Öppna huvudmenyn
Wikipedia

Torsten Hammarén

svensk skådespelare, regissör och teaterchef

Carl Torsten Hammarén, född 7 maj 1884 i Stockholm, död 24 februari 1962 i Göteborg, var en svensk skådespelare, regissör och teaterchef.

Torsten Hammarén
Torsten Hammarén 1910
Torsten Hammarén 1910
FöddCarl Torsten Hammarén
7 maj 1884
Stockholm, Sverige
Död24 februari 1962 (77 år)
Göteborg, Sverige
Aktiva år1907–1955
MakaAnna Joelsson
BarnPer-Thorsten, Carl-Erik
och Carl Hammarén
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Torsten Hammarén var son till grosshandlaren i Stockholm Carl Johan Emil Hammarén och Alfhild Anna Mathilda Hammarén, född Stjernberg. Han tog studentexamen 1904 och studerade därefter för Signe Hebbe och Hedvig Winterhjelm. Åren 1907–1908 var han anställd vid Dramatiska teatern, 1908–1910 i landsorten samt 1910–1912 vid Intima teatern.[1]

Hammarén var verksam både som karaktärsskådespelare och farsaktör vid Svenska teatern i Stockholm 1912–1922.

Han var chef för Helsingborgs stadsteater 1923–1926, därefter för Lorensbergsteatern i Göteborg 1926–1934 och sedan Göteborgs stadsteater 1934-1950. Efter att han hade avgått som teaterchef, var han anställd som regissör vid Göteborgs stadsteater 1950–1954.

Hammarén fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1948.[2]

 
Familjen Hammarén julen 1927: Anna, Torsten och Per-Thorsten. Framför dem Carl-Erik och Carl.

Han var från 24 december 1911 gift med skådespelaren Anna Joelsson. De fick tre barn: Per-Thorsten, Carl-Erik och Carl Hammarén.

Hammaréns chefskap var den upplyste despotens. "Han var en ömsint tyrann som värnade om demokratin på alla ställen utom teatern." (Erland Josephson). Med skärpa och knivskarpa repliker värjde han sig mot all inblandning i konstnärliga frågor. Hans som regissör omvittnat metodiska och utförliga personinstruktion kom att forma Ingmar Bergman, som i självbiografin Laterna Magica beskriver honom "som den fadersfigur jag saknat sedan Gud övergivit mig".

Hammaréns repertoarval under 1930- och 1940-talen präglades av en ideologiskt medveten, tydligt antifascistisk hållning, vilket gav Göteborgs stadsteater en ledande ställning under andra världskriget. Teatern visade därtill vakenhet för experimenterande strömningar inom dramatiken. Som den första teatern i landet öppnade Göteborgs stadsteater 1937 en studioscen för den mer intima och experimentella dramatiken.

Som filmskådespelare märks Hammaréns insatser i Mauritz Stillers filmer Erotikon och Gösta Berlings saga. I den senare spelar han rollen som greve Henrik Dohna mot Greta Garbo.

Torsten Hammarén har porträtterats av målaren Gustaf Carlström och skulptören Sten Teodorsson. Porträtten finns att se på Göteborgs stadsteater.

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1909 titelrollen Lars Gathenhielm
C.R.A. Fredberg		 Stora Teatern, Göteborg[3]
titelrollen Mäster Olof
August Strindberg		 Nya teatern, Göteborg[3]
Corsikan Jorden runt på 80 dagar
Jules Verne		 Nya teatern, Göteborg[3]
Bengt Lagman Bröllopet på Ulfåsa
Frans Hedberg		 Nya teatern, Göteborg[3]
Axel v. Rambon Livet på landet
Fritz Reuter		 Nya teatern, Göteborg[3]
1910 Cornelius Griffin Niobe Nya teatern, Göteborg[3]
Farbrodern Den objudna gästen
Maurice Maeterlinck		 Intima Teatern[4]
1911 Anton Schack, fil. doktor Äkta makar
Peter Egge		 Mauritz Stiller Lilla teatern[5]
Professor Frank Näckens dotter
Joseph Dachs		 Lilla teatern[6]
Seato, poliskommissarie Försvarsadvokaten
Ferenc Molnár		 Mauritz Stiller Lilla teatern[7]
Nikita, dräng Mörkrets makt
Leo Tolstoj		 Mauritz Stiller Lilla teatern[8]
1912 Baronen Miss Williams from New York
Gustav Wied och Jens Petersen		 Mauritz Stiller Lilla teatern[9]
Sonen Leka med elden
August Strindberg		 Lilla teatern[10]
Bieman, redaktör Hockenjos staty
Jakob Wassermann		 Mauritz Stiller Lilla teatern[11]
Otto Giselius, universitetsrektor Zoologi
Ludwig Thoma		 Mauritz Stiller Lilla teatern[11]
1914 Du Chatel Jungfrun av Orléans
Friedrich Schiller		 Svenska teatern, Stockholm[12]
1917 Mosolf Pärlhalsbandet
Lothar Schmidt		 Gunnar Klintberg Vasateatern
Gästspel av Svenska teatern[13]
1919 Åklagaren Rödakorssystern
Gustaf Collijn		 Svenska teatern, Stockholm[14]
Detektiven Kungen
Emmanuel Arène, Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers		 Gunnar Klintberg Svenska teatern[15][16]
1921 Äkta makar
Peter Egge		 Torsten Hammarén Svenska teatern, Stockholm[17]
1924 Försvarsadvokaten
Ferenc Molnár		 Torsten Hammarén Helsingborgs stadsteater[18]
1926 Direktören Sex roller söka en författare
Luigi Pirandello		 Lorensbergsteatern[3]
Brotonneau Mormonen på hörnet
Robert de Flers och G.A. de Caillavet		 Lorensbergsteatern[3]
Professor Tygesen Geografi och kärlek
Björnstjerne Björnson		 Lorensbergsteatern[3]
1927 Alexander Näktergalen i Wittenberg
August Strindberg		 Lorensbergsteatern[3]
Thornton Gray Societet
Somerset Maughaun		 Lorensbergsteatern[3]
Hartvig Hadeln Kärlekens tragedi
Gunnar Heiberg		 Lorensbergsteatern[3]
Tsar Paul Patrioten
Alfred Neumann		 Lorensbergsteatern[3]
1928 Earlen av Loam Jämlikhet och broderskap
J.M. Barrie		 Lorensbergsteatern[3]
Gubben Boman Han som fick leva om sitt liv
Pär Lagerkvist		 Lorensbergsteatern[3]
1929 Osborne Männen vid fronten
R.C. Sherriff		 Lorensbergsteatern[3]
1931 Herr Hilding Markurell Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergman		 Lorensbergsteatern[3]
Teaterdirektören Talias barn
Tor Hedberg		 Lorensbergsteatern[3]
Wilhelm Voigt Köpenick-kaptenen
Carl Zuckmayer		 Lorensbergsteatern[3]
1932 Lucien Galvoisier Fröken
Jacques Deval		 Lorensbergsteatern[3]
1933 Geheimerådet Matthias Clausen Före solnedgången
Gerhardt Hauptmann		 Lorensbergsteatern[3]
Anton Den lilla butiken
Ladislaus Bus-Fekete		 Lorensbergsteatern[3]
1934 Kung Henrik IX En hederlig man
Sigfrid Siwertz		 Göteborgs stadsteater[3]
1935 Nat Miller Ljuva ungdomstid
Eugen O'Neill		 Göteborgs stadsteater[3]
1937 Roger Hilton Också en dag
Dodie Smith		 Göteborgs stadsteater[3]
Rugin Människor
Paul Raynal		 Göteborgs stadsteater[3]
1938 Titus Jaywood Älskling, jag ger mig
Mark Reed		 Göteborgs stadsteater[3]
1939 Charles Randolph Guldbröllop
Dodie Smith		 Göteborgs stadsteater[3]

Regi (ej komplett)Redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1921 Äkta makar
Peter Egge
Översättning Nalle Halldén		 Svenska teatern, Stockholm
1924 Försvarsadvokaten
Ferenc Molnár Helsingborgs stadsteater[18]
1925 Dagens hjälte
Carlo Keil-Möller Helsingborgs stadsteater,
1925
1934 Stormen
William Shakespeare Göteborgs stadsteater,
29 september 1934
1942 Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring Göteborgs stadsteater,
1942[19]
1943 Peer Gynt
Henrik Ibsen Göteborgs stadsteater,
9 januari 1943
Månen har gått ner
John Steinbeck Göteborgs stadsteater,
1943
1949 Lunchrasten
Herbert Grevenius Göteborgs stadsteater,
12 november 1949
1950 Kärlek
Kaj Munk Göteborgs stadsteater,
24 november 1950
1952 Rosmersholm
Henrik Ibsen Göteborgs stadsteater,
9 februari 1952
1953 Frun från havet
Henrik Ibsen Göteborgs stadsteater,
26 november 1953
1955 När dagen vänder
Paul Claudel Göteborgs stadsteater,
1955

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 470
  2. ^ Anföranden av stadsfullmäktiges ordförande vid utdelning av Göteborgs stads förtjänsttecken 1948–1952.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Ericson, U. (1984), s. 32.
  4. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 22 september 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-09-22/14504/8. Läst 28 maj 2016. 
  5. ^ Bo Bergman (16 februari). ”Lilla teatern gör en god debut”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-16/14647/1. Läst 6 mars 2017. 
  6. ^ Bo Bergman (27 februari). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-02-27/14658/5. Läst 6 mars 2017. 
  7. ^ Bo Bergman (8 oktober 1911). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-10-08/14875/8. Läst 6 mars 2017. 
  8. ^ Bo Bergman (15 november 1911). ”Lilla teatern: 'Mörkrets makt'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1911-11-15/14913/6. Läst 6 mars 2017. 
  9. ^ Bo Bergman (12 januari 1912). ”Lilla teaterns premiär af 'Miss Williams from Newyork'”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-12/14967/7. Läst 7 mars 2017. 
  10. ^ ”August Strindbergs dag”. Dagens Nyheter: s. 7. 20 januari 1912. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-20/14975/7. Läst 7 mars 2017. 
  11. ^ [a b] Bo Bergman (10 februari 1912). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-02-10/14996/6. Läst 7 mars 2017. 
  12. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. 5 mars 1914. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-03-05/15730/9. Läst 29 augusti 2015. 
  13. ^ ”Pärlhalsbandet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14560&pos=242. Läst 10 juli 2015. 
  14. ^ Ernst Högman, red (1919). ”Från scenen och estraden”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm) 32 (12): sid. 190. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1919/pdf/1919_12.pdf. Läst 26 december 2015. 
  15. ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 30 augusti 1919. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1919-08-30/224/6. Läst 21 juli 2015. 
  16. ^ Ebbe Linde (18 september 1954). ”Prins på vift”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-18/253/9. Läst 22 augusti 2015. 
  17. ^ Bo Bergman (5 november 1921). ”'Äkta makar' på Svenska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1921-11-05/299/1. Läst 4 juni 2016. 
  18. ^ [a b] ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 9 april 1924. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1924-04-09/98/9. Läst 27 juli 2015. 
  19. ^ Teater och film i Projekt Runeberg

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Rudolf Wendbladh 		Chef för Helsingborgs stadsteater
1923–1926 		Efterträdare:
Gösta Cederlund
Företrädare:
Knut Ström
Lorensbergsteatern 		Chef för Lorensbergsteatern/Göteborgs stadsteater
1926–1934/1934–1950 		Efterträdare:
Stig Torsslow
Göteborgs stadsteater
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Torsten_Hammarén&oldid=45659406"