Eva Gun Monica Nordquist Graffman, född Nordquist, ursprungligen Holmgren, född 3 februari 1941 i Bromma församling i Stockholm,[2] död 24 juni 2017 [3] i Nacka, Stockholms län, var en svensk skådespelare.

Monica Nordquist
FöddEva Gun Monica Holmgren
3 februari 1941
Bromma församling, Stockholm
Död24 juni 2017 (76 år) [1]
Nacka, Stockholms län
NationalitetSvensk
Aktiva år1960–1996
MakeGöran Graffman
(1989–2014; hans död)
BarnEmil Graffman
Betydande roller
Fru Pettersson i Den vita stenen
Kajsa Engström i Madicken
IMDb SFDb

Biografi redigera

Fröken Sverige och teaterstudier redigera

Hon var dotter till arbetaren Holger Holmgren och Gunvor Karlsson. Modern blev tidigt änka och gifte 1945 om sig med ingenjören Carl Eric Nordquist, vars efternamn Monica Nordquist fick.

Monica Nordquist uppmärksammades i samband med Vecko-Revyns Fröken Sverige-tävling 1958 där hon kom på andra plats och kvalificerades till Miss Europe-tävlingen. Därefter arbetade hon en tid som mannekäng för Kim Söderlund.

1961–1963 studerade hon på Calle Flygare Teaterskola och blev i augusti 1963 antagen till Göteborgs stadsteaters elevskola.

De första rollerna redigera

Nordquist gjorde sina första filmroller 1966 i Claes Fellboms Ska' ru' me' på fest? och som frälsningssoldaten Betty i Stig Ossian Ericsons film Adamson i Sverige med Hans Ernback som Adamsson.

Upsala-Gävle stadsteater och andra teaterroller redigera

Hon var 1967–1969 engagerad i ensemblen vid Upsala-Gävle stadsteater, och därefter en frilansande skådespelare till 1996 då hon avslutade sin karriär och blev logoped.

Genombrott på TV redigera

Nordquist är känd för rollen som fru Pettersson i Den vita stenen, som farmaceuten Harriet i Någonstans i Sverige 1973, och som Madickens mamma Kajsa i filmatiseringen av Astrid Lindgrens Madicken 1979, den först- och sistnämnda TV-serien i regi av hennes make Göran Graffman.

Familj redigera

Nordquist var under en period på 1960-talet förlovad med Claes Fellbom.[4] Hon gifte sig 1989 med regissören Göran Graffman (1931–2014), och fick med honom sonen Emil Graffman 1974.[2]

Hon avled 2017 och är begravd på Djurö kyrkogård.[5]

Filmografi i urval redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1967 Florence Minimaxerna (Les Maxibules)
Marcel Aymé
Kåre Santesson Uppsala stadsteater[6]
1968 Aglaja Idioten (Идиот, Idiot)
Fjodor Dostojevskij
Palle Granditsky Uppsala stadsteater[7]
Mary Flotten
Kent Andersson
Stig Ossian Ericson Uppsala stadsteater[8]
Bordellflicka Mahagonny (Aufstieg und Fall der Stadt Mahagonny)
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Ulf Fredriksson Uppsala stadsteater[9]
Basque Misantropen (Le misanthrope)
Molière
Kåre Santesson Uppsala stadsteater[10]
1969 Charlotte
Bertha
Hittebarnet
Den politiske kocken
August Blanche
Helge Hagerman Uppsala stadsteater[11]
Mjölkflickan Spöksonaten
August Strindberg
Stig Ossian Ericson Uppsala stadsteater[12]
1970 Fångspel
Lennart Svensson, Monica Nordquist, Bernt Staf
Stefan Böhm Pistolteatern[13]
1971 Lucile, Camilles hustru Dantons död (Dantons Tod)
Georg Büchner
Michael Meschke Dramaten i Riksdagshuset
1975 Traktorförerskan Jag vill träffa Mjosov (Где вы, месье Миуссов?)
Valentin Katajev
Yngve Nordwall Riksteatern[14]
1977 Sara Ballongen spricker
Krukan är tom
Gustav Jonsson, Bo Bergstrand, Christina Nilsson
Per Sjöstrand Dramaten
1980 Karna Wärdshuset Haren och Vråken
Lars Forssell
Hans Polster Helsingborgs stadsteater
Sigrid I vackra drömmars land
Lars Björkman
Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater[15]
1983 Sally Kvinnor och äppelträd
Moa Martinson
Lars Engström Riksteatern[16]
1985 Jelena Nikolajevna, Protosovs hustru Solens barn (Дети солнца, Deti solntsa)
Maksim Gorkij
Lars Engström Riksteatern[17]
1986 Ruth Familjens Don Juan (The Norman Conquests)
Alan Ayckbourn
Bengt Blomgren Riksteatern[18]
1988 Politikern På vinst och förlust
Elisabeth G. Söderström och Jan Tiselius
Elisabeth G. Söderström
Jan Tiselius
Riksteatern[19]
1989 Bea Utsikt från en bro (A view from the bridge)
Arthur Miller
Lars-Erik Liedholm Riksteatern[20]
1990 Ulla Winblad Haren och vråken
Lars Forssell
Lars-Erik Liedholm Riksteatern[21]
1993 Spektakel på Haga
Lars Engström
Lars Engström Fjärilshuset[22]
1994 Hög svansföring
Eva Moberg
Carl-Johan Seth Riksteatern[23]
1995 En minister på gaffeln
Luis Rego och Philippe Bruneau
Bernt Lindkvist Jönköpings länsteater[24]

Radioteater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi
1974 Vi måste tala med kungen
Dieter Kühn
Göran Graffman[25]
Presidenten
Miguel Ángel Asturias
Göran O. Eriksson[26]
Julia Mödan värt
Lars Forssell
Per Verner-Carlsson[27]
Berusad flicka Brott och straff
Fjodor Dostojevskij
Per Verner-Carlsson[28]
1975 Kvinnan Överklasstjejen
Jochen Ziem
Per Verner-Carlsson[29]
Stella Hinden
Göran Tunström
Staffan Olzon[30]
1976 Sara Hiller Ansiktet i skuggan
Per Lindeberg
Göran Graffman[31]
1977 Clémence Chouilloux På pottan
Georges Feydeau
Staffan Olzon[32]
1979 Edit Dräneringen
Lars Norén
Arne Forsberg[33]
Kvinnan Bekänna färg
Athol Fugard
Lars Forsberg[34]
1980 Skolsekreteraren Eleven Francesca uppsöker yrkesvalslärare Vergilius
Torgny Lindgren
Jörgen Cederberg[35]
Ann Samuelsson Sommar, sommar, sommar
Björn Runeborg
Arne Forsberg[36]
1981 Meta Min hjälp kommer från bergen
Gabriele Wohmann
Staffan Olzon[37]
1982 Kvinnan Sjötunga Meunière
Anne-Sofie Nielsen
Hans Jonstoij[38]
Lärarinnan En sådan med smör på
Bernt Carlson
Arne Forsberg[39]
Fanny, manufaktursaffärsinnehavare Livets historier förbi
Göran Tunström
Arne Forsberg[40]
1983 Ingela Svensexan
Olov Svedelid
Åke Blomström[41]
1984 Hilde Jag, Jan
Sivar Arnér
Per Verner-Carlsson[42]
1986 I samma buss
Arne Törnqvist
Per Verner-Carlsson[43]
1989 Mrs Fletcher Godnatt, mister Tom
Michelle Magorian
Hans Ernback[44]

Referenser redigera

  1. ^ https://waerners.varaminnessidor.se/memorial_page_personal_info.php?order_id=2192577&set_site_id=152&cat=Profile&sign=17b22316b28d2fefba528f4ae80b624e
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  3. ^ http://www.expressen.se/noje/monica-nordquist-dod-spelade-rollen-som-madickens-mamma-/
  4. ^ Age (16 augusti 1964). ”21-åring gör långfilmsdebut”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1964-08-16/221/10. Läst 12 juli 2017. 
  5. ^ Gravar.se
  6. ^ Sven Barthel (8 september 1967). ”Smakfullt clowneri”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/tidning/1967-09-08/243/18. Läst 12 juli 2017. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (26 januari 1968). ”Kongenialt samspel i Uppsalas 'Idioten'”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/tidning/1968-01-26/24/18. Läst 12 juli 2017. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (22 mars 1968). ”Uppsalas 'Flotten': Lyxångare i Folkets hus”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/tidning/1968-03-22/80/19. Läst 12 juli 2017. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (13 september 1968). ”Uppslagsrik guldgrävaropera”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/tidning/1968-09-13/249/22. Läst 12 juli 2017. 
  10. ^ Sven Barthel (1 november 1968). ”'Misantropen' i smoking blev alltför anekdotisk”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/tidning/1968-11-01/298/18. Läst 12 juli 2017. 
  11. ^ Hans Axel Holm (5 februari 1969). ”Blanche att skratta gott åt”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/tidning/1969-02-05/34/17. Läst 12 juli 2017. 
  12. ^ Leif Zern (26 mars 1969). ”Uppsala spelar tvetydig 'Spöksonat'”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1969-03-26/83/21. Läst 12 juli 2017. 
  13. ^ ”Pistolteatern gör pjäs om kriminalvård”. Dagens Nyheter: s. 14. 28 mars 1970. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-03-28/84/14. Läst 12 juli 2017. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (26 november 1975). ”Skojig 'Mjosov' – Men Riksteatern jagar lustigheter”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1975-11-26/321/16. Läst 12 juli 2017. 
  15. ^ Bengt Jahnsson (17 december 1980). ”Stark musical för intelligenta mardrömmar”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-12-17/344/20. Läst 12 juli 2017. 
  16. ^ Per Allan Olsson (26 november 1983). ”Moa Martinson på Folkteatern: Träffsäkra bilder av livsvilja”. Dagens Nyheter: s. 27. http://arkivet.dn.se/tidning/1983-11-26/321/27. Läst 12 juli 2017. 
  17. ^ Lars Ring (16 april 1985). ”'Solens barn' hos Riksteatern: Brister i scenografi och rollgestaltning”. Svenska Dagbladet: s. 17. https://www.svd.se/arkiv/1985-04-16/17. Läst 12 juli 2017. 
  18. ^ Tove Ellefsen (9 november 1986). ”Lagom småputtrigt 'snusk'”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/tidning/1986-11-09/304/19. Läst 12 juli 2017. 
  19. ^ Bengt Jahnsson (14 december 1988). ”Lyckad inblick i kropparnas esperanto”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/tidning/1988-12-14/340/26. Läst 12 juli 2017. 
  20. ^ Stefan Stenudd (2 oktober 1989). ”Miller tolkad med sans”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/tidning/1989-10-02/267/28. Läst 12 juli 2017. 
  21. ^ Ingmar Björkstén (1 november 1990). ”Rosa dunster kring Bellman”. Svenska Dagbladet: s. 35. https://www.svd.se/arkiv/1990-11-01/35. Läst 12 juli 2017. 
  22. ^ Anna Lena Persson (20 juni 1993). ”Fjärilslätt spel i skirt växthus”. Svenska Dagbladet: s. 35. https://www.svd.se/arkiv/1993-06-20/35. Läst 12 juli 2017. 
  23. ^ Pia Huss (6 mars 1994). ”Vänligt ironiskt om skolans värld”. Svenska Dagbladet: s. 36. https://www.svd.se/arkiv/1994-03-06/36. Läst 12 juli 2017. 
  24. ^ Lars Ring (15 februari 1995). ”Politisk fars på tomgång”. Svenska Dagbladet: s. 25. https://www.svd.se/arkiv/1995-02-15/25. Läst 12 juli 2017. 
  25. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 25. 13 juli 1974. http://arkivet.dn.se/tidning/1974-07-13/187/25. Läst 12 juli 2017. 
  26. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 39. 1 augusti 1974. http://arkivet.dn.se/tidning/1974-08-01/206/39. Läst 12 juli 2017. 
  27. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 51. 26 oktober 1974. http://arkivet.dn.se/tidning/1974-10-26/292/51. Läst 12 juli 2017. 
  28. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 51. 1 november 1974. http://arkivet.dn.se/tidning/1974-11-01/298/51. Läst 12 juli 2017. 
  29. ^ Magnus Hedlund (3 mars 1975). ”Platt överklasstjej och givna repliker”. Dagens Nyheter: s. 41. http://arkivet.dn.se/tidning/1975-03-03/60/21. Läst 12 juli 2017. 
  30. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 41. 5 april 1975. http://arkivet.dn.se/tidning/1975-04-05/91/41. Läst 12 juli 2017. 
  31. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 25. 7 augusti 1976. http://arkivet.dn.se/tidning/1976-08-07/212/25. Läst 12 juli 2017. 
  32. ^ ”Radio-program”. Dagens Nyheter: s. 19. 23 juli 1977. http://arkivet.dn.se/tidning/1977-07-23/196/19. Läst 12 juli 2017. 
  33. ^ ”Radio-program”. Dagens Nyheter: s. 35. 8 september 1979. http://arkivet.dn.se/tidning/1979-09-08/243/35. Läst 12 juli 2017. 
  34. ^ ”Radio-program”. Dagens Nyheter: s. 63. 16 december 1979. http://arkivet.dn.se/tidning/1979-12-16/341/63. Läst 12 juli 2017. 
  35. ^ ”Radio-program”. Dagens Nyheter: s. 27. 5 januari 1980. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-01-05/4/27. Läst 12 juli 2017. 
  36. ^ ”Radio-program”. Dagens Nyheter: s. 31. 14 juli 1980. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-07-14/189/31. Läst 12 juli 2017. 
  37. ^ ”Radio-program”. Dagens Nyheter: s. 55. 30 augusti 1981. http://arkivet.dn.se/tidning/1981-08-30/234/55. Läst 12 juli 2017. 
  38. ^ ”Radioprogrammen”. Svenska Dagbladet: s. 47. 3 maj 1982. https://www.svd.se/arkiv/1982-05-03/19. Läst 12 juli 2017. 
  39. ^ Margaret Stenström (8 juni 1982). ”Skakande om mor-dotter”. Svenska Dagbladet: s. 22. https://www.svd.se/arkiv/1982-06-08/22. Läst 12 juli 2017. 
  40. ^ ”Radioprogrammen”. Svenska Dagbladet: s. 63. 11 september 1982. https://www.svd.se/arkiv/1982-09-11/21. Läst 12 juli 2017. 
  41. ^ ”Radioprogrammen”. Svenska Dagbladet: s. 63. 26 juni 1982. https://www.svd.se/arkiv/1983-06-26/19. Läst 12 juli 2017. 
  42. ^ ”Radioprogrammen”. Svenska Dagbladet: s. 23. 7 oktober 1984. https://www.svd.se/arkiv/1984-10-07/23. Läst 12 juli 2017. 
  43. ^ ”Radio idag”. Dagens Nyheter: s. 47. 1 februari 1986. http://arkivet.dn.se/tidning/1986-02-01/30/47. Läst 12 juli 2017. 
  44. ^ ”Radioprogrammen”. Dagens Nyheter: s. 37. 10 juli 1994. https://www.svd.se/arkiv/1994-07-10/37. Läst 12 juli 2017. 

Externa länkar redigera