Torsten Hammarén
Carl Torsten Hammarén, född 7 maj 1884 i Stockholm, död 24 februari 1962 i Göteborg, var en svensk teaterchef regissör och skådespelare.
| Torsten Hammarén | |
 Torsten Hammarén 1910 | |
| Född | Carl Torsten Hammarén 7 maj 1884 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 24 februari 1962 (77 år) Göteborg, Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[1] kartor |
| Aktiva år | 1907–1955 |
| Maka | Anna Joelsson |
| Barn | Per-Thorsten, Carl-Erik och Carl Hammarén |
| IMDb SFDb | |
BiografiRedigera
Torsten Hammarén var son till grosshandlaren i Stockholm Carl Johan Emil Hammarén och Alfhild Anna Mathilda Hammarén, född Stjernberg. Han var från 24 december 1911 gift med skådespelaren Anna Joelsson. De fick tre barn: Per-Thorsten, Carl-Erik och Carl Hammarén. Torsten Hammarén avlade studentexamen 1904 och studerade därefter för Signe Hebbe och Hedvig Winterhjelm. Åren 1907–1908 var han anställd vid Dramatiska teatern, 1908–1910 i landsorten samt 1910–1912 vid Intima teatern.[2]
Hammarén var verksam både som karaktärsskådespelare och farsaktör vid Svenska teatern i Stockholm 1912–1922. Han blev därpå chef för Helsingborgs stadsteater 1923–1926, vidare chef för Lorensbergsteatern i Göteborg 1926–1934, varpå han blev Göteborgs stadsteaters chef från att teatern invigdes 1934 fram till 1950. Som teaterchef var Hammarén också verksam som regissör och skådespelare. Efter att han vid sin pension 1950 avgått som chef var han fortsatt anställd som regissör vid Göteborgs stadsteater till 1954.
Hammarén fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1948.[3]
Hammaréns chefskap var den upplyste despotens. "Han var en ömsint tyrann som värnade om demokratin på alla ställen utom teatern." (Erland Josephson). Med skärpa och knivskarpa repliker värjde han sig mot all inblandning i konstnärliga frågor. "Det är för djävligt med skådespelare. När de supit på sig ett ansikte, tappar de minnet" är ett av de mest citerade av hans många drastiska yttranden om skådespelarkåren och teaterns värld. Hans som regissör omvittnat metodiska och synnerligen utförliga personinstruktion kom att forma Ingmar Bergman, som i självbiografin Laterna Magica beskriver honom "som den fadersfigur jag saknat sedan Gud övergivit mig".
Hammaréns repertoarval under 1930- och 1940-talen präglades av en ideologiskt medveten, tydligt antifascistisk hållning. Många menar att Göteborgs stadsteater var den ledande teatern i landet under andra världskriget. Utöver den vid tiden djärva politisk hållningen visade teatern också vakenhet för experimenterande strömningar inom dramatiken. Som den första teatern i landet öppnade Göteborgs stadsteater 1937 en studioscen för den mer intima och experimentella dramatiken.
Som filmskådespelare märks Hammaréns insatser i Mauritz Stillers filmer Erotikon och Gösta Berlings saga. I den senare spelar han rollen som greve Henrik Dohna mot Greta Garbo.
Torsten Hammarén har porträtterats av målaren Gustaf Carlström och skulptören Sten Teodorsson. Porträtten finns att se på Göteborgs stadsteater.
FilmografiRedigera
TeaterRedigera
Roller (ej komplett)Redigera
Regi (ej komplett)Redigera
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ Svenskagravar.se, omnämnd som: Hammarén, Karl Torsten, läs online, läst: 5 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 470
- ^ Anföranden av stadsfullmäktiges ordförande vid utdelning av Göteborgs stads förtjänsttecken 1948–1952.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Ericson, U. (1984), s. 32.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 22 september 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-09-22/14504/8. Läst 28 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (16 februari). ”Lilla teatern gör en god debut”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-16/14647/1. Läst 6 mars 2017.
- ^ Bo Bergman (27 februari). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-27/14658/5. Läst 6 mars 2017.
- ^ Bo Bergman (8 oktober 1911). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-10-08/14875/8. Läst 6 mars 2017.
- ^ Bo Bergman (15 november 1911). ”Lilla teatern: 'Mörkrets makt'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-11-15/14913/6. Läst 6 mars 2017.
- ^ Bo Bergman (12 januari 1912). ”Lilla teaterns premiär af 'Miss Williams from Newyork'”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-12/14967/7. Läst 7 mars 2017.
- ^ ”August Strindbergs dag”. Dagens Nyheter: s. 7. 20 januari 1912. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-20/14975/7. Läst 7 mars 2017.
- ^ [a b] Bo Bergman (10 februari 1912). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-02-10/14996/6. Läst 7 mars 2017.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. 5 mars 1914. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1914-03-05&toPublicationDate=1914-03-05. Läst 29 augusti 2015.
- ^ ”Pärlhalsbandet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14560&pos=242. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Teater Musik” (på 22 oktober 2020). Dagens Nyheter: s. 6. 6 november 1917. https://arkivet.dn.se/tidning/1917-11-06/301/6.
- ^ Ernst Högman, red (1919). ”Från scenen och estraden”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm) 32 (12): sid. 190. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1919/pdf/1919_12.pdf. Läst 26 december 2015.
- ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 30 augusti 1919. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1919-08-30/224/6. Läst 21 juli 2015.
- ^ Ebbe Linde (18 september 1954). ”Prins på vift”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-18/253/9. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bo Bergman (5 november 1921). ”'Äkta makar' på Svenska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1921-11-05/299/1. Läst 4 juni 2016.
- ^ [a b] ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 9 april 1924. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1924-04-09/98/9. Läst 27 juli 2015.
- ^ Teater och film i Projekt Runeberg
Tryckta källorRedigera
- Uno ”Myggan” Ericson Ericson Uno, red (1984). Torsten Hammarén: teaterchef 1926-1950. Göteborgs stadsteaters skriftserie, 0282-2989 ; 2. Göteborg: Göteborgs stadsteater. Libris 8207826
- Claes Hoogland: C Torsten Hammarén i Svenskt biografiskt lexikon (1969-1971)
- Erland Josephson: Sanningslekar 1990
- Ingmar Bergman: Laterna Magica 1987
- Lars-Levi Laestadius: Torsten Hammarén och hans tid 1976
- Nationalencyklopedin
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Torsten Hammarén.
| Företrädare: Rudolf Wendbladh |
Chef för Helsingborgs stadsteater 1923–1926 |
Efterträdare: Gösta Cederlund |
| Företrädare: Knut Ström Lorensbergsteatern |
Chef för Lorensbergsteatern/Göteborgs stadsteater 1926–1934/1934–1950 |
Efterträdare: Stig Torsslow Göteborgs stadsteater |