Hjalmar Mehr
Hjalmar Leo Mehr, född 19 november 1910 i S:t Matteus församling, Stockholm, död 26 december 1979 på Adelsö i Adelsö församling, Ekerö, var en svensk socialdemokratisk politiker. Som finansborgarråd i Stockholm hanterade han slutfasen av Norrmalmsregleringen, däribland bygget av tunnelbaneuppgången som hotade almarna i Kungsträdgården, som stoppades av folkliga protester ledda av alternativrörelsen.
| Hjalmar Mehr | |
 | |
| Född | 19 november 1910[1] Sankt Matteus församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 26 december 1979 (69 år) Adelsö församling, Sverige |
| Begravd | Mosaiska kyrkogården[2] |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Södra Latin  |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Finansborgarråd (1958–1966) Ordförande, Svenska Kommunförbundet (1969–1971) Finansborgarråd (1970–1971) Landshövding i Stockholms län (1971–1977) | |
| Arbetsgivare | Handelshögskolan i Stockholm |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna | |
| Redigera Wikidata | |
Mehrs föräldrar, Sara Mobschebna Matles och Bejnes (Bernhard) Abraham Isak Meyerovitj (1877–1938), var judiska immigranter från Kejsardömet Ryssland som träffades i Stockholm 1905.[3]
Karriär redigera
Mehr var finansborgarråd i Stockholms stad 1958–1966 och 1970–1971, Kommunförbundets förste ordförande, samt landshövding i Stockholms län 1971–1977. Han medverkade i Vårbyaffären, en markaffär 1961 då Huddinge kommun och Stockholms stad köpte mark av varandra och kommungränsen drogs om.
Mehr var ett av de sex namnen i det PM över potentiella säkerhetsrisker som spelade en central roll i Geijeraffären. Han var även ordförande i den statliga utredningen om löntagarfonderna 1976, och kvarstod till 1979 då ordförandeskapet lämnades över till Allan Larsson.[4]
Norrmalmsregleringen redigera
Mehr blev måltavla för mycket av den kritik som växte fram mot framförallt de omfattande rivningarna i Klarakvarteren i centrala Stockholm, som var en följd av Norrmalmsregleringen som beslutades 1945. Mehr förblev emellertid en stark försvarare av förändringarna:
| ” | Vad är det för romantik i Nedre Norrmalm? Vasastan? Kungsholmen? Nedre Norrmalms fastighetsbestånd var ju uppruttet, uppsmällt under tider av spekulationshausser av privata byggherrar. De smällde upp hyreskaserner. Jag är ju nästan den ende av alla som diskuterar det här som bott där hela tiden. Min mamma flyttade vart och vartannat år. Stora omoderna lägenheter med torrklosett och råttor på gården och djävligt och dant. Alltså saneringsmogna fastigheter. Romantiken är för dem som bor bra. Sedan ska fattigt folk bo kvar i uppruttnade bostäder hur länge som helst. Det fastighetsbestånd man har haft där har ju inte haft några estetiska, arkitektoniska eller kulturhistoriska värden. | „ |
| – [5] | ||
Efter Almstriden kallades han nedsättande för "Almar Ner" av sina kritiker.[6] Mikael Wiehe besjöng honom i sin låt "Trädet" (1992). I texten sägs bland annat "Det fanns en man, en potentat, jag säger inte mehr, men allt han såg i Stockholms stad, det skulle rivas ner...".
Personliga förhållanden redigera
Hjalmar Mehr gifte sig 1937 med Liselotte Lina Meyer, född 1919 i Hannover. Liselotte Mehr hade i flera år ett kärleksförhållande med den judisk-sovjetiske författaren och propagandisten Ilja Ehrenburg (1891-1967), något som Hjalmar Mehr accepterade. Han upprätthöll också själv vänskapliga förbindelser med Ehrenburg.[7] Liselotte Meyer avled år 1983, fyra år efter Hjalmar Mehr.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Hjalmar L Mehr, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Berömda personer på M på Norra begravningsplatsen i Solna, läs online, läst: 11 maj 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Hjalmar L Mehr Riksarkivet (sok.riksarkivet.se)
- ^ Löntagarfonderna och näringslivets reaktion; från kompromiss till konflikt
- ^ Ahlman, Robert (2002). ”Minns du den stad… Saneringstänkandet i Visbyområdet 1947-74”. D-uppsats i historia. Högskolan på Gotland. sid. 17. http://mainweb.hgo.se/Forskning/kulturarv2001.nsf/e87d0871264c3011c1256ac6003dedd0/905b4669e8680737c1256cad0053e979/Body/M2/Elektroniska%20texter,%20Minns%20du%20den%20stad.doc.
- ^ Tehuset och almarna. Striden satte djupa spår i svensk planering. Arkiverad 31 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. Sveriges Arkitekter
- ^ Björn Elmbrandt: Stockholmskärlek – En bok om Hjalmar Mehr (Atlas, 2010).
Tryckta källor redigera
- Elmbrant, Björn (2010). Stockholmskärlek: en bok om Hjalmar Mehr. Stockholm: Atlas. Libris 11764854. ISBN 978-91-7389-375-6
- Humble, Sixten (1958). Svenska stadsförbundet 1908-1958. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. Libris 8206179
Webbkällor redigera
- Hjalmar Mehrs hemliga sidor, Dagens Nyheter, 2002-05-19
- Mehr modernitet, Dagens Nyheter, 2010-03-16
Vidare läsning redigera
- Lars Björlin: Hjalmar Mehr i Svenskt biografiskt lexikon (1985-1987)
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Hjalmar Mehr.
| Företrädare: Erik Huss |
Finansborgarråd i Stockholms stad 1958–1966 |
Efterträdare: Per-Olof Hansson |
| Företrädare: Per-Olof Hansson |
Finansborgarråd i Stockholms stad 1970–1971 |
Efterträdare: Albert Aronson |
| Företrädare: Zeth Höglund |
Ordförande för Svenska stadsförbundet 1956–1968 |
Efterträdare: sig själv, som ordförande för Kommunförbundet |
| Företrädare: Första ämbetsinnehavaren |
Ordförande för Svenska Kommunförbundet 1969–1971 |
Efterträdare: Inge Hörlén |
| Företrädare: Allan Nordenstam |
Landshövding i Stockholms län 1971–1977 |
Efterträdare: Gunnar Helén |