Torsten Hammarén
Carl Torsten Hammarén, född 7 maj 1884 i Stockholm, död 24 februari 1962 i Göteborg, var en svensk skådespelare, regissör och teaterchef.
| Torsten Hammarén | |
 Torsten Hammarén 1910 | |
| Född | Carl Torsten Hammarén 7 maj 1884 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 24 februari 1962 (77 år) Göteborg, Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[1] kartor |
| Aktiva år | 1907–1955 |
| Maka | Anna Joelsson |
| Barn | Per-Thorsten, Carl-Erik och Carl Hammarén |
| IMDb SFDb | |
BiografiRedigera
Torsten Hammarén var son till grosshandlaren i Stockholm Carl Johan Emil Hammarén och Alfhild Anna Mathilda Hammarén, född Stjernberg. Han tog studentexamen 1904 och studerade därefter för Signe Hebbe och Hedvig Winterhjelm. Åren 1907–1908 var han anställd vid Dramatiska teatern, 1908–1910 i landsorten samt 1910–1912 vid Intima teatern.[2]
Hammarén var verksam både som karaktärsskådespelare och farsaktör vid Svenska teatern i Stockholm 1912–1922.
Han var chef för Helsingborgs stadsteater 1923–1926, därefter för Lorensbergsteatern i Göteborg 1926–1934 och sedan Göteborgs stadsteater 1934-1950. Efter att han hade avgått som teaterchef, var han anställd som regissör vid Göteborgs stadsteater 1950–1954.
Hammarén fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1948.[3]
Han var från 24 december 1911 gift med skådespelaren Anna Joelsson. De fick tre barn: Per-Thorsten, Carl-Erik och Carl Hammarén.
Hammaréns chefskap var den upplyste despotens. "Han var en ömsint tyrann som värnade om demokratin på alla ställen utom teatern." (Erland Josephson). Med skärpa och knivskarpa repliker värjde han sig mot all inblandning i konstnärliga frågor. Hans som regissör omvittnat metodiska och utförliga personinstruktion kom att forma Ingmar Bergman, som i självbiografin Laterna Magica beskriver honom "som den fadersfigur jag saknat sedan Gud övergivit mig".
Hammaréns repertoarval under 1930- och 1940-talen präglades av en ideologiskt medveten, tydligt antifascistisk hållning, vilket gav Göteborgs stadsteater en ledande ställning under andra världskriget. Teatern visade därtill vakenhet för experimenterande strömningar inom dramatiken. Som den första teatern i landet öppnade Göteborgs stadsteater 1937 en studioscen för den mer intima och experimentella dramatiken.
Som filmskådespelare märks Hammaréns insatser i Mauritz Stillers filmer Erotikon och Gösta Berlings saga. I den senare spelar han rollen som greve Henrik Dohna mot Greta Garbo.
Torsten Hammarén har porträtterats av målaren Gustaf Carlström och skulptören Sten Teodorsson. Porträtten finns att se på Göteborgs stadsteater.
FilmografiRedigera
TeaterRedigera
Roller (ej komplett)Redigera
Regi (ej komplett)Redigera
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1921 | Äkta makar |
Peter Egge Översättning Nalle Halldén |
Svenska teatern, Stockholm |
| 1924 | Försvarsadvokaten |
Ferenc Molnár | Helsingborgs stadsteater[20] |
| 1925 | Dagens hjälte |
Carlo Keil-Möller | Helsingborgs stadsteater, 1925 |
| 1934 | Stormen |
William Shakespeare | Göteborgs stadsteater, 29 september 1934 |
| 1942 | Arsenik och gamla spetsar |
Joseph Kesselring | Göteborgs stadsteater, 1942[21] |
| 1943 | Peer Gynt |
Henrik Ibsen | Göteborgs stadsteater, 9 januari 1943 |
| Månen har gått ner |
John Steinbeck | Göteborgs stadsteater, 1943 | |
| 1949 | Lunchrasten |
Herbert Grevenius | Göteborgs stadsteater, 12 november 1949 |
| 1950 | Kärlek |
Kaj Munk | Göteborgs stadsteater, 24 november 1950 |
| 1952 | Rosmersholm |
Henrik Ibsen | Göteborgs stadsteater, 9 februari 1952 |
| 1953 | Frun från havet |
Henrik Ibsen | Göteborgs stadsteater, 26 november 1953 |
| 1955 | När dagen vänder |
Paul Claudel | Göteborgs stadsteater, 1955 |
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ Svenskagravar, omnämnd som: Hammarén, Karl Torsten, läs online, läst: 5 januari 2018, (Källa från Wikidata)
- ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 470
- ^ Anföranden av stadsfullmäktiges ordförande vid utdelning av Göteborgs stads förtjänsttecken 1948–1952.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Ericson, U. (1984), s. 32.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 22 september 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-09-22/14504/8. Läst 28 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (16 februari). ”Lilla teatern gör en god debut”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-16/14647/1. Läst 6 mars 2017.
- ^ Bo Bergman (27 februari). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-27/14658/5. Läst 6 mars 2017.
- ^ Bo Bergman (8 oktober 1911). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-10-08/14875/8. Läst 6 mars 2017.
- ^ Bo Bergman (15 november 1911). ”Lilla teatern: 'Mörkrets makt'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-11-15/14913/6. Läst 6 mars 2017.
- ^ Bo Bergman (12 januari 1912). ”Lilla teaterns premiär af 'Miss Williams from Newyork'”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-12/14967/7. Läst 7 mars 2017.
- ^ ”August Strindbergs dag”. Dagens Nyheter: s. 7. 20 januari 1912. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-20/14975/7. Läst 7 mars 2017.
- ^ [a b] Bo Bergman (10 februari 1912). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-02-10/14996/6. Läst 7 mars 2017.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. 5 mars 1914. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1914-03-05&toPublicationDate=1914-03-05. Läst 29 augusti 2015.
- ^ ”Pärlhalsbandet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14560&pos=242. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Teater Musik” (på 22 oktober 2020). Dagens Nyheter: s. 6. 6 november 1917. https://arkivet.dn.se/tidning/1917-11-06/301/6.
- ^ Ernst Högman, red (1919). ”Från scenen och estraden”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm) 32 (12): sid. 190. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1919/pdf/1919_12.pdf. Läst 26 december 2015.
- ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 30 augusti 1919. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1919-08-30/224/6. Läst 21 juli 2015.
- ^ Ebbe Linde (18 september 1954). ”Prins på vift”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-18/253/9. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bo Bergman (5 november 1921). ”'Äkta makar' på Svenska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1921-11-05/299/1. Läst 4 juni 2016.
- ^ [a b] ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 9 april 1924. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1924-04-09/98/9. Läst 27 juli 2015.
- ^ Teater och film i Projekt Runeberg
Tryckta källorRedigera
- Ericson Uno, red (1984). Torsten Hammarén: teaterchef 1926-1950. Göteborgs stadsteaters skriftserie, 0282-2989 ; 2. Göteborg: Göteborgs stadsteater. Libris länk
- Claes Hoogland: C Torsten Hammarén i Svenskt biografiskt lexikon (1969-1971)
- Erland Josephson: Sanningslekar 1990
- Ingmar Bergman: Laterna Magica 1987
- Lars Levi Læstadius: Torsten Hammarén och hans tid 1976
- Nationalencyklopedin
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Torsten Hammarén.
| Företrädare: Rudolf Wendbladh |
Chef för Helsingborgs stadsteater 1923–1926 |
Efterträdare: Gösta Cederlund |
| Företrädare: Knut Ström Lorensbergsteatern |
Chef för Lorensbergsteatern/Göteborgs stadsteater 1926–1934/1934–1950 |
Efterträdare: Stig Torsslow Göteborgs stadsteater |