Öppna huvudmenyn

Adolf Armstarke

film från 1937 regisserad av Sigurd Wallén

Adolf Armstarke, nypremiärtitel 1963 Klingande värjor, är en svensk film från 1937 i regi av Sigurd Wallén.

Adolf Armstarke
GenreRomantik, komedi
RegissörSigurd Wallén
ManusWeyler Hildebrand
SkådespelareAdolf Jahr
Weyler Hildebrand
Alice Skoglund
Georg Rydeberg
Theodor Berthels
OriginalmusikFred Winter
ProduktionsbolagAB Svensk Talfilm
Premiär15 mars 1937
Speltid87 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Innehåll

HandlingRedigera

Filosofie licentiat Adolf Thuresson disputerar på avhandlingen ”Riddartidens romantik”. Han opponent är Georg Ankarhielm som angriper respondentens synpunkter på riddartidens begrepp om ridderlighet, rättrådighet, trofasthet, vänskap och mod. Adolf menar att dessa begrepp inte skattas högt i dag- i vart fall inte av opponenten, att svek, list och förtal vore bättre medel om kvinnan då som nu. Men, säger Adolf, det är dags att erinra om en tid då det fanns riddare utan tadel och fruktan. Georg tycker att Adolfs uppfattning om riddartiden tyvärr är barnslig. Om det vore så att dessa egenskaper han säger sig ha utrett då var giltiga så vill han lyckönska till att han nu lever i vår mer toleranta tid, som han säger. Adolfs kollega och vän licentiaten Göran Göransson genmäler då att det är skönt att det än finns romantik och ridderlighet.

Över till Adolfs före detta fästmö Britta, som håller på att göra sig i ordning inför disputationsfesten på Gyldene Freden. Hennes syster Eufemia samtalar med henne om Britta fortfarande är kär i Adolf. Det framkommer att de brutit med varandra när hon hört att han haft en historia med en uppasserska. Georg hade bett Brittas pappa hjälpa Adolf med pengar för att bli av med henne så han kunde fortsätta sina studier. Det framgår också senare att det är Georg själv som spridit dessa ofördelaktiga rykten för att komma i gunst hos både Britta och hennes rike far. Samtidigt sitter Adolf och Göran i bil på väg till middagen. Göran tycker att Georg burit sig knölaktigt åt och att Adolf borde slå ner honom med en rak höger, men Adolf invänder med att han inte är någon amerikansk filmhjälte.

På disputationsmiddagen pågår festen och Göran framför en ballad. Under denna nickar Adolf till och börjar drömma om att hela sällskapet nu befinner sig under medeltiden och att han är Adolf Armstarke, ett smeknamn han en gång haft i skolan. Tillsammans med sin väpnare Göran rider de genom skogen. Adolf kommenterar den föregående värdshusvisiten som en loppspott i Mississippi, och då Göran undrar vad det är, fäller Adolf den anakronistiska anmärkningen att Columbus ju inte upptäckt Amerika än.

Birgitta Larsonius och Eufemia är på väg tillsammans med Brittas far, som för med sig den hemgift hon skall ha i det kommande bröllopet med riddar Georg till Ankarshus. Man säger sig frukta Adolf Armstarke som finns därute i skogen och Britta förefaller förväntansfull vid tanken på detta. Georg försöker samtidigt på olika sätt att oskadliggöra denne tänkbara rival samtidigt som han planera att låta sina män röva bort Birgitta för att få lösen av hennes far, vilket också sker. En lömsk värdshusvärd försöker låsa in Adolf och Göran samtidigt som han håller de fångna Birgitta och Eufemia i ett annat rum. Men Adolf och Göran kan komma ut och kämpar mot Georgs handgångna så att kvinnorna kan fly med dem.

De kommer till ett kloster där Adolf framför en serenad till Birgitta, som tar sig form av en 1930-talsschlager, ”Kan du höra hur vackert jag visslar”, vilken slutar i duett mellan de två. Klostrets abbot är också i maskopi med Georg så Adolf blir än en gång inlåst och Britta blir bortförd. Georg ljuger för hennes far om att det är Adolf som anordnat överfallet i skogen och sedan låtsats rädda kvinnorna och ordnar så att han får fram lösensumman.

Adolf tar sig ut igen genom list och smyger sig in till Birgitta som nu vistas i Georgs borg. Han lovar att kämpa för henne i den kommande torneringen som skall hållas inför bröllopet. Adolf tar sig sedan in på festen innan denna förklädd till björn och ger sig tillkänna för henne. Vid torneringen uppträder Adolf i lånad förklädsel. Alla tror det är riddar Kristoffer som för hennes färger och som vinner över Georg men det är Adolf, som efter sin seger tar med sig Birgitta och rider bort. Ute i skogen kysser han henne.

I samma ögonblick vaknar Adolf och är för ett ögonblick något omtumlad. Han går fram till Georg och säger att han lurat pengar av hennes far för att hjälpa Adolf men i själva verket tagit dem själv. Han slår ner Georg med ett välriktat knockoutslag. Han säger till Britta att han drömt att han gjort det och frågar om det var så tokigt. Nej, det var inte alls så tokigt säger hon och de två kan återförenas igen.

Om filmenRedigera

Filmen hade premiär på biograf Palladium i Stockholm 15 mars 1937. Adolf Armstarke var en av 30-talets mest påkostade svenska filmer i fråga om dekorbygge och rekvisita. Nils Poppe gjorde sin filmdebut i ett kort avsnitt där han iklädd en björnfäll föreställde Skogens Konung. Filmen har visats på TV4 ett flertal gånger.

Redan innan premiären riktades i en artikel i Nya Dagligt Allehanda 21.1.1937 en beskyllning mot filmen för att vara ett plagiat på den engelska filmen Bland bålde riddersmän (When Knights were Bold). Svensk Talfilms direktör Gösta Sandin hävdade dock i ett genmäle att det var fråga om ett originaluppslag, något som den anonyme notisskribenten i Allehanda då kommenterade genom att erinra om Mark Twains berättelse En yankee vid kung Arthurs hov. Även Upsala Nya Tidnings (23.3.) recensent Pir Ramek (Thorsten Eklann) pekade på likheten mellan denna film och den engelska pjäsförlagan till When Knights were Bold.

Den engelska pjäsen When Knights were Bold" av Charles Marlowe (psed. för Harriet Jay) är från 1906. Pjäsen har filmats flera gånger, den här aktuella versionen från 1936 är regisserad av Jack Raymond. (se engelska Wikipedia)


Rollista i urvalRedigera

Musik i filmenRedigera

  • Det var en ädel riddersman, kompositör och text Fred Winter, sång Weyler Hildebrand
  • Kan du höra hur vackert jag visslar, kompositör och text Fred Winter, sång Adolf Jahr
  • För dig, sköna Eufemia, kompositör John Norrman, sång Weyler Hildebrand
  • Och bonden gick i stallet in, sång Sigge Fürst

DVDRedigera

Filmen gavs ut på DVD 2005 tillsammans med komedin Adolf klarar skivan.