Öppna huvudmenyn

Moa Martinson, egentligen Helga Maria Martinson, född Swartz den 2 november 1890 i Vårdnäs församling, Östergötland[1], död 5 augusti 1964 i Sorunda församling i Södermanland[2], var en svensk författare.[3][4]

Moa Martinson
Moa Martinson i sitt hem i Sorunda 1957.
Moa Martinson i sitt hem i Sorunda 1957.
PseudonymH.J.
FöddHelga Maria Swartz
2 november 1890
Vårdnäs församling, Östergötland, Sverige
Död5 augusti 1964 (73 år)
Sorunda församling, Södermanland, Sverige
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk
SpråkSvenska
Verksam1928-1959
Genrerarbetarlitteratur
Framstående verkKvinnor och äppelträd (1933)
Sallys söner (1934)
Mor gifter sig (1936)
Kungens rosor (1939)
Framstående priserDe Nios stora pris (1944)
Make/makaKarl Johansson
(1922–1928)
Harry Martinson
(1929–1941)
BarnOlof (1910 - 1974)
Tore (1911–1978)
Erik (1913-1996)
Manfred (1914-1925)
Knut (1916-1925)
SläktingarKristina Swartz (mor)
InfluenserPjotr Kropotkin
InflueradeHarry Martinson, Ivar-Lo Johansson

Moa Martinson är en av de mest berömda proletärförfattarna, som framträdde under 1920- och 30-talen. Hon var relativt bortglömd men blev återupptäckt av kvinnorörelsen under 1970-talet. Ebba Witt-Brattström disputerade med avhandlingen Moa Martinson: skrift och drift i trettiotalet 1987. Kerstin Engman publicerade biografin Moa Martinson. Ordet och kärleken 1990.

Gator och torg i Norrköping, Eskilstuna och Stockholm har fått namn efter henne.

BiografiRedigera

Tidig uppväxtRedigera

Moa Martinson föddes i Vårdnäs socken nära Linköping. Hon fick namnet Helga Maria. Hennes mor Kristina Swartz var en 19-årig ogift piga som blev tvungen att lämna sin dotter hos sina föräldrar. Enligt en artikel i Östgöta Genealogiska Förenings medlemstidning ÖGF-Lövet nr 101 (maj 2010) var Martinsons far troligen Anders Teodor Andersson Lundin, född 1863 och anställd vid Motala verkstad.[5] Efter ett par år flyttade modern till Norrköping och började arbeta på fabrik. År 1895 gifte modern sig med Alfred Karlsson och kunde därmed ta flickan till sig. Moa Martinsons styvfar arbetade på olika gårdar och i hamnen. Familjens ekonomi var mycket dålig, bland annat till följd av styvfaderns alkoholproblem, och som en följd av detta fick man ofta flytta.

Under sommaren 1906 arbetade Martinson på den stora Konst- och Industriutställningen på Syltenberget i Norrköping. I romanen Kungens rosor (1939) berättar hon om denna period. På hösten 1906 fick hon en utbildningsplats på en restaurang i Stockholm och började därefter arbeta som kallskänka runt om i Sverige.

Martinsons barndom var fattig. Detta var något som kom att spela mycket stor roll i hennes författarskap.[6]

Första äktenskapet och torpet JohannesdalRedigera

Huvudartikel: Torpet Johannesdal

Moa Martinsons mor och styvfar bodde i ÖsmoSödertörn och där träffade hon diversearbetaren Karl Johan Leonard Johansson (1881–1928), son till grundläggaren Johan Peter Johansson och Ulrika Kristina Sundström.[7]

År 1910, när hon väntade sin första son Olof (död 1974)[2], flyttade hon till Karl på torpet Johannesdal nära Ösmo. Där födde hon på fem år ytterligare fyra söner, 1911 Tore (död 1978)[2], 1913 Erik (död 1996)[2], 1914 Manfred och 1916 Knut (båda avled 1925)[2]. Alla barnen föddes utom äktenskapet och först 1922 gifte sig Moa och Karl.[8] Hennes man söp ofta upp förtjänsten och Moa Martinson fick försöka skaffa mat åt familjen genom att odla på några åkerlappar, fiska och sätta ut fällor.

På Johannesdal kom hon att stanna resten av sitt liv. Under 1930-talet, när också Harry Martinson utvecklade sitt författarskap där, blev torpet en omtyckt mötesplats för tidens unga författare. Torpet står kvar än idag i det skick, komplett med inredning, som Moa Martinson lämnade det vid sin död 1964.[9]

Politiskt intresseRedigera

Moa Martinson hade börjat skriva redan i tolvårsåldern. Hon var också mycket politiskt intresserad och 1922 fick hon sin första insändare publicerad i tidningen Arbetaren under signaturen H.J. (Helga Johansson). Där träffade hon Elise "Ottar" Ottesen-Jensen, som inspirerade henne att börja skriva en roman. Under arbetet med boken drunknade emellertid de två yngsta sönerna Manfred och Knut när de skulle gå över isen en aprildag 1925. Moa Martinsons politiska intresse resulterade i att hon 1924 blev invald i kommunalfullmäktige i Sorunda landskommun. Hemma i hennes stuga i Sorunda hölls det syndikalistiska möten. 1927 började hon skriva artiklar om situationen för arbetarkvinnorna i de frisinnade feministernas tidning Tidevarvet, där Elin Wägner var redaktör. Det var här hon började använda signaturen Moa. Hon skrev även i tidskrifterna Templar-Kuriren, Nynäshamns-Posten och Arbetare-Kuriren. Det var på Arbetare-Kuriren som hon träffade Harry Martinson, som senare blev hennes andre make.

I januari 1928 tog hennes man Karl livet av sig med dynamit.[10]

1934 var hon delegat vid Sovjetiska författarunionens första kongress, tillsammans med maken Harry Martinson. Moa Martinson blev mycket gripen av konferensens innehåll och dess kringaktiviteter – hon skrev efter hemkomsten en uppskattande artikel i Stockholmstidningen. Harry Martinson däremot skrev boken Verklighet till döds (1941) vilken speglar hans personliga äckel inför den sovjetiska litteraturpolitiken.[11]

FörfattarkarriärRedigera

I den syndikalistiska dagstidningen Arbetaren publicerade sig Moa Martinson för första gången den 1 november 1922 med artikeln Kvinnan och syndikalismen under rubriken Kvinnan och hemmet. Artikeln var undertecknad med pseudonymen H.J (Helga Johansson). Ottar (Elise Ottesen-Jensen) var också en av publicisisterna i Arbetaren. Efter en schism med redaktions-sekreteraren Ragnar Casparsson slutade Ottar och startade en egen kvinnotidning,1925, Vi kvinnor, i vilken Moa Martinson blev en av de flitigaste skribenterna, under signaturen Madam Andersson i Gråby. Här möts läsarna av en ny talang hos Moa Martinson, den satiriskt kåserande.[12]

År 1924 skrev Moa Martinson sin första roman, Pigmamma: roman ur arbetarkvinnornas värld. Romanen gavs aldrig ut i bokform, men vintern 1928 publicerades den som följetong i anarkisttidningen Brand, där hon börjat skriva i april 1925.[10]

Med hjälp av Elin Wägner kunde Martinson börja på en kurs i maskinskrivning och skrev sin första bok, Kvinnor och äppelträd. Hon skickade manuset till olika bokförlag men blev refuserad ända till 1933. Hennes debut väckte stor uppmärksamhet med sitt realistiska språk och sin sexuella frispråkighet. Den handlar om Sallys och Ellens fattiga uppväxt i Norrköpings arbetarkvarter, berättat ur kvinnligt perspektiv. Uppföljaren Sallys söner (1934) handlar om statarnas historia.

 
Staty av Moa Martinson vid Grytstorget i Norrköping.

Martinsons mest kända verk är den självbiografiska trilogin om Mia: Mor gifter sig (1936), Kyrkbröllop (1938) och Kungens rosor (1939). Romansviten bygger delvis på följetongen Pigmamma hon skrev 1928–1929 för tidskriften Brand. I böckerna berättar hon osentimentalt om händelser i Norrköping runt sekelskiftet. Hennes stil var spontan och nyckfull, och hennes böcker kännetecknas av humor och socialt patos. Ett återkommande tema är vänskap mellan kvinnor. Bland hennes senare verk märks de historiska romanerna om bondeliv i Östergötland, Vägen under stjärnorna (1940) och Brandliljor (1941). Den så kallade "Bettyserien" bygger på hennes egna år som mamma och ensamförsörjare på torpet Johannesdal.

Moa Martinson har skarpa skildringar av klassamhället i sina verk.[13] Hon bidrog till att få läsarna att förstå klassamhällets mekanismer. Liksom andra arbetarförfattare kom Martinson från väldigt fattiga omständigheter, och hade inte så hög utbildning, men lyckades ändå uppnå hög status i sin tid, och nå ut till folk.

I de åtta böckerna från trettiotalet visar hon prov på olika genrer, romaner och biografier och noveller.[14] Moa Martinson hade själv ett mödosamt liv, vilket hon skildrar i böckerna på ett realistiskt sätt, och man anar att det hon skriver är självbiografiskt. Hon nådde genom sitt skrivande ut till arbetarklassen som ny grupp, speciellt till arbetarkvinnorna, vilket var mycket nytt för denna tid.[15]

Moa Martinson gav kvinnor en plats i den skriftliga världen. Enligt litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström ska Martinson ha lyft fram arbetarkvinnans värld mycket i sina verk. Witt-Brattström anser att Martinson skildrar kvinnans kluvenhet i kropp och intellekt. Hon tror även att det som drev Martinson var att hon hade ett starkt rättvisepatos och att hon, enligt Martinson själv, ville "fylla i det vita fläckarna i samhällskartan".[16] Med detta kan man anta att Martinson menade att hon ville lyfta fram dem som inte syns i samhället och uppmärksamma dem och försöka få ett mer jämställt samhälle.

Moa Martinson kan kallas för sin tids modernist och feminist. Hon gav röst till dem som inte haft någon förut, underklassen och kvinnorna. Det var något som i hennes tid var modernt och normbrytande. Hon tog även kampen för att göra ett mer jämställt samhälle genom att prata om sådant man inte pratat om, samt att lyfta kvinnor som är den gruppen i samhället som faktiskt är undergivna. Hon har även betytt en stor del för dagens feminism och gett kvinnliga författare mod att kliva fram och ta plats.[17][18]

Andra äktenskapet och sista årenRedigera

1928 hade hon träffat diktaren Harry Martinson och de gifte sig borgerligt den 3 oktober 1929.[8] De bodde kvar på torpet Johannesdal. Äktenskapet var till en början lyckligt, men Harry var otrogen, och separation följdes av återförening. Han lämnade henne 1939 och tog värvning. På vintern 1940 ansökte hon om skilsmässa och äktenskapet upplöstes 1941. Ivar Lo-Johansson, som var god vän till bägge, skildrade deras äktenskap i Tröskeln (1982).

Moa Martinson avled 1964 på behandlingshemmet Lövstalund och är begravd på Sorunda kyrkogård.[19]

BibliografiRedigera

  • Andersson, Frida (2000). Moa Martinson: en bibliografi. Linköping: Univ. Libris länk 
Bibliografi
År Titel Övrigt Förlag ISBN/Libris id
1928-29 Pigmamma Följetong Brand
1933 Kvinnor och äppelträd Roman Bonnier 1348749
1934 Sallys söner Roman Bonnier 1348794
1935 Rågvakt Roman Bonnier 1348793
1936 Mor gifter sig Roman, Miaserien Bonnier 1373038
1937 Drottning Grågyllen Historisk roman Tiden 1373015
1937 Motsols Diktsamling Tiden 1373039
1938 Kyrkbröllop Roman, Miaserien Tiden 1373037
1939 Kungens rosor Roman, Miaserien Tiden 1373036
1940 Vägen under stjärnorna Historisk roman Tiden 1373040
1941 Brandliljor Historisk roman Tiden 2183016
1942 Armén vid horisonten Essäer och noveller Tiden 442305
1943 Den osynlige älskaren Roman, Bettyserien Tiden 2900621
1944 Bakom svenskvallen Memoarer Tiden 442304
1947 Kärlek mellan krigen Noveller och skisser Tiden 2900619
1949 Livets fest Historisk roman Tiden 442309
1950 Jag möter en diktare Memoarer Folket i Bild 3057748
1952 Du är den enda Roman, Bettyserien Tiden 1443171
1956 Kvinnorna på Kummelsjö Historisk roman Tiden 442307
1957 Klockor vid Sidenvägen Roman, Bettyserien Tiden 8080448
1959 Hemligheten Roman, Bettyserien Tiden 442306

Priser och utmärkelserRedigera

Moa Martinsons litterära sällskapRedigera

1982 bildades Sällskapet Moas vänner för att bevara och värna om Moa Martinsons författarskap och livshistoria.[20] De verkar också för att torpet Johannesdal och dess samlingar ska bevaras. Man stödjer forskning om Moa och hennes verk, stöttar utgivning och spridning av Moas böcker och annat hon har skrivit.

Det årliga Moa-priset delas ut av Sällskapet Moas vänner i samarbete med ABF Stockholm. Det första priset delades ut 1989 till författaren Mary Andersson. Andra pristagare är bland annat Kerstin Ekman 1989, Elsie Johansson 1999 och Gunilla Nyroos 2008.[21]

FilmatiseringarRedigera

ReferenserRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Vårdnäs församlings födelsebok (C:10), avläst via www.svar.ra.se
  2. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1901–2009 (DVD-rom) (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris länk. ISBN 978-91-87676-59-8 
  3. ^ Bonniers lexikon, band 9, spalt 914-915, Albert Bonniers tryckeri, Stockholm 1965
  4. ^ Arne Palmqvist / Odd Grandin: "Svenska författare : Bibliografisk handbok" (Martinson, Moa) sid 167, Almqvist & Wiksells, Uppsala 1967
  5. ^ ÖGF-Lövet nr 101 (maj 2010), s 5-6: Vem var Moa Martinsons far?, av Annika Johansson
  6. ^ ”Moa Martinsons Liv”. http://www.moamartinson.se/moa-martinsons-liv/. Läst 29 oktober 2017. 
  7. ^ Sveriges befolkning 1890, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund/SVAR (2003).
  8. ^ [a b] Sorunda församlings vigselbok, EI:3
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 april 2009. https://web.archive.org/web/20090421155454/http://www.moa.martinson.dinstudio.se/text1_9.html. Läst 14 juni 2011. 
  10. ^ [a b] ”Helga Maria (Moa) Martinson”. https://www.skbl.se/sv/artikel/MoaMartinson. Läst 25 juli 2019. 
  11. ^ ”1934 års författarkongress i Moskva”. https://sv.wikipedia.org/wiki/1934_års_författarkongress_i_Mos. Läst 25 juli 2019. 
  12. ^ Witt-Brattström, Ebba (1988). Moa Martinson - skrift och drift i trettiotalet. sid. 14-22. ISBN 91-1-883422-1 
  13. ^ ”Moa Martinson - Modernist och feminist”. http://www.aftonbladet.se/kultur/article20069439.ab. Läst 29 oktober 2017. 
  14. ^ ”Livets egen runsten”. https://www.moamartinson.se/moa-martinson-som-forfattare/. Läst 31 juli 2019. 
  15. ^ ”Den Svenska Arbetarlitteraturen”. https://urskola.se/Produkter/161227-Hej-litteraturen!-Den-svenska-arbetarlitteraturen. Läst 29 oktober 2017. 
  16. ^ ”Moa är aktuell 50 år efter sin död”. http://www.lt.se/kultur/moa-ar-aktuell-50-ar-efter-sin-dod. Läst 29 oktober 2017. 
  17. ^ ”Moa Hjälpte Läsarna Förstå Klassamhället”. https://www.arbetaren.se/2014/08/29/moa-hjalpte-lasarna-forsta-klassamhallet/. Läst 29 oktober 2017. 
  18. ^ "Bokval med onödiga pekpinnar : Förnedrande att vårt litterära omdöme ifrågasätts", Arbetet Nyheterna 5 augusti 1997, sid 13, debattartikel av Alice Radomska
  19. ^ Begravda i Sverige, CD, utgivare Sveriges Släktforskarförbund
  20. ^ ”Sällskapet Moas vänner”. https://www.moamartinson.se/sallskapet-moas-vanner/. Läst 4 augusti 2019. 
  21. ^ ”Förteckning över Moa stipendiater”. https://www.moamartinson.se/forteckning-over-moastipendiater/. Läst 4 augusti 2019. 
  22. ^ ”Svensk filmdatabas”. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=625701#release-dates. Läst 14 augusti 2019. 

Allmänna källorRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Anderson, Bengt E. (2011). Brev kring en resa utan mål : Harry, Moa och herrarna Bonnier. Harry Martinson-sällskapets årsbok ; 2011. Olofström: Vekerum. Libris länk. ISBN 978-91-86722-91-3 
  • De skrev för livet: Moa och de svenska kvinnliga arbetarförfattarna. Stockholm: De litterära sällskapens samarbetsnämnd (DELS). 2009. Libris länk 
  • Engman, Kerstin (1990). Moa Martinson: ordet och kärleken : [biografi]. Stockholm: Tiden. Libris länk. ISBN 91-550-3609-0 
  • Erfurth, Sonja (1987). Harry Martinson och Moa: 1920-1931. Stockholm: Bonnier. Libris länk. ISBN 91-0-047061-9 
  • Furuland, LarsH Maria (Moa) Martinson i Svenskt biografiskt lexikon (1985-1987)
  • Miller, Catharina; Miller David (2015). På spaning efter berömda skrivbord. Norden ; På spaning efter berömda skrivbord. Brittiska öarna. Göteborg: Catharina Sundholm Miller. sid. 24-25. Libris länk. ISBN 978-91-637-8935-9 
  • I Moas sak: från ny Moaforskning till Moaprisets historia. Sällskapet Moas vänners skriftserie ; 1. Stockholm: Sällskapet Moas vänner. 2012. Libris länk 
  • Moa i brev och bilder: ett urval. Stockholm: Askild & Kärnekull. 1978. Libris länk. ISBN 91-7008-620-6 
  • Olander, Johanna (2000). Lita på en karl, man skulle ha stryk!: Moa Martinsons "Kyrkbröllop" ur ett genusperspektiv. Stockholm: Univ., Litteraturvetenskapliga inst. Libris länk 
  • Stiernstedt, Marika (1995[1946]). Marika Stiernstedt om Moa Martinson. (Nyutg). Nynäshamn: Sällsk. Moas vänner. Libris länk 

Externa länkarRedigera