Torsten Hammarén

	Torsten Hammarén
	Torsten Hammarén 1910
Född	Carl Torsten Hammarén; 7 maj 1884; Stockholm, Sverige
Död	24 februari 1962 (77 år); Göteborg, Sverige
Aktiva år	1907–1955
Maka	Anna Joelsson
Barn	Per-Thorsten, Carl-Erik ; och Carl Hammarén
	IMDb SFDb

Carl Torsten Hammarén, född 7 maj 1884 i Stockholm, död 24 februari 1962 i Göteborg, var en svensk skådespelare, regissör och teaterchef.

Innehåll

BiografiRedigera

Torsten Hammarén var son till grosshandlaren i Stockholm Carl Johan Emil Hammarén och Alfhild Anna Mathilda Hammarén, född Stjernberg. Han tog studentexamen 1904 och studerade därefter för Signe Hebbe och Hedvig Winterhjelm. Åren 1907–1908 var han anställd vid Dramatiska teatern, 1908–1910 i landsorten samt 1910–1912 vid Intima teatern.^[1]

Hammarén var verksam både som karaktärsskådespelare och farsaktör vid Svenska teatern i Stockholm 1912–1922.

Han var chef för Helsingborgs stadsteater 1923–1926, därefter för Lorensbergsteatern i Göteborg 1926–1934 och sedan Göteborgs stadsteater 1934-1950. Efter att han hade avgått som teaterchef, var han anställd som regissör vid Göteborgs stadsteater 1950–1954.

Hammarén fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1948.^[2]

Familjen Hammarén julen 1927: Anna, Torsten och Per-Thorsten. Framför dem Carl-Erik och Carl.

Han var från 24 december 1911 gift med skådespelaren Anna Joelsson. De fick tre barn: Per-Thorsten, Carl-Erik och Carl Hammarén.

Hammaréns chefskap var den upplyste despotens. "Han var en ömsint tyrann som värnade om demokratin på alla ställen utom teatern." (Erland Josephson). Med skärpa och knivskarpa repliker värjde han sig mot all inblandning i konstnärliga frågor. Hans som regissör omvittnat metodiska och utförliga personinstruktion kom att forma Ingmar Bergman, som i självbiografin Laterna Magica beskriver honom "som den fadersfigur jag saknat sedan Gud övergivit mig".

Hammaréns repertoarval under 1930- och 1940-talen präglades av en ideologiskt medveten, tydligt antifascistisk hållning, vilket gav Göteborgs stadsteater en ledande ställning under andra världskriget. Teatern visade därtill vakenhet för experimenterande strömningar inom dramatiken. Som den första teatern i landet öppnade Göteborgs stadsteater 1937 en studioscen för den mer intima och experimentella dramatiken.

Som filmskådespelare märks Hammaréns insatser i Mauritz Stillers filmer Erotikon och Gösta Berlings saga. I den senare spelar han rollen som greve Henrik Dohna mot Greta Garbo.

Torsten Hammarén har porträtterats av målaren Gustaf Carlström och skulptören Sten Teodorsson. Porträtten finns att se på Göteborgs stadsteater.

FilmografiRedigera

Torsten Hammarén (t.h.) och Ellen Hartman i Gösta Berlings saga (1924).

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1909	titelrollen	Lars Gathenhielm C.R.A. Fredberg		Stora Teatern, Göteborg^[3]
	titelrollen	Mäster Olof August Strindberg		Nya teatern, Göteborg^[3]
	Corsikan	Jorden runt på 80 dagar Jules Verne		Nya teatern, Göteborg^[3]
	Bengt Lagman	Bröllopet på Ulfåsa Frans Hedberg		Nya teatern, Göteborg^[3]
	Axel v. Rambon	Livet på landet Fritz Reuter		Nya teatern, Göteborg^[3]
1910	Cornelius Griffin	Niobe		Nya teatern, Göteborg^[3]
1910	Farbrodern	Den objudna gästen Maurice Maeterlinck		Intima Teatern^[4]
1911	Anton Schack, fil. doktor	Äkta makar Peter Egge	Mauritz Stiller	Lilla teatern^[5]
	Professor Frank	Näckens dotter Joseph Dachs		Lilla teatern^[6]
	Seato, poliskommissarie	Försvarsadvokaten Ferenc Molnár	Mauritz Stiller	Lilla teatern^[7]
	Nikita, dräng	Mörkrets makt Leo Tolstoj	Mauritz Stiller	Lilla teatern^[8]
1912	Baronen	Miss Williams from New York Gustav Wied och Jens Petersen	Mauritz Stiller	Lilla teatern^[9]
	Sonen	Leka med elden August Strindberg		Lilla teatern^[10]
	Bieman, redaktör	Hockenjos staty Jakob Wassermann	Mauritz Stiller	Lilla teatern^[11]
	Otto Giselius, universitetsrektor	Zoologi Ludwig Thoma	Mauritz Stiller	Lilla teatern^[11]
1914	Du Chatel	Jungfrun av Orléans Friedrich Schiller		Svenska teatern, Stockholm^[12]
1917	Mosolf	Pärlhalsbandet Lothar Schmidt	Gunnar Klintberg	Vasateatern Gästspel av Svenska teatern^[13]
1919	Åklagaren	Rödakorssystern Gustaf Collijn		Svenska teatern, Stockholm^[14]
1919	Detektiven	Kungen Emmanuel Arène, Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers	Gunnar Klintberg	Svenska teatern^[15]^[16]
1921		Äkta makar Peter Egge	Torsten Hammarén	Svenska teatern, Stockholm^[17]
1924		Försvarsadvokaten Ferenc Molnár	Torsten Hammarén	Helsingborgs stadsteater^[18]
1926	Direktören	Sex roller söka en författare Luigi Pirandello		Lorensbergsteatern^[3]
	Brotonneau	Mormonen på hörnet Robert de Flers och G.A. de Caillavet		Lorensbergsteatern^[3]
	Professor Tygesen	Geografi och kärlek Björnstjerne Björnson		Lorensbergsteatern^[3]
1927	Alexander	Näktergalen i Wittenberg August Strindberg		Lorensbergsteatern^[3]
	Thornton Gray	Societet Somerset Maughaun		Lorensbergsteatern^[3]
	Hartvig Hadeln	Kärlekens tragedi Gunnar Heiberg		Lorensbergsteatern^[3]
	Tsar Paul	Patrioten Alfred Neumann		Lorensbergsteatern^[3]
1928	Earlen av Loam	Jämlikhet och broderskap J.M. Barrie		Lorensbergsteatern^[3]
1928	Gubben Boman	Han som fick leva om sitt liv Pär Lagerkvist		Lorensbergsteatern^[3]
1929	Osborne	Männen vid fronten R.C. Sherriff		Lorensbergsteatern^[3]
1931	Herr Hilding Markurell	Markurells i Wadköping Hjalmar Bergman		Lorensbergsteatern^[3]
	Teaterdirektören	Talias barn Tor Hedberg		Lorensbergsteatern^[3]
	Wilhelm Voigt	Köpenick-kaptenen Carl Zuckmayer		Lorensbergsteatern^[3]
1932	Lucien Galvoisier	Fröken Jacques Deval		Lorensbergsteatern^[3]
1933	Geheimerådet Matthias Clausen	Före solnedgången Gerhardt Hauptmann		Lorensbergsteatern^[3]
1933	Anton	Den lilla butiken Ladislaus Bus-Fekete		Lorensbergsteatern^[3]
1934	Kung Henrik IX	En hederlig man Sigfrid Siwertz		Göteborgs stadsteater^[3]
1935	Nat Miller	Ljuva ungdomstid Eugen O'Neill		Göteborgs stadsteater^[3]
1937	Roger Hilton	Också en dag Dodie Smith		Göteborgs stadsteater^[3]
1937	Rugin	Människor Paul Raynal		Göteborgs stadsteater^[3]
1938	Titus Jaywood	Älskling, jag ger mig Mark Reed		Göteborgs stadsteater^[3]
1939	Charles Randolph	Guldbröllop Dodie Smith		Göteborgs stadsteater^[3]

Regi (ej komplett)Redigera

År	Produktion	Upphovsmän	Teater
1921	Äkta makar	Peter Egge Översättning Nalle Halldén	Svenska teatern, Stockholm
1924	Försvarsadvokaten	Ferenc Molnár	Helsingborgs stadsteater^[18]
1925	Dagens hjälte	Carlo Keil-Möller	Helsingborgs stadsteater, 1925
1934	Stormen	William Shakespeare	Göteborgs stadsteater, 29 september 1934
1942	Arsenik och gamla spetsar	Joseph Kesselring	Göteborgs stadsteater, 1942^[19]
1943	Peer Gynt	Henrik Ibsen	Göteborgs stadsteater, 9 januari 1943
1943	Månen har gått ner	John Steinbeck	Göteborgs stadsteater, 1943
1949	Lunchrasten	Herbert Grevenius	Göteborgs stadsteater, 12 november 1949
1950	Kärlek	Kaj Munk	Göteborgs stadsteater, 24 november 1950
1952	Rosmersholm	Henrik Ibsen	Göteborgs stadsteater, 9 februari 1952
1953	Frun från havet	Henrik Ibsen	Göteborgs stadsteater, 26 november 1953
1955	När dagen vänder	Paul Claudel	Göteborgs stadsteater, 1955

ReferenserRedigera

NoterRedigera

^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 470
^ Anföranden av stadsfullmäktiges ordförande vid utdelning av Göteborgs stads förtjänsttecken 1948–1952.
^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Ericson, U. (1984), s. 32.
^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 22 september 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-09-22/14504/8. Läst 28 maj 2016.
^ Bo Bergman (16 februari). ”Lilla teatern gör en god debut”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-16/14647/1. Läst 6 mars 2017.
^ Bo Bergman (27 februari). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-27/14658/5. Läst 6 mars 2017.
^ Bo Bergman (8 oktober 1911). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-10-08/14875/8. Läst 6 mars 2017.
^ Bo Bergman (15 november 1911). ”Lilla teatern: 'Mörkrets makt'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-11-15/14913/6. Läst 6 mars 2017.
^ Bo Bergman (12 januari 1912). ”Lilla teaterns premiär af 'Miss Williams from Newyork'”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-12/14967/7. Läst 7 mars 2017.
^ ”August Strindbergs dag”. Dagens Nyheter: s. 7. 20 januari 1912. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-20/14975/7. Läst 7 mars 2017.
^ [a b] Bo Bergman (10 februari 1912). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-02-10/14996/6. Läst 7 mars 2017.
^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. 5 mars 1914. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-03-05/15730/9. Läst 29 augusti 2015.
^ ”Pärlhalsbandet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14560&pos=242. Läst 10 juli 2015.
^ Ernst Högman, red (1919). ”Från scenen och estraden”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm) 32 (12): sid. 190. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1919/pdf/1919_12.pdf. Läst 26 december 2015.
^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 30 augusti 1919. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1919-08-30/224/6. Läst 21 juli 2015.
^ Ebbe Linde (18 september 1954). ”Prins på vift”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-18/253/9. Läst 22 augusti 2015.
^ Bo Bergman (5 november 1921). ”'Äkta makar' på Svenska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1921-11-05/299/1. Läst 4 juni 2016.
^ [a b] ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 9 april 1924. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1924-04-09/98/9. Läst 27 juli 2015.
^ Teater och film i Projekt Runeberg

Tryckta källorRedigera

Ericson Uno, red (1984). Torsten Hammarén: teaterchef 1926-1950. Göteborgs stadsteaters skriftserie, 0282-2989 ; 2. Göteborg: Göteborgs stadsteater. Libris 8207826
Claes Hoogland: C Torsten Hammarén i Svenskt biografiskt lexikon (1969-1971)
Erland Josephson: Sanningslekar 1990
Ingmar Bergman: Laterna Magica 1987
Lars Levi Læstadius: Torsten Hammarén och hans tid 1976
Nationalencyklopedin

Externa länkarRedigera

Wikimedia Commons har media som rör Torsten Hammarén.
Bilder & media

Företrädare: Rudolf Wendbladh	Chef för Helsingborgs stadsteater 1923–1926	Efterträdare: Gösta Cederlund
Företrädare: Knut Ström Lorensbergsteatern	Chef för Lorensbergsteatern/Göteborgs stadsteater 1926–1934/1934–1950	Efterträdare: Stig Torsslow Göteborgs stadsteater

[1] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 470

[2] Anföranden av stadsfullmäktiges ordförande vid utdelning av Göteborgs stads förtjänsttecken 1948–1952.

[Ericson_1984_s._32-3] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Ericson, U. (1984), s. 32.

[4] ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 22 september 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-09-22/14504/8. Läst 28 maj 2016.

[5] Bo Bergman (16 februari). ”Lilla teatern gör en god debut”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-16/14647/1. Läst 6 mars 2017.

[6] Bo Bergman (27 februari). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-27/14658/5. Läst 6 mars 2017.

[7] Bo Bergman (8 oktober 1911). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-10-08/14875/8. Läst 6 mars 2017.

[8] Bo Bergman (15 november 1911). ”Lilla teatern: 'Mörkrets makt'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-11-15/14913/6. Läst 6 mars 2017.

[9] Bo Bergman (12 januari 1912). ”Lilla teaterns premiär af 'Miss Williams from Newyork'”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-12/14967/7. Läst 7 mars 2017.

[10] ”August Strindbergs dag”. Dagens Nyheter: s. 7. 20 januari 1912. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-20/14975/7. Läst 7 mars 2017.

[hockenjos-11] [a b] Bo Bergman (10 februari 1912). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-02-10/14996/6. Läst 7 mars 2017.

[12] ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. 5 mars 1914. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-03-05/15730/9. Läst 29 augusti 2015.

[13] ”Pärlhalsbandet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14560&pos=242. Läst 10 juli 2015.

[14] Ernst Högman, red (1919). ”Från scenen och estraden”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm) 32 (12): sid. 190. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1919/pdf/1919_12.pdf. Läst 26 december 2015.

[15] ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 30 augusti 1919. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1919-08-30/224/6. Läst 21 juli 2015.

[16] Ebbe Linde (18 september 1954). ”Prins på vift”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-18/253/9. Läst 22 augusti 2015.

[17] Bo Bergman (5 november 1921). ”'Äkta makar' på Svenska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1921-11-05/299/1. Läst 4 juni 2016.

[advokaten-18] [a b] ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 9 april 1924. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1924-04-09/98/9. Läst 27 juli 2015.

[19] Teater och film i Projekt Runeberg

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]