Sven Delblanc
Sven Delblanc, född 26 maj 1931 i Swan River i Manitoba i Kanada, död 15 december 1992 i Uppsala, var en svensk författare och litteraturvetare. Han anses av vissa som en av efterkrigslitteraturens främsta författare[källa behövs] och skrev under sin verksamma tid ett flertal romaner och pjäser till radio och scenteater.[1]
| Sven Delblanc | |
| Född | 26 maj 1931 Swan River, Manitoba,  Kanada |
|---|---|
| Död | 15 december 1992 (61 år) Sunnersta, Uppsala,  Sverige |
| Yrke | Författare Litteraturvetare |
| Nationalitet | Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1962–1992 |
BiografiRedigera
Delblanc var docent i litteraturhistoria vid Uppsala universitet från 1965. Han var gästprofessor vid Berkeley-universitetet i Kalifornien 1968–1969. Delblanc installerades 1976 som hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala. 1987–1989 var han redaktör för Den Svenska Litteraturen I-V tillsammans med Lars Lönnroth. Han erhöll Aftonbladets litteraturpris 1965. Professors namn år 1991. Han utpekades före sin död ibland som författaren bakom pseudonymen Bo Balderson.
Delblanc föddes i Kanada men växte huvudsakligen upp i Sverige, på gården Mölna Övre, väster om Vagnhärad i Södermanland.[2] Han var son till Siegfrid Axel Herman Delblanc. Föräldrarna skilde sig, och fadern gifte om sig. Farfadern, Friedrich Hermann Delblanc, var boktryckare i Stockholm, men bördig från Leipzig i Sachsen. Moderns släkt kom från Väse i Värmland, och mormodern från Norge. Släkten Delblanc levde under 1300-talet i södra Frankrike i närheten av Le Puy[förtydliga] men en anfader deserterade under Napoleon I till Tyskland. Morfadern Axel Nordfält var inspiration till rollfiguren Samuel i Samuels bok.
Sitt stora, folkliga genombrott fick Delblanc med sin romansvit om Hedeby, ett fiktivt samhälle i Sörmland, som omfattar böckerna Åminne, Stenfågel, Vinteride och Stadsporten.[3] TV-serien Hedebyborna, som Delblanc själv skrev manus till, bygger på de tre första böckerna i romansviten.[4]
Mot slutet av sitt liv insjuknade Delblanc i cancer. Delar av sin sista bok, Agnar, skrev han på maskin med endast vänster pekfinger, eftersom cancern hade spritt sig till hans högra underarm och hand. "Det betyder ju mindre om jag ännu vill skriva. Med ett pekfinger kan man skapa en värld", skriver han i bokens sista kapitel, som han avslutade i juni 1992.[5]
Sven Delblanc avled den 15 december 1992. Han ligger begravd på Hammarby kyrkogård söder om Uppsala, några kilometer från villaförorten Sunnersta där han bodde.[6]
VerkRedigera
BibliografiRedigera
|
|
Publicerad dramatikRedigera
- 1964 – Ariadne och påfågeln (radiopjäs)
- 1965 – Göm dig i livets träd (radiopjäs)
- 1966 – Robotbas (publicerad i Dialog nr 2 1966)
- 1967 – Vingar (radiopjäs)
- 1969 – Fångvaktare (ursprungligen publicerad i utdrag i Konkret nr 2 1968)
- 1973 – Gettysburg (radiopjäs)
- 1974 – Stark
- 1977 – Kastrater (uppförd på Dramaten i bearbetning av Per Verner-Carlsson)
- 1977 – Morgonstjärnan
- 1978 – Den arme Richard (uppförd på Dramaten 1978)
- 1979 – Väntrummet (radiopjäs)
- 1982 – Senecas död
- 1988 – Damiens
Manuskript för TVRedigera
- 1968 – Lekar i kvinnohagen (TV-serie) (manus)
- 1978 – Hedebyborna (TV-serie) (manus)
- 1986 – Prästkappan (TV-serie) (bok)
- 1990 – Kära farmor (TV-serie) (manus)
- 1992 – Maskeraden (TV-serie) (manus)
- 1993 – Hemresa (manus, TV-teatern gjordes efter hans död[7])
Opublicerad dramatikRedigera
- 1968 – Lekar i kvinnohagen (TV-drama)
- 1970 – Telefonservice (radiopjäs)
- 1972 – Disputationen (TV-drama)
- 1992 – Maskeraden (TV-drama)
- 1993 – Hemresa (TV-drama)
Övrig skönlitterär produktionRedigera
- 1964 – Generalens natt (novell, Bonniers litterära magasin nr 33. Publicerad i bokform i Ny svensk berättarkonst, red. Lars Gustafsson och Daniel Hjorth 1966)
- 1965 – Om Trosaån och om kykloper (novell, Bonniers litterära magasin nr 34)
- 1966 – Frälsare (novell, Bonniers litterära magasin nr 35)
- 1966 – Kreators suckan. Hommage à Paracelse (dikt, Horisont nr 13)
- 1968 – Högt liv i Manitoba (novell, Böckernas värld nr 3 1968)
- 1968 – Novell (Bonniers litterära magasin nr 37)
- 1970 – Teatern brinner! (novell, Dagens Nyheter 24/12 1970)
- 1971 – Jag tänker ofta på Lucky (novell, Böckernas värld nr 6 1971)
- 1971 – Zeinab, Goldar ... (novell, Dagens Nyheter 5/12 1971)
Priser och utmärkelserRedigera
- 1965 – Aftonbladets litteraturpris
- 1970 – BMF-plaketten för Åminne
- 1970 – Svenska Dagbladets litteraturpris
- 1970 – Litteraturfrämjandets stora romanpris
- 1971 – Zornpriset
- 1974 – Sixten Heymans pris
- 1981 – BMF-plaketten för Samuels bok
- 1981 – Signe Ekblad-Eldhs pris
- 1982 – Nordiska rådets litteraturpris för Samuels bok
- 1984 – Lundequistska bokhandelns litteraturpris
- 1985 – Övralidspriset
- 1986 – Pilotpriset
- 1989 – Kellgrenpriset
- 1990 – Litteris et Artibus
- 1991 – Professors namn
- 1991 – Augustpriset för Livets ax
- 1991 – BMF-plaketten för Livets ax
- 1992 – Gerard Bonniers pris
KällorRedigera
NoterRedigera
- ^ ”Sven Delblanc - En presentation”. http://www.delblancsallskapet.se/presentation.html. Läst 10 januari 2018.
- ^ Delblanc, Sven (1992). Livets ax (andra upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 12 och 33. ISBN 91-0-055508-8
- ^ ”En underbar radikalpessimist”. Svenska Dagbladet. 9 september 2007. http://www.svd.se/kultur/litteratur/en-underbar-radikalpessimist_17487.svd. Läst 11 januari 2005.
- ^ Eriksson, Magnus (30 juli 2010). ”Filmningen av Hedeby gick inte alltid på räls”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/litteratur/filmningen-av-hedeby-gick-inte-alltid-pa-rals_5059037.svd. Läst 11 januari 2015.
- ^ Delblanc, Sven (1994). Agnar. Stockholm: Bonnierförlagen. sid. 178. ISBN 91-43-00044-4
- ^ Ahlbom, Lars. ”Minnesbilder av Sven Delblanc III”. Litteraturmagazinet. http://www.litteraturmagazinet.se/lars-ahlbom/minnesbilder-av-sven-delblanc-iii. Läst 11 januari 2015.
- ^ ”Hemresa (1993) på Svensk Filmdatabas”. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/Item/?type=film&itemid=17970. Läst 10 januari 2018.