Kumo

stad i landskapet Satakunta i Finland

Kumo (finska: Kokemäki) är en stad i landskapet Satakunta i Finland. Folkmängden i Kumo stad uppgår till cirka &&&&&&&&&&&07103.&&&&&07 103 invånare, och den totala arealen utgörs av &&&&&&&&&&&&0531.270000531,27 km². Folkmängden i Kumo centraltätort uppgick den 31 december 2012 till 4 619 invånare, landarealen utgjordes av 15,24  km² och folktätheten uppgick till 303,1 invånare/ km²[7].

Kumo
Kokemäki (finska)
Kommun
Kokemäki.vaakuna.svg
Kumo kommuns vapen
Land Finland Finland
Landskap Satakunta
Admin. centrum Tulkkila
Area 531,27 km² (2016-01-01)[1]
 - land 480,35 km²
 - vatten 50,92 km²
Folkmängd 7 103 (2019-12-31)[2]
 - män 3 543 (2019-12-31)[2]
 - kvinnor 3 560 (2019-12-31)[2]
Befolkningstäthet 14,79 invånare/km²[2][1]
Politik     
 - Kommundir. Reijo Siltala
 - Kommunfullm.
ordf.
Harri Kivenmaa, (SDP)
 - Kommunstyr.
ordf.
Juhani Seppälä, (C)
 - Politisk fördelning (27 mandat)
- C: 9
- SDP: 7
- Saml: 4
- VF: 4
- Sannf: 3
(4 februari 2015)[3]
GeoNames 651981
Läge 61°15′20″N 22°20′55″Ö / 61.25556°N 22.34861°Ö / 61.25556; 22.34861
Språk
- Finska:
- Svenska:
- Övriga:
 
97,6 %
0,2 %
2,2 %
Admin. data  
-Landskapsförb. Satakunta
-Skattebyrå Satakunta skattebyrå[4].
-Sjukvårdsdistrikt Satakunta SVD
-Nödcentral Björneborgs nödcentral[5]
-Räddningsverk Satakunta räddningsverk[6]
Kumo kommuns läge
Kumo kommuns läge
Webbplats: www.kokemaki.fi

Kumo blev självständig kommun 1869, köping 1972 och omvandlades till stad 1977. Genom bygden flyter Kumo älv (finska: Kokemäenjoki). Kauvatsa kommun inkorporerades vid ingången av år 1969 med dåvarande Kumo kommun.

Kumo stad ingår i Björneborgs ekonomiska region.

Kumo stads språkliga status är enspråkig finsk.

HistorikRedigera

Kumotrakten har varit bebyggd sedan förhistorisk tid. I forngravar har påträffats vapen och redskap av järn och brons. I historiska handlingar omnämns Kumo första gången år 1324. Kumo var också en gång i tiden en av birkarlarnas handelsplatser, som framgår av ortnamnen Birkala, Birilä och Birknäs, som återfinns i denna trakt (Obs! dessa svenska ortnamn är inte längre officiella). Det rum, där den helige Henrik sägs ha predikat, och vars kvarlevor blivit bevarade, omgavs under 1850-talet med en stenbyggnad, vilken invigdes den 18 juni 1857. Detta så kallade Sankt Henriks bönehus är uppfört av tegel.[8]

Kumo gårdRedigera

Bland större egendomar i Kumo kan nämnas Kumo gård. Egendomen var en gång i tiden en kungsgård. Fogden över historiska landskapet Satakunda var bosatt där. Under nyare tider har betydande adelsmän varit bosatta där, bland vilka kan nämnas, Jöns Knutsson Kurck (1635–1650), Arvid Forbus (1650–1665) och Axel Julius De la Gardie (från 1665). Vid 1682 års reduktion hemföll Kumogård under kronan, men inköptes av den nämnde De la Gardie, och blev 1696 ett rusthållssäteri (berustat säteri). Kumogård gick sedermera i arv inom släkten De la Gardie, tills egendomen 1755 såldes till majoren Frans Henrik von Knorring. År 1792 föddes där Frans Peter von Knorring, och hans yngre bror Eugen Theodor von Knorring föddes där 1812. Lite senare på 1800-talet, år 1863, ärvdes egendomen av Frans Egenolf Eugen von Knorring.[9]

Kumo församlingRedigera

 
Kumo medeltida stenkyrka.

Kumo kyrksocken nämns redan i Henrikslegenden i slutet av 1200-talet. I dokument nämns Kumo första gången år 1324. Möjligen har Kumo varit stamsocken för hela Nedre Satakunta. Från Kumo kyrksocken avskildes senast på 1330-talet Ulvsby kyrksocken.[10] Kumo församling (finska: Kokemäen seurakunta) har under tidernas lopp delats i flera självständiga församlingar.

Byar som har tillhört Kumo församling i äldre tider: Aakula, Äimälä, Askola, Haistila, Hampula, Harola, Hassala, Herttola, Hintikkala, Huivoo, Hyrkölä, Järilä, Kaarenoja, Kakkulainen, Kankaantaka, Kareksela, Kaukaritsa, Kaurula, Keipilä, Ketola, Kiettare, Kiusala, Kumogård (fi: Kokemäen kartano), Köömilä, Forsby (fi: Koskenkylä), Krannila, Krootila, Kuittilo, Kukola, Kuoppala, Kuurola, Kyttälä, Laikko, Lempainen, Mattila, Meinikkala, Öykkäri, Paistila, Pälpälä, Pappila, Peipohja, Pelhola, Penttilä, Birknäs (fi: Pirkkinäinen), Pukkala, Pumpala, Purjala, Pyhänkorva, Ronkka, Rudanko, Ruikkala, Ryytsälä, Säpilä, Sonnila, Talonen, Teikari, Tulkkila, Vallila, Viikari, Villiö, Vitikkala, Vuolle (Vuoltee) och Ylistaro.[11]. (Observera att de svenska ortnamnen Birknäs och Forsby är i dag enligt finländska språkinstitutet föråldrade)

Kumo kyrkaRedigera

Stenkyrkans äldre delar är uppförda på 1500-talet, men den utvidgades på 1830-talet, först med en korsarm och därefter till en fullständig korskyrka.

SevärdheterRedigera

VänorterRedigera

Kumo har fyra vänorter:[12]

Se ävenRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] ”Finlands areal kommunvis 1.1.2016”. Lantmäteriverket. 1 januari 2016. http://www.maanmittauslaitos.fi/sites/default/files/alat16_su_nimet_0.xlsx. Läst 2 april 2016. 
  2. ^ [a b c d] ”11s7 -- Befolkning i tätorts- och glesbygdsområden kommunvis efter ålder och kön, 2019”. Befolkningsregistercentralen. http://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vrm__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11s7.px/. Läst 29 december 2020. 
  3. ^ Stadsfullmäktige 2013-2016, Kumo stads webbplats. Arkiverad 5 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine. (finska) Läst 4 februari 2015.
  4. ^ Skattebyråerna (sökfunktion) (finska) Läst 25 februari 2015.
  5. ^ Kommunförteckning, Nödcentralsverket (pdf-format) Arkiverad 21 augusti 2019 hämtat från the Wayback Machine. (finska) Läst 4 februari 2015.
  6. ^ Satakunta räddningsverk (finska) Läst 4 februari 2015.
  7. ^ ”Tätorter efter folkmängd och folktäthet 31.12.2012”. Statistikcentralen. http://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin_Passiivi/StatFin_Passiivi__vrm__vaerak/statfinpas_vaerak_pxt_027_201200_sv.px/. Läst 4 februari 2015. .
  8. ^ Kumo. 2 i Projekt Runeberg (svenska) Läst 4 februari 2015.
  9. ^ Kumogård i Projekt Runeberg (svenska) Läst 4 februari 2015.
  10. ^ Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 82-83, Finlands medeltidsurkunder I, Helsingfors 1910, nr 264, 1110, Åbo domkyrkas svartbok, Helsingfors 1890, nr 34
  11. ^ ”Kumo” (på svenska/finska). Genealogiska Samfundet i Finland. http://hiski.genealogia.fi/seurakunnat/srk?CMD=SRK&ID=217&TYPE=HTML&LANG=SE. Läst 4 februari 2015.. .
  12. ^ Ystävyyskunnat

Externa länkarRedigera