Wikipedia

Olle Hilding

svensk skådespelare

Olle Hilding, ursprungligen Hilding Olof Johansson, född 19 juli 1898 i Katarina församling i Stockholm, död 9 november 1983 på samma plats, var en svensk skådespelare.[1]

Olle Hilding
Författaren Erik Lindorm och Olle Hilding
Författaren Erik Lindorm och Olle Hilding
FöddHilding Olof Johansson
19 juli 1898
Katarina församling, Stockholm
Död9 november 1983 (85 år)
Katarina församling, Stockholm
Aktiva år1917–1983
MakaOlga Appellöf
(1934-1983; hans död)
IMDb SFDb

Biografi redigera

Hilding blev intresserad av teater i barndomen då han brukade besöka Emil Norlanders revyer. Hilding debuterade 1917 som statist på Dramaten. Han saknade dock formell teaterutbildning som en följd av att han inte hade råd att bekosta en sådan. I stället tog han lektioner för Sie Christiernsson. Åren 1920–1923 turnerade han på landsorten med Oscar Winges teatersällskap och filmdebuterade under samma tid i Victor Sjöströms Vem dömer (1922). Från och med 1923 var han åter i Stockholm och verkade där vid diverse småscener som Lilla teatern, Blancheteatern och Komediteatern. Åren 1928–1929 var han engagerad vid Svenska teatern i Vasa.[1]

Under stora delar av 1930-talet gjorde Hilding ett uppehåll från skådespeleriet och hjälpte i stället Erik Lindorm med dennes bokkrönikor. Hilding återvände till teatern 1940 då han engagerades vid Dramaten. Samtidigt blev han lärare för Dramatens elevskola och 1948–1953 var han även föreståndare för densamma. Under sin tid som lärare införde han improvisation i undervisningen.[1]

Hilding fick inte sällan spela aparta typer, ibland humoristiska. Han hade ett skarpskuret ansikte, vilket gjorde att han ofta fick gestalta figurer som av olika anledningar befann sig utanför samhällets gemenskap. Som exempel på sådana roller kan nämnas procentare i Hustru för en dag (1933), judisk man i Uppsagd (1934) och osympatisk byggmästare i Goda vänner och trogna grannar (1938). Hilding var aktiv fram till 1980-talet och gjorde 1980 sin sista roll på Dramaten i Hustruskolan. 1982 medverkade han i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander och 1983 i TV-versionen av Hustruskolan.[1]

Han mottog Dramatens O'Neillstipendium 1973. Han var från 1934 gift med skådespelaren Olga Appellöf.[1]

Filmografi redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1924 Henry Dulcie
George S. Kaufman och Marc Connelly		 Einar Fröberg Komediteatern[2]
1929 Fjällgatan 14
Siegfried Fischer		 Mosebacketeatern[3]
1930 Erik "Jerker" Jeson Söderkåkar
Gideon Wahlberg		 Hugo Jacobson Tantolundens friluftsteater[4]
1931 Häradshövdingen Johanson och Vestman
Karl Staaf		 Eric Malmberg Nya Intima teatern[5]
1932 Dr Suschka Pengar på banken
Beda och Klemens		 Erik Berglund Folkteatern[6]
Redaktör Svensson
Gustaf H. Lundberg		 Erik Berglund Folkteatern[7]
Adam och Evorna
Sigurd Hoel och Helge Krog		 Gösta Ekman Gösta Ekmans Folkteater[8]
1933 Luftexpressen
Alexander Lestyan och János Vaszary		 Gösta Ekmans Folkteater[9]
Lewin Sverige är räddat
Erik Lindorm		 Gösta Ekmans Folkteater[10]
En kvinna med flax
Brita von Horn		 Per-Axel Branner Gösta Ekmans Folkteater[11]
1937 Germain Timmen H
Pierre Chaine		 Ernst Eklund Komediteatern[12]
Chon Prosper Khaki
Paul Raynal		 Alf Sjöberg Dramaten
1939 Binet Madame Bovary
Gaston Baty		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[13]
Poliskommissarien Nederlaget
Nordahl Grieg		 Svend Gade Dramaten
Jakob Kungens komedi
Oscar Rydqvist		 Martha Lundholm Vasateatern[14]
Montferrand Christian
Yvan Noé		 Martha Lundholm Vasateatern[15]
Pollinger Konserten
Hermann Bahr		 Martha Lundholm Vasateatern[16]
1943 Dr Winter Månen har gått ned
John Steinbeck		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[17]/
Oscarsteatern[18]
Mr Witherspoon Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring		 Torsten Hammarén Oscarsteatern[19][20]
William De små rävarna
Lillian Hellman		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[21]
1944 Jepichodov Körsbärsträdgården
Anton Tjechov		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[22]
Paul Vasilich Vronoff Med clippern västerut
Elmer Rice		 Helge Hagerman Blancheteatern[23]
Vane Cocktails
Leslie Howard		 Rudolf Wendbladh Blancheteatern[24]
1945 Nathanael Taney Det blåser en vind
Lillian Hellman		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[25]
1948 Charles Piper Släktmötet
T S Eliot		 Alf Sjöberg Dramaten
1950 Kyparen Tokiga grevinnan
Jean Giraudoux		 Olof Molander Dramaten
1951 Mäster Block, Pfeffers värd Diamanten
Friedrich Hebbel		 Rune Carlsten Dramaten
1959 Frans Knivsmed Den politiske kannstöparen
Ludvig Holberg		 Rune Carlsten Dramaten/
Folkan
1963 Skrivaren Ställföreträdaren
Rolf Hochhuth		 Stig Torsslow Dramaten
1964 Philly Cullen Hjälten på den gröna ön
John Millington Synge		 Lars-Erik Liedholm Dramaten
1965 En skrivare Mutter Courage
Bertolt Brecht		 Alf Sjöberg Dramaten
1967 Tjänaren Om fem år
Federico Garcia Lorca		 Donya Feuer Dramaten
1969 Pastor Kimball Tolvskillingsoperan
Kurt Weill och Bertolt Brecht		 Alf Sjöberg Dramaten
Doktor Bock Bröllopsfesten (Hochzeit)
Elias Canetti		 Donya Feuer Dramaten
1971 Gamlingen Sol, vad vill du mig?
Birger Norman		 Ingvar Kjellson Dramaten
1972 Pettersen, Werles betjänt Vildanden
Henrik Ibsen		 Ingmar Bergman Dramaten[26]
1979 En schackspelande gubbe Kollontaj
Agneta Pleijel		 Alf Sjöberg Dramaten

Regi redigera

År Produktion Teater
1948 David Copperfield
Charles Dickens och Max Maurey		 Dramaten

Radioteater redigera

Roller redigera

År Roll Produktion Regi
1951 Doktor Harry Lund Hillman & Son: Matt med damen
Folke Mellvig		 Lars Madsén[27]
1953 Komministern i Klara Midsommar
August Strindberg		 Palle Brunius[28]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e] ”Olle Hilding”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=58295&iv=OVERVIEW. Läst 17 april 2014. 
  2. ^ ”Dulcie”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22055&pos=26. Läst 28 juli 2015. 
  3. ^ ”Nytt på Mosebacketeatern”. Dagens Nyheter: s. 14. 13 december 1929. http://arkivet.dn.se/tidning/1929-12-13/340/14. Läst 18 mars 2017. 
  4. ^ ”Teater, Musik och Film”. Dagens Nyheter: s. 11f. 8 juni 1930. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1930-06-08/153/11. Läst 2 januari 2016. 
  5. ^ ”Johanson och Vestman”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23214&pos=142. Läst 9 april 2016. 
  6. ^ Oscar Rydqvist (18 september 1932). ”Pengar på banken”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-09-18/254/9. Läst 16 mars 2016. 
  7. ^ Nbg (9 oktober 1932). ”'Svensson' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1932-10-09/275/10. Läst 16 mars 2017. 
  8. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 5 november 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-11-05/302/9. Läst 4 januari 2016. 
  9. ^ Oscar Rydqvist (26 februari 1933). ”'Luftexpressen' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-02-26/55/16. Läst 27 augusti 2015. 
  10. ^ Bo Bergman (16 september 1933). ”'Sverige är räddat' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-09-16/251/10. Läst 17 december 2015. 
  11. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 11 november 1933. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-11-11/307/9. Läst 11 juli 2015. 
  12. ^ ”Timmen H”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24831&pos=29. Läst 13 maj 2016. 
  13. ^ ”Madame Bovary”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22078&pos=102. Läst 21 april 2016. 
  14. ^ ”Kungens komedi”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14257&pos=409. Läst 29 april 2016. 
  15. ^ ”Christian”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14260&pos=410. Läst 29 april 2016. 
  16. ^ ”Konserten”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=P6725&pos=411. Läst 29 april 2016. 
  17. ^ ”Månen har gått ned”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22218&pos=123. Läst 22 april 2016. 
  18. ^ Oscar Rydqvist (7 april 1943). ”Teater Musik Film: 'Månen har gått ned' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-04-07/94/9. Läst 11 juli 2015. 
  19. ^ ”Arsenik och gamla spetsar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26035&pos=9. Läst 3 juni 2015. 
  20. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. sid. 100. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  21. ^ ”De små rävarna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22221&pos=126. Läst 22 april 2016. 
  22. ^ ”Körsbärsträdgården”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18889&pos=128. Läst 22 april 2016. 
  23. ^ ”Med clippern västerut”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22223&pos=129. Läst 24 april 2016. 
  24. ^ ”Cocktails”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22227&pos=133. Läst 24 april 2016. 
  25. ^ ”Det blåser en vind”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22228&pos=134. Läst 24 april 2016. 
  26. ^ ”Vildanden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vildanden. Läst 14 oktober 2015. 
  27. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 15. 21 juli 1951. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-07-21/193/15. Läst 19 december 2021. 
  28. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 19 juni 1953. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-06-19/163/22. Läst 31 januari 2016. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Olle_Hilding&oldid=54463782”