Gunilla Palmstierna-Weiss
Vera Gunilla Palmstierna-Weiss, född 28 mars 1928 i Lausanne, Schweiz, är en svensk scenograf, kostymtecknare, skulptör och keramiker.
| Gunilla Palmstierna-Weiss | |
 | |
| Född | 28 mars 1928 Lausanne, Schweiz |
|---|---|
| Nationalitet | Svensk |
| Föräldrar | Kule Palmstierna Vera Harriette Maria Herzog[1] |
| Make/maka | Mark Sylwan (g. 1948–1952) Peter Weiss (g. 1964–1982) |
| Konstnärskap | |
| År aktiv | 1950– |
| Fält | scenografi, kostymteckning, keramik, skulptur, teckning |
| Utbildning | Konstfack |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
BiografiRedigera
Gunilla Palmstierna-Weiss är dotter till läkarna Kule Palmstierna och Vera Herzog, vilka skilde sig i hennes tidiga barndom. Tillsammans med sin bror Hans Palmstierna växte hon upp under röriga förhållanden på europeiska kontinenten och upplevde större delen av andra världskriget i Rotterdam under kraftiga bombanfall. I krigets slutskede kom hon i säkerhet i Sverige, där hon sedan blev kvar. Hon blev på 1960-talet känd som scenograf, men är i grunden keramiker.
Hon var gift 1948–1952 med konstnären Mark Sylwan och från 1964 med författaren och filmaren Peter Weiss. Hon är mor till Nadja Weiss och Mikael Sylwan. Gunilla Palmstierna-Weiss är bosatt i Stockholm.
Konstnär och keramikerRedigera
Palmstierna-Weiss studerade dekormålning, textil, skulptur och keramik vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter vid Konstakademin i Amsterdam och i Paris.
Vid mitten av 1950-talet drev Palmstierna-Weiss tillsammans med Greta Berge och Eva Lindbeck en egen keramikverkstad kallad Tre krukor på Skansen. Verkstaden var öppen under fyra år och produktionen skedde inför Skansens besökare.
Gunilla Palmstierna-Weiss finns representerad med flera offentliga verk i form av reliefer i keramik, till dessa hör bland annat Ljus och skugga i Radiohuset i Stockholm, 1961, och entrén till Universitetssjukhuset i Örebro, 1965 (numera rivet).
Flera separat- och samlingsutställningar har gjorts med Palmstierna-Weiss verk under åren och hon har också själv formgivit sex utställningar.
TeaterRedigera
Palmstierna-Weiss arbete med scenografi och kostym inleddes under 1950-talet vid bland annat Stockholms studentteater och Skolbarnsteatern.
Under 1950-talet träffade hon Peter Weiss, som hon gifte sig med 1964 och började då på allvar arbeta med teater. Hon gjorde scenografin till flera uppsättningar av hans pjäser och de blev tillsammans centralfigurer i de nya internationella vänsterradikala strömningarna och i den moderna teaterns utveckling, med ett stort antal länder som sitt arbetsfält.
Mordet på MaratRedigera
Till de mest kända produktionerna hör Peter Weiss pjäs Mordet på Marat (kallad Marat/Sade i internationella sammanhang) där Palmstierna-Weiss stod för både scenografi och kostym. Uruppsättningen gavs i Berlin på Schillertheater i regi av Konrad Swinarski 1964 och den sattes också upp i regi av Peter Brooks på The Aldwych Theatre i London samma år. Palmstierna-Weiss gjorde även scenografi och kostym till Brooks New York-uppsättning av Marat/Sade på Broadway 1965 och dess filmatiserade version 1967.
För uppsättningen på Broadway mottog hon en Tony Award för bästa kostymdesign 1966.[2]
Samarbete med Ingmar BergmanRedigera
Gunilla Palmstierna-Weiss samarbete med Ingmar Bergman inleddes under 1960-talet och resulterade i totalt nitton uppsättningar fram till 1991 varav en, Dödsdansen, påbörjades både 1976 och 1978 men genomfördes aldrig.
Det första samarbetet skedde med uppsättningen av Peter Weiss pjäs Rannsakningen på Dramaten 1966.
De uppsättningar som de gjorde tillsammans i Sverige sattes alla upp på Dramaten och framförallt blev deras versioner av Trettondagsafton, Kung Lear, Fröken Julie och Ett dockhem framgångsrika med återuppsättningar och gästspel runt om i världen.
Bergman och Palmstierna-Weiss samarbetade även under Bergmans tid i Tyskland med uppsättningar av John Gabriel Borkman, Fadren och Yvonne, prinsessa av Burgund.
ÖvrigtRedigera
Vid sidan av sitt konstnärskap har Palmstierna-Weiss även varit lärare i måleri samt föreläst om teaterscenografi och konsthantverk. Under 1950-talet undervisade Palmstierna-Weiss fångar på Långholmens fängelse för män i teater och konsthantverk.
Gunilla Palmstierna-Weiss var sommarvärd i Sommar i P1 2014.
Palmstierna-Weiss finns representerad vid Moderna museet[3], Nationalmuseum[4] och Scenkonstmuseet[5] i Stockholm.
TeaterRedigera
Regi (komplett)Redigera
| År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1967 | Macbeth | William Shakespeare | Gunilla Palmstierna-Weiss och ensemble | Teaterhögskolan i Havanna, Kuba |
| 1970 | Blodsbröllop |
Federico Garcia Lorca | Donya Feuer, Gunilla Palmstierna-Weiss | Dramaten |
| 1982 | Nya processen | Peter Weiss | Gunilla Palmstierna-Weiss, Peter Weiss | Dramaten |
Scenografi och kostym (komplett)Redigera
UtställningarRedigera
Separat- och samlingsutställningarRedigera
| År | Utställningstitel | Plats | Ort | Föremål |
|---|---|---|---|---|
| 1953 | Svenska tecknare | Nationalmuseum | Stockholm | Teckningar |
| 1953 | Picasso et les poitiers | Musée national Picasso "La guerre et la paix" | Vallauris | Keramik |
| 1954 | - | Kungsträdgården | Stockholm | Egen monter med keramik |
| 1954 | Utställning tillsammans med Torun Bülow-Hübe | Galerie du Siècle | Paris | Stengods och design |
| 1955 | De unga, separatutställning | Ej känt | Stockholm | Teckningar och keramik |
| 1958 | Svenska Slöjdföreningen | Liljevalchs konsthall | Stockholm | |
| 1959 | Svenska Slöjdföreningen | Hötorgshallen | Stockholm | |
| 1961 | Separatutställning | Hantverket, Brunkebergstorg | Stockholm | Stengods och design |
| 1965 | Berlinerpaviljongen, separatutställning | Tiergarten | Västberlin | Stengods, scenografi- och kostymskisser |
| 1966 | Separatutställning | Grassi Museum | Leipzig | Stengods, scenografi- och kostymskisser |
| 1967 | Separatutställning | Gävle museum | Gävle | Teater och stengods |
| 1968 | - | Galleri Dr. Glas | Stockholm | Stengods, scenografi- och kostymskisser samt affisch |
| 1969 | Vandringsutställning | - | Mariefred/Stockholm | Scenografi- och kostymskisser |
| 1969 | - | Nationalmuseum | Stockholm | Kostymskisser, konsthantverk |
| 1970 | Separatutställning | Bildmuseet | Umeå | Scenografimodeller, kostymskisser och stengods |
| 1971 | - | Pragquadrinalen | Prag | Scenografimodeller och kostymskisser |
| 1971 | - | Henie-Onstad Kunstsenter | Norge | Scenografimodeller och kostymskisser |
| 1972 | - | Akademie der Künste | Västberlin | Teaterkostymer och kostymskisser |
| 1973 | Vandringsutställning | Riksutställningar | Stockholm | Scenografimodeller och kostymskisser |
| 1975 | - | Pragquadrinalen | Prag | Scenografimodeller och kostymskisser |
| 1977 | - | Södertälje konsthall | Södertälje | Kostymskisser |
| 1978 | - | Postmuseum | Stockholm | Teaterskisser? |
| 1979 | - | Pragquadrinalen | Prag | Scenografimodeller och kostymskisser |
| 1980 | - | Gerleborgsskolan, Riksutställningar | Göteborg | Teaterskisser? |
| 1981 | Vandringsutställning | Riksutställningar | Stockholm | Stengods och reliefer |
| 1988 | - | Svenska Institutet | Paris | Kostymskisser |
| 1989 | Separatutställning | Bildmuseet | Umeå | Scenografimodeller, kostymskisser och reliefer |
| 1990 | Peter Weiss-utställning | Akademie der Künste | Berlin | Scenografimodeller och kostymskisser |
| 1991 | Peter Weiss-utställning | Moderna museet | Stockholm | Scenografimodeller och kostymskisser |
| 1995 | Scenographi, separatutställning | Prins Eugens Waldemarsudde | Stockholm | Scenografimodeller, kostymskisser och konsthantverk |
| 1997 | Szenographie, separatutställning | Bochum Museum | Bochum | Scenografimodeller, kostymskisser och konsthantverk |
Formgivning utställningarRedigera
| År | Utställningstitel | Plats | Ort | Noter |
|---|---|---|---|---|
| 1973 | - | Riksutställningar | Stockholm | |
| 1981 | Vandringsutställning | Riksutställningar | Stockholm | |
| 1987 | Dramaten 200 år | Vandringsutställning/Riksutställningar | Stockholm | Tillsammans med Katja Waldén |
| 1990 | Peter Weiss-utställning | Akademie der Künste | Berlin | |
| 1991 | Peter Weiss-utställning | Moderna museet | Stockholm | |
| 1995 | Scenografi | Prins Eugens Waldemarsudde | Stockholm | Egen utställning |
| 1997 | Szenographie | Bochum Museum | Bochum | Egen utställning |
Priser och utmärkelserRedigera
- 1966 – Tony Award, Best Costume Design Marat/Sade[2]
- 1969 – Guldmedalj i Novi Sad för Marat/Sade och Vietnamdiskurs
- 1971 – Guldmedalj för kostymdesign, Pragkvadrinalen
- 1990 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
- 1994 – Professors namn
- 2014 – Kungliga priset
KällorRedigera
NoterRedigera
- ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Winner 1966” (på engelska). tonyawards.com. Arkiverad från originalet den 9 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180509075513/https://www.tonyawards.com/en_US/history/pastwinners/tonys_results.html?fname=&lname=&show=&award=All&year=1966. Läst 8 maj 2018.
- ^ ”Moderna Museet - Collection”. sis.modernamuseet.se. http://sis.modernamuseet.se/sv/view/objects/asimages/artist$00406504?t:state:flow=8197a940-69d9-4dc7-b532-120fb2ed6285. Läst 14 november 2017.
- ^ ”Nationalmuseum - Artist | Result”. collection.nationalmuseum.se. http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?service=direct/1/ResultListView/result.t2.artist_list.$TspTitleLink$0.link&sp=10&sp=Sartist&sp=SfieldValue&sp=0&sp=0&sp=3&sp=SsimpleList&sp=0&sp=Sdetail&sp=0&sp=F&sp=T&sp=0. Läst 14 november 2017.
- ^ ”Musikverkets databas över arkiv, föremål och föreställningar”. calmview.musikverk.se. http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx#_ga=2.135983601.1959824106.1510568779-2050440294.1510568779. Läst 14 november 2017.
LitteraturRedigera
- Gunilla Palmstierna-Weiss: Minnets spelplats, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2013 (memoarer), ISBN 9789100125981
- Scenografi: Gunilla Palmstierna-Weiss, utställningskatalog, Waldemarsudde 1995. ISBN 91-88040-34-8
- Scenografi och kostym: Gunilla Palmstierna-Weiss: en verkorienterad monografi, av Gunnar Olofgörs, Stockholm : Carlsson, 1995. ISBN 91-7798-908-2
MediaRedigera
- Kvinnor som du gör en man impotent, dokumentärfilm av Staffan Julén 2014.