Claes Sylwander
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Claes Sylwander, folkbokförd Claes-Herrman Sylvander[1], född 27 oktober 1924 i Stockholm, död 10 februari 2013 i Göteborg,[2] var en svensk skådespelare, teaterregissör och scenograf.
Claes Sylwander | |
![]() Margaretha Krook och Claes Sylwander i Drottningen och rebellerna på Helsingborgs stadsteater 1956/1957. | |
Född | Claes-Herrman Sylvander 27 oktober 1924 Hedvig Eleonora församling, Stockholm |
---|---|
Död | 10 februari 2013 (88 år) Göteborg |
Maka | Marianne Gaston-Portefaix (1948–1950; skild) Ingrid Thulin (1951–1956; skild) Britta Lundblom (1957–1963; skild) Birgitta Matsgård (1964–2013; hans död) |
Släktingar | Herrman Sylwander (far) Tora Teje (mor) |
IMDb |
BiografiRedigera
Claes Sylwander var son till hovfotografen Herrman Sylwander och skådespelaren Tora Teje.[2] Han gick till en början i sin fars fotspår och blev hovfotograf 1948. Sex år senare valde han att satsa på en teaterkarriär. Sylwander klarade inte provet till scenskolan, men lyckades ändå etablera sig som skådespelare och regissör. Han var under tre år engagerad som skådespelare vid Helsingborgs stadsteater. Sedan följde roller vid Upsala Stadsteater och Riksteatern innan han kom till Folkteatern i Göteborg, först som dekoratör och sedan som teaterchef 1965–1973. Han fortsatte som teaterchef och regissör vid stadsteatrarna i Helsingborg 1973–1983 och Malmö 1983–1989.
På 1990-talet regisserade och spelade han hos Nils Poppe på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Han regisserade och gjorde scenografi till flera uppsättningar på Nöjesteatern i Malmö. För Me and my girl på Nöjesteatern tilldelades han en Guldmask 2001 för bästa scenografi. Han var även en fängslande föredragshållare och entusiastisk ledare för mindre teatersällskap i Skåne.
I memoarboken Oh Gud, vad vi haft roligt! berättade Claes Sylwander om sig själv och om sin mor, skådespelaren Tora Teje.[3]
FamiljRedigera
Claes Sylwander var först gift 1948–1950 med Marianne Gaston-Portefaix (född 1923), dotter till Jules Gaston Portefaix.[4] Andra gången var han gift 1951–1956 med skådespelaren Ingrid Thulin (1926–2004). Tredje gången var han gift 1957–1963 med kostymören Britta Lundblom (1930–1977), med vilken han fick dottern Lotta Sylwander. Fjärde gången gifte han sig 1964 med Birgitta Matsgård Berven (1931–2016), dotter till direktör Erik Matsgård och Margit, ogift Pamph.[5] Han är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg.[6]
FilmografiRedigera
FilmrollerRedigera
- 1955 – Vildfåglar
- 1970 – Sonja (TV-serie)
- 1972 – Dela lika (TV-serie)
- 1972 – Rävspel (TV-serie)
- 1987 – Allt ljus på mig! (TV-serie)
- 1993 – Spanska flugan (TV-serie)
- 1994 – Polis polis potatismos
Regi (TV)Redigera
TeaterRedigera
Roller (ej komplett)Redigera
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1962 | Råttfällan Agatha Christie |
Jerk Liljefors | Riksteatern[7] | |
1964 | Två herrar från Verona William Shakespeare |
Kurt-Olof Sundström | Folkteatern, Göteborg[8] |
Regi (ej komplett)Redigera
År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
---|---|---|---|
1958 | Farmor och vår Herre |
Hjalmar Bergman | Riksteatern[9] |
1974 | Kaktusblomman Fleur de cactus |
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy Översättning Stig Ahlgren |
Helsingborgs stadsteater[10] |
1976 | Peer Gynt | Henrik Ibsen Översättning Karl Ragnar Gierow |
Helsingborgs stadsteater[11] |
1980 | I vackra drömmars land |
Lars Björkman | Helsingborgs stadsteater[12] |
1982 | Sista sommaren On Golden Pond |
Ernest Thompson | Helsingborgs stadsteater[13] |
Scenografi och kostym (ej komplett)Redigera
År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater | Noter |
---|---|---|---|---|---|
1963 | Mary, Mary |
Jean Kerr | Hans Bergström | Folkteatern, Göteborg[14] | Scenografi |
Hus med dubbel ingång Casa con dos puertas |
Pedro Calderón de la Barca | Kurt-Olof Sundström | Folkteatern, Göteborg[15] | Scenografi och kostym | |
1964 | Borgmästaren Der Bürgermeister |
Gert Hofmann | Kurt-Olof Sundström | Folkteatern, Göteborg[16] | Scenografi |
Famfam |
Jean-Pierre Ferrier, Ricet Barrier och Bernard Lelou | Jackie Söderman | Folkteatern, Göteborg[17] | Kostym | |
1974 | Kaktusblomman Fleur de cactus |
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy Översättning Stig Ahlgren |
Claes Sylwander | Helsingborgs stadsteater[10] | Scenografi |
1981 | Körsbärsträdgården Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad |
Anton Tjechov Översättning Jan Håkansson |
Gustaf Elander | Helsingborgs stadsteater[18] | Scenografi |
ReferenserRedigera
- ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
- ^ [a b] ”Teaterprofilen Claes Sylwander har avlidit”. SVT. http://www.svt.se/kultur/teaterprofilen-claes-sylwander-har-avlidit. Läst 22 februari 2013.
- ^ Sylwander, Claes (1993). "Oh Gud, vad vi haft roligt!". Höganäs: Wiken. Libris länk. ISBN 91-7119-328-6 (inb.)
- ^ Marianne[död länk] Arenabok.se (bläddra till sidan 62–63 "12"). Åtkomst 10 december 2012.
- ^ Sylwander, Claes H, fd teaterchef, Malmö i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 1072.
- ^ SvenskaGravar
- ^ ”Deckarpremiär i Valdemarsvik”. Dagens Nyheter: s. 14. 23 januari 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-01-23/21/14. Läst 10 juni 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (22 november 1964). ”'Två herrar i Verona' för första gången i Sverige”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-11-22/318/24. Läst 29 maj 2018.
- ^ S B-l (20 september 1958). ”Två Riksteaterpremiärer”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-09-20/255/14. Läst 26 maj 2018.
- ^ [a b] ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 augusti 1974. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-08-23/228/18. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (16 maj 1976). ”Helsingborgs nya teater invigd med 'Peer Gynt': Det får vara måtta på de stora greppen”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-05-16/132/12. Läst 15 juni 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (17 december 1980). ”Stark musical för intelligenta mardrömmar”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-12-17/344/20. Läst 12 juli 2017.
- ^ Marcus Boldemann (27 november 1982). ”Ljummen 'Sista sommar': Poppe når inte ända fram”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-11-27/322/35. Läst 16 juni 2018.
- ^ ”Mary i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 16. 5 september 1963. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-09-05/241/16. Läst 28 maj 2018.
- ^ Ebbe Linde (2 december 1963). ”Calderon som musical”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-12-02/328/19. Läst 28 maj 2018.
- ^ Barbro Hähnel (1 mars 1964). ”Kälkborgarens uppror”. Dagens Nyheter: s. 25. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-03-01/59/25. Läst 28 maj 2018.
- ^ Barbro Hähnel (26 mars 1964). ”Den lille mannen i rampljus”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-03-26/84/12. Läst 28 maj 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018.
Externa länkarRedigera
- Claes Sylwander på Internet Movie Database (engelska)