Gustaf Gabriel Hällström
Gustaf Gabriel Hällström, född den 25 november 1775 i Ilmola, död den 2 juni 1844 i Helsingfors, var en finländsk fysiker och präst, bror till Carl Peter Hällström.
| Gustaf Gabriel Hällström | |
 | |
| Född | 25 november 1775[1][2] Ilmola[1], Finland |
|---|---|
| Död | 2 juni 1844[1][2] (68 år) Helsingfors[1] |
| Begravd | Sandudds begravningsplats[3] |
| Medborgare i | Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Kungliga Akademien i Åbo  |
| Sysselsättning | Fysiker, meteorolog, professor, präst, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Kejserliga Alexanderuniversitetet |
| Barn | Gustaf Alfred af Hällström (f. 1827) |
| Släktingar | Carl Peter Hällström (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen (1811)[4] Sankt Annas orden, andra klass (1829)[4] Sankt Annas orden, andra klass med kejsarkrona (1836)[4] Sankt Vladimirs orden, tredje klass (1840)[4] | |
| Redigera Wikidata | |
Hällström blev docent vid Kungliga Akademien i Åbo år 1796 och professor i fysik 1801. Han prästvigdes 1804 och erhöll fullmakt att vara kyrkoherde i S:t Marie prebendepastorat. Samma år blev han ledamot av domkapitlet i Åbo och 1826 teologie doktor. Han var den siste fysikprofessorn som innehade ett prebendepastorat. Han var rektor för Kungliga Akademien i Åbo under åren 1806-1807 och sedan universitetet flyttat till Helsingfors fyra gånger rektor för Kejserliga Alexanders Universitetet.[5]
Hällström var en av Finlands främsta vetenskapsmän, utmärkt genom sin arbetsförmåga, samvetsgrannhet och skärpa. Han började sin akademiska bana som matematiker, men övergick sedan till fysiken. Inom fysiken bearbetade han huvudsakligen värmelära, akustik och meteorologi.[6] Han bestämde vattnets densitet vid olika temperaturer med stor noggrannhet genom att mäta viktförlusten av en glaskula nedsänkt i vatten. Genom att anpassa mätresultaten med Gauss minstakvadratmetod till en tredjegradskurva bestämde han vattnets densitetsmaximum till +4,108 ±0,238 °C (1823). Detta arbete prisbelönades, liksom även en uppsats om nattfroster i Finland. Betydelsefull med tanke på den internationella fysikens utveckling var även Hällströms studie över kombinationstonerna, De tonis combinationis (1819), med vilken han gjorde en banbrytande insats inom akustiken. Han var verksam också inom angränsande vetenskaper, såsom astronomi, geofysik och meteorologi; han undersökte sol- och månförmörkelser, temperaturen under olika årstider, barometerståndets växlingar, nattfrosten, norrskenet, landhöjningen i södra Finland, med mera.[5]
Hällström var initiativtagare till de astronomiska observatorierna i Åbo och Helsingfors, och medverkade till att en professur i astronomi inrättades. Han medverkade även till att ett magnetiskt observatorium grundades i Helsingfors, vars första direktor blev Johan Jakob Nervander. Hällström invaldes 1808 som ledamot nummer 329 av Kungliga vetenskapsakademien i Stockholm. Han var en av Finska vetenskaps-societetens grundare och verkade som societetens förste ordförande 1838.[5]
Hällströms praktiskt administrativa förmåga tog även i anspråk inom andra områden, bland annat som en verksam medlem av Finska hushållningssällskapet. Hällström åtnjöt stort internationellt anseende, och hans söner adlades 1830 för faderns förtjänster med namnet af Hällström som den finländska adliga ätten nr 190.[7] Ätten fortlever.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[8]
Utmärkelser
redigera- Asteroiden 2640 Hällström, som upptäcktes 1941, har fått namn efter Hällström.[9]
Noter
redigera- ^ [a b c d] Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13995, läst: 13 december 2016.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Gustaf Gabriel Hällström, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13995, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 3488, läst: 2 juli 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”Sök - Uppslagsverket Finland”. www.uppslagsverket.fi. https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-HaellstroemGustafGabriel. Läst 31 augusti 2018.
- ^ The history of physics in Finland.. Helsinki: Societas scientiarum Fennica. 1992
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 667
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
- ^ (på engelska) Dictionary of Minor Planet Names. Springer Berlin Heidelberg. 2003. sid. 216–216. doi:. ISBN 9783540002383. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2641. Läst 31 augusti 2018
Externa länkar
redigera- Hällström, 2. Gustaf Gabriel i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
- Finlandssvenska vetenskapsmän (engelska)
- Avhandlingar