Gröna förbundet

Gröna förbundet - De Gröna (fi.: Vihreä liitto, Vihr.) är ett politiskt parti i Finland. Partiet ingick från december 2019 till juni 2023 i Regeringen Marin med tre ministrar. De är sedan regeringsskiftet 2023 i opposition till regeringen Orpo.

Gröna förbundet Vihreä liitto
Land	Finland
Partiordförande	Sofia Virta
Partisekreterare	Veli Liikanen
Gruppledare	Atte Harjanne
Grundat	28 februari 1987
Huvudkontor	Fredriksgatan 33 A FI-00120, Helsingfors
Politisk ideologi	Grön ideologi Socialliberalism
Politisk position	Center-vänster
Internationellt samarbetsorgan	Globala gröna
Nordiskt samarbetsorgan	Mittengruppen
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska gröna partiet
Politisk grupp i Europaparlamentet	G/EFA-gruppen
Färg(er)	grön
Ungdomsförbund	De gröna unga och studerandenas förbund
Riksdagen
Mandat	13 / 200
Europaparlamentet
Mandat	3 / 14
Kommunfullmäktige
Mandat	432 / 8 859
Webbplats
www.degrona.fi
Finlands politik Politiska partier Val

Gröna förbundet grundades den 28 februari 1987. Till en början fungerade Gröna förbundet som en förening men redan följande år, 1988, registrerade man sig som parti. Gröna förbundets rötter finns i 1980-talets gröna rörelse. I det finska riksdagsvalet 2007 fick partiet 8,5 % av rösterna och 15 ledamöter.

Partiet är mest populärt i de stora städerna och deras grannkommuner. I mindre kommuner är Gröna förbundet inte så populärt. Till exempel fick partiet 20,1% av rösterna i riksdagsvalet 2007 i Helsingfors, men i Lapplands län fick det bara 3,2% av rösterna.

Från första början prioriterade de finländska gröna jämlikhetsfrågor, den nordiska välfärdsstaten och miljöfrågor. Gröna förbundet har i grunden en EU-positiv hållning medan deras svenska systerparti Miljöpartiet de Gröna först 2008 gav upp sitt krav på svenskt EU-utträde.

Historik

Man kan säga att den gröna rörelse som föregick Gröna förbundet började i Koijärvi, som nuförtiden är en del av Forssa, och i Helsingfors på 1970- och 1980-talen. Många av de medlemmar som grundade förbundet och många av dess nuvarande politiker, liksom Osmo Soininvaara, Pekka Sauri och Heidi Hautala har tagit del i båda rörelserna. Rörelsen fungerade i början som ett nätverk och en gräsrotsrörelse, och den hade inte någon fast organisation. I den här formen lyckades rörelsen också få in två riksdagsledamöter i finska riksdagsvalet 1983: Kalle Könkkölä och Ville Komsi.

I mitten av 1980-talet växte rörelsens lust och behov att organisera sig. År 1987 grundades Gröna förbundet, men det var inte meningen att det skulle bli ett politiskt parti. Då började det konkurrerande Ekologiska partiet att grunda ett parti som skulle koncentrera sig på bara ekologiska saker. Det här ledde till organisering av andra, konkurrerande föreningar som bildades på samma orter. Trots att många ekogröna återvände till Gröna förbundet, förorsakade konflikterna en förlust i 1988 års kommunalval.

Partiet tillfrisknade från sina inre konflikter och riksdagsvalet 1991 och kommunalvalen 1992 var stora framgångar. Mitt i den finska depressionen år 1994 skrev Osmo Soininvaara sin bok "Hyvinvointivaltion eloonjäämisoppi" som fick Pro Oeconomia-priset av Finlands Ekonomförbund (1995) och Pekka Sauri förde fram många andra frågor förutom miljöfrågor.

1995 års riksdagsval var en liten förlust för Gröna förbundet och partiet förlorade en riksdagsledamot. Trots motgångarna deltog partiet i Paavo Lipponens första regering och Pekka Haavisto blev ett av de första gröna statsråden i Europa. I riksdagsvalet 1999 fick partiet två platser till i riksdagen och Gröna förbundet fortsatte i Lipponens andra regering med två statsråd, Osmo Soininvaara och Satu Hassi. Efter att Finlands riksdag godkände tillståndsansökan för det femte kärnkraftverket, beslutade Gröna förbundet att gå ur regeringen. I riksdagsvalet 2003 fortsatte Gröna förbundet att växa och partiet fick 14 riksdagsledamöter, men stannade i opposition. I riksdagsvalet 2007 fick partiet 15 riksdagsledamöter och tog plats i Matti Vanhanens andra regering, som följdes av regeringen Kiviniemi. I riksdagsvalet 2011 fick partiet 10 riksdagsledamöter och fortsatte i regeringen Katainen. I den därpå följande regeringen Stubb ingick Gröna förbundet fortsatt med två ministrar, men efter cirka tre månader avgick dessa (Pekka Haavisto och Ville Niinistö) i september 2014 på frågan om ett nytt kärnkraftverk i Finland. I båda riksdagsvalen 2015 och 2019 ökade Gröna förbundet och erhöll 15 respektive 20 mandat. Efter riksdagsvalet 2019 bildades Regeringen Rinne och de Gröna erhöll tre ministerposter, Pekka Haavisto (utrikesminister), Maria Ohisalo (inrikesminister) och Krista Mikkonen (miljö- och klimatminister).

Personer

Partiordförande och partisekreterare

• Kalle Könkkölä (1987)
• Heidi Hautala (1987–1991), partisekreterare Pekka Sauri (1990–1991)
• Pekka Sauri (1991–1993), partisekreterare David Pemberton
• Pekka Haavisto (1993–1995), partisekreterare Katariina Poskiparta
• Tuija Brax (1995–1997), partisekreterare Sirpa Kuronen
• Satu Hassi (1997–2001), partisekreterare Ari Heikkinen
• Osmo Soininvaara (2001–2005), partisekreterare Ari Heikkinen
• Tarja Cronberg (2005–2009), partisekreterare Ari Heikkinen; Panu Laturi (2007–)
• Anni Sinnemäki (2009–2011), partisekreterare Panu Laturi
• Ville Niinistö (2011–2017), partisekreterare Panu Laturi; Lasse Miettinen (2013–)
• Touko Aalto (2017–2018), partisekreterare Lasse Miettinen
• Pekka Haavisto (2018–2019), partisekreterare Lasse Miettinen
• Maria Ohisalo (2019–2023), partisekreterare Veli Liikanen
• Sofia Virta (2023–), partisekreterare Veli Liikanen

Nuvarande riksdagsledamöter

• Fatim Diarra
• Tiina Elo
• Bella Forsgrén
• Pekka Haavisto
• Atte Harjanne
• Hanna Holopainen
• Inka Hopsu
• Saara Hyrkkö
• Krista Mikkonen
• Maria Ohisalo
• Jenni Pitko
• Oras Tynkkynen
• Sofia Virta

Ledamöter i europaparlamentet

• Heidi Hautala (1995–2003, 2009–2011, 2014–)
• Matti Wuori (1999–2004)
• Uma Aaltonen (2003–2004)
• Satu Hassi (2004–2014)
• Tarja Cronberg (2011–2014)
• Ville Niinistö (2019–)
• Alviina Alametsä (2020–)

Tidigare riksdagsledamöter

• Outi Alanko-Kahiluoto
• Janina Andersson
• Ulla Anttila
• Tuija Brax
• Tarja Cronberg
• Satu Haapanen
• Satu Hassi
• Heidi Hautala
• Mari Holopainen
• Heli Järvinen
• Emma Kari
• Jyrki Kasvi
• Ville Komsi
• Noora Koponen
• Irina Krohn
• Kalle Könkkölä
• Hannele Luukkainen
• Rosa Meriläinen
• Rauha-Maria Mertjärvi
• Paavo Nikula
• Kirsi Ojansuu
• Eero Paloheimo
• Pirkka-Pekka Petelius
• Erkki Pulliainen
• Tuija Maaret Pykäläinen
• Pekka Räty
• Anni Sinnemäki
• Mirka Soinikoski
• Osmo Soininvaara
• Johanna Sumuvuori
• Iiris Suomela

Understöd

Riksdagsval

Gröna riksdagsmän inom parentes 1983 och 1987, då Gröna förbundet bildades först 1987 och då inte ännu ställde upp kandidater.

År	Platser	Röster	% av röster
1983	(2)	43 754	1,47 %
1987	(4)	115 988	4,03 %
1991	10	185 894	6,82 %
1995	9	181 198	6,52 %
1999	11	194 846	7,27 %
2003	14	223 564	8,01 %
2007	15	233 930	8,5 %
2011	10	213 172	7,3 %
2015	15	253 102	8,5 %
2019	20	353 654	11,5 %
2023	13	217 795	7,0 %

Externa länkar

• Gröna Förbundet – officiell webbplats