Signaltrupperna
Signaltrupperna (S) bildades som eget truppslag inom den svenska armén den 1 juli 1937. Signaltrupperna hade till uppgift att utbilda stabs- och signalförband för högre staber.[1]
| Signaltrupperna (S) | |
 Vapen för Ledningsregementet tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Signaltrupperna |
| Datum | 1937– |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Signaltrupper |
| Del av | Högkvarteret [a] |
| Föregångare | Fortifikationen |
| Förläggningsort | Enköping |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Truppslagstecken m/1960 |  |
| Baskertecken |  |
Historia redigera
Signaltrupperna bildades som ett eget truppslag den 1 juli 1937, då Fortifikationen delades i tre delar, ingenjörtrupperna, signaltrupperna samt fortifikationskåren.[1] Signaltrupperna organiserades enligt 1936 års försvarsordning som ett särskilt truppslag av de förut under chefen för Fortifikationen hörande fälttelegraftrupperna. Signaltrupperna bestod av Signalregementet (S 1) med huvuddelen i Stockholms garnison och ett kompani i vardera Kristianstads garnison (S 1 K), Skövde garnison (S 1 Sk) och Bodens garnison (S 1 B). Ur signaltrupperna kommenderades därjämte ett stort antal officerare för tjänstgöring vid högre staber.[2][3]
Dagens signaltrupper omfattar huvudsakligen stabs- och sambandsförband, samt telekrigsförband. Ledningsregementet, beläget i Enköping garnison, har sedan 2007 tagit över signaltruppernas tidigare uppgifter.
Inspektör för signaltrupperna redigera
Åren 1966–1991 hade signal- och ingenjörtrupperna en gemensam truppslagsinspektör, vilken titulerades ingenjör- och signalinspektör. Från 1991 fick de båda truppslagen åter varsin inspektör, titeln för signaltrupperna kortades ner till endast signalinspektör. Signalinspektören var åren 1991–1997 chef för Arméns lednings- och sambandscentrum. Från 1998 utgick befattningen truppslagsinspektör för istället samla alla truppslag inom armén under en gemensam arméinspektör.
- 1937–1942: ?
- 1942–1948: Överste Gottfried Hain
- 1948–1954: Överste Åke Sundberg
- 1954–1955: Överste Hilding Kring
- 1955–1959: Överste Fale Burman
- 1959–1962: Överste Gunnar af Klintberg
- 1962–1966: Överste Bengt Uller
- 1966–1967: Överste 1 Gunnar Smedmark
- 1967–1969: Överste 1 Harald Smith
- 1969–1975: Överste 1 Åke Bernström
- 1975–1982: Överste 1 Kåre Svanfeldt
- 1982–1986: Överste 1 Owe Dahl
- 1986–1992: Överste 1 Bertil Lövdahl
- 1992–1998: Överste 1 Lars Dicander
Se även redigera
Referenser redigera
Anmärkningar redigera
- ^ Åren 1942–1991 var truppslaget underställt signalnspektören vid arméstabens signalavdelning, åren 1991–1997 chefen för Arméns lednings- och sambandscentrum, åren 1997–2000 Armécentrum, åren 2000–2005 Operativa insatsledningen.
Noter redigera
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 39
- ^ Carlquist, Gunnar; Carlsson, Josef, red (1955). Svensk uppslagsbok (2., omarb. och utvidgade uppl.). Malmö : Förlagshuset Norden. sid. 1083-1084. Libris 11112. http://svenskuppslagsbok.se/tag/svea/. Läst 27 augusti 2014
- ^ Norstedts uppslagsbok 1948
Tryckta källor redigera
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6