Norrköpings stad

stadskommun i Sverige fram till 1971
Denna artikel handlar om den tidigare kommunen Norrköpings stad. För orten se Norrköping, för dagens kommun, se Norrköpings kommun.

Norrköpings stad var en stad och kommun i Östergötlands län. I samband med 1971 års kommunreform upphörde det juridiska begreppet stad, och Norrköpings stad gick upp i den då nybildade Norrköpings kommun.[1]

Norrköpings stad
Före detta kommun
Kommunens vapen.
Kommunens vapen.
LandSverige
LandskapÖstergötland
LänÖstergötlands län
Kommun, nuNorrköpings kommun
CentralortNorrköping
Inrättad1384
Upphörd31 december 1970
Uppgått iNorrköpings kommun
Befolkning, areal
Areal242 kvadratkilometer ()
Läge

Kommunen i länet.
Koordinater58°35′31″N 16°11′08″Ö / 58.591944444444°N 16.185555555556°Ö / 58.591944444444; 16.185555555556
UtsträckningSCB:s kartsök
Domkretstillhörighet
DomkretsNorrköpings rådhusrätts domkrets
Koder och länkar
Kommunkod0581
Redigera Wikidata

Administrativ historik

redigera

Stadsrättigheter och privilegiebrev

redigera
 
Stadsplan över Norrköpings rutnätsplan, upprättad 1728 av lantmätare Sven Ryding. Rubriken lyder Geometrisk Charta och Beskrifning öfver Strand Qvarteret uti Norrkiöpings stad, med de der uti belägne Qvadrater, här till sine Nummer och Namn införde, Efter Ordres Observerat och Delinierat. Anno 1728 af S. Ryding. Kartan finns på Norrköpings stadsarkiv.

Norrköping tros ha fått stadsrättigheter för första gången i början av 1300-talet. Det är dock oklart vem som gav dem dessa den första gången. Det äldsta bevarade privilegiebrevet är undertecknat den 7 april 1384 av kung Albrekt av Mecklenburg.

Enligt privilegiebrevet omfattade staden då ett stort område, som till stor del var obebyggt. I öster gick gränsen då i nuvarande Kristinagatan, i söder längs Albrektsvägen, i väster vid Färgaregården och i norr mellan den plats där Finspångsrondellen och resterna av Johannisborg nu finns.[2]

Köpingar under Norrköpings stad

redigera

År 1620 beslutade Kunglig Maj:t att inrätta Hellestad, norr om Finspång, som lydköping under Norrköpings stad. Mellan 1723 och 1727 hade Norrköpings stad även delad köpingsrätt i Valdemarsvik, tillsammans med städerna Söderköping och Västervik.

Staden som kommun

redigera

Staden blev en egen kommun, enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) 1 januari 1863, då Sveriges kommunsystem infördes. Staden utökades genom inkorporeringar:

1971 gick staden upp i den då nybildade Norrköpings kommun.[1]

Församlingsindelning i staden

redigera

Den ursprungliga stadsförsamlingen var Sankt Olofs församling, som 1879 namnändrades till Sankt Olai församling och 1885 till Norrköpings Sankt Olai församling och från 2010 till Norrköpings S:t Olofs församling. Från 15 augusti 1613 fanns också Tyska församlingen som efter 1885 namnändrades till Norrköpings Hedvigs församling. Från 1 maj 1885 fanns också Norrköpings Norra församling som 1935 namnändrades till Norrköpings Matteus församling. Med inkorporeringarna tillkom församlingar som hört till motsvarande landskommuner.[3]

Sockenkod

redigera

För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0470[4] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950, vilket innebär att den också omfattar Östra Eneby socken, Sankt Johannes socken och Borgs socken.

Ansvarsfördelning mellan kyrklig och borgerlig kommun - Folkskolan

redigera

Vid riksdagen 1909 godkändes en proposition om att stadsfullmäktige i de större städerna skulle ta över ansvaret för den lokala folkskolan från kyrkostämman. Norrköping var tidigt ute, och redan 1910 blev staden huvudman för folkskolan. Sekulariseringen skedde hela 20 år före den i grannstaden Linköping.[5]

Ansvarsfördelning mellan stad och landsting - Sjukvården

redigera

När Östergötlands läns landsting inrättades genom 1862 års kommunalförordningar ingick Norrköpings stad i landstinget. Men landstingsförordningen från 1862 innebar att städer med fler än 25 000 invånare skulle ansvara för invånarnas sjukvård självständigt. Norrköpings stad nådde snart upp till det invånarantalet, och år 1872 lämnade staden landstinget.

Staden drev bland annat eget lasarett, men den specialiserade vården utfördes av landstinget genom avtal eller genom gemensamma institutioner där platserna fördelades mellan stad och landsting. Först på 1960-talet inleddes förhandlingar om ett återinträdde. Efter garantier om att nytt storsjukhus skulle inrättas i Norrköping, återinträdde staden i landstinget från 1 januari 1967.

Jurisdiktion

redigera

Norrköpings stad hade en egen jurisdiktion (rådhusrätt) som förstatligades 1965 och uppgick 1971 i Norrköpings tingsrätt.[6]

Stadsvapnet

redigera

Blasonering: I fält av guld en på en röd tronstol sittande blåklädd S:t Olofsbild med krona av guld och blå gloria, yxa och riksäpple.

S:t Olof återfinns redan på stadens sigill från 1367. Denna bild fastställdes som stadsvapen av Kungl. Maj:t år 1936. Vapnet övertogs av Norrköpings kommun år 1971 och registrerades för denna i PRV år 1974.

Geografi

redigera

Norrköpings stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 242,04 km², varav 204,86 km² land.[7]

Tätorter i staden 1960

redigera
Tätort Folkmängd
Norrköping &&&&&&&&&&084325.&&&&&084 325a
Smedby &&&&&&&&&&&02273.&&&&&02 273
Lindö &&&&&&&&&&&01057.&&&&&01 057
Svärtinge &&&&&&&&&&&&0768.&&&&&0768
Ljunga, del avb &&&&&&&&&&&&&051.&&&&&051

Tätortsgraden i staden var den 1 november 1960 97,6 procent.[8] Norrköping var 1960 Sveriges fjärde största tätort, efter Malmö och före Västerås. Detta kan jämföras med tätortsavgränsningen den 31 december 2010 då Norrköping var Sveriges tionde största tätort.[9]

Politik

redigera

Norrköpings stad styrdes först av magistraten, därefter av magistraten och stadsfullmäktige med drätselkammaren som fullmäktiges högsta underorgan.

Fram till 1948 tillämpades 2/3 majoritet för beslut om att öka skatteuttag eller kommunens kostnader. Trots att socialdemokraterna under lång tid hade majoritet i stadsfullmäktige innebar det ett starkt beroende av framför allt Allmänna valmansförbundet. [10]

Den första kvinnan i stadsfullmäktige var klädeshandlerskan Anna Karlsson, som valdes 1910 för högern. Karlsson blev också den första kvinnan att väljas till en nämnd, nämligen fattigvårdsstyrelsen år 1914.[11] År 1968 utnämndes Lena Lundblad (H) till Sveriges första kvinnliga kommunalråd, tillsammans med Ella Tengbom-Velander (H) i Helsingborg. Lundblad fick ansvar för skolor och utbildning, och var ordförande för skolstyrelsen.[12]

Mandatfördelning i valen 1912–1966

redigera
ValårVSSPCFRFPLPMGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
19127441
7441
52
19148242
842
52
19169343
9343
55
191813442
13442
59
191926331
26331
6056,6
52
192031425
31425
6040,2
53
192233027
33027
6041,7
54
19264302123
43023
6054,2
55
1930331323
33323
6059,4
56
193437320
37320
6061,0
55
193841316
41316
6067,9
55
1942337317
337317
6066,4
53
1946834513
834513
6078,0
5010
1950139911
39911
6083,6
4911
19543331113
3331113
6080,9
5010
19581351617
35617
6080,0
5010
19621371912
37912
6081,6
5010
19665284914
5284914
6082,9
53
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Lista över drätselkammarens ordförande

redigera
Namn Tillträdde Avgick
S Arvid Karlsson 1939 1955
S Manfred "Manne" Jarméus 1955 1970

Den 1 januari 1971 övergick Norrköpings stad till Norrköpings kommun. Manne Jarmeus fortsatte då som kommunstyrelsens ordförande.

Se även

redigera

Referenser

redigera

Anmärkningar

redigera

^a Siffran i SCB:s folkräkning 1960 var 83 531. Denna siffra korrigerades vid folk- och bostadsräkningen 1965, då det upptäcktes att det hade uppstått fel i beräkningen av tätortens folkmängd vid den tidigare folkräkningen.[13]
^b Tätorten Ljunga var delad mellan Norrköpings stad (51 inv.) och Västra Vikbolandets landskommun (199 inv.)

  1. ^ [a b] Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  2. ^ Kulturmiljökommittén, s. 11
  3. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  4. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Norrköpings stad Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  5. ^ Andersson, Sten. 2000. Politik och demokrati. I Nilsson, Hans (red.). Norrköpings historia, 1900-talet. Linköping: Centrum för lokalhistoria, sid 243.
  6. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Norrköpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  7. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 21. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014  Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ SCB Folkräkningen 1960 del 2 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. sida 19 i pdf:en
  9. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010. 
  10. ^ Andersson, Sten. 2000. Politik och demokrati. I Nilsson, Hans (red.). Norrköpings historia, 1900-talet. Linköping: Centrum för lokalhistoria.
  11. ^ Andersson, Sten. 2000. Politik och demokrati. I Nilsson, Hans (red.). Norrköpings historia, 1900-talet. Linköping: Centrum för lokalhistoria, sid 264, 270.
  12. ^ Andersson, Sten. 2000. Politik och demokrati. I Nilsson, Hans (red.). Norrköpings historia, 1900-talet. Linköping: Centrum för lokalhistoria, sid 271-272.
  13. ^ SCB Folk- och bostadsräkningen 1965 del 2 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. sida 133 i pdf:en

Tryckta källor

redigera
  • Kulturmiljökommittén (1974). Miljöer och hus i Norrköpings innerstad. Norrköpings kommun. Libris 155886