Sauli Niinistö

Finlands president 2012–2024

Sauli Väinämö Niinistö, född 24 augusti 1948 i Salo, Egentliga Finland, är en finländsk jurist, bankdirektör och politiker (Samlingspartiet) samt Finlands president mellan 1 mars 2012, då han efterträdde Tarja Halonen, och 1 mars 2024 då han efterträddes av Alexander Stubb.

Sauli Niinistö

Niinistö (2022)

Tid i befattningen
1 mars 20121 mars 2024
Statsminister
Företrädare Tarja Halonen
Efterträdare Alexander Stubb

Tid i befattningen
2 februari 1996–16 april 2003
Statsminister Paavo Lipponen
Företrädare Iiro Viinanen
Efterträdare Antti Kalliomäki

Tid i befattningen
13 april 1995–30 augusti 2001
Statsminister Paavo Lipponen
Företrädare Pertti Salolainen
Efterträdare Ville Itälä

Tid i befattningen
13 april 1995–1 februari 1996
Statsminister Paavo Lipponen
Företrädare Anneli Jäätteenmäki
Efterträdare Kari Häkämies

Tid i befattningen
1994–2001
Företrädare Pertti Salolainen
Efterträdare Ville Itälä

Tid i befattningen
24 april 2007–27 april 2011
Företrädare Timo Kalli
Efterträdare Ben Zyskowicz (tf.)

Född 24 augusti 1948 (75 år)
Salo, Finlands flagga Finland
Politiskt parti Samlingspartiet
Alma mater Åbo universitet
Yrke Jurist
Residens Talludden
Maka Marja-Leena Niinistö, född Alanko (1974–hennes död 1995)
Jenni Haukio (sedan 2009)
Barn 3
Namnteckning Sauli Niinistös namnteckning
Webbplats President.fi
Militärtjänst
Grad Kapten
Sauli Niinistö 2006.

Karriär redigera

Yrkeskarriär och uppdrag utanför politiken redigera

Niinistö utbildade sig till jurist och fick en tjänst vid Åbo hovrätt; parallellt drev han en egen juridisk byrå i Salo.

Sauli Niinistö var en av kandidaterna till posten som ordförande för Finlands Bollförbund,[1] och valdes till det i november 2009. Han lämnade posten 2012 i samband med att han blev republikens president.

Politisk karriär redigera

Niinistö engagerade sig i kommunpolitiken och blev sedan invald i riksdagen 1987, tredje gången han kandiderade. 1994 efterträdde han Pertti Salolainen som partiordförande. 1995 blev han justitieminister, året efter i stället finansminister; samtidigt med båda uppdragen var han också vice statsminister. 1999 önskade många inom partiet att han skulle bli presidentkandidat i valet 2000, men den gången tackade han nej. 2001 efterträddes han som partiordförande av Ville Itälä.

Niinistö motsatte sig hårt reformationen från mark till euro och startade 2002 föreningen "Markan säästäjät".

Niinistö valde att inte kandidera till en ny period i riksdagen 2003. Senare samma år utnämndes han i stället till vice ordförande i Europeiska Investeringsbanken (EIB) i Luxemburg.

Presidentvalet 2006 redigera

Efter att ha avböjt en kandidatur inför valet 2000 var Niinistö först ut med att meddela sin kandidatur i det finländska presidentvalet 2006. I första omgången av valet, den 15 januari 2006, fick han 725 213 röster vilket var 24,06 %. Eftersom han blev tvåa i valet och ettan, Tarja Halonen, inte fick 50 % av rösterna, hölls en andra valomgång mellan dem den 29 januari. Niinistö förlorade knappt, han fick 1 517 947 röster, 48,2 %. Han blev åter invald i riksdagen 2007 och valdes till talman, men ställde inte upp i riksdagsvalet 2011.[2]

 
Toppmötet i Helsingfors 2018

Presidentvalet 2012 redigera

Niinistö meddelade i juni 2011 att han planerade att ställa upp i presidentvalet 2012.[3] Efter första valomgången stod det klart att Niinistö med 37 % av rösterna hade gått vidare till en andra valomgång som hölls den 5 februari 2012.[4] Niinistö vann valet över De Grönas Pekka Haavisto och blev därmed Finlands 12:e president den 1 mars 2012.

Presidentvalet 2018 redigera

Niinistö kandiderade formellt för en valmansförening, men stöddes även av sitt eget parti Samlingspartiet och av Kristdemokraterna. Han vann med 62,7 procent före De Grönas Pekka Haavisto med 12,4 procent. Eftersom Niinistö fick en majoritet av rösterna redan i första valomgågen, blev det inget andra val. Detta betydde att Niinistö fortsatte att leda Finland i 6 år till.

Utmärkelser redigera

Som republikens president har Niinistö ex officio varit de finländska statsordnarnas stormästare.

Privatliv redigera

 
Niinistö och hans fru Jenni Haukio

Niinistö har två vuxna söner från sitt första äktenskap med Marja-Leena Niinistö (född Alanko). Hon omkom i en bilolycka 1995.

2009 gifte Niinistö sig med Jenni Haukio i Räfsö kyrka i Björneborg. Sonen Aaro föddes 2018. Niinistö är farbror till Ville Niinistö, politiker för Gröna Förbundet som varit gift med den svenska politikern Maria Wetterstrand.

Han klarade sig i Khao Lak med livet i behåll från den ödesdigra tsunamin 2004 genom att enligt sina egna ord ta sig upp i en stolpe med sin son Matias.

Referenser redigera

Noter redigera

Källor redigera

Externa länkar redigera



Politiska ämbeten
Företräddes av
Pertti Salolainen
 Finlands vicestatsminister
1995–2001
Efterträddes av
Ville Itälä
Företräddes av
Iiro Viinanen
 Finlands finansminister
1996–2003
Efterträddes av
Antti Kalliomäki
Företräddes av
Timo Kalli
 Talman i Finlands riksdag
2007–2011
Efterträddes av
Ben Zyskowicz
Företräddes av
Tarja Halonen
 Finlands president
2012–
Efterträddes av
Innehar fortfarande posten
Partipolitiska uppdrag
Företräddes av
Pertti Salolainen
 Samlingspartiets partiledare
1994–2001
Efterträddes av
Ville Itälä