Erik Beckman
Knut Erik Vilhelm Montan Beckman, född 23 april 1935 i Vänersborg, död 8 juni 1995 i Sigtuna, var en svensk författare och litteraturkritiker. Han arbetade även som folkhögskollärare. Han är son till kontraktsprosten Teodor Beckman i Rämmen i Värmland, och gymnastikdirektören Vera Beckman född Gawell, och far till bland andra Åsa Beckman och Eva Beckman.
| Erik Beckman | |
| Född | 23 april 1935 Vänersborg |
|---|---|
| Död | 8 juni 1995 (60 år) Sigtuna |
| Yrke | Författare, litteraturkritiker |
| Nationalitet | Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1963–1995 |
| Barn | Åsa Beckman Eva Beckman Jonas Beckman |
Han kunde göra realistiska porträtt av människor och landskap, men föredrog ofta att leka med språk och form, bryta sönder språket och möblera om i syntaxen. Det hindrade inte att han behöll kontakten med omvärlden och i sina senare böcker tog han även upp sociala och politiska problem till behandling.[1]
Beckman debuterade 1963 med diktsamlingen Farstu. Emellanåt var han verksam som kritiker i Dagens Nyheter. Han har även gjort ett antal radiopjäser.
BibliografiRedigera
- 1963 – Farstu (dikter)
- 1964 – Någon, något (roman)
- 1965 – Hertigens kartonger (roman)
- 1966 – Varifrån dom observeras (dikter)
- 1967 – Inlandsbanan (roman)
- 1969 – Kyss er! (dikter)
- 1971 – Kameler dricker vatten (roman, översättning från arabiskan)
- 1973 – Sakernas tillstånd (dikter)
- 1974 – Tumme (dikter)
- 1977 – Jag känner igen mej (roman)
- 1979 – Den kommunala kroppen (dikter)
- 1981 – Kärleksgubbar! Herdedikter
- 1982 – Kommunalrådet cyklar förbi (uddiga och runda prosabitar)
- 1983 – Teater för gudar
- 1984 – Katt och sten – en mosebok
- 1986 – Fågeln som pianist (en litterär figur med en ytterkontur av Björn Nilsson)
- 1987 – Två dikter
- 1990 – Pyjamasöverdelarna med utvecklingen i Östeuropa (essä)
- 1992 – Nykomlingarna med en början och ett slut
- 1993 – Sigges gäng
- 1999 – Kvalstervägen (pjäs i två akter)
Priser och utmärkelserRedigera
- 1966 – Aftonbladets litteraturpris
- 1966 – Litteraturfrämjandets stipendiat
- 1967 – Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare
- 1970 – Litteraturfrämjandets stipendiat
- 1972 – Doblougska priset
- 1980 – Aniarapriset
- 1982 – Stig Carlson-priset
- 1983 – Sveriges Radios Lyrikpris
- 1984 – Gun och Olof Engqvists stipendium
- 1985 – Läkerols kulturpris
- 1991 – De Nios Stora Pris
- 1993 – Gun och Olof Engqvists stipendium
KällorRedigera
- ^ Bra Böckers lexikon, 1973