Pekka Haavisto
Pekka Olavi Haavisto, född 23 mars 1958 i Helsingfors, är en finländsk politiker (grön).
| Pekka Haavisto | |
.jpg) Pekka Haavisto juni 2019.
| |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 6 juni 2019 | |
| President | Sauli Niinistö |
|---|---|
| Statsminister | Antti Rinne Sanna Marin |
| Företrädare | Timo Soini |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 21 mars 2007 1987–1995 | |
| Valkrets | Helsingfors |
| Tid i befattningen 2018–2019 | |
| Företrädare | Touko Aalto |
| Efterträdare | Maria Ohisalo |
| Tid i befattningen 1993–1995 | |
| Företrädare | Pekka Sauri |
| Efterträdare | Tuija Brax |
| Tid i befattningen 17 oktober 2013–26 september 2014 | |
| President | Sauli Niinistö |
| Statsminister | Jyrki Katainen Alexander Stubb |
| Företrädare | Heidi Hautala |
| Efterträdare | Sirpa Paatero |
| Tid i befattningen 13 april 1995–15 april 1999 | |
| President | Martti Ahtisaari |
| Statsminister | Paavo Lipponen |
| Företrädare | Sirpa Pietikäinen |
| Efterträdare | Satu Hassi |
| Född | Pekka Olavi Haavisto 23 mars 1958  Helsingfors, Finland
|
| Nationalitet | Finländsk |
| Politiskt parti | Gröna Förbundet |
| Residens | Helsingfors |
| Partner | Antonio Flores (2002–) |
| Webbplats | pekkahaavisto.com |
Han har varit Gröna förbundets riksdagsledamot åren 1987–1995 och sedan 2007. Han har också varit partiets ordförande (1993–1995), landets miljöminister i regeringen Lipponen I (1995–1999) och Europeiska gröna partiets ordförande (2000–2006). Han har varit medlem i riksdagens försvarsutskott, kulturutskott, lagutskott, stora utskott och utrikesutskott.
Han har arbetat med uppgifter inom FN, som fredsförhandlare inom EU och som chefredaktör för tre tidningar.[1]
År 2012 ställde Haavisto upp som De Grönas presidentkandidat, där han i andra omgången ställdes mot Samlingspartiets Sauli Niinistö,[2] som vann valet. I andra omgången åtnjöt Haavisto brett stöd i Svenskfinland.[3] Från 2013 till 2014 var han utvecklingsminister i regeringarna Katainen och Stubb. I presidentvalet 2018 var han åter De Grönas kandidat och kom åter tvåa efter Niinistö. Han är sedan juni 2019 utrikesminister i regeringen Rinne och den därpå följande regeringen Marin.
PrivatlivRedigera
Haavisto är homosexuell. År 2002 registrerade Haavisto sitt parförhållande med Antonio Flores, som ursprungligen kommer från Ecuador.[4][5]
UtmärkelserRedigera
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 6 december 1998[6]
Militärens förtjänstmedalj, 4 juni 2008[7]
Riddare av Hederslegionen, 2018[8]
Storkorset av Finlands Lejons orden, 6 december 2022[9]
Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.
ReferenserRedigera
- ^ Eduskunta (Finlands riksdag): Pekka Haavisto (finska) Arkiverad 27 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Björkqvist, Jeanette. ””Det blir en promenadseger””. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/niinisto-slass-mot-gron-sensation_6789117.svd. Läst 23 januari 2012.
- ^ ”"Forskare: Radikal förändring bland finlandssvenskarna"”. Arkiverad från originalet den 1 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120201182330/http://hbl.fi/nyheter/2012-01-30/yle-finlandssvenskarna-rostar-pa-haavisto.
- ^ Kaleva.fi: Puoliso on puoli presidenttiä Arkiverad 14 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Ex-ministeri Pekka Haavisto rekisteröi parisuhteensa (finska)
- ^ Kaius Niemi (red.), Vapaudenristin, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Helsingin Sanomat (på finska), Sanoma Media Finland, 6 december 1998, Wegelius, Heikki, läs online, läst: 13 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.savonsanomat.fi, läst: 28 maj 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Pekka Haavisto (på finska), läs online, läst: 13 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, ritarikunnat.fi, läst: 8 december 2022.[källa från Wikidata]
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Pekka Haavisto.
| Politiska uppdrag | ||
|---|---|---|
| Företräddes av Timo Soini |
Finlands utrikesminister 2019– |
Sittande |