Wikipedia

Heinrich von Kleist

tysk skönlitterär författare

Bernd Heinrich Wilhelm von Kleist, född 18 oktober 1777 i Frankfurt an der Oder, Preussen, död 21 november 1811 vid Kleiner Wannsee (idag i Berlin-Wannsee), var en tysk poet, dramatiker, novellist och publicist. Heinrich von Kleist rönte föga uppskattning under sin livstid men anses ha inspirerat andra författare.

Heinrich von Kleist
Född18 oktober 1777[1][2][3]
Frankfurt an der Oder[4][5]
Död21 november 1811[1][2][3] (34 år)
Kleiner Wannsee[5], Tyskland
BegravdWannsee
Medborgare iKonungariket Preussen
Utbildad vidBrandenburgische Universität Frankfurt
SysselsättningDramatiker[6], författare[6][7], diktarjurist, poet[5][6], novellförfattare[5], publicist
Noterbara verkDen sönderslagna krukan och Markisinnan von O.
FöräldrarJoachim Friedrich von Kleist[8]
Juliane Ulrike von Pannwitz[8]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Kleist blev officerselev vid 15 års ålder men övergav 1799 det militära för att påbörja studier i naturvetenskap, juridik och filosofi. 1801–1804 reste han runt i Europa och arbetade därefter som preussisk statstjänsteman. År 1807 arresterades han, under en kortare tid, av fransmännen anklagad för spionage. Tillsammans med Adam Heinrich Müller gav Kleist under året 1808 ut tidskriften Phöbus, åren 1810–1811 tidningen Berliner Abendblätter.

Kleist begick, tillsammans med sin väninna Henriette Vogel, ett noga planerat självmord vid sjön Wannsee utanför Berlin. Han sköt först Henriette och sedan sig själv. Båda två ligger begravda på en kulle vid Kleiner Wannsee.

Utmärkelser

redigera

Asteroiden 8053 Kleist är uppkallad efter honom.[9]

Verk

redigera

Idéhistoriskt låter sig Heinrich von Kleist endast med svårighet bestämmas: varken inom romantikernas teori eller den klassicistiska diskursen kan författaren och hans verk på ett oproblematiskt sätt inlemmas. Man kan exempelvis peka på hur Kleists korta skrift Om marionetteatern (Über das Marionettentheater) betraktats. Den tidiga Kleist-forskningen har läst denna text mer eller mindre som en teoretisk avhandling, och försökt att tyda den i linje med annan programmatiskt formulerad estetisk teori inom romantiken. Senare tolkningsförsök – i synnerhet sådana som knutit an till dekonstruktionen – betonar tvärtom textens subversiva potential och ser det centrala inslaget som den lekfullt ironiska demonteringen av den tidstypiska estetiskt-idealistiska diskursen.

Även om man försöker placera Kleist inom romantiska strömningar måste en affinitet mellan hans dramer och den klassiska diktningen framhållas. Denna tillhörighet syns i ämnesval, på ett sådant sätt att Kleist oftast hämtar motiv ur antik mytologi (vilket närmast är ett kännetecken på klassicistisk estetik), och i sin bearbetning av ämnet håller sig inom klassisk dramaturgi. Icke destomindre överges dock, i Kleists på ytan klassicistiska dramer, grunden för den klassicistiska stilen, som skall prägla ämnesvalet: i stället för den allmänmänskliga, civiliserande elementet från den antika diktningen, låter pjäserna det egenartade, extrema och groteska träda i förgrunden.

Kleists första tragedi Schroffenstein har mycket gemensamt med Shakespeares Romeo och Julia. Den andra tragedin, Penthesilea är inspirerad av tre av Euripides dramer (Medea, Hippolytos och Bacchanterna). Liksom dessa handlar den om krigiska kvinnor och här är motivet amazondrottningen Penthesilea och den grekiske hjälten Achilles. På grund av den höga stilen i språket, de på den tiden ouppförbara stridsscenerna och den av den antika tragedin inspirerade våldsamheten fick pjäsen ingen framgång under Kleists samtid. Mer framgångsrik än de båda blev hans romantiska skådespel Das Käthchen von Heilbronn från 1808, ett poetiskt drama med medeltidsinslag, som sedan dess behållit sin popularitet.

Som komediförfattare gjorde sig Kleist ett namn med Den sönderslagna krukan, en pjäs vars genretillhörighet dock varit föremål för diskussion. Den handlar om domaren Adam som steg för steg tvingas tillstå att det är han själv som är förbrytaren. Bland hans övriga dramer märks Die Herrmannschlacht, ett historiskt drama inspirerat av slaget i Teutoburgerskogen med åtskilliga referenser till den politiska situationen i Kleists samtid, framför allt Napoleon I:s ockupation av diktarens hemland. Tillsammans med dramat Prins Friedrich von Homburg (om Fredrik II av Hessen-Homburg och Slaget vid Fehrbellin), som räknas till hans främsta verk publicerades den först 1821 av Ludwig Tieck i en utgåva med efterlämnade skrifter. Robert Guiskard, ett planerat storskaligt drama, blev aldrig mer än ett fragment.

Kleist är även en betydelsefull novellförfattare. Michael Kohlhaas (om Hans Kohlhase och Martin Luther) räknas som en av de viktigaste tyskspråkiga novellerna från denna tid. Med sin juridiska tematik och sitt enkla språk anses den vara en viktig föregångare för Franz Kafka. Bland novellerna bör även nämnas Jordbävningen i Chile, Markisinnan von O. och Den heliga Cecilia eller Musikens makt.

I motsats till vad som var vanligt för tiden har inte Kleist lämnat något tydligt estetiskt program efter sig. Det närmaste är nämnda Om marionetteatern, vars fiktiva inramning och uppbyggnad dock gör den alltför komplex för att ges en entydig innebörd.

Verkförteckning

redigera

Kleist på svenska (urval)

redigera
  • Michael Kohlhaas återfinns i:

Michael Kohlhaas (1). Lund: Bakhåll. 2007. ISBN 978-91-7742-265-5 

  • Den sönderslagna krukan, och Prins Friedrich von Homburg återfinns i:

Fredrik Böök, red (1927). Världslitteraturen: de stora mästerverken, del 42 (1). Stockholm: Albert Bonniers Förlag 

  • Penthesilea och Amfitryon är utgivna som:

Heinrich von Kleist (1987). Två dramer (1). Johanneshov: Hammarström & Åberg. ISBN 91-7638-071-8 

  • Samtliga Kleist noveller finns översatta i:

Heinrich von Kleist (1987). Noveller (1). Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-33551-2 

  • En kommenterad sammanställning av brev och dokument kring Kleists liv och död finns i:

Peter Handberg (1999). Kleist - slutet (1). Stockholm: Vertigo. ISBN 91-973099-7-4 

Filmer om Kleist

redigera
  • Wie Zwei fröhliche Luftschiffer, i regi av Jonatan Briel, 1969, berättar om von Kleists tre sista dagar i livet.
  • Heinrich, spelfilm om Heinrich von Kleist av Helma Sanders-Brahms. Filmen fick Deutscher Filmpreis som Bästa film 1977.
  • Die Akte Kleist är en TV-dokumentär om Kleist som innehåller spelscener och animation producerad av Christian Beetz 2011.
  • Amour fou, film av Jessica Hausner 2014.

Källor

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Noter

redigera
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6kd2hqm, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Internet Broadway Database, Internet Broadway Database person-ID: 482749, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Клейст Генрих фон”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e] läs online, wepa.unima.org .[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 15753, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ ”Minor Planet Center 8053 Kleist” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8053. Läst 23 juni 2023. 

Se även

redigera

Vidare läsning

redigera
Wikimedia Commons har media relaterad till Heinrich von Kleist.

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Heinrich_von_Kleist&oldid=55785922”