedan fler anhängare genom den ulster-skotska invandringen. Metodismen vann insteg i kolonin mot slutet av kolonialtiden. Det fanns även en relativt stor judisk befolkningsgrupp; den första judiska församlingen bildades 1740. [14] [15]

Vid slutet av kolonialtiden fanns följande antal församlingar i Pennsylvania.[15]

Samfund/Religion Antal församlingar
Lutherska 142
Tyska reformerta 126
Presbyterianska 112
Kväkare 64
Mennoniter 64
Baptister 24
Engelska kyrkan 24
Herrnhutiska 13
Katolska 11
Metodistiska 7
Judiska 2

Statsskick redigera

Förläningsbrevet redigera

Den 4 mars 1681 förlänade Karl II William Penn provinsen Pennsylvania. I förläningsbrevet gavs Penn och hans arvingar rätten till land och vatten, vilt och naturresurser samt guld, silver och ädla stenar. Som tecken på att läntagaren erkände kungens överhöghet skulle denne årligen överlämna två bäverskinn samt en femtedel av allt guld och silver. Provinsens lagar måste stå i överensstämmelse med Englands och stiftas i samråd med dess fria män eller deras delegater. Alla lagar måste underställas Privy Council inom fem år eftersom deras utfärdande och kunde upphävas av detta. Navigationsakterna måste åtlydas och länsinnehavaren (the Proprietor) måste ha en ombudsman i London för att inför regeringen svara för överträdelser. Under perioden 1693-1694 återtog kronan länet eftersom Penn på grundval av sin tidigare vänskap med Jakob II av England misstänktes för att vara jakobit av den nya regimen efter statskuppen 1688. När William Penn drabbades av slag 1712 övertogs förvaltningen av hans hustru Hanna. När hon dog 1727 övergick förläningen på hans söner och sonsöner.[16] [17] [18]

Länsinnehavare redigera

År Personer som utövade länsinnehavarskapet Anmärkningar
1681-1692, 1695-1712 [a] William Penn Den ursprunglige länsinnehavaren
1712-1727 Hannah Callowhill Penn William Penns andra hustru utövade länsinnehavarskapet under makens sjukdom och efter hans död 1718 som dödsboförvaltare.
1727-1746 John Penn ½
Thomas Penn 1/4
Richard Penn Sr. 1/4		 Vid arvsskiftet efter William Penn övertog hans söner i andra giftet länsinnehavet, med den förstfödde sonen i ledningen.
1746-1771 Thomas Penn 3/4
Richard Penn Sr. 1/4		 När John Penn dog övertog Thomas hans andel.
1771-1775 Thomas Penn 3/4
John Penn 1/4		 När Richard dog, övergick hans andel på Thomas Penns son John.
1775-1776 John Penn 3/4
John Penn 1/4		 När Thomas Penn dog, övergick hans andel på sonen John. Johns andel övergick på Richards son, som också hette John Penn.
  1. ^ Penn var fråntagen länsinnehavarskapet 1693-1694 på grund av hans förmodade sympatier för den avsatte Jakob II.

Källa: [19] [20] [21] [22]

Regeringsformerna redigera

Willian Penn utfärdade den första regeringsformen för provinsen Pennsylvania 1682. Genom denna skapades ett provinsråd (Council) med 72 ledamöter under guvernörens ordförandeskap (och med tre röster för honom). Rådet skulle styra vid guvernörens frånvaro, utnämna domare och inrätta domstolar samt fastställa förordningar. Det utgjorde också provinsens högsta domstol. Rådet hade också att inkalla och upplösa generallantdagen (General Assembly) och lägga propositioner i denna. Lantdagen å sin sida kunde anta eller förkasta lagförslag från rådet samt föreslå förändringar i gällande lagstiftning. På grund av klagomål utfärdade Penn 1683 en ny regeringsform. I denna fastställdes att rådet skulle bestå av tre ledamöter från varje grevskap, dock minst 18 och högst 72 ledamöter. Guvernörens trefaldiga rösträtt avskaffades, men han fick vetorätt. När Penn återvände till England 1684 överlämnade han regeringsmakten till rådet. Men två år senare fråntog han rådet regeringsmakten och gav det åt en regeringskommission med fem ledamöter. 1688 överlämnades regeringsmakten till en viceguvernör (Deputy Governor). [17] [18]

När provinsen återgick till Penn som länsinnehavare 1694 uppstod det frågetecken om regeringsformen 1683 fortfarande var gällande. Den av Penn utnämnde viceguvernören William Markham utfärdade då en egen regeringsform; denna ogillades dock av Penn när han 1699 återkom till Pennsylvania. Efter en lång debatt där generallantdagen tilltvingade sig eftergifter från Penn antog rådet och lantdagen en ny regeringsform, kallad privilegiebrev, vilken undertecknades av Penn 1701. Detta privilegiebrev var tillsammans med förläningsbrevet provinsen Pennsylvanias konstitution till 1776. Provinsrådet fråntogs all lagstiftande makt vilken endast kunde utövas i lantdagen, som blev ett enkammarparlament. Genom successiv lagstiftning som inskränkte viceguvernörens och provinsrådets makt överfördes under kolonialtiden allt mer av makten i provinsen till generallantdagen.[17] [18]

Rösträtt och valbarhet redigera

Rösträtten tillkom sedan år 1700 alla infödda manliga engelska undersåtar eller i England eller Pennsylvania naturaliserade undersåtar vilka bekände sin tro på Jesus Kristus som Guds son och världens frälsare, hade fyllt 21 år och inte var beryktade, onyktra eller oärliga samt ägde minst 50 engelska tunnland mark eller lös egendom värd minst 50 pennsylvaniapund. För valbarhet krävdes att vederbörande hade rösträtt samt att han därjämte bekände sin tro på en treenig Gud. Genom brittisk lagstiftning var från 1706 den nyvalde lantdagsmannen även tvungen att avlägga en anti-katolsk ed. I Pennsylvania ersattes denne ed oftast av en försäkran, eftersom kväkarna vägrade att svära eder.[17] Dessa bestämmelser gjorde att judar och katoliker vilka hade rätt att utöva sin religion inte hade rösträtt eller valbarhet.[15]

Politisk organisation redigera

Politisk organisation enligt privilegiebrevet 1701, gällande till den amerikanska revolutionen 1776.

Guvernör Guvernörens råd Högsta domstol Lagstiftande församling Övre kammare Nedre kammare
Länsinnehavaren utnämnde guvernören. William Penn och hans arvingar var både länsinnehavare och guvernörer. Guvernören representerad i Pennsylvania av en Deputy Governor vilken utövade samma ämbete i Delaware. De två sista viceguvernörerna 1763-1776 var bägge William Penns sonsöner. Den siste länsinnehavaren (Willam Penns äldste sonson) var 1773-1776 bosatt i Pennsylvania och utövade personligen ämbetet som guvernör. Han benämndes Governor and Commander in Chief. Provincial Council Provincial Council General Assembly Ingen övre kammare sedan 1701 General Assembly vald för ettåriga valperioder
(enkammarparlament)

Källa: [14] [17] [18]

Politik redigera

Den grundläggande motsättningen i kolonin Pennsylvanias politik var mellan länsinnehavaren och de europeiska kolonisterna. Penns arvtagare, som efterhand övergav kväkarnas tro, kom ofta i konflikt med generallantdagen som före 1756 vanligen dominerades av kväkare. Viceguvernörer som försvarade länsinnehavarnas privilegier stred mot lantdagen som försvarade sina rättigheter. Befolkningen i gränsområdena stod mot befolkningen i de äldre sydöstra grevskapen. Striden där stod om gränsbefolkningens rätt till lika representation i lantdagen och försvaret av dem under krigen, eftersom de pacifistiska kväkarna som bodde långt från krigszonen avvisade alla militära insatser.[14]

Ekonomi redigera

 
Tjugoshillingsedel utgiven av provinsen Pennsylvania 1771.

Pennsylvania blev tidigt en ledande spannmålsproducent vilken exporterade stora mängder brödsäd över Philadelphia och Baltimore. Sydöstra Pennsylvania utvecklades till en utomordentligt välmående jordbruksbygd. Veta och majs var de ledande grödorna, men man odlade också råg, hampa och lin. Hantverk och hemindustrier utvecklades och textilmanufakturer inrättades. Kvarnar och sågverk drog nytta av vattenkraften i de många vattendragen. Skeppsbyggnad bedrevs vid Delawarefloden. Järnmalm och skogar för kolning gav upphov till en blomstrande järnindustri, som producerade både tackjärn och gjutgods. Andra verksamheter var boktryckerier, pappersbruk och garverier. Pälshandel med indianerna var en stor inkomstkälla för kolonin.Floderna var de viktigaste transportlederna, men ett omfattande vägnät utvecklades med tiden i de sydöstra grevskapen. Philadelphia blev en viktig kommersiell knutpunkt och den största staden i de tretton kolonierna.[14]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 27 april 2013.
  1. ^ Pennsylvania Historical Geography 2014-12-02.
  2. ^ [a b] Pennsylvania on the Eve of Colonization Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. 2014-12-02.
  3. ^ Douglas E. Leach, "Colonial Indian Wars," Handbook of North American Indians 4: History of Indian-White Relations (Washington, DC: Smithsonian Institution, 1988): 128-143.
  4. ^ Pennsylvania Emigration and Immigration 2014-12-02.
  5. ^ James T. Lemon, University of Toronto: Colonial America in the Eighteenth Century Arkiverad 14 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.2014-12-02.
  6. ^ ESTIMATED POPULATION OF AMERICAN COLONIES: 1610 TO 1780 Arkiverad 8 november 2017 hämtat från the Wayback Machine. 2015-12-07.
  7. ^ Top 4 Metropolitan Areas 1680-17752014-12-02
  8. ^ Key dates in Census, statistics and registration Great Britain 1000 - 18992012-01-20.
  9. ^ Prelude to Famine 4: Demographics2012-01-20.
  10. ^ Sveriges befolkning2012-01-20.
  11. ^ Historisk statistik för Sverige: Tab. 5. Folkmängden länsvis 1749 - 1967 PDF Arkiverad 9 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine. 2014-12-02.
  12. ^ The American Revolution Statistics Arkiverad 5 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine. 2012-01-27.
  13. ^ Alla svenska städer: befolkning 1770-tal Arkiverad 16 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine.2012-01-28.
  14. ^ [a b c d] The Quaker Province: 1681-1776 2104-12-07.
  15. ^ [a b c] William Penn's Legacy: Religious and Spiritual Diversity Arkiverad 12 november 2014 hämtat från the Wayback Machine. 21014-12-08.
  16. ^ The Charter to William Penn- March 4, 1681 Arkiverad 10 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. 2014-12-07.
  17. ^ [a b c d e] Chester Raymond Young, "The Evolution of the Pennsylvania Assembly, 1682-1748", Pennsylvania History vol. 35, no. 2, April 1968: 147-168.
  18. ^ [a b c d] Records of the PROPRIETARY GOVERNMENT 2014-12-07.
  19. ^ Interests in the Proprietorship of Pennsylvania (1712 – 1777) 2014-12-12
  20. ^ Thomas PENN 2014-11-12.
  21. ^ 4th generation of Penns 2014-12-12.
  22. ^ Penn family papers 2014-12-12.

Se även redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Provinsen_Pennsylvania&oldid=54068980”