Wikipedia

Claes Sylwander

Artikel Diskussion
Question book-4.svg
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-02)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Claes Sylwander, folkbokförd Claes-Herrman Sylvander[1], född 27 oktober 1924 i Stockholm, död 10 februari 2013 i Göteborg,[2] var en svensk skådespelare, teaterregissör och scenograf.

Claes Sylwander
Margaretha Krook och Claes Sylwander i Drottningen och rebellerna på Helsingborgs stadsteater 1956/1957.
Margaretha Krook och Claes Sylwander i Drottningen och rebellerna på Helsingborgs stadsteater 1956/1957.
FöddClaes-Herrman Sylvander
27 oktober 1924
Hedvig Eleonora församling, Stockholm
Död10 februari 2013 (88 år)
Göteborg
MakaMarianne Gaston-Portefaix
(1948–1950; skild)
Ingrid Thulin
(1951–1956; skild)
Britta Lundblom
(1957–1963; skild)
Birgitta Matsgård
(1964–2013; hans död)
SläktingarHerrman Sylwander (far)
Tora Teje (mor)
IMDb

BiografiRedigera

Claes Sylwander var son till hovfotografen Herrman Sylwander och skådespelaren Tora Teje.[2] Han gick till en början i sin fars fotspår och blev hovfotograf 1948. Sex år senare valde han att satsa på en teaterkarriär. Sylwander klarade inte provet till scenskolan, men lyckades ändå etablera sig som skådespelare och regissör. Han var under tre år engagerad som skådespelare vid Helsingborgs stadsteater. Sedan följde roller vid Upsala Stadsteater och Riksteatern innan han kom till Folkteatern i Göteborg, först som dekoratör och sedan som teaterchef 1965–1973. Han fortsatte som teaterchef och regissör vid stadsteatrarna i Helsingborg 1973–1983 och Malmö 1983–1989.

På 1990-talet regisserade och spelade han hos Nils Poppe på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Han regisserade och gjorde scenografi till flera uppsättningar på Nöjesteatern i Malmö. För Me and my girl på Nöjesteatern tilldelades han en Guldmask 2001 för bästa scenografi. Han var även en fängslande föredragshållare och entusiastisk ledare för mindre teatersällskap i Skåne.

I memoarboken Oh Gud, vad vi haft roligt! berättade Claes Sylwander om sig själv och om sin mor, skådespelaren Tora Teje.[3]

FamiljRedigera

Claes Sylwander var först gift 1948–1950 med Marianne Gaston-Portefaix (född 1923), dotter till Jules Gaston Portefaix.[4] Andra gången var han gift 1951–1956 med skådespelaren Ingrid Thulin (1926–2004). Tredje gången var han gift 1957–1963 med kostymören Britta Lundblom (1930–1977), med vilken han fick dottern Lotta Sylwander. Fjärde gången gifte han sig 1964 med Birgitta Matsgård Berven (1931–2016), dotter till direktör Erik Matsgård och Margit, ogift Pamph.[5] Han är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg.[6]

FilmografiRedigera

FilmrollerRedigera

Regi (TV)Redigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1953 Man till salu
Ernest Vajda och Clement Scott Gilbert 		Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1962 Råttfällan
Agatha Christie		 Jerk Liljefors Riksteatern[7]
1964 Två herrar från Verona
William Shakespeare		 Kurt-Olof Sundström Folkteatern, Göteborg[8]
1977 Talaren Stolarna
Eugène Ionesco		 Claes Thelander Helsingborgs stadsteater[9]

Regi (ej komplett)Redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1958 Farmor och vår Herre
Hjalmar Bergman Riksteatern[10]
1974 Kaktusblomman
Fleur de cactus		 Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Översättning Stig Ahlgren		 Helsingborgs stadsteater[11]
1976 Peer Gynt Henrik Ibsen
Översättning Karl Ragnar Gierow		 Helsingborgs stadsteater[12]
1980 I vackra drömmars land
Lars Björkman Helsingborgs stadsteater[13]
1982 Sista sommaren
On Golden Pond		 Ernest Thompson Helsingborgs stadsteater[14]

Scenografi och kostym (ej komplett)Redigera

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1963 Mary, Mary
Jean Kerr Hans Bergström Folkteatern, Göteborg[15] Scenografi
Hus med dubbel ingång
Casa con dos puertas		 Pedro Calderón de la Barca Kurt-Olof Sundström Folkteatern, Göteborg[16] Scenografi och kostym
1964 Borgmästaren
Der Bürgermeister		 Gert Hofmann Kurt-Olof Sundström Folkteatern, Göteborg[17] Scenografi
Famfam
Jean-Pierre Ferrier, Ricet Barrier och Bernard Lelou Jackie Söderman Folkteatern, Göteborg[18] Kostym
1974 Kaktusblomman
Fleur de cactus		 Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Översättning Stig Ahlgren		 Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater[11] Scenografi
1981 Körsbärsträdgården
Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad 		Anton Tjechov
Översättning Jan Håkansson		 Gustaf Elander Helsingborgs stadsteater[19] Scenografi

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ [a b] ”Teaterprofilen Claes Sylwander har avlidit”. SVT. http://www.svt.se/kultur/teaterprofilen-claes-sylwander-har-avlidit. Läst 22 februari 2013. 
  3. ^ Sylwander, Claes (1993). "Oh Gud, vad vi haft roligt!". Höganäs: Wiken. Libris 7605474. ISBN 91-7119-328-6 (inb.) 
  4. ^ Marianne[död länk] Arenabok.se (bläddra till sidan 62–63 "12"). Åtkomst 10 december 2012.
  5. ^ Sylwander, Claes H, fd teaterchef, Malmö i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 1072.
  6. ^ SvenskaGravar
  7. ^ ”Deckarpremiär i Valdemarsvik”. Dagens Nyheter: s. 14. 23 januari 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-01-23/21/14. Läst 10 juni 2018. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (22 november 1964). ”'Två herrar i Verona' för första gången i Sverige”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-11-22/318/24. Läst 29 maj 2018. 
  9. ^ Ruth Halldén (31 mars 1977). ”Två uppsättningar i Helsingborg: Föredömlig 'Stolarna'”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-03-31/88/24. Läst 10 augusti 2021. 
  10. ^ S B-l (20 september 1958). ”Två Riksteaterpremiärer”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-09-20/255/14. Läst 26 maj 2018. 
  11. ^ [a b] ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 augusti 1974. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-08-23/228/18. Läst 15 juni 2018. 
  12. ^ Ruth Halldén (16 maj 1976). ”Helsingborgs nya teater invigd med 'Peer Gynt': Det får vara måtta på de stora greppen”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-05-16/132/12. Läst 15 juni 2018. 
  13. ^ Bengt Jahnsson (17 december 1980). ”Stark musical för intelligenta mardrömmar”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-12-17/344/20. Läst 12 juli 2017. 
  14. ^ Marcus Boldemann (27 november 1982). ”Ljummen 'Sista sommar': Poppe når inte ända fram”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-11-27/322/35. Läst 16 juni 2018. 
  15. ^ ”Mary i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 16. 5 september 1963. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-09-05/241/16. Läst 28 maj 2018. 
  16. ^ Ebbe Linde (2 december 1963). ”Calderon som musical”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-12-02/328/19. Läst 28 maj 2018. 
  17. ^ Barbro Hähnel (1 mars 1964). ”Kälkborgarens uppror”. Dagens Nyheter: s. 25. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-03-01/59/25. Läst 28 maj 2018. 
  18. ^ Barbro Hähnel (26 mars 1964). ”Den lille mannen i rampljus”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-03-26/84/12. Läst 28 maj 2018. 
  19. ^ Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018. 

Externa länkarRedigera

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Claes_Sylwander&oldid=49664525"